Kreditgivarnas syn på leasing idag

Svaren från kreditgivarna varierar när det gäller hur de tar hänsyn till operationell leasing i dagens läge. Respondenterna C, D och G svarade att det vid kreditgivning var viktigt att ta del av företagens operationella leasingavtal, detta för att få en fullständig bild av företagens finansiella ställning. Respondent C uppgav att den bank hen representerade skickade årsredovisningarna på analys för att ”baka in” de operationella leasingavtalen i balansräkningarna. De andra två respondenterna beskriver att de gör egna justeringar genom att använda sig av en schablonmetod vilket innebär att kreditgivarna själva belastar balansräkningarna genom att utföra branschspecifika beräkningar på företagens operationella leasingavtal. Alla dessa respondenter medger dock att dessa metoder inte ger en exakt bild av företagens leasingskuld samt nyttjanderätt utan att de finansiella rapporterna endast blir mer korrekt återgivna. Respondenterna A, B, E och F beskriver att de inte tar hänsyn till de operationella leasingavtalen vid kreditgivning. Respondent A uppgav följande:

Vi har inte resonerat något större kring valet av leasing i dagsläget.

I vilken utsträckning kreditgivarna i vår studie tar hänsyn till operationella leasingavtal skiljer sig alltså åt. De kreditgivare som tar de operationella leasingavtalen i beaktning när de gör sin bedömning får enligt Kusano (2018) en mer pålitlig bild av företagens riskfaktorer gentemot de kreditgivare som inte tar dessa leasingavtal i beaktning.

Majoriteten av kreditgivarna uppgav att soliditet, skuldsättningsgrad, räntetäckningsgrad, EBITDA och räntabilitet är väsentliga nyckeltal vid deras beslutsfattande. IASBs effektanalys beskriver att vissa av dessa nyckeltal kan påverkas när de operationella leasingavtalen förs in i de finansiella rapporterna (IASB 2016). Vår kapitalisering visar att alla ovanstående nyckeltal påverkas när företagets finansiella rapportering upprättats i enlighet med IFRS 16 istället för IAS 17. Majoriteten av kreditgivarna använder sig därför av nyckeltal som påverkas vid en kapitalisering. Samtidigt tar majoriteten av kreditgivarna inte hänsyn till hur företagen redovisar sina leasingavtal.

Respondent F var en av de kreditgivare som inte tog hänsyn till de operationella leasingavtalen. Respondenten uppgav att den finansiella rapporten som var reglerad i enlighet med IAS 17 såg mer attraktiv ut. Detta berodde på att nettolåneskulden var betydligt lägre i denna rapport jämfört med nettolåneskulden som redovisats i enlighet med IFRS 16. Faktumet att kreditgivaren uppfattar den finansiella rapporten som är reglerad efter IAS

17 som mer attraktiv är ett tydligt exempel på att företag kan redovisa en bättre finansiell ställning genom att hålla sina leasingavtal utanför balansräkningen vilket stämmer överens med studierna av Miller och Bahnson (2008) samt Imhoff och Lipe (1991).

Detta visar att det är fördelaktig för företagen att välja att klassificera sina leasingavtal som operationella för att hålla dem utanför sina resultat- och balansräkningar. De får på så vis nyckeltal som ser mer attraktiva ut. Företagen kan på så vis dölja denna finansiering för kreditgivarna och därmed lättare få kredit samt bättre lånevillkor. Respondent G belyste detta problemet.

När vi lämnar pris på krediter så bygger vi ju det på en rating alltså för ratingen säger ju hur mycket kapital vi ska sätta av för respektive kund. Vid en bra rating behöver vi inte sätta av så mycket kapital, vi kan därför erbjuda ett bättre pris. Blir ratingen sämre ja då måste vi sätta av mer kapital till ett högre pris. Har en annan bank inte räknat med skulden som är kopplad till de operationella leasingavtalen får företagen bättre nyckeltal i deras ratingmodell vilket gör att de har lättare att ge ett bättre pris än vad vi har i det fallet.

