Kvalitet samt privat/offentligt

Enligt Axbergers teori om kvalitet på journalistiken så placerar jag artikeln i rutan för försiktig och mindre bra journalistik. Det är en icke tidskrävande arbetsinsats som gjorts; det har jagats rätt på några pratminus per telefon, hittats en lämplig illustrerande bild och byggts upp en hel nyhet kring detta. Visserligen har reportern bemödat sig med att kontakta båda parterna i förhållandet men det räcker inte för att artikeln ska nå upp till bra eller offensiv journalistik. Det grävs inte djupare gällande i vilken utsträckning Helena blivit utsatt för hatbrev, vad som hände med polisanmälan eller hur deras liv ser ut. Ett besök hos dem skulle ha givit en mer korrekt bild. Journalisten gör ingen inramning gällande hur vanligt eller ovanligt det är med åldersskillnad i par eller vad som kan påverka att sådana par bildas. Det finns ingen ambition att gräva djupare utan reportern nöjer sig med några citat och en intresseväckande rubrik som i brödtexten inte reds ut särskilt ingående. Det som blir en intetsägande nyhet som även om den får högt nyhetsvärde inte lever upp till bra journalistisk kvalitet genom sitt intetsägande och fattiga innehåll. Den kan ses som etiskt oproblematisk eftersom reportern håller sig på en ytlig nivå. Dock kan det uppstå problem när reportern väljer att skriva allt som det journalistiskt oerfarna intervjuobjektet säger. Att sonen, som inte blivit vidtalad, indirekt uttalar sig i texten kan ses som ett harmlöst övertramp men något som kan bli problematiskt beroende på hur relationen ser ut i familjen och hur sonen ställer sig till

publiceringen. Det framstår som att reportern inte har kontrollerat detta. Artikeln handlar dock om två dokusåpakändisar vilket innebär att familjerna tvingats vänja sig vid publiciteten. Artikeln handlar om parets privata liv. Eftersom de gjort sig kända genom tv-programmet får man även betrakta dem som offentliga personer. Men offentliga personer som inte är vana vid kändisskap. De hamnar därför någonstans mitt emellan privata och offentliga. Genom att det handlar om deras privata liv åtnjuter de redan ett pressetiskt skydd men detta måste ses som starkare än för personer som uteslutet betraktas som offentliga. Genom att paret förekommit frekvent i tv får de acceptera att det skrivs om dem. Men enligt diagrammet så har de ett ganska starkt pressetiskt skydd som de skulle kunna åberopa om de känner sig utnyttjade av media. Även om reportern inte tycks ha gjort några pressetiska övertramp så är skyddet enligt diagrammet något att ha i åtanke vilket det kan diskuteras om reportern haft.

5.2 ”Morgan om sin obotliga sjukdom” Tisdag 10 november, 2009

Aftonbladet, Nöjesbladet, s. 34-35

Handlar om Morgan från tv-programmet Ullared som avslöjar att han lider av sjukdomen gikt.

5.2.1 Massmedieretorisk analys

Artikeln tar upp ungefär tre fjärdedelar av uppslaget och består av en stor dragarbild

av ”Ullared-tv-kändisen” Morgan Karlsson på lagret. Över bilden finns slagraden: ”Morgan om sin obotliga sjukdom”. Bildtexten lyder; Morgan Karlsson är troende och besöker ofta kyrkan – senast i söndags kväll. ’Det är ett stöd, jag tror att jag blir starkare av det. Jag får hjälp i både svåra och lätta situationer. Det kan handla om allt från jobbet till aktierna’.” Under dragarbilden finns en nedryckare; ”Nya tv-kändisen i ’Ullared’: Man måste dra ner på alkohol och kött”. Till vänster om artikeln finns en spalt där Morgan får tycka till om tv-serien, idoler och passion för att resa. Där finns även en faktaruta som förklarar vem Morgan är samt vad sjukdomen gikt innebär. Två för artikeln talande citat har ryckts ut ur brödtexten: ”Jag har haft ett antal korta förhållanden. Men nu har det bara blivit så att jag varit ensam och det har rullat på.” ”Jag har regelbundet gått i kyrkan en gång i veckan sedan mamma gick bort. Det var spontant att jag gick dit. Jag upptäckte att det fanns nåt mer i livet.”

