KRAVEN PÅ YRKESSKICKLIGHET OCH BEDÖMNINGEN

GRUNDEXAMEN I FISKERI – KRAVEN PÅ YRKESSKICKLIGHET OCH GRUNDERNA FÖR

3.1 KRAVEN PÅ YRKESSKICKLIGHET OCH BEDÖMNINGEN

Kraven på yrkesskicklighet har fastställts separat för varje examensdel på berömlig nivå i del I, kapitel 3, punkt 2 (Yrkesinriktade studier och inlärning i arbetet – mål, centralt innehåll och bedömning). Där har också definierats det kunnande som krävs för att erhålla det lägsta godkända vitsordet eller nöjaktig (T1).

UTGÅNGSPUNKTER VID UPPGÖRANDET AV LÄROPLANSGRUNDER FÖR DEN GRUNDLÄGGANDE YRKESUTBILDNINGEN

Läroplanssystemet inom yrkesutbildningen är uppbyggt av läroplans-grunder för varje examen, läroplanen samt individuella studieplaner som uppgörs på basen av dessa. Den utbildning och den inlärningskultur som genomgår förändringar påverkas av uppfattningarna om värderingar, människan, kunskapen och inläringen samt synen på yrkesområdets, arbetets och yrkesfärdighetens utveckling.

I den här bilagan granskas utgångspunkterna för de uppgjorda läro-plansgrunderna: de förnyade examina, läroplansgrundernas syften, yrkes-utbildningens uppgifter och värderingar, människouppfattningen, synen på kunskap och inlärning samt synen på arbete och yrke. Bilagan innehåller även de beskrivningar av de olika branscherna och deras värderingar som har lagts till grund, när målen för examina och utbildningsprogram definierats och studiehelheterna och studiemålsättningarna utformats. Slut-ligen behandlas uppgörandet av individuella studieplaner och möjligheterna till fortsatta studier.

1 STYRANDE PRINCIPER VID UPPGÖRANDET AV GRUNDERNA

DE NYA EXAMINA

De yrkesinriktade grundexamina är gemensamma för både unga och vuxna, vare sig de avläggs inom den grundläggande yrkesutbildningen i enlighet med lagen om yrkesutbildning (630/98) eller såsom fristående examina i enlighet med lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/

98). Den yrkeskompetens som examen ger är densamma i vartdera fal-let.

De yrkesinriktade grundexamina skall ge basfärdigheter för olika upp-gifter inom respektive yrken och branscher samt ett mera specialiserat kunnande och yrkesskicklighet som förutsätts av arbetslivet på något del-område av examen. I undervisningsministeriets beslut om examensstruk-turen (7/011/98, 5/011/99, 1/011/2000) fastslås examina, utbildnings-programmen och examensbenämningarna. Bestämmelserna är bindande och en utbildningsanordnare kan inte avvika från dem utan tillstånd av ministeriet.

Grundexaminas omfattning är tre år (120 sv). En studievecka mot-svarar en studerandes arbetsinsats på 40 timmar. Ett studieår innehåller 40 sv.

LÄROPLANSBEGREPPET OCH LÄROPLANENS UPPGIFTER

Grunderna för läroplanen är en med lag jämförbar norm, som utbild-ningsanordnarna inte kan lämna obeaktad eller avvika från. Med denna norm garanteras den grundläggande rätten till utbildning, jämlikhet och rättsskydd inom utbildningen samt principerna om enhetlighet och kvalitet i undervisningen samt en nationellt enhetlig yrkesskicklighet.

Läroplansgrunderna för yrkesutbildningen har till uppgift att ange utbildningspolitiska mål samt visa på de krav som gäller för en riksomfatt-ande enhetlighet i yrkeskunnriksomfatt-andet och för basfärdigheterna, bl.a. de centrala inlärningsfärdigheterna och medborgerliga färdigheterna. Dess-utom skall grunderna utgöra underlag för bedömningen.

I normdelen av läroplansgrunderna beskrivs utbildningens mål och innehåll samt målen för examina och utbildningsprogrammen, examens uppbyggnad, studiernas mål och centrala innehåll samt bedömningen.

