Kunskapsläge

3.1 Småskaliga jordbruk

Enligt Franzluebbers et al. (2020) är lösningarna på de problemen som jordbruket orsakar att använda jordbruksmetoder som utgår från agroekologiska principer. Boyce (2004:16) framhåller att småskaliga gårdar borde ha en självklar plats inom jordbrukssektorn i framtiden. Småskaliga jordbruk kan ses som en del i alternativt jordbruk. Med alternativa jordbruk avses en uppsättning agroekologiska jordbruksmetoder som främjas som alternativ till det dominerande produktionssystemet, men dessa agroekologiska jordbruksmetoder är inte nya (Bruce, 2019). Alternativa jordbrukssystem är beroende av en mer varierad växtföljd, mer blandade grödor, täckgrödor och boskapssystem för att på så sätt bygga markhälsan och förbättra den biologiska ogräs- och skadedjursbekämpningen (Bruce, 2019). Forskare och samhället har under de senaste decennierna ställt allt fler krav på att, på olika sätt, stödja jordbruk som främjar den biologiska mångfalden som ett alternativ till dagens industriella jordbruk (Labeyrie et al., 2021). I enlighet med Öhlund et al. (2015:271–2) så innebär hållbart ekosystemhantering att ha en förståelse för och en anpassning till ekosystemets funktion och förändring för att bevara tillhandahållandet av en rad ekosystemtjänster.

Småskaliga jordbruk utgör upp till 85% av det globala jordbruket (Labeyrie et al., 2021), och spelar en viktig roll i det rurala samhället. Småskaliga jordbruk formar landskapet och bidrar till en ökad biologisk mångfald (Guarín et al., 2020; Boyce, 2004:3).

8

Anledningen till att den biologiska mångfalden ökar med mindre gårdar beror enligt Björklund och Helmfrid (2010:25) på att minde jordbruk har lättare att utnyttja den biologiska mångfalden som ett redskap. För att det lokala ekosystemet ska kunna ta hand om det näringsläckage som ofrånkomligt sker i samband med livsmedelsproduktion så måste läckaget vara anpassat till landskapet. I regel är småskaliga jordbruk mer anpassade efter den omgivande naturen och har därför inte samma påverkan på ekosystemet som storskaliga jordbruk kan ha (Björklund & Helmfrid, 2010:26).

Att vara självförsörjande är för många småskaliga jordbrukare ett livstilsval och inte något som kommer ur fattigdom (Guarín et al., 2020). Men småskaliga jordbruk har svårt att konkurrera med de större jordbruken på livsmedelsmarknaden (Ehrnström-Fuentes & Leipämaa-Leskinen, 2019:11) I flera delar av Norden har konceptet REKO uppstått. REKO står för rejäl konsumtion och innebär en direkt kontakt mellan producent och konsument (Ehrnström-Fuentes & Leipämaa-Leskinen, 2019). REKO startade i första hand för att hjälpa småskaliga jordbrukare att konkurrera på livsmedelsmarknaden (Ehrnström-Fuentes & Leipämaa-Leskinen, 2019:11). Sedan 2016 har det skett en ökad konsumtion av lokalproducerad mat som påverkar den lokala lantbrukarens inkomst som i sin tur bidrar till att de närliggande områdets marker blir betade och åkrarna brukade (Waldenström, 2018:205).

3.3 Småskaliga jordbrukares motivation

Iles et al. (2020:354) framhåller hur den nya generationens jordbrukare betraktar sitt beslut som ett livsstilsbeslut och menar att det är ett sätt att gynna sin familjs välmående och hälsa.

Flera jordbrukare ser också småskaligt jordbruk som ett sätt att främja miljön och att de miljömässiga fördelarna väger tyngre än ekonomiska vinster (Iles et al., 2020:354). En annan stark motivation hos småskaliga jordbrukare är att de vill bevara marken för kommande generationer (Zhu & Habisch, 2020). Allt eftersom efterfrågan för jordbrukarnas produkter ökar, så beskriver många småskaliga jordbrukare att också deras motivation och intresse ökar som i sin tur ger energi att utöka antalet produkter som de producerar (Iles et al., 2020:358). Zhu och Habisch (2020) påpekar dock att jordbrukares motivation inte endast består av ett motiv utan ofta rör det sig om flera motiv som påverkar jordbrukarens val. Forskningsresultat visar hur småskaliga jordbrukares förmågor, möjligheter och motivation påverkar den tillfredsställelse som i sin tur förstärker deras engagemang att bedriva ett jordbruk som utgår från ekologiska principer (Zhu & Habisch, 2020). Bennet et al. (2018) tar upp yttre- och inre motivationer där yttre motivationer definieras av ekonomiska fördelar eller nackdelar, socialt tryck eller lagar. Den inre

