Kreditprocessen

Grunden i kreditgivningen är idag densamma för samtliga banker, vilket det empiriska materialet styrker. Handelsbanken, Nordea och Laholms Sparbank utgår ifrån ramverk som beskriver vad en kreditbedömning ska innehålla. Ramverken kan skilja sig mellan bankerna, vilken typ av information banken väljer att samla in, hur den analyseras, samt hur avgörande den är i slutändan. Anledningen till att bankerna använder ramverk som stöd i sin kreditbedömning beror troligen på den reglering kring bankers kreditgivning. Ett resonemang som ligger i linje med den svenska lagen. Lagtexten beskriver att ett kreditinstitut måste pröva

risken för att kredittagaren förväntas fullgöra sina åtagande (Lag (2004:297), kap. 8 §1). Det vill säga att banken ska bedöma kredittagarens återbetalningsförmåga vilket innebär en riskbedömning av återbetalning av ränta och amortering för lånet.

Bankernas bedömning av kredittagarens återbetalningsförmåga består av flera olika steg där första indikationen på en affärsförbindelse mellan banken och företag är en kreditansökan.

Handelsbanken får in ansökningar genom telefon eller mailkontakt med kredittagaren till skillnad från Nordea och Sparbanken Laholm som även erbjuder en digital lösning för låneansökningar till sina företagskunder. Att Handelsbanken ännu inte erbjuder en digital lösning till sina företagskunder kan tolkas på olika sätt. Antingen indikerar det på att Handelsbanken ligger efter sina konkurrenter när det gäller digitalisering eller att det finns en stor tro på att det lokala nätverkandet och personliga kontakten till sina kunder är något banken vill värna om. Sannolikt så finns det en sanning i de båda resonemangen. Däremot har Handelsbanken historiskt varit en av de mest framgångsrika bankerna på den svenska marknaden, vilket då kan styrka att deras strävan är att hålla kvar vid sin affärsmodell. Att bedriva bank genom en decentraliserad organisationsstruktur (SHB, 2019). Handelsbanken är tydlig i sin kommunikation ut mot allmänheten, att banken tror stenhårt på sin decentraliserad organisationsstruktur. Till skillnad från Nordea där det är svårare att få en uppfattning om vilken organisationsstruktur banken arbetar efter.

Initiala kontakten:

Det har visat sig att det finns tydliga skillnader mellan bankerna. Bland annat i den initiala kontakten mellan kreditgivaren och kredittagaren. Handelsbanken strävar oftast efter ett personligt möte till skillnad från Nordea och Laholms Sparbank. Uppfattningen är att Handelsbanken vill ha en bredare och djupare kunskap om kredittagaren innan ett lån betalas ut. Genom ett personligt möte på det lokala Handelsbanken kontoret eller hos kredittagaren skapar kreditgivaren en personlig relation och kunskap om kredittagaren. Detta ligger i linje med Handelsbankens sätt att arbeta med sina kunder. Nästan alla företagskunder har en personlig bankman/kvinna som sköter alla förbindelser mellan banken och företaget. På sikt blir det naturligt en personlig relation som Handelsbanken menar skapar en långsiktig relation.

Nordea och Laholms Sparbank arbetar även dem med personliga möten, men uppfattningen är att det inte behöver vara en och samma person som sköter ett företags affärer, utan flera rådgivare kan vara inblandade vilket båda bankerna menar beror på bankärende och rådgivarens kompetens. Nordeas arbete kring den första kontakten tenderar att likna ett mer centraliserat förhållningssätt då inte lägger lika stort fokus på den personliga kontakten med sina kunder.

