Kvalitativ/hermeutisk/kontextuell forskning kontra kvantitativ/positivistisk

Kvalitativ/hermeneutisk/kontextuell forskning försöker förstå till skill- nad från kvantitativ/positivistisk, som försöker förklara (Raminez, 1998, Egidius, 1986). När det gäller innevarande studie av lyhördhet är avsik- ten att förstå vad lyhördhet kan ha för olika innebörder och betydelser för olika människor i olika kontexter.

Företrädarna för modern kvalitativ forskning såsom fenomenografi och kontextuell analys (Marton m fl, 1984, 1999, Svensson, 1989) vill problematisera verkligheten. Många diskussioner har förts om huruvida verkligheten skall avbildas eller förstås och tolkas. Denna diskussion har förts på filosofiskt område med den tyske filosofen Ludwig Wittgenstein (1887–1950) som en förgrundsgestalt. Hans verk Tractatus Logico-Phi- losophicus (1921/1982) hör till 1900-talets mest inflytelserika filosofiska skrifter. Wittgenstein formulerade först en så kallad bildteori om språket, det vill säga att språket skulle vara en avbild eller kopia av verkligheten. Detta kritiserades från många håll då det visade sig vara en omöjlighet att prestera en enda språklig sats som var en direkt motsvarighet till verklig- heten. Wittgenstein övergav därför senare denna språkteori, då han insåg att språket hade en helt annan förbindelse med verkligheten. I några se- nare skrifter bland annat Philosophical remarks (1975) och The blue and brown books (1958) hävdade Wittgenstein att ordens betydelse består inte i vad de betecknar utan i deras användning. Han menade således att filosofisk analys bör vara en reflektion över ordens användning i vardags- språket. Föreliggande avhandling har utgått från denna syn där tolkning- en av ordet och begreppet lyhördhet tar sin utgångspunkt i vardagen och

 visar på att språket inte är direkt avbildande utan att dess innebörder va- rierar från person till person och alltefter kontexten i tid och rum.

Enligt ett hermeneutiskt/kontextuellt synsätt finns inga rena fakta utan fakta är redan från början formade i enlighet med värderingar – som man inte kan skala av efter gottfinnande (Raminez, 1998, Egidius, 1986) En annan viktig skillnad mellan kvantitativ/positivistisk och kvalita- tiv/ hermeneutisk/kontextuell forskning är att den förra skiljer på känsla och förnuft medan den senare menar att det råder enhet mellan känsla och förnuft. Detta innebär när det gäller kvalitativ forskning att även känslorna ges en förnuftsmässig betydelse. Heidegger (1973, 1981) häv- dar att användningen av förnuftet bara är ett av många sätt på vilka man kan förstå något. Till förnuftet och de olika känslorna hör olika typer av insikter. Sartre (1969) menar att känslorna förmedlar kunskaper, insikter som man inte kan nå på annat sätt och som man alltså inte kan nå genom enbart förnuftet. Enligt ett kvalitativt/hermeneutiskt/kontextuellt syn- sätt anses känslorna inte bara vara emotionella utan även kognitiva. Känsla kan knytas till ”kännedom” det vill säga att känna något är också att kunna och veta något. Att skala bort känslor blir således en onödig begränsning av den vetenskapliga kunskapen. Det har därför fallit sig na- turligt att vid utforskandet av lyhördhet utgå ifrån en forskningsinrikt- ning som betonar såväl förnuft som känsla då just kombination av dessa två är grundläggande för en lyhördhetshandling.

Inom positivistisk/kvantitativ forskning är forskaren åskådare och inte deltagare och det är viktigt att göra en strikt åtskillnad mellan subjektet (forskaren, den som studerar) och objektet (det som studeras). Inom kva- litativ/kontextuell/hermeneutisk forskning är det däremot tvärtom så att forskarens förhållande till studieobjektet ska präglas av inlevelse och en- gagemang (Andersson, 1981/1986).

Att leva sig in i en annan människas värld innebär att forskaren själv tar med sig sin egen värld. I föreliggande avhandling integreras medvetet fakta med egna reflektioner och värderingar då jag anser att, som i mitt fall, 30 års erfarenhet i den så kallade praktiska verkligheten, inom vård och utbildning, är en resurs och tillgång i detta sammanhang.

Medan kvantitativ/positivistisk forskning starkt betonar att forskarens personliga hållning inte alls har någon plats i vetenskapen betonar kvali-



tativ/hermeneutisk/kontextuell forskning lika starkt att det råder enhet mellan forskning och personlighet (Andersson, 1981).

Inom kvalitativ/hermeneutisk/forskning anses det inte bara vara en vetenskaplig merit om forskaren har personliga erfarenheter av det som studeras utan till och med ett krav (Ödman, 1997).