Dessutom ingår bestämmelser om bedömning av de studerande, inlär-ning i arbetet, studiehandledinlär-ning, specialundervisinlär-ning, utbildinlär-ning för invandrare, läroavtalsutbildning samt om läroanstalternas läroplaner.

Enligt statsrådets beslut 25.2.1999 (213/99) innefattar de yrkes-inriktade grundexamina 90 studieveckor yrkesstudier, varav minst 20 studieveckor bör utgöras av inlärning i arbetet. Högst 10 studieveckor av yrkesstudierna kan i läroplansgrunderna anvisas för övriga valfria studier, som kan bestå av gemensamma studier, gymnasiestudier eller studier som fördjupar eller breddar de yrkesinriktade studierna.

De gemensamma studierna utgör 20 studieveckor. Valfria studier ut-gör 10 sv. De kan utut-göras av studier från den egna branschen, yrkes-studier från andra branscher, gemensamma yrkes-studier, yrkes-studier som förbere-der för fortsatta studier eller för studentexamen eller intresserelaterade studier. Vidare ingår i studierna 1,5 studieveckor studiehandledning.

Studiestrukturen möjliggör allt enligt de studerandes val upp till 100 studieveckor yrkesstudier, av vilka en del också kan vara studier inom andra branscher. Å andra sidan kan de studerande välja hela 40 studie-veckor gemensamma studier som förbättrar beredskapen för fortsatta studier.

Läroplansgrunderna har utvecklats genom ett samarbete mellan olika intressegrupper. I samråd med företrädare för närings- och arbetslivet uppgjordes till en början branschbeskrivningar som belyser verksamhets-miljöerna, verksamheterna, de centrala funktionerna och arbetsupp-gifterna, värderingarna och framtidsutsikterna samt det yrkeskunnande som krävs i respektive branscher. Utbildningsanordnarna och läro-anstalterna har till uppgift att fortsätta arbetet lokalt och regionalt.

Yrkesstudiehelheterna har utformats med ledning av de verksamhets-helheter inom arbetslivet som omtalats i branschbeskrivningarna.

som krävs för medverkan i arbetslivet och utveckling av det. De centrala innehållen motsvarar de centrala funktioner och uppgifter som stude-randena förutsätts behärska. Dessutom definieras det kunnande på nöj-aktig nivå som studerandena åtminstone måste uppnå för att kunna få arbete. Utifrån dessa utgångspunkter definierar läroanstalterna närmare undervisningens innehåll och preciserar bedömningskriterierna.

De gemensamma studierna anges som läroämnen. Också för dem definieras målen såsom kunnande på berömlig nivå som stöder yrkes-kompetensen, de centrala innehållen i form av centrala funktioner och bedömningskriterierna såsom kunnande på nöjaktig nivå.

INNEHÅLL OCH VÄRDEGRUND I YRKESUTBILDNINGEN

Yrkesutbildningens gemensamma syften betonar sambandet mellan den yrkesrelaterade och den personliga tillväxten. I synnerhet inom ungdoms-utbildningen eftersträvas utom yrkesskicklighet en mångsidig utveck-ling av personligheten så att de unga växer till aktiva och ansvarsmedvetna samhällsmedlemmar.

Yrkesutbildningen har som mål att stödja de studerande i deras ut-veckling till harmoniska människor med helgjuten personlighet, vilka inser sitt ansvar inom växelverkan människor emellan och mellan männi-skan och naturen och vilka aktivt vill främja sitt lands kultur. Centrala värderingar är demokrati, jämlikhet och tolerans, värdesättning av hem-met och familjen, ansvar för medmänniskorna, respekt för arbetet samt intresse för det nationella kulturarvet och internationalism.

Värderingarna återspeglas i skolans verksamhet. Att klargöra de vär-deringar som styr en läroanstalts arbete och omsätta dem i praktisk verk-samhet är hela läroanstaltens samfällda uppgift. Till yrkesutbildningen hör utom de för all utbildning gemensamma värderingarna också de vär-deringar som gäller för olika yrkesområden, och dessa skall begrundas och inlemmas i undervisningen. Att ha gemensamma värderingar och besluta hur de kan förverkligas utgör en del av läroanstaltens läroplan.

