Kvalitativa  text-­‐  och  bildanalyser  dag  för  dag

Större delen av ettan ägnas åt första delen av granskningen av Kommunal (se bilaga 3).

Vinjetten är ”Aftonbladet avslöjar”. Under den finns fyra små bilder med bildtexten

”Kommunal har kampanjat om porrfilmsförbund på hotell – men på den egna lyxkrogen tjänar fackförbundets bolag pengar på naket och sex.”

Den första bilden visar fasaden på Kommunals huvudkontor i Stockholm. Den andra bilden visar en man med bar överkropp, på eller i anslutning till en scen. En person med ryggen mot kameran håller sitt huvud nära mannens bröstkorg. På den tredje bilden syns konturerna av en mer eller mindre naken manskropp bakifrån i strålkastarljus. Den fjärde bilden visar entrén till en restaurang med en lysande fasadskylt med texten ”Metropol Palais”. Bilden på entrén – och några ytterligare bilder som publiceras kommande dagar – kommer att upprepas under den undersökta perioden. Upprepningarna bidrar till att skapa igenkänning genom

granskningens olika delar. Läsaren kan snabbt orientera sig i det beskrivna händelseförloppet.

Bilderna föreställer alla miljöer i mörker. Mörkret kan symbolisera fest, nöjen, nattliv och sex men även verksamheter som inte tål dagens ljus. Det dubbelbottnade begreppet ”synd” slår en bro mellan dessa två kategorier, å ena sidan människors nöjen och å andra sidan beteenden som samhället inte accepterar. Exempelvis skildras sexköp, droghandel och langning ofta med bilder i mörker, även om det är aktiviteter som rimligen kan äga rum alla tider på dygnet.

Mörkret knyter samman bilderna på Aftonbladets etta till en enhet.

Scenbelysningen på bilderna med de mer eller mindre nakna männen visar att de är del av en föreställning. Eftersom de är nakna är det dock inte vilken föreställning som helst. Nakenhet brukar främst användas i två sammanhang, när människokroppen avbildas i syfte att visa hur den ser ut och för sexuella anspelningar. Belysningen och otydligheten i bilderna antyder att nakenheten här snarast syftar till att skapa spänning och kittla än att avbilda.

Bilderna på kontorshuset och krogen knyts av mörkret ihop med de nakna manskropparna och väcker frågor om kopplingen till Kommunal. Kontrasten förstärker budskapet om ljusskygga aktiviteter. Rubriken bekräftar bildberättelsen: ”Fackets lyxkrog lockar gäster med sexshow.

Kommunal använde sina medlemmars pengar – gick 320 miljoner back.”

Dagens första nyhetsartikel har rubriken ”Här har Kommunal gått back miljoner”. Den

övergripande vinkeln är att Kommunal, som företräder många av landets lågavlönade, har gått back på att driva krog- och konferensverksamhet. Denna vinkel kopplas ihop med uppgifter om att förbundsledningen ägnar sig åt vidlyftig representation.

Vinjetten är ”Aftonbladet granskar Kommunals förlorade heder”. Den används genom hela granskningen fram till dess att ordförande meddelar att hon avgår. På högersidans

vänsterkryss finns en ingress som fungerar som introduktion till granskningen med bilder på reportern Richard Aschberg och fotografen Jerker Ivarsson. De ser in i kameran med

allvarliga och granskande blickar. Det kan läsas som att de är pålitliga och ärliga. Denna byline fungerar som Aftonbladets ethos och återkommer också genom granskningen.

Artikeln illustreras med den tidigare beskrivna bilden på Metropol Palais entré (se bilaga 3).

Infälld i bilden finns en Stockholmskarta och en Google Earth-bild med restaurangen och Kommunals huvudkontor utmärkta med kryss. De bidrar till att skapa en känsla av äkthet.