Kravet på opartiskhet är något som poängteras i positivistisk/kvanti- tativ forskning medan man i kvalitativ/hermeneutisk/kontextuell forsk- ning menar att partiskhet genomsyrar alla nivåer i forskningsprocessen (a a). Det finns, som jag ser det, ingen opartisk tolkning av en patient. I mötet med patienten tar sjuksköterskan hela sin personlighet, erfarenhet, sina känslor och tankar till hjälp för att tolka patientens behov.

Kvalitativ/hermeneutisk/kontextuell forskning utgår från att ingen- ting är statiskt utan att allt är i ständig rörelse och beroende av kontexten i tid och rum. Det gäller inte bara att förstå förändringar utan också att i många fall att skapa förändringar.

Merleau-Ponty (1845/1995) menar att vetenskapens värld är sekun- där i förhållande till vår erfarenhetsvärld ”Lebenswelt”. Enligt Heidegger (1973/1981) är det felaktigt att säga att något är sant. Det måste göras sant. Kunskaperna ska inte bara prövas mot erfarenheterna/handlingarna utan kunskaperna är samtidigt något som växer fram ur den praktiska och personliga erfarenheten. Områden som konst, religion och etik faller utanför vetenskapen enligt positivisterna medan företrädare för herme- neutisk/kontextuell forskning menar att dessa områden inte står i mot- satsförhållande till vetenskap (a a).

Vad som är vetenskap är således beroende av grundinställningen, det vill säga om det handlar om kvalitativ/hermenetisk/kontextuell eller kvantitativ/positivistisk forskning. En avhandling skriven utifrån kvalita- tiva utgångspunkter kritiseras ofta som icke vetenskaplig av kvantitiativa forskare. Det handlar om två olika livsideal och världsåskådningar och om två helt olika perspektiv/ansatser där ingen kan hävda att den har ge- nerellt ”rätt ” eller ”fel”. Båda har ”rätt” utifrån vars och ens sätt att se på världen och människorna.



4.1.3 Fenomenografi

Föreliggande avhandling har bland annat inspirerats av en fenomenogra- fisk ansats (Marton m fl, 1999) och en denna närstående metod, kontex- tuell analys (Svensson, 1985, 1989, 1993).

Under mitten av 1970-talet växte fenomenografin fram som en prak- tiskt utarbetad kvalitativ, empirisk forskningsinriktning, särskilt utfor- mad för att studera uppfattningar, studieaktivitet och inlärning. Denna inriktning utvecklades av en grupp forskare vid Pedagogiska institutio- nen vid Göteborgs universitet, kallad INOM-gruppen, ur en grundläg- gande kritik av det då inom pedagogiken rådande forskningsidealet, som innebar försök att påvisa samband mellan till exempel undervisning och lärande genom användning av statistiskt baserade kvantitativa analyser. Svagheten i dessa metoder ansågs ligga i deras metodologiska förut- sättningar. Innebördssammanhangen i det lärande man ville studera skulle fragmenteras så att olika aspekter av fenomenen måste ryckas loss och betraktas som isolerade variabler med externa relationer, för att deras eventuella samvariation skulle kunna mätas korrekt (Lindberg-Sand, 1996).

Därför ville man utarbeta en alternativ forskninginriktning, inom vilken männis- kors sätt att uppfatta omvärlden och konstruera meningsfulla helheter i sitt livs- sammanhang och i sitt lärande, skulle hanteras utan alltför stor förlust av innebörd (a a s 40).

Fenomenografin innebär att så systematiskt som möjligt försöka beskriva på vilka skilda sätt människor kan uppfatta vissa utvalda fenomen i sin omvärld. Detta görs främst genom att analysera individers verbala utsa- gor oftast utifrån intervjuer. Dessa utsagor jämförs och grupperas efter kvalitativa skillnader i helhetsuppfattningen av fenomenet. Resultatet presenteras som ett utfallsrum för uppfattningar av fenomenet i form av de olika beskrivningskategorier som analysen givit upphov till. En inne- hållslig logisk analys av relationen mellan uppfattningarna är utmärkan- de för den fenomenografiska inriktningen (Marton & Svensson, 1978, Svensson, 1989). Fenomenografin kan betraktas som en kvalitativ, ex- plorativ och deskriptiv ansats.



Analysen av datamaterial i denna avhandling syftar till att beskriva oli- ka sätt att uppfatta lyhördhet. De uppkomna kategorierna bildar en hel- het som beskriver olika innebörder av lyhördhet avseende inriktningen, det vill säga mot vad och vem lyhördheten riktas, och hur lyhördhet kommer till uttryck i praktisk handling samt vilka konskvenser lyhörd- het kan ha.

