Kristologi

I Moons frälsningskontext betonar han att de viktigaste frågorna för de fallna människorna som söker frälsning finns inom kristologin, läran om Kristus. I kapitlets andra sektion redogör Moon för hur vi kan förstå förhållandet mellan Adam med Jesus genom att jämföra dem med livets träd, som förlorades i Edens trädgård och med livets träd som ska återställas under de sista dagarna. Livets träd gick förlorat i syndafallet när Adam föll då Gud blockerade vägen till trädet genom att stationera keruber med ett flammande svärd för att skydda det. Detta gjorde att Adam kastades ut ur Edens trädgård utan att uppnått sitt hopp om att få ta del av livets träd. Moon menar i detta sammanhang att om Adam insett skapelsens fulla ideal, skulle han blivit livets träd och på samma sätt hade hans ättlingar blivit detsamma eftersom trädet symboliserar människan som insett skapelsens ideal. Eftersom en fallen människa inte kan återställa sig själv som livets träd genom sina ansträngningar, måste detta kompletteras med en person som symboliserat livets träd i uppenbarelseboken, enligt Moon. Denna person är Jesus och betraktas av Moon som en perfekt människa, då han insett skapelsens ideal och därmed uppnått det högsta tänkbara värdet. I kommande stycke betonar Moon vikten av att Jesus ska betraktas som en man och radar därefter upp bibliska citat för att bekräfta sitt konstaterande. De bibelcitat som följer är: ”For there is one God, and there is one mediator between God and men, the man Christ Jesus” – 1 Tim. 2:577 _{och “ For as by one man’s (Adam’s) disobedience many were made} sinners, so by one man’s (Jesus’) obedience many will be made righteous” – Rom. 5:1978_. Således vill Moon påvisa hur Bibeln tydligt pekar ut Jesus som en man och att han framförallt var tvungen att komma till jorden som människa, i syfte att bli den ”sanna föräldern” som kan återföda människorna på nytt igen. I relation till sitt konstaterande om att Jesus var en man och att han skulle bli den ”sanna föräldern”, menar Moon att om Adam och Eva från allra första början hade insett skapelsens ideal och inte fallit, hade de blivit de ”sanna föräldrarna” till mänskligheten och fött barn utan arvsynden. Moon betonar även att de nya föräldrar som ska föda syndfria barn måste komma från himlen. Det är här Jesus som den andra Adam kommer in enligt Moon, men han menar också att Jesus inte kan bygga himmelriket själv, utan att det också måste finnas en sann mor. I Moons mening har många fått uppenbarelse om att den Heliga anden är feminin då anden kommer som den sanna modern eller den andra Eva. Moon uttrycker att den Heliga anden renar människors synd och därigenom försonar den synd som Eva begick. Tillsammans utgör Jesus och den Heliga anden de andliga föräldrarna enligt Moon. Det är

77 _{Moon. Exposition of the Divine Principle. 143.} 78 _{Ibid., 143.}

genom dessa föräldrar som den andliga återfödelsen sker och våra andar återföds genom de andliga föräldrarna som nya jag. Men som Moon tidigare nämnt måste det ske både en andlig och en fysisk återfödelse ske för att renas från arvsynden och därmed nå frälsning. I denna kontext framgår det att den uppståndna Jesus, den Heliga anden och Gud endast kunde blida en andlig treenighet och därmed endast uppfylla den andliga frälsningen. Moon menar också att Kristus en dag måste återvända i kött och blod och hitta sin brud. När detta sker kommer de bilda en perfekt treenighet med Gud som de ”sanna föräldrarna” som Gud uppsåtligen hade som intention. De kommer således att ge fallna människorna återfödelse både andligt och fysiskt vilket kommer resultera i att arvsynden försvinner. I och med detta förklarar Moon att de äntligen kommer kunna bygga himmelriket på jorden där Guds tre stora välsignelser (nå perfektion som individuell karaktär, uppnå sann föräldraskap och uppfostra goda barn samt vinna herravälde över den naturliga världen) uppfylls.79

Utgår man från Moons skildrande kring viktiga aspekter som existerar i frälsningsarbetet, utifrån ett genusperspektiv, går det att tyda hur han främst betonar att det var Adam som var den person som förstått skapelsens syfte. I och med detta likställs han med Jesus som enligt Moon var den person som sändes till jorden i syfte att bli den så kallade ”sanna föräldern” och återställa mänskligheten. De ”sanna föräldrarna” är enligt Moon de två individer som är fria från arvsynden och ska återställa den fallna mänskligheten och återupprätta himmelriket på jorden igen. De ”sanna föräldrarna” utgör således fundamentet för den fysiska frälsningen och återställandet genom att vara grundstenen och reproducera barn till världen som är syndfria. I detta sammanhang synliggör Moon det manliga könet signifikans i frälsningen och återställandet av himmelriket på jorden då Moon är väldigt noga med att framhålla att Jesus var en man och inte en kvinna. I och med hans fokus på mannen, genererar detta i att kvinnan får anta en sekundär och mer försynt roll, då kvinnan rentutav framställts i Moons teologi som den andra halvan av mänskligheten som är oundviklig för att barn ska kunna födas. Ser man till Hirdmans genussystem åskådliggörs hierarkin i Moons resonemang genom sitt framtonande av mannen och Jesus, som den ”sanna föräldern”. På grund av denna gestaltning av Moon, karaktäriseras således det manliga könet som det vedertagna i världen och det kön som står högst i hierarkin, då mannen följaktligen etiketteras som fundamentet för det mänskliga återställandet. I förhållande till Hirdmans reproduktionsprocesser hamnar Moons syn på mannen även inom den sociala integrationen, då hans teologiska syn skildrar könens