Berättargreppet att kombinera foton på fasader med kartor med de beskrivna platserna markerade återkommer flera gånger under den undersökta perioden. Nere till höger i bilden finns en frilagd flaska av det vin som omnämns i texten och som förstärker intrycket av fest och flärd. Porträtt på krogens leende kökschef och ”festfixare” kan tolkas som att dessa personer är omedvetna eller obekymrade om eventuella problem med verksamheten.

Till höger om bilden på Metropol Palais entré finns en bild på Kommunals förbundskassör Anders Bergström, fotograferad under en intervju. Axlarna är lätt uppdragna, hållningen något framåtlutad och munnen allvarlig och halvöppen. I bakgrunden finns något som ser ut som en fälld persienn. Det förstärker intrycket av en förhörssituation och att förbundskassören ställs mot väggen. Bildtexten understryker intrycket och aktualiteten: ”Aftonbladet

konfronterade Kommunals tredjeordförande Anders Bergström i går eftermiddag.”

Anonyma källor som arbetar eller har arbetat på bolaget Lyran konferens har en dominerande roll i texten. De får uttrycka sin kritik mot krogsatsningen och hur bolaget sköter ekonomin.

Anföringsverb i deras uttalanden är det neutrala ”säger” vilket understryker källornas

saklighet. Att de är eller har varit medarbetare i bolaget borgar för god insyn. Samtidigt kan det väcka frågor om deras motiv och trovärdighet.

Kommunals företrädare och bolaget Lyran konferens ledning presenteras neutralt med namn och titel, men beskrivs indirekt i negativa ordalag, dels av reportern, dels av de anonyma källorna. Lyran konferens kallas ”en enda lång förlustaffär”. Verksamheten beskrivs med formuleringar som ”ett rent fiaskoprojekt”, det har ”runnit en massa pengar och det hela är ju riktigt pinsamt” och ”hål i huvudet”. En anonym källa säger sig ha blivit ”chockad” när hen kom in i organisationen med hänvisning till att ”det handlar ju hela tiden om andras pengar”.

Förbundskassören, som också är ledamot i bolagets styrelse, beskrivs av reportern som ”en flitig gäst på både krogen och konferensanläggningen” och genom sin årsinkomst som ”en av Metropol Palais målgrupper”.

Texten innehåller en rad konkreta uppgifter om belopp som sätts i relation till varandra och vars innebörd skribenten tolkar. Som en kommentar till Lyrans negativa resultat 2012 slår skribenten fast att ”I slutändan är det Kommunals medlemmar som betalar” och räknar om underskottet till drygt 49 000 medlemmars inbetalade avgifter samma år.

Enligt texten har Lyran ”gjort kostsamma investeringar” i restaurangverksamhet. Av nedslagen i menyn framgår att maten är ”franskinspirerad” och några prisexempel. Priserna relateras dels till inkomsterna för Kommunals medlemmar, dels till förbundskassörens inkomst. Utöver Metropol Palais beskrivs också Kommunals konferensanläggning Marholmen noggrant med antal anställda och sängplatser, byggnader och faciliteter.

Dessutom presenteras exempel på annan verksamhet i Lyran konferens.

Texten innehåller en rad formuleringar som bidrar till bilden av att Kommunals företrädare ägnar sig åt vårdslös affärsverksamhet och har exklusiva vanor. Ledningen har ”spekulerat bort hundratals miljoner” och ”en hel del pengar” har gått till ”styrelseledamöters lyxresor”.

Ledningen för Lyran och ”högt uppsatta inom Kommunal” har gjort ”kostsamma tripper”, ätit på ”lyxkrogar” och ”bott flott”. Metropol Palais kallas ”lyxkrogen” och menyn beskrivs med traditionella statussymboler – ”ostron, äkta störkaviar och ett stort antal champagnemärken”.

