Kriminalitet och missbruk

Att kriminalitet och droger hör samman är något som de flesta forskare är överens om (exempelvis Fischer & Geiger 2011, Kennedy et al. 2015, McKee & Hilton 2019, McNeeley 2019, Mannerfelt & Håkansson 2018, de Melo Nunes & Baltieri 2013, Shepherd et al. 2019, Swan & Goodman-Delahunty 2013, Thomson 2020 och Tripodi & Pettus-Davis 2013). Frågan är hur och varför. Det finns olika förklaringsmodeller som har mer eller mindre generella anspråk. Det finns även en diskussion om kvinnlig kriminalitet skiljer sig från mäns kriminalitet och ifall hur (exempelvis Kubiak et al. 2013, Mannerfelt & Håkansson 2018, McKee & Hilton 2019, McNeeley 2019, Solinas-Saunders & Stacer 2017 och Swan & Goodman-Delahunty 2013). Den diskussionen är svår att särskilja från diskussionen om hur kriminalitet och missbruk hör samman då det finns förklaringsmodeller som ser samma samband hos kvinnor och män och

förklaringsmodeller som särskiljer män och kvinnor vad gäller dessa samband och här redogörs för de resultat som hittats i det empiriska materialet.

5.2.1 Missbruk som ingång till kriminalitet eller vice versa?

Swan och Goodman-Delahunty (2013) menar det finns ett klart samband mellan missbruk och kriminalitet men att det är oklart hur sambandet ser ut. Sambandet mellan missbruk och kriminalitet är tydligt klarlagd även i andra artiklar

(Mannerfelt & Håkansson 2018, Tripodi & Pettus-Davis 2013, Thomson 2020, Fischer & Geiger 2011, McKee & Hilton 2019, Shepherd et al. 2019 och McNeeley 2019). Det finns tre huvudmodeller för att förklara länken mellan missbruk och kriminalitet. Den första modellen menar att missbruk leder till kriminalitet, den andra att kriminalitet leder till missbruk och den tredje att missbruk och kriminalitet inte har ett kausalt samband utan är resultat av andra, yttre faktorer. Swan och Goodman-Delahunty (2013) diskuterar också synen på droger och samband, som oberoende av varandra, uttryck för avvikande

beteende.Tripodi och Pettus-Davis (2013) diskuterar att ungefär 60% av alla kvinnor som sitter i fängelse i USA har använt droger månaden innan de började avtjäna sitt fängelsestraff. (Jämfört med 55% för män). Mannerfelt och Håkansson (2018) visar i sina resultat att en högre andel av kvinnor som avtjänar

fängelsestraff har eller har haft ett missbruk än vad gäller män som avtjänar fängelsestraff. De menar också att detta är en tendens som finns i både Storbritannien och USA. Sverige är, om än marginellt, avvikande från denna tendens men jämfört med kvinnor generellt är det tio gånger så vanligt bland kvinnliga fångar att vara beroende av alkohol eller droger.

Thomson (2020) diskuterar tre teoretiska möjliga förklaringar till hur missbruk leder till våldsbrottslighet. Den första förklaringen är den direkta medicinska påverkan som missbruket har på individen som anledning till våldsbrottslighet. Den andra förklaringen är att missbruk kräver ekonomiska medel som införskaffas genom våldsbrott, exemplifierad med väpnat rån. Den tredje är det systematiska

31

våld som finns i kretsar kring missbruk, exemplifierat med skuldindrivning och den konkurrens som finns mellan drogförsäljare (ibid). Smith (2017) skriver att det är funktionellt att på gatan bli betraktad som hård och hellre uppfattas som att vara en förövare än ett offer. Thomson (2020) diskuterar att drogrelaterad

brottslighet tenderar att vara mer våldsam och vapenrelaterad än icke-

drogrelaterad brottslighet. Detta kan förklaras med att våld är mer normaliserat och att den medicinska påverkan av droger gör det lättare för förövaren att utöva grovt våld.

Fischer och Geiger (2011) diskuterar hur en ökning har skett av drogrelaterad brottslighet men också huruvida det är en följd av en historisk tendens till

kriminalisering av missbruk och droger. De gör poängen att det är svårt att se om kriminalitet är drogrelaterad eller om det rör sig om drogrelaterad kriminalitet, men den praktiska följden av att kriminalisera droger är att individer som

missbrukar dessa droger dras in i en cirkel bestående av missbruk, kriminalitet och fängelsevistelser som de annars inte nödvändigtvis hade funnit sig i.

