I de berörda böckerna och dokumentären tänjs gränsen mellan kropp och sinne genom hänvisningar till kopplingar mellan tarm och hjärna, via tar-mens stora mängd nerver, samt till tarmbakteriers påverkan på mentala till-stånd som exempelvis depression.60 Magen omtalas också som ”den andra hjärnan”.61
Probiotic food supplement reduces stress-induced gastrointestinal symptoms in volunteers: a double-blind, placebo-controlled, randomized trial, Nutrition Research, 28(1), 1-5; Brophy, Sinead, m fl. 2008. Internet-based randomised controlled trials for the evaluation of complementary and alternative medici-nes: probiotics in spondyloarthropathy, BMC Musculoskeletal Disorders, 9(1), s. 4; Sánchez, Borja, m fl. 2017. Probiotics, gut microbiota, and their influence on host health and disease. Molecular Nutrition & Food Research, 61(1), s.
1600240; Day, Richard L.D.., m fl. 2019. Probiotics: current landscape and future horizons, Future Sci OA, 5(4), FSO391.
57 Forsum, Urban. 2008. Laktobaciller och probiotika – djävulen lurar i detaljerna, Läkartidningen, 41(105), 2859-2860, 2859.
58 Eklöf, Motzi. (red.). 2004. Perspektiv på komplementär medicin: medicinsk pluralism i mångvetenskaplig belysning. Lund: Studentlitteratur.; Johannisson, Karin. 2013. Kroppens tunna skal: sex essäer om kropp, historia och kultur.
Stockholm: Norstedt.
59 Eklöf. 2004; Johannisson. 2013.
60 Enders. 2017; Sundström & Andersson. 2019; YUZU Productions/ARTE Fran-ce. 2019.
61 YUZU Productions/ARTE France. 2019.
Bilder från Charmen med tarmen uttrycker ett samband mellan tarmflora och men-tala tillstånd som depression samt kontaktytor mellan tarmbakterier och hjärna.
Skiljelinjen mellan självet och Den Andre pro-blematiseras samtidigt genomuppmärksamman-det av att våra kroppar rymmer fler bakterie- celler än människoceller, och många fler bakterie- än människogener.62 Det noteras även att bakterier kan påverka hur mänskliga gener tar sig uttryck och påverkar biologiska förlopp i kroppen.63 ”Vi är hybrider”, sägs det, i symbios med mängder av mikrober som funnits längre och är fler än oss människor. 64 I viss kontrast till den nämnda krigsmetaforiken menar Mar-tina Johansson att ”det naturliga vore därför om vi anpassade oss till dem snarare än tvärtom”.65 I anslutning till detta betonar Stefan Sundström eko-logiska, biologiska sammanhang; alltings sammanbundenhet och ömsesidi-ga beroende, som han menar inte har beaktats tillräckligt av modern medi-cin. Gränsen mellan självet och Den Andre tänjs vidare genom kopplingar mellan utarmning respektive återställande av å ena sidan tarmbakterier och å andra sidan miljöproblem som isavsmältning, klimatkris och minskande biologisk mångfald. Stefan Sundström skriver:
Vi har ju hört om utrotandet av den biologiska mångfalden här uppe på jordytan. Vi har sett regnskogar sågas ner, isbjörnar svälta ihjäl och tonfis-kar fiskas ut. Men väldigt lite har vi hört om dom kungadömen som utplå-nas under våra fötter, där nere i jorden. Och härinne, i vårt inre.66
62 Enders. 2017; Sundström & Andersson. 2019; Nertby Aurell & Clase. 2018.
63 Johansson. 2017; Nertby Aurell & Clase. 2018.
64 YUZU Productions/ARTE France. 2019.
65 Johansson. 2017, 13.
66 Sundström & Andersson. 2019, 120.
Mikrobiologen Joël Doré gör, i Guldet i våra tarmar, en liknande koppling:
Man pratar om system ur balans och förlorad mångfald i naturen. Mik-rober är små och bekymrar oss inte – men samma utarmning pågår i det ekosystem som är vår inre djungel. Om vi förstör jämvikten och förlorar artrikedomen i vår inre djungel kan vi få en mycket allvarlig situation där människan har svårt att bibehålla den balans som behövs för god hälsa.
I Guldet i våra tarmar placeras människ-an i naturen på så vis att medverkmännisk-ande forskare ofta intervjuas i en skog, i en park eller mot en bakgrund av växtlighet.