Aftonbladet tecknar bilden av en grundläggande konflikt mellan förbundets medlemmar och restaurangverksamheten. Det är Kommunals medlemmar som utgör fond till beskrivningarna och ”som betalar den stora krogsatsningen” vars målgrupp beskrivs som ”folk med lite

tjockare plånböcker” och ”den som inte behöver vända på slantarna”. Satsningen ställs mot medlemmarnas löner och konkretiseras med exempel på vad ett vårdbiträde tjänar efter skatt.

Konkreta uppgifter om Kommunals utgifter och medlemmarnas inkomster och avgifter till förbundet ställs mot varandra och skapar dramatiska kontraster och slagkraftiga bilder i texten. Ett exempel är när det höga priset på Metropol Palais dyra vin – ”en flaska 2002 Pétrus Pomerol, för 32 000 kronor” – illustreras med räkneexemplet att två vårdbiträden behöver använda hela månadslönen och dessutom låna 4 000 kronor för att dela på en flaska.

Artikeln innehåller citat från Kommunals och Lyrans företrädare som skapar en ironisk underton i texten. Det Aftonbladet beskriver som ”kostsamma tripper” kallar en icke

namngiven representant för Kommunal för ”inspirationsresor”. Vällustiga formuleringar från pressmeddelandet inför öppnandet av Metropol Palais – ”en plats för vardagslyx” med ”ett gediget cocktailhantverk och ett spännande utbud av hantverksmässig framställd

kvalitetssprit” – ställs mot uppgifter om ekonomiska förluster och en undersköterskas lön.

Ett exempel på hur reportern beskriver ledningen indirekt finns i följande citat: ”Trots att verksamheten blöder har fackförbundet fortsatt att pumpa in pengar. Genom att lägga det i ett handelsbolag i stället för aktiebolag slipper fackförbundet offentlig insyn i räkenskaperna.”

Det är ett elegant sätt att ifrågasätta både kompetens och avsikter.

6.2.2   14  januari  2016  

Rubriken på ettan är ”Fackpampar spritfestade – för 110 000 av medlemmarnas pengar”. På ömse sidor av rubriken finns mörka bilder av personer som höjer glas och dricker. Mörkret fungerar åter som metafor för nöjen och ljusskygga aktiviteter. Det senare understryks av bildernas kornighet som med paparazzi-bildspråk signalerar att de är tagna i smyg.

Dagens första nyhetsartikel har rubriken ”De betalade inte för sig. Fackhöjdarna i Kommunal slappnar av på förbundets paradisö i skärgården under sommaren – utan att faktureras för boendet”. Den övergripande vinkeln är att representanter för Kommunals förbundsledning har vistats privat på konferensanläggningen Marholmen på förbundets, det vill säga

medlemmarnas, bekostnad. Anonyma medarbetare får beskriva hur ledningen förhåller sig till anläggningen och beskriver personalens arbete inför ordförandens midsommarfirande.

Artikeln är utlagd över ett uppslag. I vänsterkrysset finns gårdagens rapportering som faksimil över en ingress som hänvisar till två texter. Faksimilen skapar ett intryck av äkthet i

berättandet. Läsaren påminns om tidningssidorna för att det är relevant och viktigt. Resumén med faksimil återkommer och byggs på dag för dag under hela den granskade perioden.

Under ingressen finns ett foto på ett av Marholmens hus. Bildtexten inleds: ”Här festar topparna i fred.” Rubrikens budskap om att personer i ledningen inte betalat bekräftas av fyra avbildade noll-fakturor. Presentationen etablerar åter en tydlig tolkningsram: Konflikten mellan ”fackhöjdarna” och ”landets lågavlönade” som betalar ”över en miljard per år i medlemsavgifter”.

