Uppsala universitet
Institutionen för informatik och media
C-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap Framlagd HT 2009
”VÄRME UTAN PASSION OCH FÖRSIKTIGHET UTAN FRUKTAN”
KÄNDISJOURNALISTIK OCH PRESSETIK I AFTONBLADET – EN TEXTANALYS
Abstract
Title: “Heat without passion and caution without fear”: celebrity journalism and press ethics
in Aftonbladet – a text analysis
Number of pages: 48 Author: Moa Thorssell Tutor: Martin Fredriksson
Course: Media and Communication Studies C Period: Fall 2009
University: Department of Informatics and Media, Uppsala University
Purppose/Aim: Analyzing how the Swedish tabloid Aftonbladet writes about celebrities on a
daily basis; the quality of the journalism and how they followthe press etics.
Material/Method: Qualitative textual analysis of seven newsarticles about celebrities
published in Aftonbladet, November 9th to November 15th 2009.
Main results: Of theseven analyzed articles six could be considered as less good journalism. In the other cases, considering the journalistic ideal to have several sources, were rarely the case. Most of the articles were poorly based on facts and quotations. Sometimes the reporter had not even spoken to the person in question. The lack of information in the articles was compensated with dramatic titles and preambles. Even in the rest of the text the journalists used dramatical words to make the story bigger than it was.
The articles also revealed the personal life. Around fifty percent of the articles were based on people who were difficult to define as public or private figures. Though they had participated in a reality show on tv, Aftonbladet decided to define them as celebrities. With defining them as celebrities the paper had less restrictions press ethically for what it could write. However, in reality the articles involved people who were not used to the media’s attention, but who most likely would do a lot to stay in the spotlight. Something that the media, with not
following the press ethics, could easily take advantage of. But also with the person who were more easily defined as celebrities, the articles went far into the personal life.
My analysis states that when it comes to news about celebrities the press ethics is less important, even though it concerns the private life of others. One also felt like it was less requirements for journalistic quality in these cases. Moreover all the articles could be classified as articles with a high news value. In conclusion a high news value did not
automatically mean high quality journalism. Rather the high news value had to do with that it was articles about celebrities opening up their private life.
Sammanfattning
Jag har gjort en kvalitativ textanalys av de största kändisnyheterna på Aftonbladets nöjessidor, en slumpmässigt utvald vecka i november 2009. Genom att ställa frågor utvecklade från den massmedieretoriska metoden samt bildanalysen, med utgångspunkt från journalistikens pressetiska spelregler, har jag utformat en metod som gjort det möjligt att undersöka hur Aftonbladet framställer kändisar i sin dagliga nyhetsrapportering. Jag har med detta instrument analyserat artiklarnas retoriska, bildmässiga och pressetiska egenskaper. Analyserna har utmynnat i att jag genom, professorn i medierätt, Hans-Gunnar Axbergers teorier resonerat kring vilken journalistisk kvalitet artiklarna kan tänkas ha samt vilket pressetiskt skydd de omskrivna personerna bör åtnjuta och hur journalisten förhåller sig till detta. Analyserna kan ses i perspektiv till de två fall jag presenterar där Aftonbladet gått för långt i kändisjournalistiken och blivit klandrade av den Pressetiska Opinionsnämnden (PON). Genom denna textanalytiska djupdykning har jag strävat efter att komma åt Aftonbladets slumpmässiga och vardagliga nyheter för att belysa hur denna journalistik ser ut. Hur långt får medierna gå när det gäller kändisar och vad räknas som privat och offentligt? Min avsikt är att förmedla en bild av hur de analyserade artiklarna ser ut och vad de har gemensamt men också att sätta in dem i ett sammanhang; samhälleligt, massmedieretoriskt och pressetiskt. På detta sätt vill jag förmedla en avgränsad och kvalitativ bild av kändisjournalistiken som Sveriges största kvällstidning bedriver och vad den kan tänkas väcka för etiska problem.