MÄNNISKOUPPFATTNINGEN

Undervisning och fostran grundar sig på människouppfattningen. Läro-plansarbetet har utgått från att varje människa är värdefull och unik.

Envar har rätt till ett människovärdigt liv, ett människovärdigt arbete och jämlika studiemöjligheter. Människan är i grunden god till sin natur och har mångsidiga möjligheter att växa. Enligt denna människosyn uppfattas den studerande som en aktiv varelse med lust att inhämta

kun-skap och utvecklas. Varje studerande är en individ, som vill träffa indi-viduella val även i sina studier och själv påverka sin inlärning. Det bety-der dock inte att en stubety-derande är tvungen att klara sig ensam, utan det innebär full delaktighet och samarbete. Det innebär också att individer som är annorlunda godkänns och respekteras och att man tar hänsyn till deras olika erfarenheter och sätt att studera. En ansvarskännande män-niska bryr sig om andra och särskilt om dem vars egna kraftresurser är bristfälliga.

SYNEN PÅ KUNSKAP OCH INLÄRNING

Synen på kunskap och inlärning har sin egen betydelse för läroplans-grunderna. I yrkeskunnandet som helhet integreras yrkesteori och prak-tiska färdigheter, vilket yttrar sig i smidig verksamhet, gott handlag och förmåga att lösa problem som förekommer i arbetet. Den kunskap som visar sig i yrkesverksamheten är mångskiktad. Där ingår kunskapsbasen och den genom övning vunna praktiska skickligheten, men också “tyst”

kunskap: känslor, erfarenheter och insikter med vars hjälp en människa flexibelt klarar av olika arbetssituationer. Till kunnandet hör förmåga att analysera det egna kunnandet, att självständigt lösa problem och att för-hålla sig kritiskt till information samt kapacitet att lära sig ständigt nytt genom att utnyttja tidigare erfarenheter. Utveckling i yrket och förnyande av arbetssätten samt föränderliga krav i arbetslivet förutsätter god själv-värderings- och inlärningsförmåga och motivation att hela tiden lära sig mera såsom principerna om livslångt lärande kräver.

Vid sidan av bestående, tidlösa kunskaper finns det allt mera föränder-lig kunskap. Man bör kunna inhämta ny kunskap och dra nytta av data-tekniken. Av den snabbt växande kunskapsmängden kan läroanstalterna förmedla bara en del. Det gäller att noggrant överväga på vilka grunder läroinnehållen väljs ut och bedöms som väsentliga.

Dagens syn på inlärning betonar de studerandes aktiva roll; de bör själva strukturera sina kunskaper och färdigheter, skaffa sig vetande samt hantera och bedöma det. Inlärning innebär att omorganisera och komp-lettera tidigare tanke- och verksamhetsmodeller. De studerande skall kun-na kombinera ny kunskap med tidigare kunskap. Förståelsen uppstår, när de studerande aktivt sovrar kunskap och bildar sig en egen uppfatt-ning. Genom sitt handlande bearbetar de inlärningens resultat och är själva ansvariga för sin inlärning. En fördjupad inlärning kräver möj-ligheter att behandla inlärningserfarenheterna tillsammans med lärare och andra erfarna. De studerande, deras personliga erfarenheter och studiestil skall beaktas i undervisningen. Att fungera och studera till-sammans med andra blir allt viktigare, då arbete oftare än förut skall utföras i team av olika slag.

därför inlärningen effektivt. För att utveckla goda yrkesfärdigheter be-höver de studerande få bekanta sig ordentligt med arbetets innehåll så att de kan internalisera processernas olika skeden och öva upp smidig-heten i arbetet.

BEGREPPEN ARBETE OCH YRKE

Sätten att uppfatta arbete och yrke har förändrats. Med yrkeskompetens förstås numera vittomfattande arbets- och verksamhetshelheter, allt of-tare också färdigheter inom flera olika branscher. Utom ett brett kun-nande förutsätts också gediget specialkunkun-nande.