9

motivationen står för den personliga tillfredställelsen, en känsla av ansvar eller underliggande etik och moral. Ryan et al. (2003:20) framhåller att den inre motivationen har en större chans att ge hållbara förändringarar på sikt. Ryan et al. (2003:20) menar vidare att en stark koppling har identifierats mellan jordbrukares miljöattityder och deras faktiska bevarandeåtgärder. Iles et al. (2020) menar att majoriteten av nya jordbrukare ser omställningen som ett livsstilsbeslut som fattas med hänsyn till att främja sin familjs välbefinnande och hälsa.

Valet att flytta till landsbygden kan vara mer komplicerat än viljan att lämna stadslivet och påbörja ett liv närmare naturen. Att leva och bo på landsbygden innebär att många av stadens bekvämligheter byts ut. Städerna erbjuder både fler utbildnings- och jobbmöjligheter och är därför ofta mer attraktiva för unga vuxna. Den uppenbara skillnaden mellan urbana och rurala områden bidrar till en minskad befolkningstäthet i rurala områden vilket i sin tur försvårar för samhällstjänster så som kollektivtrafik (Porru et al, 2020). Även landsbygdens geografiska utformning försvårar för en mer utbredd kollektivtrafik och många väljer att resa med personbil. Detta skapar en ond cirkel där kommunerna inte väljer att satsa på kollektivtrafiken då det finns för lite resenärer (Tyréns, 2019:5). Trots landsbygdens underskott av jobbmöjligheter och samhällstjänster så är ändå landsbygden en attraktiv plats för många. Att undvika kriminalitet, höga skatter och föroreningar menar Wilbur (2013) är några av de motiv som bidrar till att flytta från den urbana miljön Landsbygdens närhet till naturen och att många ser den som en idyllisk plats är också en bidragande faktor (Wilbur, 2013).

4.Teoretiskt ramverk

4.1 Hållbar utveckling

Begreppet hållbar utveckling myntades redan 1979 då miljörörelsen började använda begreppet men det var inte förrän 1987 begreppet verkligen fick fart (Lidskog & Sundqvist, 2011:15). Det var i samband med att rapporten Report of the World Commission on Environment and Development: Our Common Future, ellerBrundtlandrapporten som den också kallas publicerades (Lidskog & Sundqvist, 2011:15). I Brundtlandrapporten inkluderas att ekonomisk utveckling, tillsammans med teknisk utveckling skulle vara svaret på både miljöfrågan och fattigdomsfrågan (Lidskog & Sundqvist, 2011:15). Idén om hållbar utveckling är att utvecklingen ska ske med tre olika hållbarhetsperspektiven i åtanke. Det innebär att det måste finnas en form av balans mellan dessa tre ben när en utvecklingsprocess pågår (Lidskog & Sundqvist, 2011:15 Bonnedahl, 2012:341). Vidare

10

menar Slätmo et al. (2017:379) att de tre perspektiven ska ges lika stor plats i en utvecklingsprocess. Brundtlandrapporten uttrycker att hållbar utveckling är en förändringsprocess snarare än ett fast tillstånd där harmoni råder (Report of the World Commission on Environment and Development: Our Common Future, 1987:17) Vidare menar Brundtlandrapporten att begreppet hållbar utveckling ger en ram för att kunna integrera miljöpolicy och utvecklingsstrategier men påpekar samtidigt att begreppet utveckling används i sin vidaste bemärkelse (Report of the World Commission on Environment and Development: Our Common Future, 1987:38) och begreppet har sina begränsningar. Hållbar utveckling är ett väldigt brett begrepp och har ingen tydlig definition. I Brundtlandrapporten beskrivs hållbar utveckling inte närmar än att utvecklingen och utnyttjande av naturresurser inte får äventyra framtida generationers behov samtidigt som den tillfredsställer behoven som finns idag (Lidskog & Sundqvist, 2011:15; Bonnedahl, 2012:62; Torpman, 2017:277–280, Röös, 2017:6). Röös (2017:6) menar dock att de lösa ramarna har bidragit med att begreppet har fått en bred spridning och blivit accepterat i många kretsar. Dock gör detta också att begreppet kan förlorar sin mening och därmed bli oanvändbart när begreppet tolkas alltför fritt vilket i sin tur försvårar arbetet med att uppnå hållbar utveckling (Bonnedahl, 2012:62; Röös, 2017:6)