Av de sju analyserade artiklarna kunde sex artiklar räknas som mindre bra journalistik. Flera artiklar var bristfälliga gällande fakta och källor. Det journalistiska idealet gällande allsidighet med flera källor var ovanligt och i enstaka fall hade reportern inte ens vidtalat berörda
personer. Bristen på information kompenserades av dramatiserade rubriker, ingresser och ordval i brödtexten som gjorde att nyheterna gjordes större än vad de egentligen var.
Nästan alla artiklar berörde kändisarnas privatliv. Nära hälften av dem handlade om personer som var svåra att definiera som privatpersoner eller offentliga personer. Aftonbladet valde i samtliga av dessa fall att betrakta dem som offentliga vilket innebar mindre pressetiska begränsningar. Det handlade dock om vanliga människor som gjort sig kända genom att medverka i dokusåpor, utan tidigare erfarenhet från medverkan i media. Människor som förmodligen ställer upp på mycket för att få vara kvar i media vilket kan bli problematiskt om journalisterna utnyttjar situationen och väljer att uteslutande se dem som offentliga personer. Men även när artiklarna handlade om personer som var enklare att definiera som kändisar gick journalisterna långt in i den privata sfären.
1. Inledning………6
1.1 Bakgrund ..…………..………..6
1.2 Syfte och frågeställningar..………...6
1.3 Disposition ………..……….7
2 Teoretiska utgångspunkter………..6
2.1 Tidigare forskning……….8
2.2 Yttrandefrihet och tryckfrihet…...………...……….8
2.3 Pressetik………9
2.3.1 Pressetikens framväxt…………..………...………9
2.3.2 Pressetiken i praktiken………..…...……….10
2.3.3 PO och PON………...………...………11
2.4 Pressetiska övertramp i Aftonbladet...…..………….………..11
2.4.1 Felaktig verklighetsbeskrivning………11
2.4.2 Felaktig uppgift……….12
2.5 Ideal och verklighet………...……….………….13
2.6 Underhållningsjournalistik…..……….………...16
2.7 Kändisjournalistik………..……….………16
3 Teori…………...………..18
3.1 Teorival………...18
3.2 Journalistisk kvalitet………...18
3.3 Privat och offentlig person………..20
3.4 Kritik mot teori………21
4 Material och metod………...22
4.1 Material och avgränsning………22
4.2 Aftonbladet………...………...22
4.3 Metodval och metodkritik………...22
4.4 Massmedieretorik………...……….23
4.5 Bildanalys………...……….24
4.6 Empirisk utgångspunkt………...24
5 Empiri och analys..………...25
5.1 ”Helena fick hatbrev”……….………...25
5.1.1 Massmedieretorisk analys………25
5.1.2 Pressetisk analys………..………26
5.1.3 Kvalitet samt privat/offentligt……….……….27
5.2 ”Morgan om sin obotliga sjukdom”………28
5.2.1 Massmedieretorisk analys………28
5.2.2 Pressetisk analys………..29
5.2.3 Kvalitet samt privat/offentligt……….…….29
5.3 ”Jag får släpa över Rourke”………30
5.3.1 Massmedieretorisk analys………30
5.3.2 Pressetisk analys………..31
5.3.3 Kvalitet samt privat/offentligt………..32
5.4 ”Vi drack vin på nätterna”………..32
5.4.1 Massmedieretorisk analys………32
5.4.3 Kvalitet samt privat/offentligt……….34
5.5 ”Carola: Det finns modiga män därute”………..35
5.5.1 Massmedieretorisk analys………35
5.5.2 Pressetisk analys………..36
5.5.3 Kvalitet samt privat/offentligt………..37
5.6 ”Han visste inte om hiv-smittan”………37
5.6.1 Massmedieretorisk analys………37
5.6.2 Pressetisk analys………..38
5.6.3 Kvalitet samt privat/offentligt………..39
5.7 ”Så stal Ola segern i Körslaget”……….40
5.7.1 Massmedieretorisk analys………40
5.7.2 Pressetisk analys………..41
5.7.3 Kvalitet samt privat/offentligt……….….42