Artikeln berättar om den nya tv-kändisen Morgan, lagerarbetaren på Gekås i Ullared. Den har formen av en nyhetsartikel med vinkling på Morgans obotliga sjukdom. Men även om

rubriker och nedryckare belyser denna vinkel är texten en blandning av skilda saker. I texten utfrågas han om kändislivet, singellivet, bortgångna mamman och om kyrkans betydelse. Bilden denoterar Morgan på ett lager. Den konnoterar en ”vanlig” man på jobbet. Texten talar om ”tv-kändisen” och ”Sveriges nya tv-stjärna”.

Reportern vinklar på det som gör Morgan svag; ensamheten, sjukdomen och mammans bortgång samt hur han i kyrkan funnit stöd. Ordval visar att det är synd om Morgan; ”Jag haltar inte längre nu. Jag klarar mig på medicinen”, säger han i ingressen. Det positiva som tas fram är vad kändisskapet inneburit för honom. ”Telefonen har gått varm. Alla vill snacka med Sveriges nya tv-stjärna.” ”Över en miljon svenskar visste plötsligt vem Morgan Karlsson var”. Texten baserar sig på citat från Morgan och däremellan erlebte rede som ger känslan av att reportern har stor kännedom om honom. ”I en välskött trädgård i Ljungby strax utanför Falkenberg” talar för att reportern varit där, men så behöver inte vara fallet. Reportern gör

genom erlebte rede konstateranden; ”Han fann en djupare mening med livet. Han fann sin tro.” Dessa följs av citat från Morgan som ger trovärdighet. Ingen annan uttalar sig i texten. Han stereotypiseras som en tråkig, vanlig och svagt begåvad man som läsaren ska känna sympati och småle åt. Han har inte funnit någon hjärtevän. Spenderar alltmer tid i kyrkan. Läsaren serveras en färdig berättelse gällande lagerarbetaren. En ordinär man som av en slump har hamnat i rampljuset. Som inte har något sensationellt att berätta eftersom han inte är någon kändis och att det därför fokuseras på att framställa honom som en stackare.

Innehållet dramatiseras. ”Obotliga sjukdom” i rubriken. ”Jag haltar inte längre nu” i ingressen. Morgan får komma mycket till tals i texten vilket ger honom möjligheten att ge sin sanning. Dock är det en väldigt smal bild vi får av honom. Ett besök av reportern i hans värld skulle ha givit en rikare och mer sanningsenlig bild. Läsaren får nu enbart reda på att han är ensam, sjuk och går i kyrkan. Singellivets relevans med sjukdomen är tveksam. Att han funnit stöd i kyrkan kan man koppla ihop med sjukdomen och bortgången av hans mamma. Men detaljen att han varit i kyrkan i söndags kan uppfattas som onödig och enbart som ett försök av

reportern att skapa närvaro och iscensätta en djupare kännedom om Morgans liv. Sakligheten blir lidande. Resultatet blir att texten varken blir ett fullständigt personporträtt eller lever upp till att fullgott förmedla nyhetsvinklingen av den obotligt sjuke Morgan.

5.2.2 Pressetisk analys

Nyhetsförmedlingen framstår som korrekt eftersom Morgan själv får uttala sig till stor del. Dock är materialet inte allsidigt utan vinklat på jobbiga saker i Morgans liv. Man får en sorglig bild av honom. Hur ser hans liv ut i övrigt? Vad är hans styrkor? Huruvida det Morgan berättar är sant eller inte vet vi egentligen inte. Det finns inga andra källor som berättar om vad han gått igenom. Kanske kunde en intervju med en arbetskamrat givit mer trovärdighet? Rubrik och ingress har täckning i texten. Dock utlovar rubriken mer dramatik och en vinkling som inte genomsyrar brödtexten. Bilden visar korrekt en Morgan på sitt arbete. Dock skapas en ganska uppseendeväckande kontrast med en frisk Morgan på bilden och ”obotlig sjukdom” i rubriken bredvid. När man läser rubriken tänker man genast det värsta. Detta får läsaren att vilja läsa vidare. Dock kan man diskutera hur Morgan upplever det?

Viktigt att tänka på är att Morgan inte är en vanlig kändis utan någon som blivit känd över ”en timme”. Han inte van vid media eller hur det han säger kommer att framställas. Morgans sjukdom, kärleksliv och fritid är hans privatsak. Väljer han att berätta är det pressetiskt korrekt. Men vid motstånd skulle en större försiktighet ha varit bruklig. Något allmänintresse för artikeln finns inte, den är snarare motiverad av nyfikenhet. Berättelsen om gikten kan dock hjälpa andra med liknande problem. Men då skulle detta hållits som genomgående vinkel.