Detta stämmer överens med studierna av Imhoff och Lipe (1991) samt Cornaggia et al. (2013) som beskriver att företag med hjälp av operationella leasingavtal kan redovisa en bättre finansiell ställning än vad som är signifikant för företagen. Respondent G som var en av de kreditgivare som gjorde egna justeringar för att räkna in de operationella leasingavtalen i resultat- och balansräkningarna bekräftar denna problematik kring val av leasingmetod.

Ja tidigare innan det här då kunde man ju liksom nästan välja att du kör operationellt helt och hållet och då får du en lättare balansräkning, du kommer få nyckeltal som ser bättre ut jämfört med andra. Sen är det ju andra nyckeltal som påverkas och blir sämre men över det hela har det ju varit bättre att ha det utanför.

Denna uppfattning är i samma linje som studien av Nuryani et al. (2015) som påstår att det krävs en kapitalisering av de operationella leasingavtalen för att undvika att intressenter blir förda ”bakom ljuset”.

Respondent D beskriver att ett av skälen till att använda operationella leasingavtal är för att ”banta” balansräkningen ut mot marknaden. Detta överensstämmer med Imhoff och Lipes (1991) studie som också beskriver att detta är en av orsakerna till varför operationella leasingavtal är en populär finansieringsmetod. När företag medvetet väljer att hålla leasingavtal utanför sina resultat- och balansräkningar i syfte att uppvisa en bättre finansiell ställning

gentemot marknaden går det emot det av Rimmel och Jonälls (2016) beskrivna syfte med redovisning. Detta eftersom redovisningsinformationen ska ge en objektiv bild av företagens finansiella ställning samt att den ska vara användbar för intressenterna i deras beslutsfattande.

4.4. Rättvisande bild

Skiftet från IAS 17 till IFRS 16 grundar sig delvis i att företagens redovisningsinformation ska ge en mer rättvis bild av företagens leasingavtal (IASB 2018b). Utifrån kreditgivarnas perspektiv i vår studie råder det inga tvivel om att de kommer få en mer rättvis bild av företagens finansiella ställning vid en övergång till IFRS 16. De kreditgivare som tidigare inte tagit hänsyn till företagens leasingportfölj uppgav att förändringen ger dem en klarare bild samt att resultat- och balansräkningen som upprättats i enlighet med IFRS 16 var tydligare. De andra kreditgivarna som redan räknat med de operationella leasingavtalen vid deras beslutsfattande ser också bara fördelar med förändringen där respondent C beskriver följande:

Ja men det är just det här att leasingskulder kan vara, ja men ganska dolda om man inte gräver vidare i det.

Respondent D beskriver att förändringen kommer leda till att resultat- och balansräkningarna återspeglar en mer rättvis bild av företagen och förenklar deras arbete.

Jag gillar det som kommer helt klart. Det kommer underlätta för oss, vi kommer att slippa göra manuella justeringar. Vi vill ha en så rättvis bild som möjligt.

Förändringen tar bort företagens möjlighet att medvetet hålla sina leasingavtal utanför resultat- och balansräkningarna. Detta gör att den redovisade informationen tvingas bli mindre subjektiv och därmed kan informationen spegla det finansiella läget på ett bättre sätt vilket enligt IASB (2010) är av stor betydelse för att förmedla en rättvisande bild av företagens finansiella ställning.

Förändringen av redovisningsstandard kan därför antas minska risken för att företagen inte redovisar en rättvisande bild av sin finansiella ställning genom att använda sig av operationella leasingavtal som finansieringsmetod vilket enligt Imhoff & Lipe (1991) samt Churyk et al. (2015) tidigare var möjligt.

4.5. Jämförbarhet

Utöver att öka den rättvisande bilden är målsättningen med IFRS 16 att förbättra jämförbarheten (IASB 2016). Samtliga kreditgivare är överens om att

jämförbarheten mellan olika företag kommer öka när företagen tillämpar IFRS 16. Kreditgivarna upplever att en osäkerhet försvinner eftersom alla följer samma redovisningsmall och redovisar därmed sina leasingavtal på samma sätt.

Respondent B uppgav följande:

Det är bra om alla redovisar på samma sätt, då blir det ju mer standardiserat på något sätt.