God yrkeskunskap och bred yrkesbildning innebär färdigheter med vars hjälp de studerande kan klara av varierande uppgifter inom sin bransch och mödolöst utveckla sin yrkesskicklighet och kontinuerligt komplettera den. Yrkesbildning är en helhet där yrkesskicklighet kom-bineras med allmänbildning. I yrkesbildningen ingår också värderingar och en internaliserad yrkesetik som ger riktlinjer för hur det är rätt att handla i yrket, i arbetslivet och i samhället. God yrkeskunskap innefat-tar såväl gott handlag som praktisk tillämpning av vetandet. Det förän-derliga arbetslivet kräver ansvarskänsla, engagemang för arbetet och en mental beredskap och förmåga att sköta arbetsuppgifter och funktioner.

Då team- och samarbete blir allt vanligare krävs också goda sociala fär-digheter.

I de här läroplansgrunderna är yrkeskunskapen definierad som behärs-kande av arbets-och verksamhetshelheter. Det innebär att de studerande besitter de färdigheter som betonas gemensamt för alla, och den för alla branscher gemensamma baskompetensen. Dessutom har de studerande den kunskap som arbetet bygger på, behärskar arbetsmetoderna, -red-skapen och materialen samt arbetsprocesserna. I dessa förutsättningarna ingår förståelsen av arbetets mål och betydelse samt behärskande av arbetsetiken. I läroplansgrunderna beskrivs detta kunnande i form av mål för examina, utbildningsprogram och studiehelheter. I bedömnings-kriterierna anges nivåkraven för kunnandet.

2 BESKRIVNING AV FISKERIBRANSCHEN OCH DESS VÄRDEGRUND

BESKRIVNING AV BRANSCHEN

Lika länge som Finland varit bebott har det idkats fiske här. De urgamla nätfynden i Antrea och den isbill av ben som vittnar om vinterfiske i

Kyrkslätt utgör de äldsta beläggen på bosättningen. Utom de tusen sjö-arna har det kringliggande havsområdet och de älvar som rinner ut där redan länge varit viktiga näringskällor och är det fortsättningsvis om vi förstår att hållbart vårda och utnyttja dem. Fritidsfiskets stora popularitet visar att den långa fisketraditionen spelar en livskraftig roll för finlän-darnas liv och fritidssysselsättningar. Den kraftiga utvecklingen inom näringslivet har minskat fiskeriets betydelse för Finland, men det är dock en viktig näring, som grundar sig på att utnyttja våra förnybara natur-resurser och som regionalt har stor betydelse för invånarnas utkomst. En mångsidig fiskeriverksamhet erbjuder ett hälsosamt och naturligt födo-alternativ och den har stora utvecklingsmöjligheter i och med att konsu-menternas matvanor förändras.

Fisket utgör ett centralt näringsfång även inom den nutida finländska fiskeriverksamheten. Andra viktiga områden inom fiskeriföretags-verksamheten är fiskförädling, fiskodling, marknadsföring och försälj-ning av fisk och fisketurism. Instanser som stöder och ger information till företagarna är fiskeriforskningen, de olika organisationerna inom fiskeribranschen och fiskevården. Till företagsamheten ansluter sig även marknadsföringen och försäljningen av fiskeredskap och -tillbehör.

Fiskeriföretagen är i regel små eller medelstora företag. De största före-tagen finns inom fiskförädling och fiskodling. Efter att Finland anslöt sig till Europeiska unionen har företagen och sammanslutningarna bli-vit delaktiga av EUs investeringsstöd. Detta har gynnat särskilt små-företagen.

Yrkesmänniskorna i fiskeribranschen fungerar som självständiga före-tagare inom fiske, fiskförädling, akvakultur, fiskhandel eller fisketurism eller som anställda i företagen inom de nämnda sektorerna. Inom fiskerirådgivningen och –forskningen finns tjänstemän och befattnings-havare, forskare och lärare, med fiskeriutbildning på olika nivåer. Andra som kan sysselsätta dem som avlagt grundexamen i fiskeri är fiske-redskapshandeln, fiskeguidningen, de myndigheter som ansvarar för fiske- och vattenärenden, fritidsfiskerådgivningen, vattenskydds-föreningarna och konsultbyråerna.

Yrkesfisket utnyttjar fiskebestånden enligt vattendragens bärkrafts-förmåga. Fiskerätten är bunden till innehav eller besittning av vattnen.

