KOPPLING TILL UPPSATS

I min uppsats har jag undersökt hur temporala aspekter av icke-diegetisk musik och narrativ för att se hur denna rytmik (och tempomässiga puls) förhåller sig till människans fysiska vilopuls. En stor del av metodiken i uppsatsen kretsar kring känslomässigt tilltal och en av analyserna utförs bland annat med hjälp av en kritisk visuell retorikanalys. Jag har inför uppsatsen studerat teori som behandlar tekniska och narrativa aspekter av ljud och bild, samt teori om kognition och emotion hos åskådare av audiovisuella produktioner. Denna teori har kommit väl till pass under arbetet med min medieproduktion och det kändes bra att få applicera vissa av teorierna på något praktiskt parallellt med uppsatsskrivandet.

6.1 TIDSPLAN

Jag är van vid att ha många bollar i luften och tidsplanen på 10 veckor kändes spontant väldigt rimlig för arbetsbördan. Eftersom jag har två små barn hemma, och andra skarpa projekt igång blir jag lite mer låst i hur jag kan disponera min egen tid men jag kände aldrig att det var ett egentligt problem, tills COVID-19 dök upp. Det fanns tankar kring att eventuellt jobba med en familj som var 4

drabbade på riktigt, men det kändes som att ta en onödig risk och jag valde att ta hänsyn till de råd och rekommendationer kring underliggande sjukdomar som Folkhälsomyndigheten gått ut med. Mitt arbete försvårades något av COVID-19 dels då jag isolerades med mina två barn under några veckor, och dels då det begränsade mig något i val av skådespelare. Men mycket av mitt bästa arbete gör jag när jag har en viss tidspress på mig och detta är jag sedan länge medveten om. Därför prioriterade jag de olika uppgifterna utefter de nya förutsättningarna och löste delar av produktionen som kunde dra ut på tiden först. Dessa var godkännande av koncept och manus från kund, inspelning och efterproduktion av icke-diegetisk musik samt inspelning av voice-over med röstskådespelare. Dessutom var det nyttigt för mig att arbeta mer än planerat med min uppsats eftersom den även genererade kunskap som kom till användning i min medieproduktion. Jag var noga med att sätta ett inspelningsdatum som inte låg alltför nära deadline. Detta för att lämna lite spelrum för omfilmning om något klipp inte fungerade som jag hade tänkt mig.

7. TEORI

Som jag nämnde hade jag god användning av den teori jag studerade för min uppsats och i detta stycke skall jag relativt kortfattat gå igenom den teori som gjorde starkast avtryck i

Medieproduktionen för Ellas hjältar.

7.1 MUSIKENS FUNKTIONER I AUDIOVISUELLA PRODUKTIONER

I detta avsnitt kommer jag inleda med att presentera teori hämtat från Michel Chions (1994) suveräna verk Audio-vision: sound on screen. Chion (1994) hävdar att genom att ha en diegetisk ljudbild som löper genom bildsekvenserna skapas en unison atmosfär som ramar in och förstärker känslan av att det vi ser hör ihop. (Chion, 1994, s. 47 – 48). Vidare förklarar Chion (1994) att ljudfilmens intågande upp möjligheterna för tystnad i film. Genom att vi numera till största del konsumerar ljudlagd film, och är vana vid detta, blir tystnad i film någonting som skapar kontrast hos åskådaren. En väl beprövad teknik är att förbereda den planerade ”tystnaden” med en ljudfylld sekvens, för att sedan lyfta fram subtila bakgrundsljud eller en rumston som i vanliga fall inte hörs över den ordinarie ljudbilden. På så vis skapas en påtaglig kontrast, och känsla av tystnad även om det tekniskt sett inte är fallet. (Chion, 1994, s. 57)

Bordwell och Thompson (1993) som varit en återkommande författarduo i mina arbeten under utbildningens gång hävdar i boken Film art : an introduction att rytmen, melodin, ackord och instrumentval i en films musik stark påverkar åskådarens känslomässiga reaktioner. Vidare kan 5

en melodi eller ett musikstycke associeras med en särskild karaktär, miljö, situation eller idé (Bordwell & Thompson, 1993, s. 302).