Fakturorna är en del i ett fotomontage som sträcker sig över uppslaget. Bakgrundsbilden föreställer en större byggnad på Marholmen med en glasveranda med spröjsade fönster. En leende ordförande, Annelie Nordström, som ser rakt in i kameran är infälld i bilden. Det här fotot ber liksom de övriga bilderna på uppslaget om läsarens förtroende, men här uppstår en kontrast. Om rubrikens budskap är sant och de tidigare bilderna är äkta betyder det att Nordtsröms leende i någon mening är falskt. Ovanför hennes huvud finns två skärmdumpar från Facebook som bekräftar att hon har firat midsommar på Marholmen. Det faktum att Nordström lagt upp bilder från sin vistelse visar av att hon inte ser något skäl att dölja den, trots att hon inte betalt för den. Läsaren kan utifrån detta ifrågasätta hennes omdöme.

Textens dominerande aktörer är de anonyma medarbetare som beskriver hur Kommunals ledning förhåller sig till anläggningen. De presenteras genom att de får beskriva sina arbetsförhållanden, till exempel när en källa berättar om arbetet inför Nordströms midsommarfirande: ”Vi fick slita som djur för att få allt klart till deras vistelse. _ _ _ Städerskorna var beordrade att gå dit och städa, de var helt knäckta och hann inte städa sina ordinarie utrymmen. De stod och grät.” De anonyma källorna får uttrycka sig på ett vardagligt språk som skapar känslan av att delta i det intima samtalet på arbetsplatsen.

Ögonvittnesskildringarna bidrar till en upplevelse av äkthet och inlevelse. Aftonbladet ifrågasätter inte de anonyma källornas uttalanden.

Ordförande och förbundskassör beskrivs av de anonyma källorna i indirekt negativa ordalag.

Exempelvis säger en källa apropå att genomfart är förbjuden till ett av husen att ”Anders Bergström får alltid köra där med sin fina bil. Det är en tyst överenskommelse att ledningen gör som de vill”. En annan källa säger: ”Anders Bergström brukar ha sin båt liggande här och han ska ofta ha Grosshandlarvillan som är lite finare än de andra boendena”.

Ett annat exempel är när en källa beskriver hur Bergström låter sin sekreterare boka boende på Marholmen med kort varsel, att han vill ha ”dyra svenska kräftor” som särskilt måste införskaffas i Norrtälje och att maten ska serveras ute på ”badholmen”. ”Där är det alltid lite extra besvärligt för personalen att jobba. Men så fick det bli”, säger källan.

Marholmen beskrivs bland annat med hjälp av bolaget Lyrans formuleringar på webben, till exempel att besökaren erbjuds ”en extra gnutta lyx med en stor omtanke om er som gäster”.

Lyran beskrivs genom sitt agerande: att det har ställt boende till ledningens förfogande, inte fakturerat för privata vistelser och gett ledningens barn förtur till sommarjobb.

Uppgifterna om gratis boende gäller ordföranden, förbundskassören samt styrelseledamoten Marcelo Rojas. I en kommentar på Kommunals webb bekräftar Anders Bergström att privata vistelser inte har fakturerats: ”Detta är olyckliga förbiseenden, som genast ska rättas till.”

Beskrivningar och påståenden som de anonyma källorna gör i texten får inget bemötande av ledningen. Det framgår att Aftonbladet sökt Nordström och Rojas för kommentarer.

Kommunals ordförande och förbundets kassör representerar ett slags överhet i texten. De anonyma källorna får beskriva ledningens krävande och nyckfulla beställningar på ett sätt som väcker associationer till bilden av herrskap och tjänstefolk. Språket i artikeln förstärker bilden. Konferensanläggningen beskrivs som ”fackpamparnas paradis”. Ledande företrädare för Kommunal ”utnyttjar Marholmen för privata semestrar”. Personalen ”ställer upp blint” för ledningen. Ledningens vistelser kopplas till det faktum att ”Kommunal lever på avgifter från många lågavlönade och det är fackförbundets handelsbolag som står för kostnaderna när ledningen bor gratis”.

Även konkreta uppgifter om Kommunals ledning och konferensanläggningens medarbetare skapar bilden av en intressekonflikt. De anonyma källorna blir ställföreträdare för

Kommunals medlemmar – underordnade och lågavlönade medarbetare som blir ”beordrade”

sina arbetsuppgifter och utför dem för ledningens skull även om det är ”lite extra besvärligt”.