6 Avslutning………43
6.1 Resultat………43
6.2 Diskussion………...…46
6.3 Förslag till fortsatt forskning………...46
1. Inledning
1.1 Bakgrund
De pressetiska reglerna ska se till att journalisten sköter sitt arbete på ett etiskt korrekt sätt. Pressombudsmannen och Pressens Opinionsnämnd är självsanerande verksamheter som arbetar för att journalistiken ska hålla en hög kvalitet och för att den enskilda människan som hamnar i media ska ha ett skydd gällande den personliga integriteten. De pressetiska reglerna ska göra att journalisten håller sig till ”god publicistisk sed”. Med dem i åtanke kan
journalisten i många fall undvika att få tidningen klandrad för att ha frångått den goda seden.1 Jag har arbetat som journalist i omkring tre år och kom tidigt i kontakt med pressetiken. När mitt reportage blev anmält till Pressombudsmannen insåg jag vikten av pressetiska
reflektioner. Jag skrev om ett känsligt ämne och missade i euforin över att ha hittat en bra historia att dubbelkolla min källa. Men jag insåg också att den pressetiska kvaliteten i praktiken inte enbart hänger på den enskilde journalisten. Pressetiska övertramp kan handla om att inte vilja rasera en bra story, om tidspress, att behöva fylla upp utrymme i tidningen eller om att nyhetsvärdet är så högt att det är värt risken att tänja på gränserna.
Kändisjournalistiken är en av de genrer där det tänjs mest på de pressetiska reglerna.2
Kändisar är offentliga personer och förväntas därför tåla mer mediebevakning.3 Kvällspressen ägnar sig i kampen om att sälja lösnummer alltmer åt sensationsjournalistik och kändisar.4 För att komma närmare den pressetikens kärna ville jag därför undersöka hur den fungerar i en av sina mest gränstänjande former; kändisjournalistiken. För att spetsa min undersökning
ytterligare valde jag att titta på hur den ser ut där den är vanligt förekommande; kvällspressen. Vem räknas som en kändis? Hur förhåller sig kändisjournalistiken till de pressetiska normerna? Och vilken är den journalistiska kvaliteten i denna typ av artiklar? Som läsare är det svårt och definiera den pressetiska kvaliteten i tidningarna. Med den här uppsatsen vill jag göra just det; undersöka hur kändisar under en vecka framställs i Sveriges största kvällstidning Aftonbladet.
1.2 Syfte och frågeställningar
Mitt syfte är att genom en kvalitativ textanalys undersöka hur Aftonbladet framställer kändisar och hur de i artiklarna förhåller sig till de pressetiska reglerna i sin dagliga rapportering om kändisar. Frågeställningar jag genom min undersökning söker svar på är;
Vad är utmärkande hos artiklarna? Vad räknas som en kändis?
Vilket pressetiskt skydd kan de omskrivna personerna förvänta sig? Hur förhåller sig kändisartiklarna till de pressetiska reglerna? Vilka pressetiska problem kan urskiljas?
Vilken är den journalistiska kvaliteten?
1
Hans-Gunnar Axberger, Pressetik: en översikt över pressetiska konflikter, regler och synsätt (Stockholm: Juristförlaget, 1994), s. 57-59.
2 Carl-Adam Nycop, Sensation och moral (Stockholm: Natur och Kultur, 1996), s.141. 3
Axberger, s. 63-68.
1.3 Disposition
Arbetet inleds med tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter som förmedlar bakgrund och fakta som behövs för att förstå journalistens arbete ur ett pressetiskt perspektiv.