Övergången till IFRS 16 gör att företagens leasingavtal redovisas med samma metod på ett konsekvent sätt vilket enligt IASB (2010) är viktigt om redovisningsinformationen ska anses vara jämförbar. IFRS 16 innebär att företag inte längre har möjlighet att redovisa sina leasingavtal på olika sätt (IASB 2018b). Detta gör att jämförbarheten mellan olika företag ökar vilket samtliga respondenter också bekräftar.

Begreppet jämförbarhet innefattar också att företagens intressenter ska ha möjlighet att jämföra företagets finansiella rapporter mellan olika tidsperioder (IASB 2010). Respondent C upplevde att jämförbarheten över tid kan försämras och bli ett problem vid bedömningar av nya företagskunder. Respondent D ansåg också att jämförbarheten mellan olika tidsperioder kan försämras men att fördelarna med förändringen överstiger nackdelarna. Majoriteten av kreditgivarna är dock överens om att jämförbarheten över tid inte kommer vara något större problem inom deras intressentgrupp eftersom de har en förståelse för den bakomliggande orsaken till förändringen mellan en tidsperiod till en annan. Respondent B berättade att de skapar denna förståelse genom en dialog med sina kunder där de får information om orsaken till förändringarna.

Försämringen i jämförbarheten över tid som uppstår vid övergångsfasen borde därför inte påverka kreditgivarna negativt. Förändringen i nyckeltalen kommer troligtvis inte heller vara ett problem för kreditgivarna eftersom de har kommunikation med företagen och tillräcklig kunskap om hur nyckeltalen beräknas. Detta är i linje med studien av Horrigan (1965) som beskriver att användarna måste förstå vad nyckeltalen mäter samt hur de tas fram för att de ska vara användbara som hjälpmedel vid bedömningarna av företagens finansiella rapporter.

Respondent A uppgav dock att det kan uppstå en problematik för andra intressentgrupper.

För gemene man som bara läser ett bokslut när förändringen slagit in kan det uppstå problem.

En av anledningarna till införandet av IFRS 16 är att underlätta beslutsfattandet för mindre sofistikerade intressenter (IASB 2016). Det kan ifrågasättas om dessa intressenter begränsas av problematiken i jämförbarheten över tid eftersom de kan sakna tillgång till information om den bakomliggande orsaken till förändringen i de finansiella rapporterna. Förändringen leder dock till att företag måste använda sig av samma redovisningsmetod varje år när de redovisar sina leasingavtal. Att redovisningen är konsekvent mellan olika tidsperioder har stor betydelse för jämförbarheten (IASB 2010). På kort sikt kan jämförbarheten över tid minska men på längre sikt borde beslutsfattandet underlättas även för mindre sofistikerade intressenter eftersom företagen tvingas bli mer konsekventa i sina redovisningsmetoder.

4.6. Syftet med redovisning

Respondenterna upplever att de finansiella rapporterna där de operationella leasingavtalen har förts in ger en mer rättvisande bild av företagets finansiella ställning. Utöver det uppfattar respondenterna att jämförbarheten mellan andra bolag underlättas samt att jämförbarheten över tid förbättras när företagen blir mer konsekventa i sin redovisning av leasing. IASB (2016) förutspådde att några av de kvalitativa egenskaperna i föreställningsramen skulle förbättras, vilket utifrån kreditgivarnas perspektiv kan bekräftas där alla respondenter är överens om att både den rättvisande bilden samt jämförbarheten förbättras vid en övergång till IFRS 16.

Kreditgivarna är enligt Freeman och Reed (1983) samt Ayuso et al. (2012) en av företagens viktigaste intressenter. Om de som intressentgrupp upplever att de kvalitativa egenskaperna har förbättrats betyder det att föreställningsramen efter förändringen tillgodoser kreditgivarnas informationsbehov till en högre grad.

Frostenson (2015) beskriver IASBs föreställningsram som en normativ teori med syfte att vägleda redovisare i olika bedömningssituationer. Detta innebär att föreställningsramen kan ses som ett verktyg för att den finansiella rapporteringen ska uppfylla syftet med redovisning vilket enligt Shahwan (2008) samt Deegan och Unerman (2011) innebär att informationen ska vara användbar i intressenternas beslutsfattande. Övergången till IFRS 16 kan därför leda till en starkare föreställningsram som skapar bättre möjligheter för IASB att vägleda den finansiella rapporteringen mot att uppnå syftet med redovisningen.