6.2.3   15  januari  2016

Huvuddelen av ettan upptas av Aftonbladets granskning, här med rubriken ”Pamparna blir tilldelade paradvåningar av facket. Har inte släppt en lägenhet till boförmedlingen – på 16 år”.

Bredvid rubriken finns en bild på fastigheten i hörnet av Sveavägen och Odengatan i Stockholm. De förmedlade ”paradvåningarna” kopplas till huset på bilden.

I botten finns en puff för en artikel om granskningens följder, med rubriken ”Kommunaltopp avgår – får miljonfallskärm”. Puffen visar en bild på en sammanbiten förbundskassör.

Bildtexten lyder ”Avgår efter Aftonbladets granskning”. Ettan signalerar att granskningen är en pågående process vars följder vi nu börjar se.

Dagens första nyhetsartikel har rubriken ”Tilldelas lyxvåning av facket”. Den övergripande vinkeln i denna nyhetsartikel är att fackförbundet Kommunal förmedlar välbelägna lägenheter med låga hyror i de egna fastigheterna till förbundets ledande chefer och företrädare, och till socialdemokrater i ledande ställning. Fastighetsägandet är möjligt tack vare de lågavlönade medlemmarnas avgifter till förbundet, men förbundets selektiva förmedling missgynnar inte bara vanliga medlemmar utan även dem som står i bostadsförmedlingens kö i Stockholm.

Texten är utlagd som enda artikel över ett uppslag. Högst upp finns resumén av granskningen hittills med korta sammanfattningar av innehållet. En av dem slår fast att ”fler och fler

medlemmar nu börjar ifrågasätta ledningens agerande”. Längst till höger i resumén finns en puff för Aftonbladet TV med en bild på förbundskassören och rubriken ”Här ljuger

Kommunalhöjdaren om sina fakturor”. På sidans undre halva finns ett porträtt på en sammanbiten ordförande. Bildens skarpa kontraster gör att Nordströms ansikte ser fårat ut.

Detta är den första av ett antal bilder som under resten av granskningen genom understryker att Nordström är pressad, dels genom hennes ansiktsuttryck, dels genom en hård exponering.

Högersidans övre halva täcks av ettans bild på Kommunals fastighet. Enligt bildtexten måste ha man ha ”rätt position” för att bo i Kommunals hus vilket signalerar att bilden, trots sin vardaglighet, visar något exklusivt.

Texten innehåller en rad exempel på personer som fått lägenheter av Kommunal, de flesta engagerade i förbundet eller bolaget Lyran. Bland exemplen finns också Anders Johansson, vd för Kombispel, som kallas ”det socialdemokratiska stjärnskottet från Sigtuna kommun”.

Han får personifiera alliansen mellan Kommunal och Socialdemokraterna. Vd:n för

Kombispel har inte bara en stor och centralt belägen lägenhet. Han försöker också byta den till en hyresrätt i hus där det nyligen bildats bostadsrätter, för att därmed kunna ”tjäna miljoner på vindsvåningen han fick av facket”. Tillsammans med de mindre utförligt beskrivna exemplen från Kommunal ger Johansson substans åt påståendet i underrubriken:

”Delar ut topplägenheter i centrala Stockholm till pamparna”.

Kommunals ordförande och förbundskassör har centrala roller i texten, både som ansvariga för hur bostäder i förbundets fastigheter förmedlas och för att de själva fått lägenheter.

Förbundskassören är dessutom talesperson för Kommunal. De presenteras neutralt med namn och titel i texten men omnämns samtidigt i rubrik, ingress och bildtext som ”Kommunals höjdare” och ”pamparna”. Kommunal beskrivs också indirekt genom beslutet att ställa sig utanför Fastighetsägarna Stockholms avtal med bostadsförmedlingen om att lämna 50 procent av de lediga lägenheterna. Det får förbundet att framstå som en företrädare för egenintresset.

