Kostnader för sjukvård och hemtransport av sjuka

I vissa fall kan också den som blir sjuk eller skadas i utlandet få bistånd för läkar- och sjukhusvård. Det gäller under förutsätt-ning att vederbörande inte själv kan ordna så att vården betalas.

Det ska vara fråga om billigast möjliga vård utan att omsorgen om tillfrisknandet åsidosätts. I första hand ska vistelselandets skyldigheter att lämna vård t.ex. på grund av avtal med Sverige, utnyttjas. Bistånd för att transportera hem en sjuk eller skadad person som är bosatt i Sverige, kan också ges om sjukdomen eller skadan är allvarlig och adekvat vård inte ges på plats. Det gäller om personen är oförsäkrad och själv saknar pengar att betala transporten. Bistånd kan också lämnas om sjukdomen kan väntas bli långvarig och de vårdkostnader som garanteras av utrikesförvaltningen blir höga.

5. Bistånd kan också lämnas för evakuering till en säker plats i samband med en krigs- eller krissituation. Det behöver inte vara fråga om en resa till Sverige, utan det kan ofta räcka med en transport till en säker plats inom landet eller till ett grann-land.

2.5 Hjälp till självhjälp

Med tanke på att det ekonomiska biståndet, som ju är ett lån från staten av skattemedel, är en yttersta utväg gäller det att i första hand se till att den som söker hjälp själv klarar upp sin situation.

Det kan t.ex. ske genom råd om hur man kan föra över pengar från Sverige. Utlandsmyndigheten kan hjälpa till med att kontakta an-höriga eller försäkringsbolag. Den kan bistå vid en nödsituation, olyckshändelse, akut sjukdom och dödsfall. Många utlandsmyndig-heter har utarbetat handledningar i hur man på respektive ort ska kunna kontakta banker, hotell, sjukhus, advokater, polisstationer m.m. Först när alla möjligheter till självhjälp är uttömda kan det i nödfall och under de förutsättningar som beskrivits ovan bli aktuellt att lämna ekonomiskt bistånd.

Tillvaratagande av svenska medborgares intressen utomlands SOU 2001:70

62

2.6 Överföring av pengar

Utlandsmyndigheten kan hjälpa till med att föra över pengar från Sverige. Det kan röra sig om medverkan vid förmedling av skadeer-sättning från ett försäkringsbolag eller överföring av privata medel för något angeläget ändamål, t.ex. hemresa eller sjukvårdskost-nader. Det får bara ske om myndigheten bedömer att överföringen inte kan ske på något annat lämpligt sätt (UF 1988:6).

2.7 Åtgärder vid dödsfall utomlands

De åtgärder som en utlandsmyndighet ska vidta vid dödsfall varierar mycket beroende på t.ex. om den avlidne var bosatt i Sverige eller i utlandet, om de närmast anhöriga är bosatta i Sverige eller i utlandet och om den avlidne hade en gällande försäkring eller inte.

Utlandsmyndigheterna och UD har ofta en viktig uppgift när det gäller att se till att de anhöriga blir skyndsamt underrättade om dödsfallet. Det kan också röra sig om att förvissa sig om den avlidnes identitet, skaffa fram ett intyg om dödsorsaken, underrätta försäkringsbolag och ombesörja hemsändning av den avlidnes kvarlevor eller lokal begravning (UF 1987:12) .

Lokal begravning på statsverkets bekostnad medges som regel när en i Sverige bosatt avliden svensk medborgare var oförsäkrad och medellös och varken anhöriga eller landets myndigheter kan bekosta eller svara för hemtransporten av kvarlevorna eller en lokal begravning. Detsamma gäller undantagsvis när en svensk med-borgare bosatt i utlandet avlider. Det kan t.ex. förekomma ifråga om en person som fått varaktigt ekonomiskt bistånd. När en i Sverige bosatt utländsk medborgare har avlidit utomlands bekostas den lokala begravningen endast i yttersta undantagsfall. Utlands-myndigheten uppdrar åt en lokal begravningsbyrå att ordna billigaste värdiga begravning.

2.8 Efterforskning av försvunna personer

Utlandsmyndigheterna kan också i vissa fall hjälpa till med att efterforska personer som tillfälligt vistas utomlands och som an-mälts som försvunna av anhöriga. Det kan ske genom kontakter med lokala polismyndigheter, gränsmyndigheter, platser där

svenskar brukar vistas, t.ex. vandrarhem, Svenska Kyrkan i utlandet (SKUT) och turist- eller ungdomscentra.

UD och utlandsmyndigheterna kan också bistå på olika sätt i ärenden där svenska medborgare kidnappats och hålls som gisslan.

2.9 Ärenden om olovligt bortförda barn

UD handlägger varje år flera ärenden om olovliga bortföranden av barn. Det gäller fall då en förälder utan lov för med sig sitt barn till ett annat land för att undanhålla den andra föräldern vårdnaden om barnet. Det kan också gälla fall då en förälder utan lov håller kvar barnet i ett annat land efter utgången av en umgängestid eller efter det att en domstol beslutat att den andra föräldern ska ha vårdnaden. De flesta ärendena handläggs enligt 1980 års Haag-konvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (SÖ 1989:7).¹

För närvarande är ett 60-tal stater anslutna till konventionen.

UD är centralmyndighet i Sverige för Haagkonventionen. Det innebär att UD korresponderar direkt med motsvarande central-organ i andra konventionsländer. Utlandsmyndigheterna blir därför i regel inte inblandade i ärenden som rör olovligt bortförda barn, om barnets förts till eller kvarhålls i ett land som är med i konventionen.

Utlandsmyndigheterna kan dock bli inblandande i ärenden där ett barn förts till ett land som inte är anslutet till konventionen.

Utlandsmyndigheten kan då få till uppgift att försöka ta reda på var barnet befinner sig och undersöka om barnet kan återföras till Sverige. Utlandsmyndigheten kan också på olika sätt bistå den drabbade föräldern med kontakter och upplysningar m.m.

1Se ”Bortförda och kvarhållna barn i utlandet”, april 1999 i skriftserien ”UD info” som kan beställas från UD.

65