5.2.3 Kvalitet samt privat/offentligt

Enligt Axbergers modell betraktar jag detta som mindre bra och offensiv journalistik. Den stora artikeln åtföljs av faktarutor om Morgan och hans sjukdom och reportern kan också ha hälsat på Morgan. Rubriken ”Morgan om sin obotliga sjukdom” ger känslan av att han är döende och hela texten är sedan en uppradning av dramatiseringar och negativa händelser. Vi får inte en balanserad bild utan artikeln vill förmedla Morgans liv som sorgligt. Textens sorgliga prägel kunde ha vägts upp av mer positivt innehåll. Tycker Morgon att detta är en

korrekt bild? Lagerarbetaren beskrivs som tv-stjärna och artikeln får därför en ironisk ton. Han känns utnyttjad; det finns ingen ambition att beskriva honom balanserat och allsidigt. Morgan beskrivs som tv-kändis vilket ska göra det mer befogat att granska hans privata liv men kontrasten mellan denne massmedialt ovane man och kändisrollen han stöps i är för stark. Upplevelsen blir att artikeln mer driver med Morgan än framställer honom i ett rättvist ljus. Reportern har inte försökt gräva djupare gällande vem han är eller vad han lider av. Resultatet blir ett ensidigt ganska sorgligt porträtt som man kan undra om Morgan själv är nöjd med.

5.3 ”Jag får släpa över Rourke” Onsdag 11 november, 2009

Aftonbladet, Nöjesbladet, s. 44-45

Nyheten handlar om att Dolph Lundgren kommer att vara med och leda Melodifestivalen 2010 och att det utlovas överraskningar i samband med detta. I onsdagens Aftonbladet är Dolph Lundgrens medverkan i Melodifestivalen den kändisnyhet som fått störst utrymme; två uppslag. ”Jag får släpa över Rourke” och på följande uppslag den lika stora artikeln ”Dolph gör dubbel comeback”. Artiklarna hör ihop men för analys väljer jag den första som är mer nyhetsinriktad och anknuten till Sverige medan den andra handlar om Dolphs liv i Hollywood.

5.3.1 Massmedieretorisk analys

Artikeln består av en stor dragarbild denoterande Dolph Lundgren i smoking.

Bildtexten: ”Dolph Lundgren tackade ja till att leda Melodifestivalen. Han är på plats under deltävlingen i Örnsköldsvik och i finalen – sedan medverkar han ’på något annat sätt’. ’Det blir lite spex, sång och dans’, säger han.” Ovanpå finns rubriken ”Jag får släpa över Rourke”, loggan för Melodifestivalen 2010 samt en bild av en leende Mickey Rourke i solglasögon, utförandes Peace-tecken med bildtexten; ”Mickey Rourke och Dolph Lundgren är kompisar.” Nedryckaren lyder; ”Så värvades Dolph till Melodifestivalen – nu vill stjärnan ta hit

Hollywoodpolare.” Nedanför brödtexten finns en mindre bild där Dolph håller om de två andra programledarna Måns Zelmerlöw och Christine Meltzer. Där finns också en faktaruta som berättar om vem Dolph är.

Artikeln har nyhetskaraktär och handlar om att Dolph Lundgren tackat ja till att leda

Melodifestivalen 2010. Den nye producenten Jonas Alassad ”ville komma med något oväntat och glammigt”. Dolph gjorde enligt Jonas ett ”otroligt starkt och öppenhjärtigt intryck” i Sommar i P1 och reaktionerna har ”öppnat för en ny karriär i Sverige”. Dolph kände att Melodifestivalen var helt rätt och utlovar oväntade inslag, kanske ska han försöka få dit någon av medaktörerna i filmen The Expendables som har premiär i augusti.

Bilderna konnoterar Dolphs Hollywoodstatus med smoking och självsäkert leende. Bilden av Mickey Rourke, hans kompis, bygger på myten ännu mer. Reportern vill förmedla det unika i att man valt Dolph som programledare för Melodifestivalen men framförallt framhäva vilken kändis han är och att Melodifestivalen nu kan sluta hur som helst. Också det fantastiska i att Hollywoodskådisen tackat ja till jobb i Sverige: ”det är mer känslomässigt och nostalgiskt för mig som person att göra saker i mitt hemland än att göra saker i Los Angeles”. Reportern förmedlar hur självklart det var för Dolph att tacka ja till erbjudandet och belyser samtidigt hur speciellt detta är: ”Måns Zelmerlöw, 23, och Christine Meltzer, 34, i all ära. Men i jämförelse med Dolph Lundgren bleknar de.”