”arbetsdelning” i praktiken, där de föreställningar om vad som karaktäriserar respektive kön leder till att mannen och kvinnan kommer ägna sig åt olika sysselsättningar som är utformat efter respektive kön. Denna ”arbetsdelning” kan kopplas till reproduktionen av världens syndfria barn. Då Moons resonemang om mannen leder till en stark hierarkisk ställning för honom i återställandet av paradiset, leder detta till att kvinnan istället får inta en sekundär roll där hon blir det komplement till mannen som kan föda de syndfria barnen. Detta synsätt leder således till att Moon i sin teologiska text uttrycker vad mannen respektive kvinnan bör eller förväntas att ägna sig åt i processen för ett återställande av mänskligheten. Utifrån detta kan man konstatera att kvinnans könsroll inom rörelsen förväntas följa de traditionella könsrollerna där kvinnan ska inrikta sig på hemmet och barnafödande. Detta konstaterande diskuteras även i studierna gjorda av Puttick och Pike.80 _{De likheter som går att urskilja mellan Putticks studie} och det tidigare konstaterandet ovan, är att Familjefederationen kan klassificeras som en av de traditionella inriktningarna inom nyreligiositet, där medlemmarna erbjuds tydliga definierade könsroller och ett stabilt familjeliv där människans trygg- och säkerhetsbehov uppfylls.81 Likaså kan man se likheter gällande könsroller i Pikes studie där hon studerar genus och kön inom nyreligiositet. En slutsats som framgår pekar på hur heterosexuella äktenskap är rörelsens ideal och att medlemmarna efter giftermålet förväntas bli föräldrar och anta de traditionella könsrollerna där kvinnan ofta tar han om hushållet. Därmed visar Pikes resultat, likt detta, att äktenskapen inom rörelserna ofta följer den sociala normen.82 _{Ser man även till Palmers} genusteoretiska ramverk som identifierar olika modeller eller begreppsbildningar som behandlar könsroller inom nyreligiösa rörelser kan man dra slutsatsen efter Moons skildringar att Moon förespråkar och förkunnar könsroller enligt Palmers begrepp könspolaritet. Palmer menar att könspolariteten främst innebär att män och kvinnor betraktas vara andligt åtskilda och separerade, vilket speglas i Moons skildringar om den dikotomi och isärhållning som existerar mellan könen. Detta åskådliggörs även i den hierarkiska åtskillnad som görs av Moon. I Moons förkunnelse framvisas, precis som Palmer uttrycker det, att det i majoriteten av religiösa budskap alltid är mannen som vanligtvis hålls som det överlägsna könet inom nyreligiositeten. Detta åskådliggörs främst i Moons skildringar när han antyder att det endast var Adam som förstod och hade insikt i skapelsens syfte och att det var Jesus som kom till jorden för att återställa mänskligheten som den ”sanna föräldern”. I och med denna hierarkiska åtskillnad som görs mellan mannen och kvinnan kan man se att Moon tenderar att separera

80 _{Pike. Gender in New Religious, 2007; Puttick. Women in New Religious Movements, 1999.} 81 _{Puttick. Women in New Religious Movements. 159.}

mannen och kvinnan som andligt åtskilda och att de fått olika betydelsefulla roller i vägen mot människans frälsning. På grund av att Moons även menar att det behövs två ”sanna föräldrar” som ska utgöra grunden för att kunna föda syndfria barn, kan man ändå se en tendens av att båda könen är viktiga för frälsningen. Trots att mannen och kvinnan tillskrivits olika roller, där mannen utgör grunden för frälsning och kvinnan då får betraktas som ett komplement eller sekundär faktor i att nå frälsningen, finns det också skildringar som tyder på att båda könen behövs i människans frälsning. Detta benämner Palmer som könskomplettering som innebär att båda könen betraktas som begåvade och besitter olika former av egenskaper. Man betraktar helt enkelt människan som två ofullständiga halvor där ingången i ett äktenskap leder till balans, harmoni och till personlig frälsning. Denna typ av könsrollmodell synliggörs främst i Moons gestaltningar då han, trots sin dikotomiska inställning av könen, betonar hur varje skapelse på jorden består av ett motsatsförhållande (Yin och Yang) och att förhållandet mellan mannen och kvinnan är en central del för att nå frälsning. Trots att Moons skildringar visar på en könspolaritet och en dikotomi mellan könen, kan man även se i hans beskrivningar hur han understryker äktenskapet mellan man och kvinna som förutsättning till både personlig och mänsklig frälsning. Då Moon menar att Jesus inte hann slutföra sin mission att återställa den fallna mänskligheten som den andra Adam eftersom han hann dö på korset, ligger Moons senare fokus på de ”sanna föräldrarna” som i hans mening är grundstenen för återställandet. Enligt Moon kommer Messias komma till jorden som den tredje Adam där han tillsammans med en hustru kommer att utgöra de ”sanna föräldrarna”, vilket därmed möjliggör en fysisk frälsning och ett återställande av mänskligheten. I och med detta tenderar Moons förkunnelse spegla ett gestaltande av Palmers två könsrollmodeller könspolaritet och könskomplettering, vilket enligt Palmer är en vanlig kombination inom nyreligiösa rörelser. Palmer menar i detta sammanhang att de typer av könsrollsmodeller som hon presenterar inte nödvändigtvis existerar i sin ”rena” form, utan förekommer i blandningar där en kombination av två modeller är vanligast.