Handelsbanken är bank som utåt vill framstå som decentraliserade, vilket framgår av deras årsredovisning där fördelar med decentraliseringen lyfts fram. Grundtanken inom affärsmannaskapet på Handelsbanken är att den lokala rådgivaren får ett stort ansvar att fatta beslut själv och att arbeta med de kunder som hen bedömer är goda. Att kunden är i fokus framgår tydligt av “pilen” som visar bankens arbetssätt. En fördel som Handelsbanken lyfter fram är just tron på medarbetaren och att det är rådgivaren som sköter hela affärsförbindelsen och därför har bäst förutsättningar att fatta rätt beslut. Något Handelsbanken menar beror på att rådgivaren har kontakt med kunden från start till mål. Detta är fördelar som tidigare forskning belyser, att en decentraliserad organisationsstruktur kan göra det enklare att vara

anpassningsbar och att snabbt kunna agera kring de lokala förhållanden som finns (Mintzberg, 2009).

Alla tre bankerna förespråkar någon form av initial kontakt för att få en bild av kredittagaren och på så vis ta ett första beslut om det är en potentiell affärsförbindelse. Bankernas resonemang kring den initiala kontakten ligger i linje med tidigare forskning. Den initiala kontakten skapar ett förtroende för kredittagaren genom den magkänslan kreditgivaren får vid ett personligt möte (Svensson & Ulvenblad, 1994). Personliga egenskaper som engagemang, struktur och kunskap är några egenskaper som bedöms vara lättare att skapa en uppfattning om vid ett personligt möte (ibid.). Det finns däremot svårigheter för banken att bedöma trovärdigheten av den information som bygger på personlighet. Det blir då svårt att avgöra om kredittagaren uppvisar den verkliga bilden och eller förvränger den. Forskning kring asymmetrisk information belyser svårigheterna i att göra en korrekt bedömning (Svensson & Ulvenblad, 2000). Kredittagaren har ett övertag gentemot kreditgivaren i den initiala kontakten, framförallt då det är en helt ny kund. Banken känner inte kunden sedan tidigare vilket gör att den informationen som kredittagaren lämnar kommer att bedömas (ibid). Moral hazard skulle då kunna uppstå, vilket är en risk för banken, då kredittagaren ändrar sitt beteende när affärsförbindelsen är sluten (ibid.). Däremot arbetar Handelsbanken, Nordea och Laholms Sparbank med att minska denna risk genom sin kreditprocess. Bland annat genom att samla in information från kredittagarens omgivning. Detta för att säkerställa att kreditgivarens magkänsla stämmer överens med verkligheten (Berger & Udell, 2006). Denna typ av informationsinsamling kan antas vara lättare för Handelsbanken och Laholms Sparbank på grund av deras lokala förankring. Den lokala förankringen och arbetet med långsiktiga kundrelationer borde medföra att det blir enklare att identifiera att den mjuka datan banken tillhandahåller överensstämmer med verkligheten. Något Nordea däremot kan antas ha svårare med då dem har färre kontor vilket leder till större geografiska kundrelationer. Vilket kan sättas i relation till resonemanget att en centraliserad organisationsstruktur gör att informationsflöden inom banken blir mer trögrörligt, vilket den mjuka informationen inte är optimal för (Stein, 2000).

Beredning och bedömning:

Bankerna belyser att den första kontakten med kreditsökande är av betydelse, men att störst fokus ligger på informationsinsamlingen i kreditprocessen. Laholms Sparbank använder sig av ett digitalt verktyg som berättar vilken typ av information som ska bedömas. Informationen består av upplysningar om kredittagaren såsom likviditetsrapporter, framtida budgetar, resultat- och balansräkningar. Via den insamlade informationen gör en företagsrådgivare en analys av materialet som ligger till grund för kreditbeslutet.

Handelsbankens arbete kring att samla in information liknar den process som Laholms Sparbank använder sig av. Företagsrådgivaren på det lokala kontoret, som ansvarar för företagskunden, har också det yttersta ansvaret att samla in den information som krävs för att göra en korrekt kreditbedömning. Budgetar, balans- och resultaträkningar, kassaflöden och information om företagets ledning är bland annat information som samlas in. Med hjälp av den insamlade informationen gör företagsrådgivaren en analys av företagets finansiella påfrestningar och finansiella motståndskraft. När analysen är gjord sätts en intern rating för kredittagaren.

