Kulturer, värderingar och normer

Kina är en av de äldsta civilisationerna där nuvarande kultur bevarar många av sina gamla värderingar. En filosofisk tradition som fundamentalt har påverkat kineserna är Konfucianism som grundades av Confucius 551-479 B.C.E. Konfucianism är ett system av social och etisk filosofi som betonar människors skyldigheter gentemot varandra baserat på deras relationer.(Yao 2000) Konfucianism lägger tonvikt på plikt, uppriktighet, lojalitet, ära, vördnadsfullhet och respekt för ålder och senioritet (tjänstgöringstid). Enligt Konfucianismen kan social stabilitet åstadkommas genom att individer upprätthåller harmoniska relationer med varandra. Det svenska samhället är influerat av kristna värderingar som betonar alla människors lika värde. Svenskar har en förkärlek till naturen och värdesätter jämlikhet. Dessa värderingar reflekteras även i

hållbart företagande bland svenska företagen. (Dadfar 2010) Sverige är världens första land att ställa krav på hållbarhetsrapporter från statligt ägda företag (Sweden 2016). Ett utmärkande drag för den kinesiska kulturen som har sitt ursprung i Konfucianismen är ”guanxi”. ”Guanxi” står för personliga kontakter eller relationer och anses vara ett av de viktigaste koncepten i den kinesiska kulturen (Dadfar 2010). Ett annat utmärkande drag är kollektivism som fokuserar på gemensamma, samhälleliga eller nationella intressen i olika typer av politiska, ekonomiska och pedagogiska system. Det kan hävdas att kollektivistiska samhällen betonar vikten av att skapa bra relationer med varandra, det vill säga bra ”guanxi”. Detta reflekteras även i affärssammanhang och en bra relation anses vara en viktig faktor för att göra affärer (Svensson 2010). I vilken utsträckning ett samhälle har individuella eller kollektiva relationer kan mätas med Individualism (IDV)-indexet. Ju högre index ett samhälle har desto mer individualistiskt är samhället. Kina har ett index på 20, vilket är lägre än Sverige som har 71. Det innebär att Sverige inte är ett relationsbaserat samhälle jämfört med Kina.

Ett lands kultur kan även karaktäriseras som maskulin eller feminin. Ett maskulint samhälle betonar bland annat dominans av mannen i samhället och finansiella framgångar medan ett feminint samhälle betonar vikten av jämställdhet i samhället, miljömedvetenhet och balans mellan arbete och fritid. Enligt Hofstede (2001) är Kina ett mer maskulint samhälle än Sverige är.

3.5 Hypotesgenerering

3.5.1 Ägarkoncentration

Ägarkoncentration är ett samlingsbegrepp som kan förtydligas genom att ange om ägarkoncentrationen är spridd eller koncentrerad. Ett koncentrerat ägande innebär att ägandet är koncentrerat till ett fåtal investerare, ett spritt ägande som å andra sidan definieras som att ägandet är spritt på flertalet olika investerare (Ianotta, Nocera & Sironi 2007). Vid ett koncentrerat ägande har kontrollägare starkare övervakningsmakt över ledningen och större inflytande på ledingsbeslut. Företagets ledning har en starkare roll i beslutsfattandet när ägandet är spritt, vilket kan leda till separation mellan ägandet och kontroll (Berle & Means 1991/1932). Det finns dock en risk att kontrollägare utnyttjar företagets resurser för egen vinning beroende på hur aktieägarskyddet är utformat i respektive land (Li, Lu, Mittoo & Zhang 2015).

Agentteoretikerna Fama och Jensen (1983) förklarar förhållandet mellan aktieägarna som är uppdragsgivare och ledningen som står för företagets drift och därmed uppdragstagare. Styrelsen spelar en viktig roll genom att kontrollera så att ledningen arbetar i enlighet med ägarnas syfte. Enligt (Berle & Means 1991/1932) anses kontrollägaren ha en större möjlighet att själv utöva kontroll genom att ta plats i företagets styrelse för att försäkra sig om att dess investering förvaltas på rätt sätt. Förutom möjligheten att bevaka besitter kontrollägaren även möjligheten att påverka vilka beslut som fattas (Berle & Means 1991/1932, Xu & Wang 1999). Aktieinnehavare med stort innehav ges inte bara större möjlighet att påverka och kontrollera utan de har större andledning att både övervaka och påverka med tanke på att de har mer att förlora (Shleifer & Vishny 1997) och är därmed tveksamma till stora investeringar. Ett exempel på detta är att hög ägarkoncentration är något som enligt Minetti, Murro och Paiella (2015) kan leda till konflikter mellan ägare med stort och litet aktieinnehav och därmed leda till att satsning på CSR minskar eller uteblir.

Zingales (1995) har i sin empiriska studie kommit fram till att det finns ett positivt samband mellan ägarkoncentration och hur företaget presterar, något som även Xu och Wang (1999) bekräftar. Att maximera företagets prestation skulle kunna innebära maximering av aktieägarvärde med tanke på att detta exempelvis skulle kunna generera en större möjlighet till utdelning eller ett högre värde på företagets aktier.