Viktiga fångstmetoder är trålfiske, notdragning, fiske med ryssjor och fällor samt fiske med nät och långrevar. Yrkesfiske utövas av ca 3 000 personer på havsområdet och ca 1 000 personer på insjövattnen. De flesta fiskar på deltid och fisket utgör bara en del av utkomsten. Antalet yrkes-fiskare har minskat under de senaste årtiondena och antalet förväntas inte stiga kraftigt inom en nära framtid. En växande andel av yrkesfisket utgörs av intensivfiske för utglesning av fiskbestånd i övergödda vatten-drag.

är odlad regnbågslax, strömming, sill, sik och siklöja. Man tillverkar färska förädlade fiskprodukter, varm- och kallrökta fiskprodukter samt djupfrysta produkter, halv- och helkonserver och färdigmat. Fisk-förädlingen styrs av den strikta livsmedelslagstiftningen. Högklassiga produkter förutsätter en riktig och hygienisk behandling från fångsten till försäljningen. Det finns ca 300 fiskförädlingsföretag registrerade.

De flesta är småföretag. De tio största företagen förädlar ca hälften av all fiskråvara. Tack vare EU-stöd har speciellt småföretagen ökat i antal under de senaste åren.

Fisk- och kräftyngel produceras både i naturdamms- och anstalts-odlingar. Merparten av konsumtionsfisken odlas i nätkassar i havs-området. Även kräftor för konsumtion anstaltsodlas i någon mån. Inom akvakulturssektorn verkar staten, sammanslutningar och privatföretag.

Statens fiskodlingsanstalter har som uppgift att producera rom av ädel-fisk, producera sättfisk och kräftyngel för att förbättra vattnens produk-tivitet, bevara utrotningshotade fiskbestånd och utöva forskning inom akvakultur. Sammanslutningarnas fiskodlingsanstalter producerar när-mast utplanteringsyngel. Största delen av sättfiskarna och -kräftorna och nästan all matfisk produceras vid privata fiskodlingsföretag. Marknads-föringen sker i hemlandet men en del av konsumtionsfisken marknads-förs även utomlands. Näringsfånget regleras genom lagstiftning rörande miljö och djursjukdomar.

En förutsättning för akvakulturens tillväxt är att belastningen på vattendragen hålls under kontroll. Statsrådets principbeslut om ett vatten-skyddsprogram fram till år 2005 förutsätter en minskning av närsalts-belastningen. Att förhindra fisksjukdomar att bryta ut och spridas kräver kontinuerlig observation och kontinuerliga förebyggande åtgärder. En-ligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets uppgifter finns det ca 800 fiskodlingsanstalter i Finland. Anstalterna för odling av konsumtions-fisk är ca 300 till antalet, de flesta och de största av dem verkar på havs-området. Ca 150 odlingsanstalter producerar utsättningsyngel och de finns i huvudsak i insjöområdet. Det finns drygt 300 naturdammsföretag, alla belägna inom insjöområdet.

För handeln med fisk och fiskprodukter finns det specialiserade parti-affärer. Minutförsäljningen sker i huvudsak via stormarknadernas fisk-diskar och via affärer som specialiserat sig på försäljning av fiskprodukter.

En betydande mängd fisk och fiskprodukter säljs även i samband med marknadstillställningar och på salutorg.

Fisketurismen är en relativt ny företagsform på kommande. Den er-bjuder ett mångsidigt verksamhetsfält för fiskebranschen. Företagarna erbjuder färdiga eller för vissa grupper skräddarsydda fiskepaket där

förutom fiske kan ingå bespisnings- och inkvarteringsservice. Dessutom tillhandahålls handledning i fiske på fiskeplatserna. Säsongen infaller under sommaren men det finns även talrika möjligheter till vinterfiske.

Våra mångsidiga möjligheter till fisketurism utgör en god grund för marknadsföring i hemlandet och utomlands.

Rådgivningen inom fiskeribranschen och fiskevården sköts i huvud-sak av de organisationer som hör till Centralförbundet för Fiskeri-hushållning. Även för yrkesfiske, akvakultur och fiskhandel finns det särskilda rådgivningsorganisatoner. Fritidsfiskarna har talrika klubbar och intresseorganisationer. Centralförbunden för fritids- och sportfiske bildar Finlands fritidsfiskares centralorganisaton.