McKee och Hilton (2019) diskuterar med utgångspunkt från tidigare studier ses ett klart samband mellan missbruk och kriminalitet. De diskuterar en studie där 72% av de kvinnor som blivit intervjuade under perioden direkt innan sin arrestering hade använt droger. Thomson (2020) har undersökt hur detta samband ser ut och visar i resultaten att det finns ett klart samband mellan droger och våld och att det finns signifikanta skillnader mellan kvinnor som begår våldsbrott som är

drogrelaterade och som inte är drogrelaterade. Thomson (2020) menar att de kvinnor som har drogrelaterade motiv till våldsbrottslighet kan beskrivas som risktagare, utan hämningar och tenderar till att vara arga och frustrerade när de begår brott vilket skiljer sig från motiven till icke-drogrelaterade våldsbrott. Thomsons (2020) resultat visar på att kvinnor som begår drogrelaterade våldsbrott inte begår nya våldsbrott i samma utsträckning som de som begått icke-

drogrelaterade våldsbrott under fängelsevistelsen. Thomson (2020) ger som möjlig förklaring till detta att möjligheten till missbruksbehandling i fängelset gör att våldsbrottslighetens motiv minskar och menar därmed att en del av

förklaringen till våldsbrottsligheten ligger i missbruket. Thomson (2020) visar också att kvinnor som begått våldsrelaterad brottslighet och som inte längre har tillgång till droger har en mindre benägenhet att begå våldsbrott jämfört med de kvinnor som begått icke-drogrelaterade våldsbrott. Thomson (2020) menar att det finns skillnader vad gäller våldsbrott mellan kvinnor med antisociala drag och kvinnor som har ett missbruk. Dock menar han att även kvinnor som begår drogrelaterade våldsbrott visar antisociala drag men att de är direkt relaterade till missbruket och inte till att ha antisociala och psykopatiska tendenser. Skillnaden mellan dessa grupper förklarar Thomson (2020) med att konstruktionen av vår syn på antisociala och psykopatiska kännetecken omfattar egenskaper som kan vara utlösta av missbruk.

Thomson (2020) resonerar kring utifrån sina resultat om det är så att det är liknande symptom på de kvinnor som begått drogrelaterade våldsbrott och icke- drogrelaterade våldsbrott. Genom att studera kvinnor som begått liknande

våldsbrott med eller utan ett missbruk kan dessa grupper jämföras i efterhand. Då framträder tydliga skillnader mellan de som begått drogrelaterade våldsbrott och inte längre har ett aktivt missbruk och de som har begått icke-drogrelaterade våldsbrott och då har även motiven till våldsbrotten försvunnit för de kvinnor som begått drogrelaterade våldsbrott (ibid).

32

McNeeley (2019) diskuterar en möjlig annan väg till kriminalitet och missbruk än den tidigare analyserade, att missbruk leder till kriminalitet. Att traumatiska händelser som till exempel övergrepp under uppväxten kan leda till att individen har en större benägenhet att begå brott. En samverkande påverkan av både trauman från övergreppen under uppväxten och ett kriminellt umgänge gör att dessa kvinnor har en ökad tendens till missbruk. Detta är ingen rak sambandskedja utan snarare så att McNeeley (2019) argumenterar för att kriminalitet som följd av missbruk inte är den enda vägen utan att det också finns den motsatta vägen. Shepherd et al. (2019) har i sin studie, där de tematiskt analyserat berättelser från 36 kvinnliga brottslingar i tidig vuxenålder, visat på liknande resultat som

McNeeley (2019). Alla kvinnorna rapporterade att de haft ett missbruk och att de i vissa fall började bruka alkohol redan vid 9 års ålder. Kvinnorna har i genomsnitt varit föremål för polisens uppmärksamhet i 12–13 årsåldern men uppger själva att de började begå brott tidigare, i vissa fall redan från 7-årsåldern (Shepherd et al. 2019). När de introducerades för droger står inte explicit men av sammanhanget framgår att drogerna har följt alkoholbruket kronologiskt och därför att det var en senare introduktion av droger. Av detta kan slutsatserna dras att kvinnorna i studien har varit brottsaktiva innan de började med ett missbruk.