7.2 VISUELL RYTM

I Film art : an introduction behandlar Bordwell & Thompson (1993) även ämnet visuell rytm. Här förklaras att de rytmiska funktionerna i en mobil komposition påverkas bland annat av

kamerarörelsernas fart och klippets längd, och att detta är något som kan användas för att understryka eller förstärka filmmusik, men kan även styra hur åskådaren uppfattar ett specifikt filmklipp (Bordwell & Thompson, 1993, s. 226 – 227). Klippteknikens rytmik påverkar hur mycket tid åskådaren har på sig att ta in informationen i bilden, och på så vis påverkas även hur mycket tid åskådaren har på sig att reflektera kring de hen ser (Bordwell & Thompson, 1993, s. 256 – 257). Klipprytmik är i vissa fall styrd av bildutsnitt på så sätt att en vidbild många gånger kräver längre speltid än en halvbild, och en halvbild ofta får längre speltid än en närbild. Anledningen till detta är att en vidbild innehåller fler detaljer för åskådaren att läsa av än närbilder (Bordwell & Thompson, 1993, s. 262). Anledningen till att detta var så relevant för mig var för att jag insåg att visuell rytm och bildutsnitt skulle påverka den känslomässiga upplevelsen av min produktion.

7.3 EMPATI HOS ÅSKÅDAREN

Torben Grodal, författare och Professor emeritus vid University of Copenhagen har under flera år bedrivit forskning kring hur film påverkar en mottagare emotionellt och kognitivt. I artikeln Empathy, film and the brain förklarar Grodal & Kramer (2010) att människans reproduktions- och självbevarelsedrifter motiverar oss till att knyta an till vår avkomma, partner eller andra

gruppmedlemmar omkring oss och att våra hjärnor är programmerade med förmågan att både se och relatera till andras behov än endast våra egna.

Ed. S Tan (1996) som även han är professor vid University of Copenhagen hävdar att en åskådare kategoriserar och individualiserar fiktiva karaktärer när hen ser på film, och att detta påverkar den känslomässiga meningen hos åskådaren som skapas när olika karaktärer utsätts för någonting i berättelsen. En viktig del av denna process är att som åskådare förstå vilka mål och ambitioner karaktärerna har, för att därefter acceptera eller avvisa dessa, och på så vis identifiera antagonister och protagonister, och slutligen känna med eller mot dessa. I situationer då åskådaren känner medlidande för en fiktiv karaktär, ställs denne inte sällan inför en överlägsen kraft eller så höga hinder att hen riskerar att ge efter helt. Karaktären blir underlägsen i relation till åskådaren, 6

och tenderar att känna medlidande och en vilja av att beskydda eller ge (Tan, 1996, s. 179). Slutligen nämner Tan (1996) att åskådaren genom närbilder på ansikten kan studera reaktioner relaterat till specifika skeenden som drabbar karaktärer och sympatisera med dessa (Tan, 1996, s. 183).

7.4 KÄNSLOMÄSSIGT TILLTAL

Genom att implementera känslomässigt tilltal både i text, tal och bild (och hitta en balans så det inte blir överdrivet) kände jag att möjligheterna för att mitt budskap tolkas som avsett utav åskådaren ökar. Jag riktade blicken mot retoriken och fann Brigitte Mral (2016) som är professor och huvudansvarig för forskning inom retorikämnet vid Örebro universitet, och i boken Kritisk retorikanalys: text, bild, actio förklarar Mral et. al (2016) att tre klassiska begrepp inom all typ av retorik (eller konsten att övertyga) är de som kallas ethos, logos och pathos. Ethos tilltalar och övertygar mottagaren med tillit, logos tilltalar med fakta och förnuft medan pathos övertygar mottagaren med känslor (både avsändarens och mottagarens). Mral, et. al. (2016) förklarar att pathosargument är väldigt vanliga inom visuell kommunikation eftersom de effektivt kan väcka en rad starka känslor, bland andra upprördhet, engagemang, medlidande, hopp och förtvivlan (Mral et. al, 2016, s. 39).