Även Nordea lägger stort fokus på de finansiella måtten, likt både Handelsbanken och Laholms Sparbank. Däremot har Nordea en annan struktur inom organisationen avseende vem som handlägger det olika stegen inom kreditprocessen. Beroende på kreditens komplexitet kan flera personer bli inblandade. Det kan vara en person som sköter informationsinsamlingen som sedan skickar den vidare till en kreditanalytiker, som vidare tillstyrker till central kreditavdelning för bedömning av beslutsgrunderna. Det finns här en tydlig skillnad mot Handelsbanken och Laholms Sparbank där det är vanligt att hela analysprocessen sker direkt på det lokala kontoret utan att blanda in regionala eller centrala avdelningar. Något som skulle kunna innebära att den initiala kontakten i Nordeas kreditprocess slutligen inte har någon större inverkan på kreditbeslutet. Ett resonemang som grundar sig i att en beslutsfattare som inte har träffat kredittagaren inte kan väga in personens personliga egenskaper. Detta antagande talar emot Svensson och Ulvenblads (1994) resonemang kring att den initiala kontakten är en viktig del inom kreditprocessen.

Bankernas bedömning av den finansiella informationen har en liknande utformning. Samtliga tre banker analyserar olika typer av nyckeltal som ligger till grund för den slutgiltiga bedömningen i kreditprocessen. Bankernas informationsinsamling och analys av nyckeltal styrker den tidigare forskningen kring den informationsasymmetri som skapas mellan kreditgivaren och kredittagaren och hur den minimeras. Analys av nyckeltal är ett verktyg som vanligen används för att minska asymmetrisk information (Boot, 2000).

Forskningen diskuterar två typer av lånetekniker som bankerna vanligen använder sig av, nämligen den transaktions- och relationsbaserade (Svensson & Ulvenblad, 1994; Berger &

Udell, 2006). Forskningen visar på att det bankerna vanligen använder sig av båda teknikerna i sin kreditbedömning vilket innebär att bankerna tar med kredittagarens personliga egenskaper (mjuk data) samt gör en analys av nyckeltal (hård data). Denna teori borde då kunna sättas i relation till en decentraliserad organisation som Handelsbanken och Laholms Sparbank, där den personliga kundrelationen ligger i fokus. Den personliga och de långsiktiga relationer som Handelsbanken strävar efter, ger en god kunskap om kredittagaren och banken lär känna sin kund. Något som kan antas som insamling av mjuk information, det vill säga att banken använder relationsbaserad låneteknik. Detta teoretiska förhållningssätt stämmer med det empiriska insamlade materialet från Handelsbanken och såväl Laholms Sparbank. Även då det beslutsgrundande materialet består av hård information menar Handelsbanken att magkänslan (mjuk data) alltid kommer att vägas in i kreditbeslutet. Till skillnad från Nordea där uppfattningen är att transaktionsbaserad utlåning används i huvudsak. Den personliga bedömningen ligger inte i fokus, utan analysen av den hårda informationen är den som är av största betydelse vid beslutsfattandet. Denna olikhet mellan Handelsbanken, Laholms Sparbank och Nordea speglar bilden av en centraliserad kontra en decentraliserad organisationsstruktur.

Även Nordeas kreditprocess tenderar att vara mer centraliserad. Det finns en tydlig väg för vem som ska göra vad och vem som har rätt att ta beslut. Administration och kontakt med kredittagaren sker närmast kunden och högre upp i organisationen återfinns specialisterna som har beslutanderätten. Kreditprocessen inom Nordea uppfattas som mer åtstramad och mer styrd av den hierarkiska ordningen som finns inom organisationen. Vilket syftar på en struktur där auktoriteten vid betydelsefulla beslut tas av kompetenta personer (Mintzberg, 2009; Cummings,

1995). En annan liknelse till tidigare forskning som förtydligar Nordeas centraliserade kreditprocess är att individen får mindre förtroende vilket leder till en låg delaktighet vid beslutsfattande (Andrews, Boyne, Law & Walker, 2009). Något som det empiriska materialet från Nordea indikerar på.