De resultat som Shepherd et al. (2019) får fram om påverkan av en tidig brottsdebut bland unga kvinnor med missbruk är samstämmiga med de resultat som Kennedy et al. (2015) och de Melo Nunes och Baltieri (2013) diskuterar. Det finns flera modeller som förklarar avvikande beteende och kriminalitet i

ungdomen och det gemensamma med dessa modeller är att de poängterar att börja begå brott tidigt är överrepresenterade hos dem som i vuxen ålder begår brott och har ett missbruk (Kennedy et al. 2015).de Melo Nunes och Baltieri (2013) diskuterar i sina resultat att de kvinnor som börjat begå brott vid en ung ålder är överrepresenterade i fängelser. De är också oftare dömda för drogrelaterade brott jämfört med kvinnor som börjat begå brott i vuxen ålder.

McNeeley (2019) menar att kvinnor som utsatts för övergrepp under uppväxten är överrepresenterade bland de kvinnor som senare i livet har ett missbruk men att kriminalitet inte nödvändigtvis behöver följa på missbruket. Denna syn på hur övergrepp i många fall leder till ett missbruk är något som McNeeley (2019) delar med andra forskare (Tripodi & Pettus-Davis 2013, Kubiak et al. 2013 och Smith 2017). De menar dock att övergrepp under uppväxten leder till missbruk som sedan leder till kriminalitet (Tripodi & Pettus-Davis 2013, Kubiak et al. 2013 och Smith 2017). Thomson (2020) diskuterar hur tidigare forskning visat att övergrepp är överrepresenterade bland kvinnor som begått våldsbrott eller har ett missbruk, men menar sig inte se något resultat som visar att de kvinnor som begått

drogrelaterade brott har varit mer utsatta för övergrepp under barndomen än de kvinnor som begått icke-drogrelaterad brottslighet och menar att det vore spekulativt att säga att resultaten stämmer överens med forskningen som diskuteras.

5.2.2 Skillnad mellan kvinnor och män vad gäller kriminalitet och missbruk

En skillnad mellan missbrukande, kriminella kvinnor och män är statistiken över brottsutsatthet och att samtidigt som man är kriminell vara ett offer (McKee & Hilton 2019). I en kvantitativ analys gjord på kvinnliga intagna i amerikanska

33

fängelser framkom det att 37% av de 718 tillfrågade hade utsatts för fysiska övergrepp. McKee och Hilton (2019) diskuterar även hur andra studier dock har visat på betydligt högre förekomst av fysiskt våld, exempelvis var svarsfrekvensen av våldsutsatta kvinnor där förövaren var en närstående i ett fängelse i Maryland 71% av 100 kvinnor. Genom jämförelse av olika studier och resultat kommer McKee & Hilton (2019) fram till att kvinnliga gärningsmän oftare har varit våldsutsatta än vad manliga gärningsmän har och beskriver våldsutsatthet och övergrepp som en av de könsspecifika faktorerna som skiljer män och kvinnor inom kriminalitet åt.

Mannerfelt och Håkansson (2018) diskuterar även könsspecifika skillnader både mellan män och kvinnor med missbruksproblematik och/eller kriminalitet, på intagna i de nordiska länderna. Historiskt sett har forskningen riktats mer gentemot män, både gällande missbruk och kriminalitet, vilket skapat ett forskningsunderlag som ger mer att önska. Det finns dock forskning även kring kvinnor som gjorts på senare tid, som visar på skillnader mellan könen utifrån flera aspekter. Kvinnor döms oftare för narkotikarelaterade brott eller

egendomsbrott och mer sällan för våldsbrott än män (ibid). Vidare uppvisar kvinnor oftare symtom på psykisk ohälsa än män, samt har i en högre utsträckning varit utsatta för våld i någon form. Trots ökningen av forskning på kvinnliga förövare finns det fortfarande brister som gör det svårt att jämföra kvinnliga förövare eller kvinnor med missbruksproblem med motsvarande statistik på män, eftersom utbudet av forskning är så olika (ibid).

Solinas-Saunders och Stacer (2017) diskuterar i sin studie på intagna kriminella på anstalter skillnaden i brottsutsatthet hos män och kvinnor. Cirka hälften av de intagna kvinnorna är eller har varit offer för fysiskt våld, medan bara cirka 14% av männen har det. När det kommer till sexuella övergrepp uppger 42% av kvinnorna att de varit offer för det, en stor skillnad i jämförelse med de 7% av männen som uppger samma sak. I studien framkommer även ett samband mellan psykisk ohälsa och droganvändning. Detta kan dock ses både hos de manliga och de kvinnliga intagna (ibid).