Dolph får avsluta med att i direkt anföring säga att han kanske släpar med en kändis till Sverige: ”Jag får försöka lura över någon av killarna. Mickey Rourke är ganska bra kompis med mig”. De presumtiva Hollywoodgästerna skapar spänning; lilla Sverige blir en del av världen och glamouren. Samtidigt skapas det en gemenskap med kändisen; att han utan vidare tackar ja till att komma till Sverige. ”När de ringde kände jag att det här var helt rätt”. I erlebte rede berättar reportern att Dolph, efter reaktionerna på ”Sommar i P1”, funderat på att göra fler grejer i Sverige. Dolph säger i direkt anföring: ”Producenterna vill ju överraska genom att göra lite grejer som alla inte förväntar sig”. Dramaturgin är tydlig. Den byggs upp redan i ingressen med ”valet som överraskade alla” och ”kanske slutar SVT:s hemliga värvning med Hollywoodstjärnor på besök i Melodifestivalen”.

Artikeln planterar nyfikenhet och spänning hos läsaren genom att nämna att saker kan ske men inte vad och inte säkert. ”Han utlovar en hel del oväntade inslag.” Vilka då? ”Nu vill stjärnan ta hit Hollywoodpolare” står det i nedryckaren. Men kommer det att bli så? Dolph är på plats vid första deltävlingen och i finalen, de andra tillfällena finns han med ”på något annat sätt”. Vilket då? Läsaren får inte reda på mycket gällande hur Melodifestivalen kommer att bli utan mer om hur det skulle kunna bli. Det finns en dramatik i texten genom detta insinuerande men brist på faktauppgifter. Ordval som ”actionhjälten”och ”Hollywoodpolare” gör texten sensationsartad. Dolph stereotypiseras i text och bild som Hollywoodkändisenmed hjärtat kvar i Sverige. Reportern använder sig mycket av erlebte rede: ”Själv tvekade

actionhjälten aldrig över erbjudandet”. Berättarens röst är engagerad och strävar efter att få fram det sensationsartade och glamourösa med nyheten.

Eftersom det är många uppgifter som aldrig bekräftas så blir artikeln informationsfattig. Detaljerna kring Melodifestivalens upplägg förstås en hemliga men på detta vis blir det inte särskilt hög halt av sanning i texten förutom just faktumet att Dolph ska vara med, varför han valdes ut och hur han känner inför uppdraget. Vad Dolph känner för uppdraget han fått och vad vi kan förvänta oss är relevant eftersom Melodifestivalen är en offentlig tillställning. Att Rourke nämns i rubriken och dessutom finns med på bild förefaller dock inte vara relevant.

5.3.2 Pressetisk analys

Att Dolph valts ut till att leda Melodifestivalen är en intressant nyhet och som läsare vill man veta hur och varför. Dolph själv får uttala sig och även tävlingens nye producent. Dock förefaller vinklingen inte vara korrekt. Att man i artikeln väljer att fokusera på detaljen att Dolph kanske bjuder in sina Hollywoodkompisar förefaller oväsentligt. Hade detta varit något som seriöst diskuterats hade det varit godkänt att ge detaljen detta fokus. Men nu framstår det som något som Dolph sagt mer eller mindre skämtsamt. Det finns inga uppgifter som

bekräftar Hollywood-vännernas besök och bilden av Rourke som inte ens är vidtalad gör att artikeln rör sig mot skvallerjournalistik. Artikeln lever på detta sätt inte upp till det pressetiska idealet om att vara korrekt och allsidig.