Ordförande får utgöra ett konkret exempel på en som fått bostad genom Kommunal. Texten redogör för hennes bostadskarriär sedan hon tillträdde som chef i förbundet, med uppgifter om lägenheternas storlek och adress. Också förbundskassören presenteras genom det boende

”i en våning högt upp i ett vackert gammalt hus på Drottninggatan” som han fått av LO-förbundet Byggnads. Reportern påminner också om att Bergström har vistats privat på förbundets konferensanläggning Marholmen utan att betala.

Förbundskassören beskrivs genom sitt språk och sina budskap. Han kommenterar bland annat förmedlingen av en ”takvåning” till vd:n för Kombispel, med att förbundet har svårt att hyra ut lägenheter ”som kostar så mycket som hans gör”. I avsnittet som återger intervjun med Bergström används inledningsvis anföringsverbet ”uppger” vilket bidrar till att skapa distans, både till intervjupersonen och det han säger. Ordvalet signalerar att det rör sig om en

partsinlaga. Därefter återges svaren som pratminus, talspråkliga och mer eller mindre oredigerade. De framstår som inövade budskap med syftet att undvika besvärliga frågor. Ett exempel är svaret på frågan om varför förbundet ställt sig utanför Fastighetsägarna

Stockholms överenskommelse. Bergström svarar: ”Vi tycker att hälften av lägenheterna ska finnas på den öppna marknaden och hälften ska kunna finnas för att vi ska kunna rekrytera medarbetare”. Ett annat exempel är frågan om varför vd:n för Kombispel, fått en lägenhet.

Bergström svarar: ”Därför att han har sökt och fått den lägenheten.”

Rafaello di Schiena, vd för Lyran konferens, beskrivs som ”den som lät Kommunals ordförande Annelie Nordström och kassören Anders Bergström semestra utan att betala för sig på Marholmen”. Han blir därmed den som omsatt medlemsavgifter till privilegier för förbundets ledning. Den ”paradvåning på Odengatan” som han enligt texten fått genom Kommunal framstår därmed som en del i en byteshandel.Beskrivningen kryddas med uppgiften att di Schiena har köpt ”en villa för drygt nio miljoner” och låter sin före detta fru bo i Kommunals lägenhet. Det framgår att redaktionen har sökt honom för en kommentar.

En av Kommunals hyresgäster i texten avviker från beskrivningen av ”pamparna”. Det är en 71-årig kvinna som Kommunal drar inför Hyresnämnden. Hon får symbolisera ”de vanliga medlemmar i Kommunal” som ”det är svårt att hitta” i huset där Nordström bor. I denna episod används anföringsverben för att beskriva Kommunal. Reportern har valt att låta Kommunals ombud ”hävda” medan Hyresgästföreningen ”framhöll”, vilket får Kommunals företrädare att låta mer aggressiv och möjligen också mindre trovärdig än sin motpart.

Fakta används för att understryka dels hur attraktivt Kommunals bostadsbestånd är, dels att det är förbehållet en utvald skara. Även om läsaren inte följer med i utvecklingen på

Stockholms bostadsmarknad finns en stark symbolik i beskrivningarna: ”Paradvåning i huset på Sveavägen, en fyra på 152 kvadratmeter” eller ”nybyggd vindsvåning med takterass, utsikt över takåsarna och en yta på 164 kvadratmeter”. Det låter dyrt och attraktivt. Uttryck som

”paradvåning” och ”vackert gammalt hus” förstärker det attraktiva intrycket.

”Det är inte bara Kommunals vanliga medlemmar som är missgynnade här, utan också folk som har stått i bostadskön i decennier”, slår bildtexten fast. Kommunals företrädare blir alla

”Det är inte bara Kommunals vanliga medlemmar som är missgynnade här, utan också folk som har stått i bostadskön i decennier”, slår bildtexten fast. Kommunals företrädare blir alla