Yttrandefrihet och tryckfrihet kopplas samman med pressetikens uppkomst; vad den inneburit och innebär. Två exemplifierande fall där Aftonbladet fällts för att ha åsidosatt god
publicistisk sed i sin kändisrapportering ger en fingervisning gällande vad som inom
pressetiken betraktas som övertramp. Vidare tas problematiken gällande ideal och verklighet upp; vilka är journalisternas ideal och hur kan de leva upp till dessa?
Underhållningsjournalistiken beskrivs kort. De teoretiska utgångspunkterna landar sedan i kändisjournalistik som är området för uppsatsen.
Därefter presenteras de två teorier som varit centrala vid analysarbetet. Hans-Gunnar Axbergers resonemang och figur för bra och mindre bra, offensiv och försiktig journalistik samt den för offentlig och privat person/liv. I metodavsnittet sammanfattas avgränsningar gällande material samt vilken metod jag använt för min analys. Jag förklarar den
massmedieretoriska analysmodellen, bildanalysen och avslutar sedan med att redogöra för min empiriska utgångspunkt.
2 Teoretiska utgångspunkter
2.1 Tidigare forskning
Journalistikens etiska problem är en studie som ger inblick i nyhetsjournalistikens praktik. Mats Ekström och Stig Arne Nohrstedt har genomfört deltagande observationer, intervjuer och enkäter som pekar på att det inom journalistkåren finns ett stort glapp mellan ideal och praktik. De hänvisar även till att tidigare forskning avslöjar att journalister i praktiken inte alls anser att idealen uppfylls. Journalistikens idealtyp är den kritiska granskningen men studien visade att detta arbetssätt inte var vanligt förekommande. Journalisterna styrdes av höga produktionskrav, snäva tidsramar, höga krav på förutsägbarhet och begränsades gällande specialkunskaper. Dessa arbetsvillkor gjorde reportern osjälvständigt beroende av
uppgiftslämnaren som återgavs okritiskt. Allsidigheten reducerades ofta till att göra enbart två röster hörda. Författarna myntar begreppet handlingsetik, vilket innebär etiken så som den tillämpas i praktiken.5 Journalisterna hade motstridiga ideal och förväntningar att förhålla sig till vilket skapade arbetsvillkor där idealen var omöjliga att uppfylla. I glappet mellan ideal och praktik fick en intern sammanhållning kring värden och övertygelser stor betydelse.6 Sanningshalten i journalistiken är beroende av idealen saklighet och allsidighet. Författarna menar att det när förhållanden, händelser eller situationer ska presenteras i nyhetsramen och under de begränsade arbetsvillkoren, uppstår problem med idealen. Normen inom
nyhetsjournalistiken är att artikeln ska ha en tydlig vinkel.7 Journalisterna tenderade därför att hantera mångtydiga förhållanden som entydiga och avgränsbara. Konflikter involverande flera olika grupper och intressen återgavs istället som en konflikt mellan två parters olika intressen. Det var genom att reducera kraven på saklighet och allsidighet som journalisten, under rådande arbetsvillkor, klarade av att producera nyheter med höga sanningsanspråk.8 Studien beskriver pressetiken som töjbar och anpassad till specifika situationer. Dagligen gjordes ställningstaganden på ett ofta rutinmässigt sätt. På detta sätt fattades beslut som vid eftertanke kunde vara svåra att motivera. Studien visar på en ambivalens hos journalisterna gällande det konsekvensetiska ansvaret. De etiska problemen osynliggjordes ofta i det rutinmässiga arbetet; det fanns starka mekanismer som motverkade en kritisk reflektion över de etiska problemen. Författarna menar att journalistikens självförhärligande ideologi, det rutinmässiga arbetet med krav på förutsägbarhet och hög produktivitet samt bilden av journalisten som självständig och stark motarbetar ett självkritiskt problematiserande.9
2.2 Yttrandefrihet och tryckfrihet
Yttrandefriheten innebär rättigheten att i vilken form som helst kunna uttrycka tankar, åsikter och känslor. I Sverige regleras yttrandefriheten av tre av våra grundlagar; Regeringsformen (RF), Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).10 Både
Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen ger ett starkt skydd för
5 Mats Ekström & Stig Arne Nohrstedt, Journalistikens etiska problem (Stockholm: Rabén Prisma & Svenska
journalistförbundet 1996), s. 200-201.