Att mäta hållbarhet är svårt, främst för att begreppet är just så brett och tolkningsbart, vilket gör det svårt att greppa. Slaper och Hall (2011) förespråkar användningen av the trippel bottom line (TBL) för att bedöma hållbar utveckling ur ett företagsekonomiskt perspektiv. TBL myntades av John Elkington och är en redovisningsram som inkluderar tre dimensioner av prestanda: ekologiska, social och ekonomiska (Slaper & Hall, 2011). TBL är alltså direkt knutet till begreppet hållbar utveckling och de mål som ingår i begreppet (Stoddard et al., 2012:235). TBL används främst för att mäta hållbarhet men denna studie har valt att istället använda TBL som ett ramverk och stödjer detta val utifrån Stoddard et al. (2012).

Följande studie tar hjälp av TBL för att analysera resultaten utifrån de tre grenarna inom hållbar utveckling. I studien betraktades informanternas jordbruk som verksamheter som drevs utifrån företagsekonomiska principer där informanternas val av åtgärder granskades. För att kunna bedriva ett jordbruk krävs det resurser. Det kan både handla om ekonomiska resurser så som ett startkapital och intäkter men det innefattar också sociala och ekologiska resurser (Bruce, 2019; Boyce, 2004:3). Studien fokuserade på hur informanterna hade valt att skapa en balans mellan ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet och hur kravet på resurser påverkade deras val. Ekonomisk hållbarhet användes för att beskriva jordbrukets ekonomiska lönsamhet, ekologisk hållbarhet beskrev

11

jordbrukarnas val av ekologiska metoder och tillvägagångsätt och social hållbarhet undersökte hur jordbruket hade påverkat informanternas livsstil och arbetsbelastning. Det är också viktigt att notera attekonomiska resurser inte bara behöver innefatta måsten utan är också något som rymmer möjligheter till utveckling och tillväxt (Vlasov, 2020).

4.2 Environmental stewardship

Förutom hållbar utveckling används även Environmental stewardship (ES). ES som begrepp har används för att beskriva de olika åtgärder som har tagits för att skydda och förvalta den lokala och globala miljön (Bennet et al., 2018). ES är en konsekvens av individuell eller kollektiv positiv miljöhandling som ofta grundar sig i en moralisk oro för den lokala miljön (Lope & Weave, 2021). Miljöåtgärderna kan bestå av allt från återplantering av träd, skapa skyddande områden, minska skadliga aktiviteter och föroreningar och begränsa skördar till att skapa samhällsträdgårdar, återställa områden och köpa mer långsiktigt hållbara produkter (Bennet et al., 2018). ES-åtgärder är en uppsättning tillvägagångssätt, aktiviteter, beteenden och tekniker som används för att skydda, återställa eller på ett hållbart sätt använda miljön (Bennett et al., 2018). Lope och Weave (2021) menar att ES troligen skapar förbättrat miljöbeteende för de individer eller kollektiva grupper som implementerar ES vilket leder till ett självförstärkande system för miljöarbete.

Lope och Weave (2021) hävdar att aktörer som tillämpar ES också vidtar fler miljömässiga handlingar i olika aspekter av sitt liv som sker utanför den kollektiva gruppen. Bennett et al. (2018) menar att ES är ett flytande fenomen som på grund av yttre omständigheter, så som sociala normer, viljan och förmågan hos enskilda individer eller grupper av aktörer och resursberoende, kan förändras över tid. Zhu & Habisch, (2020) framhåller att motivation identifieras som ”orsaken till underliggande beteenden” och innefattar beteenden, intressen, uppfattningar, övertygelser och handlingar som alla bidrar till ett visst beteende.