Omvärldsuppfattning och livsvärldsperspektiv

Fenomenografin utgår således ifrån ett livsvärldsperspektiv. Detta inne- bär ett perspektiv som beskriver hur olika aspekter av verkligheten upp- fattas av olika människor. Begreppet livsvärld representerar den värld som är given för oss och som vi utgår ifrån då vi försöker förstå och även vetenskapligt beskriva vår omvärld eller vardagsvärld (Svensson, 1989).

Husserl (1901/1998, 1989) var den, som först beskrev livsvärlden inom vetenskapsfilosofin. Enligt honom fjärmade sig det rådande natur- vetenskapliga vetenskapsidealet i början av seklet från livsvärlden. Detta skulle kunna leda till en kris för vetenskapen. I stället för att ta avstånd ifrån människors livsvärld skulle man enligt Husserl utgå ifrån männis- kans vardag. Med andra ord skulle vetenskapen utgå ifrån ett livsvärlds- perspektiv. Meningen var att man skulle undersöka världen ”såsom den visar sig för oss” och upplevs av oss.

Föreliggande avhandling utgår i enlighet härmed ifrån studenternas vardagsvärld, nämligen ifrån den verklighet, som de och sjuksköterskor- na möter i sin dagliga gärning med patienterna. Det är således studenter- nas subjektiva uppfattningar av omvärlden och av lyhördhet i deras var- dagsverklighet, som beskrivs och analyseras. I enlighet med kvalitativ/ hermeneutisk/kontextuell forskning kommer även analysen i innevaran- de avhandling att präglas av subjektivitet det vill säga som forskare kom- mer jag att tolka utifrån egen erfarenhet och förförståelse.

En efterföljare till Husserl, Merleau-Ponty (1945/1995) hävdar att livsvärlden går före kunskapen. Detsamma hävdas av Kroksmark (1987) som menar att livsvärlden utgör en förutsättning för vårt dagliga liv och för vetenskapen:

 Det är ur livsvärlden som alla teorier måste hämtas och det är till livsvärlden de sedan måste ställas. (a a s 247)

Detta ligger i linje med föreliggande avhandling där det handlar om att ur erfarenheterna i livsvärlden och vardagsverkligheten få ett innehåll och en struktur att växa fram.

Uppfattningar ”av” eller uppfattningar ”om”

Begreppet uppfattning är centralt inom fenomenografin. Utgångspunk- ten för forskningsinriktningen är ett synsätt på människan som intentio- nell, gestaltande och lärande varelse (Svensson 1984 a och b, 1986, Säljö, 1989).

Fenomenografin beskriver hur olika aspekter av verkligheten uppfat- tas av människor. Marton (1981) har kallat detta ”andra ordningens per- spektiv” till skillnad från ”första ordningens perspektiv” där man strävar efter att beskriva företeelser såsom de verkligen är.

Ett fenomen kan förstås som en företeelse såsom den erfars, upplevs eller uppfattas av någon (Dahlberg, 1997). Den fenomenografiska forsk- ningsansatsen förutsätter att det finns företeelser i världen som har olika innebörd för olika människor.

Kunskapsintresset består i att fånga, beskriva, tolka och analysera olika sätt på vilka människor uppfattar företeelser i sin omvärld (Uljens, 1989). I innevarande avhandling om lyhördhet gäller i enlighet härmed att beskriva studenternas uppfattningar av lyhördhet i vård och utbild- ning. Uppfattning används inte såsom synonym till inställning, det vill säga värdeomdöme, och används därför tillsammans med prepositionen ”av” i stället för ”om” (Marton & Wenestam, 1984). Den fenomenogra- fiska forskningens syfte är att beskriva fenomenens innebörd som en del av människors tänkande.

Uppfattningar av lyhördhet i föreliggande avhandling är inte bundna till personer på så sätt att en person bara kan ha en enda uppfattning. Samma person kan ge uttryck för flera olika uppfattningar beroende på kontexten i tid och rum. Utfallsrummet, när det gäller kategorierna i det följande, innehåller således olika exempel på hur lyhördhet, enligt min tolkning, uppfattas av deltagarna i den aktuella studentgruppen.



Den vanligaste datainsamlingsmetoden inom fenomenografin är in- tervjun, men även andra former är möjliga. Föreliggande avhandling om lyhördhet utgår ifrån skriftliga utsagor i likhet med Dahlberg (1992) som studerade helhetssyn i vården. Ett annat exempel på en fenomenografisk studie där forskaren inte utgått ifrån intervjuer är Wenestam (1986) som använde sig av teckningar för att studera tankar och förhållningssätt till döden.