Forskning inom fiskeribranschen utövas av Vilt- och fiskeriforsknings-institutet, universiteten och Statens tekniska forskningscentral. Vatten-skyddsföreningarna och vissa konsultbyråer gör fiskeriutredningar på beställning som konsultuppdrag. Grundläggande yrkesutbildning ges på svenska och finska vid Finlands fiskeri- och miljöinstitut i Pargas och på finska vid Savonlinnan ammatti-instituutti i Nyslott och Länsi-Lapin ammatti-instituutti i Simo. Utbildning på yrkeshögskolnivå enligt utbildningsprogrammet för fiskeri och miljö ges på svenska och finska vid Åbo yrkeshögskola i Pargas.

BRANSCHENS VÄRDEGRUND

Grunden för fiskeribranschen ligger i de förnybara naturresurserna. Verk-samheten och dess fortbestånd är därför förknippade med miljön och dess välbefinnande. Inom branschen utnyttjas produktionskapaciteten inom naturliga och utbyggda vattendrag och samtidigt strävar man efter att ansvarsfullt ombesörja vattendragens skick, organismernas bevarande och biodiversiteten. Grunden för fiske som näringsgren är vattendrag-ens renhet, bevarandet av produktionsförmågan och fiskbeståndvattendrag-ens ba-lanserade uppbyggnad och hälsa. Att högakta naturvärdena ökar männi-skans välbefinnande genom att vi erbjuds rena vattendrag för rekreation-sändamål, hälsosamma födoämnen och vackra landskap. I produktions-kedjan inom fiskeriet måste man fästa speciell vikt vid produkternas kvalitet och därmed produktsäkerheten. En trygg och riskfri fiskprodukt kräver extremt noggrann hygien i alla skeden av råvaruhanteringen. För att konsumtionen av hälsosam, förmånlig och näringsrik fisk skall öka krävs att konsumenterna har tillit till produktens kvalitet och renhet. Detta kräver ett ansvarsfullt och omsorgsfullt kunnande i alla skeden av produktionen. Folkhälsoaspekten ger god motivation för arbetet.

Arbetet inom fiskeribranschen har olika krav på yrkeskunnande vilket medför att det krävs mångsidig kompetens. Gemensamt är kännedom om grunderna för fiskproduktion och företagsekonomi. En yrkesman inom fiskeribranschen strävar efter att främja användningen av fisk och speciellt inhemsk fisk. För var och en som arbetar med naturresurser är det viktigt med växande ekologisk medvetenhet.

Fiskare förutsätts känna till biologin hos de fiskarter de fångar samt fångstmetoder och fångstredskap och ha förmåga att röra sig tryggt på sjön. En central del av yrkeskunnandet är att hantera fångsten på ett riktigt sätt, bedöma fiskets lönsamhet samt tillverka och underhålla fångstredskap och annan fiskeutrustning.

Av fiskförädlare krävs hygieniska arbetsrutiner, exakt kännedom om förädlingsmetoder, utrustning och apparatur samt förmåga att självstän-digt sköta den dagliga renhållningen av utrymmen och apparatur.

De som arbetar vid fiskodlingsföretag skall kunna hantera rom samt fisk- och kräftyngel jämte stora fiskar och kräftor på ett riktigt sätt. De bör också kunna ombesörja hygienen i produktionsutrymmena. En eko-nomisk och miljövänlig planering av utfodringen, uppföljning av fiskar-nas och kräftorfiskar-nas tillväxt och välmåga samt medicinering vid behov utgör även centrala element i kompetensen.

Yrkeskunniga fiskhandlare skall kunna betjäna kunder och känna till produkterna och deras lämplighet som föda. Att utrusta försäljnings-stället, kylteknik, packning och märkning av produkterna är av central betydelse i det dagliga arbetet.

Fiskeinstruktörer skall känna till fiskarnas biologi och behärska til-lämpliga fiskemetoder samt lagstiftningen och tillståndsförfarandet. Pro-fessionella yrkesmänniskor kan kundinriktad betjäning, såsom val och

In document GRUNDEXAMEN I FISKERI (Page 84-95)