Stefan Sundström gör kopplingar mellan farliga monokulturer i tarmarna och i matjorden, orsakad av bakteriedöd på grund av antibiotika respektive bekämpningsmedel, och manar till parallella räddningsinsatser för tarmen, jorden och klimatet. Han överför även mångfaldsbegreppet till den mellan-mänskliga sfären, i ett argument för mångkultur:
Alla försök till totalt avgränsa oss från världen runt omkring är dömda att misslyckas – vare sig det handlar om murar i Berlin eller Texas, att försöka duscha och spraya sig till en bakteriefri hud eller försöka odla en ren, natio-nell kultur. Allt sådant leder till enfald. Vägen framåt är mångfald.67
Det är här värt att nämna att diskussioner kring antibiotikaresistens i andra sammanhang ibland har haft främlingsfientliga drag, då infektionssjukdo-mar, oansvarig antibiotikaanvändning och antibiotikaresistens associerats till Andra länder eller kulturer.68 Detta anknyter till metaforiska, veten-skapliga och populärkulturella beskrivningar av immunförsvaret där krop-pen framstår som en nationalstat, i antropologen Emily Martins ord ”i krig över dess externa gränser, innehållande interna övervakningssystem för att kontrollera utländska inkräktare” i ett sammanhang av ”totalt krig mellan
67 Sundström & Andersson. 2019, 112.
68 Brown, Nik & Nettleton, Sarah. 2017. Bugs in the blog: Immunitary moralism in antimicrobial resistance (AMR), Soc Theory Health, 15, 302-322.; Hansson, Kristofer. 2019. Att oroa sig för antibiotikaresistens: Kulturella föreställningar kring ett läkemedel. Socialmedicinsk tidskrift, 6, 851-858.
hänsynslösa inkräktare och beslutsamma försvarare”.69 I viss kontrast till detta plockar alltså Stefan Sundström här upp en mänsklig mångfaldsprin-cip. På liknande vis refererar en forskare i Guldet i våra tarmar till tarmflo-ran inte bara som en skog, utan som en gemenskap (the community).
Vidare framförs kritik mot olika aspekter av det moderna samhället.
Nertby Aurell & Clase pekar mot västerländsk livsstil, gällande kost, stress och brist på motion, i kombination med antibiotika, som skadlig för tarm-floran och därmed hälsan. Liksom i Guldet i våra tarmar tar de upp forsk-ning som visar att människor som lever i i jägar- och samlarkulturer i ut-kanten av det moderna samhället har en större diversitet av tarmbakterier.
Slutsatsen här är att ju mer industrialiserat eller urbaniserat samhället är, desto sämre är mångfalden.
Vid sidan av kritik mot västerländsk livsstil problematiserar Stefan Sund-ström bristande fokus på, och kunskap om, komplexa samband inom modern kultur. Vetenskapliga ”kvickfixar” ses här som att ha löst problem genom kemi och ingenjörskap ”utan kunskap om hur det påverkar andra delar av ekologiska, biologiska sammanhang”.70 Allting är sammanvävt, betonar Stefan Sundström, inklusive bakterierna och våra känsloliv, och vi kan antingen hjälpa eller stjälpa livet på jorden. Hjälper gör vi, menar han, genom att sluta störa ekosystemen och istället hjälpa dem att sköta sig själva.
69 Martin. 1990, 410–426, 410, 411, förf. övers.
70 Sundström & Andersson. 2019, 90.
I Guldet i våra tarmar omtalas problemet med försvagning av människors tarmflora, med sårbarhet för sjukdomar som följd, medan bilder visas av en höstpark omringad av storstadsbebyggelse. Frågan om när mikroberna började försvinna illustreras av trädkronor i sällskap av en gatlykta, i en bild som inbjuder associationer till upplysning och industrialisering.
Slutar vi störa vår matjord och istället understödjer mykorrhizan [svampars hyfer eller mycel i symbiotisk samverkan med växters rötter, förf. anm.]
och hela den komplexa väv av liv som finns under våra fötter så kan det underjordiska ekosystemet göra sitt jobb med att lagra in kol och få växter att frodas.71
Längs liknande linjer påtalar Martina Johansson att många sjukdomar är kopplade till en utarmad och därför störd tarmflora, samt att det är en rub-bad balans snarare än bakterierna i sig som ger upphov till ohälsa. Återigen i linje med rörelser mot så kallat förvildande eller rewilding, och mot att
”arbeta med” snarare än ”arbeta mot” naturen och andra arter – pro bios – uttrycks därmed en vilja till att låta naturen och kroppen i hög grad skö-ta sig själv, medan människans respektive medicinens roll snarast framstår som stödjande.72
Det är värt att upprepa att bakterier och smuts inte endast beskrivs som något gott i dokumentärfilmen och böckerna. Bakterier omtalas även som sjukdomsalstrande eller onyttiga, och antibiotikaanvändning framstår inte som något kategoriskt dåligt.73 ”Jag är inte emot antibiotika, men kun-skap behövs och bättre praktik”, säger en forskare i Guldet i dina tarmar.
Hygienen har alltså inte övergivits utan integrerats i en mer pro-mikrobiell hållning, och anti bios förordas i de fall då det verkligen behövs.74 I Giulia Enders ord: ”[p]esticider kan uträtta verkliga mirakel mot skadedjur men man bör bara därför inte använda dem som deodorant”.75