Däremot kan Nordeas sätt att arbeta inom kreditprocessen tyckas indikera på en säkrare kreditbedömning. Detta då varje steg inom kreditprocessen, från första kundkontakten till slutligt kreditbeslutet, hanteras av personer inom banken som har den fulla kompetensen och erfarenhet för just det arbete som ska utföras. Det vill säga att kvalitén i kreditgivningen borde vara till Nordeas fördel. Deras kreditprocess är mer liknande en standardiserad process där alla kreditansökningar genomgår samma steg. En process som även borde minska problematiken med mänskliga fel som är oundviklig vid mänsklig handpåläggning. Att en välutformad och tydlig process gynnar enhetliga processer har den tidigare forskningen kommit fram till, vilket även resulterar till ett mer enhetligt tillvägagångssätt (Subban Rao & Kumar, 2010).

Handelsbanken har däremot givit sina anställa mer ansvar och förtroende att sköta informationsinsamling, analysen och beslutfattande vilket medför att färre personer är inblandade. Någonting som skulle kunna leda till att felaktiga beslut tas på grund av att personen som handlägger hela ärendet inte är specialist inom varje område i kreditprocessen. Den ovan diskuterade kvalitetsaspekten inom kreditprocessen beskriver den tidigare forskningen på så vis att en centraliserad organisation har lättare att kvalitetssäkra sina processer då personalen är mer noggrant övervakade (Subba Rao & Kumar, 2010). En faktor vi kan tolka att Nordea har jämfört med Handelsbanken vilket även borde innebära en högre kvalitet.

Slutligen kan diskussion föras vilken/vilka av bankerna som har lyckats att effektivisera kreditprocessen på bästa sätt och om metoden för en effektivare process kan leda till för- och nackdelar. Nordea som lägger stort vikt i bedömningen av den hårda informationen behöver samla in all information som krävs för att göra en så korrekt bedömningen som möjligt. Därefter ska informationen hanteras och analyseras vilket respondenten beskriver sker i olika steg och på olika avdelningar. Hur hanteras då eventuell ifrågasatt information som inhämtats? Den behöver då troligtvis kontrolleras och i vissa fall kompletteras med ytterligare information, vilket leder till en utdragen process. Vår uppfattning är att detta kan vara tidskrävande, men att det samtidigt är en förutsättning för en hög kvalitet. Handelsbanken arbetar istället nära sina kunder och har en lokal förankring där både hård och mjuk information vägs in i kreditbedömningen. Vad som talar emot att Handelsbanken skulle vara mer effektiva i sin kreditprocess är att; först ska ett personligt möte bokas, information ska samlas in och bedömas samt att den mjuka informationen ska bedömas och helst säkerställas via andra aktörer på den lokala marknaden. Även detta indikerar på en längre process, men där en fördel skulle kunna vara att den hårda informationen kan kompletteras med mjuk information. Förutsättningen för att den mjuka informationen ska kunna vägas in är att det är samma person som hanterar ärendet. Detta genom att den mjuka informationen verifieras av den kundansvariga på kontoret som har den personliga relationen till kunden. Den mjuka informationen får en annan innebörd i Handelsbanken då större delen av hanteringen sker direkt på kontoret. Vilket även förklarar att Nordea använder hård data då den lokala förankringen är bortvald. Eventuella kommunikationsproblem i uppåtgående led borde inom Handelsbanken vara ett mindre

problem till skillnad från en organisation som Nordea där informationen måste förmedlas till flera olika personer och avdelningar (Subba Rou, 2010). Vi ser att det finns likheter och olikheter mellan bankerna, men det är svårt att avgöra vilket tillvägagångssätt som är mest effektivt. Bankernas kreditprocess påverkas att yttre faktorer i form av bland annat felaktig insamlad information. Nordea hanterar det på ett sätt som möjligt kan resultera i en säkrare process, men till sin nackdel att processen kanske tar lite längre tid. Handelsbanken hanterar detta genom att komplettera den informationen med mjuk information för att styrka den hårda data som saknas vilket skulle kunna leda till en sämre kvalitet då den mjuka informationen är svårare att verifiera (Bond & DePaulo, 2006). Men till deras fördel att processen möjligen blir något effektivare.