Som nämndes ovan tar Ryan et al. (2003:20) upp inneboende- och yttre motivationer och menar att den inre motivationen väger ofta tyngre än den yttre. Vidare hävdar Ryan et al. (2003:35) att många jordbrukare anser sig själva vara en slags förvaltare eller vaktmästare över den mark som de brukar och har därför också en inneboende motivation eller önskan att vara- och uppfattas som goda förvaltare. Bruce (2019) beskriver hur nya generationens jordbrukare har starka både inre- och yttre motivationer till att bedriva ett mer ekologiskt hållbart jordbruk. Iles et al. (2020:359) nämnde hur småskaliga jordbrukare som inte själv ägde någon mark inte hade samma motivation att investera tid

12

och pengar i marken då de inte finns någon säkerhet om de fick ha kvar marken på lång sikt.

Bennet et al. (2018) tar avstamp i inre- och yttre motivationer och skapar två analytiska kategorier för att analysera vad det är som driver en person till att ägna sig åt ES. Utifrån de två kategorierna väljer Bennet et al. (2018) att skapa två underkategorier för varje kategori. Under inneboende motivation har följande två underkategorier skapats (1), underliggande etik, moral, värderingar och övertygelser och (2), ett behov av självbestämmande eller självförverkligande. För kategorin yttre motivation väljer Bennet et al. (2018) följande två underkategorierna (1), den upplevda balansen mellan direkta kostnader och fördelar med att förvalta naturresurser och (2), externt belönade eller påföljder som kan vara ekonomiska, sociala, fysiska eller lagliga. Bennet et al. (2018) tolkar definitionen av lokal ES på följande sätt:

Local environmental stewardship is the actions taken by individuals, groups, or networks of actors, with various motivations and levels of capacity, to protect, care for or responsibly use the environment in pursuit of environmental and/or social outcomes in diverse social-ecological contexts (Bennet et al., 2018:599)

Bennet et al. (2018) föreslår även ett omfattande analytiskt ramverk som syftar till att förenade olika elementen i ES. Den insamlade empirin har analyserats med hjälp av Bennet et al. (2018) tolkning av ES tillsammans de två kategorierna och underkategorierna som nämndes ovan samt en del av det ramverk som Bennet et al. (2018) föreslår.

13

Fig1:Analytisk ram för komponenterna i lokal environmental stewardship skapad av Bennett et al. (2018).

Figuren beskriver hur de olika delarna i ramverket påverkar en persons miljöhandlingar. Varje del i ramverket består av två eller tre underkategorier som tillsammans skapar en helhet. De tre första delarna som består av Kontext, aktör och motivation formar en individs val av miljöhandling. Nästa del av ramverket som är kapacitet visar tillsammans med de tidigare tre delarna, vad som hindrar eller möjliggör en eller flera miljöhandlingar. Sist läggs handling till som är den sista delen av ramverket som tillsammans med de andra fyra delarna bestämmer vilken typ av miljöhandlingar som ska tillämpas. Tillsammans skapar dessa fem delar resultatet av de valda miljöhandlingarna. Utifrån resultatet kan sedan återkopplingar ske mellan de fem tidigare delarna av processen som kan påverka valet av handling. Den gula markeringen betonar de komponenter som var relevanta för denna studie. (Källa: Bennett et al., 2018:605).

Bennet et al. (2018) beskriver de olika elementen i ramverket i fig.1 på följande sätt:

Stewardship-åtgärder innebär en uppsättning metoder, aktiviteter, beteenden och tekniker som används för att skydda, återställa eller hållbart använda miljön. Det är individer, grupper eller nätverk av aktörer som initierar och vidtar förvaltningsåtgärder; Inneboende- och yttre motiv bestämmer moraliska skyldigheter, förnuft och viljestyrka för att vidta förvaltningsåtgärder; Kapacitet påverkar lokala aktörers förmåga att delta i förvaltningsåtgärder och bestäms av både lokala tillgångar och bredare styrning. Breda sociala och ekologiska kontextuella faktorer som inkluderar förändringens snabbhet och komplexitet, kan stödja eller undergräva förvaltningsförmågan samt avgöra vilka åtgärder som är lämpliga och / eller effektiva. Faktorerna konvergerar sen för att möjliggöra eller undergräva åtgärder och för att kunna producera sociala och ekologiska resultat (Bennet et al., 2018). I studien har en avgränsning gjorts till att endast innefatta inre- och yttre motivationer (se gul markeringen i fig1). Avgränsningen baseras på den insamlade empirin.