Reportern strävar efter det sensationella och därför ges uttalanden som ”Rourke är en ganska bra kompis till mig”, fritt spelrum”. Målet är inte att förmedla en allsidig och korrekt historia utan att väcka nyfikenhet med spekulationer om hur Melodifestivalen kommer att bli. Det blir svårt för läsaren att skilja på vad som är fakta och spekulationer. Hur kommer egentligen Melodifestivalen att bli? Troligtvis är detta en teknik för att bygga upp dramatiken. Rubrik och ingress fokuserar på något som egentligen borde ha fått sekundär betydelse eftersom det inte är något som är avgjort. Bilden av Rourke under rubriken framstår också

som omotiverad. Det finns inte mycket substans i texten som motiverar vinklingen. Bilden av Rourke leder läsaren till att tro att han faktiskt kommer att vara ett inslag under festivalen. Han är överhuvudtaget inte vidtalad och skulle nog bli förvånad om han plötsligt fick läsa att han kanske ska delta i Melodifestivalen i Sverige. Reportern spelar på detta sätt med Dolphs kändisskap och landet Sveriges litenhet. Artikeln handlar om Dolphs deltagande i

Melodifestivalen vilket är av allmänintresse. Dock strävar reportern mer efter att stimulera nyfikenhet än att informera om det väsentligheter.

5.3.3 Kvalitet samt privat/offentligt

I Axbergers diagram placerar jag artikeln i försiktig och mindre bra journalistik. Nyhetsvärdet skjuter i höjden på grund av att det handlar om kända personer. Innehållet är dock ganska intetsägande. Läsaren får inga utredande fakta. Att Dolph kanske ska ta med sig Mickey Rourke till Melodifestivalen nämns i rubriken som viktigaste innehåll. Detta är dock ingenting som det finns täckning för. Dolph utlovar oväntade inslag men vilka då? Reportern har missat följdfrågorna. Även om frågorna inte givit svar, skulle man i texten velat se att reportern ansträngt sig för att få ytterligare information. Artikeln blir istället enbart ett hopplock av olika citat som får kommentera olika angelägenheter; att Dolph gillar Sverige, öppenheten i ”Sommarprogrammet”, hans hektiska Hollywood-schema och faktumet att han har kändisvänner. Egentligen får läsaren inte veta mycket.

Artikeln hamnar i rutan för offentlig person och offentligt liv vilket gör att reportern kunde ha drivit frågorna mycket längre. Kanske fick reportern enbart en kort intervju eller drabbades av en överdriven respekt för stjärnan vilket medförde att följdfrågor och informativa svar uteblev.

5.4 ”Vi drack vin på nätterna” Torsdag 12 november, 2009

Aftonbladet, Nöjesbladet, s. 48-49

Artikeln handlar om att Bonde-Roger avslöjar att han nattetid drack vin tillsammans med kvinnorna under inspelningen av Bonde söker fru.

5.4.1 Massmedieretorisk analys

I sidhuvudet en temarubrik i versaler: ”Bonde söker fru”. Rubriken avslöjar; ”Vi drack vin på nätterna”. Under en breddare denoterande bonden Roger sittandes vid sitt köksbord leendes med en kopp kaffe. Bildtexten; ”På Rogers övervåning finns ett vardagsrum, ett litet kök, ett sovrum, badrum och arbetsrum. Här satt han och drack vin med Helen, Agneta, Camilla och Jeanette. ”Det var då vi lärde känna varandra”, säger Roger.” Nedryckaren ”Bonde-Roger hade hemliga fester med kvinnorna när kameran slocknat” dramatiserar ytterligare. Artikeln tar upp tre fjärdedelar av uppslaget. Längst ner på sidan finns en faktaruta och bild av Roger framför sitt hus. Det finns också bilder på kvinnorna i tv-programmet. Där finns också en faktaruta där Roger uttalar sig om hur en dag med korna ser ut, vad han unnar sig och om kändisskapet. Bredvid finns en bild som denoterar Roger stödjande sig på ett redskap med korna i bakgrunden. Bildmässigt stereotypiseras Rogers bondeliv. Bilderna konnoterar arbetet och inte honom som privatperson. Längst ner till höger i dragarbilden finns även en anvisning om att det finns tv-klipp om Roger på aftonbladet.se; ”Roger visar gården och mockar”.

Artikeln innehåller miljöbeskrivning; ”Bakom en tunn spetsgardin och ett gäng blomkrukor i fönstret skymtar vi utsikten från hans vardagsrum”. Reportern finns även som byline på bild tillsammans med Roger vilket skapar trovärdighet. Reportern har varit och besökt Roger. Artikeln har en lättsam prägel vars syfte är att avslöja att den ”fåordige” bonden haft fester med kvinnorna i programmet, att det hänt mer än vad vi i tv fick se. Reportern fiskar med frågor som; ”Är det lyhört i huset”. Men läsaren blir snart varse om att vindrickandet varit oskyldigt, att det inte hänt något med kvinnorna. Texten går dock snart närmare Rogers