En hög ägarkoncentration ger ägare större möjlighet att övervaka ledningen och säkerställa sina egna intressen (Shleifer & Vishny 1997), det behöver dock inte alltid vara så. Hur beslut fattas kan även bero på vem som innehar största röstandel eftersom olika ägartyper har olika preferenser (Hedlund, Hägg, Hörnell & Rydén 1985). Exempelvis är institutionella ägare mer benägna att prioritera ett aktieägarorienterat värdeskapande eftersom de behöver generera en hög avkastning för sina investerare. Om det är familjer eller ägarsfär som kontrollerar ett företags röstandel är de kanske mer benägna att välja ett intressentorienterat värdeskapande som ett sätt för dem att skapa legitimitet hos allmänheten och förhoppningsvis på så sätt skapa mer värde för företaget i framtiden. Intressentorienterat värdeskapande kan således användas som ett sätt att generera mer avkastning för ägarna. Trots att olika typer ägare kan ha olika preferenser gällande bolagsstyrningsprinciper anser författarna att aktieägare i första

hand vill maximera sina egna intressen, detta då människor enligt agentteoretiker anses som nyttomaximerande (Fama 1980; Fama & Jensen 1983).

En hög ägarkoncentration innebär att få ägare med stora aktieinnehav har större anledning att aktivt bevaka sina intressen och även större möjlighet att påverka företagsledningen, så att aktieägarvärde kan maximeras. Även om det finns risk för att storägare använder företagets resurser för egna syften skulle de i första hand inte vilja dela företagets resurser med andra intressenter. Vi anser därför att det finns stöd för vår första hypotes:

Hypotes 1a: Det finns ett positivt samband mellan ägarkoncentration och

aktieägarorienterat värdeskapande.

Både Sverige och Kina tillhör länderna som har koncentrerat ägande (Agnblad, Berglöf, Högfeldt & Svancar 2001; Li, Wang & Deng 2008). I Sverige är det främst genom pyramider, korsägande och röstdifferentierade aktier som ägarna behåller sin kontroll men samtidigt får in nytt kapital från allmänheten (Jakobsson & Wiberg 2014). I Sverige kontrolleras stora delar av de företag som är listade på Stockholmsbörsen av utländska institutionella ägare, finansiella företag, icke-finansiella företag och hushållen (SCB 2016). Att storägare deltar aktivt i verksamheten betraktas som något positivt av både aktieägare och allmänheten i stort. Samtidigt förväntas de också ta ansvar genom att behålla sina aktier även i dåliga tider. Denna tro på kontrollägare kan även observeras utifrån hur lagen utformats. Höga krav har ställts av lagstiftarna gällande styrelseledamöters oberoende i förhållande till bolaget jämfört med dess storägare (Kollegiet för Svensk Bolagsstyrning). I Kina kontrolleras stora delar av företag som är listade på Shanghai-börsen av staten, enskilda investerare och institutionella investerare (Jiang, Qian & Ji 2016). Även om det har skett reformer för att minska statligt ägande och omsätta de icke-omsättningsbara aktierna är statligt ägande fortfarande dominerande (Li, Wang & Deng 2008). På grund av den relationsbaserade kulturen (Rajagopalan & Zhang 2008)finns det en stor risk att representanter för staten har nära relation med VD och därmed fattas inte beslut utifrån aktieägarnas bästa.

De båda aktiemarknaderna i Sverige och Kina fungerar dessutom på olika sätt. Den kinesiska aktiemarknaden anses vara spekulerande och långsiktigt ägande av aktier i kvalitétsföretagen är därmed inget som lockar. En annan aspekt som karaktäriserar den

kinesiska aktiemarknaden är att regeringen både direkt och indirekt intervenerar marknaden och försöker att uppnå olika resultat (Leng 2009). Den kinesiska aktiemarknaden var en av de sämst presterade aktiemarknaderna i världen 2016. Detta kan enligt Oliver Rui, en professor på China Europe International Business School, delvis bero på att folk inte förstår mycket om regulatorns politiska riktning (South China Morning Post 2016).

Sammanfattningsvis kan det påstås att ägande med stort röstinnehav i Sverige oftast leder till ett mer aktivt ägarengagemang, vilket kan skapa mer aktieägarvärde. Dessutom är den svenska aktiemarknaden mindre spekulerande jämfört med den kinesiskamarknaden och de svenska investerarna har mer långsiktig syn gällande aktiesparandet, vilket kan innebära att aktiekursen inte påverkas lika negativt som så skulle vara fallet i Kina. Vi antar därför att:

Hypotes 1b: Sambandet är starkare i Sverige.

Ett företags val av bolagsstyrningsprincip påverkas dock inte enbart av ägarkoncentrationen utan kan även påverkas av vilken identitet aktieägaren har eftersom olika typer av ägare kan ha olika syften med sitt ägande. Beroende på ägartyper har de olika preferenser vid beslutsfattande (Hedlund, Hägg, Hörnell & Rydén 1985).