6
Ekström& Nohrstedt, s. 202-203.
7 Ekström & Nohrstedt, s. 208. 8 Ekström& Nohrstedt, s. 203-204. 9
Ekström& Nohrstedt, s. 205-208.
yttrandefriheten och preciserar medborgarens rättigheter och begränsningar.
Tryckfrihetsförordningen beskriver när staten får gripa in mot yttranden i tryckt skrift och Yttrandefrihetsgrundlagen gällande nyare medier; bland annat radio och tv.11
Tryckfrihetsförordningen skyddar den tryckta texten. När den kom till 1766, som sitt första slag i världen, kunde den ses som en form av paraply för yttrandefriheten då makthavarna insåg att det inte gick att stoppa det uttalade ordet eftersom det då istället skulle dyka upp i skrift. Sverige har unika demokratiska traditioner och grundlagarna ger stor möjlighet till kritisk journalistik och offentlig debatt.12
2.3 Pressetik
2.3.1 Pressetikens framväxt
I Sverige värnar vi om yttrande- och tryckfriheten och därför går skyddet långt i dessa frågor. Men samtidigt som yttrandet är bra skyddat är den enskilde individen dåligt skyddad mot kränkningar. Tryckfrihetsförordningen täcker inte in skydd för personlig integritet och privatlivets helgd och fred. Skydd i grundlagen hittar vi endast gällande förtal; en rättslig process som kan bli både dyr, påfrestande och osäker. Förlorare av målet får vanligen själv stå för sina rättegångskostnader samt motpartens. Därför är tryckfrihetsmål relativt ovanliga i Sverige. I samband med att den moderna tidningspressen växte fram blev det bristande skyddet för privatpersonen tydligare. Man insåg att det krävdes någon form av självsanering för att hindra att tryckfriheten missbrukades och skadade den enskilde medborgaren.13 De pressetiska reglernas uppkomst kan härledas från att Publicistklubben (PK) grundades 1874; en ideell verksamhet med syfte att föra en publicistisk debatt.14 1916 införde PK en egen hedersdomstol; Pressens Opinionsnämnd (PON), den äldsta av sitt slag i världen som också inspirerat andra länder. 1923 antog PK de första pressetiska reglerna som sedan har omarbetats i strävan efter att innehålla det som Tryckfrihetsförordningen saknar gällande skyddet för den enskilde. 1969 utvecklades den självsanerande verksamheten ytterligare då Allmänhetens Pressombudsman (PO) blev verklighet.15 Dagens pressetiska regler är till grunden oförändrade sedan 1970.16 Före 1948 var publicistärendena runt tjugo per år. 1979 fyrdubblades antalet.17 Numera tar PO emot runt 300-400 anmälningar per år.18Specialisten på yttrandefrihet, Anders R Olsson, menar att självsaneringen med PO och PON ger
privatpersonen möjligheten till en egen, diskret och kostnadsfri förtalsrättegång.19
Pressetiken tillhör inte det juridiska regelverket. Den är en etik upp till varje journalist att ta till sig genom moraliska reflektioner. Sveriges yttrandefrihetsideologi och den fria och oberoende pressen väger tungt och pressetikens utgångspunkt är därför att media har en
11
Olsson 2009, s. 21-23.
12 Olsson 2009, s. 23.
13 Thorsten Cars, Pressetiken i praktiken: en översikt av PO/PON:s praxis (Stockholm: Allmänna förlaget, 1991),
moralisk skyldighet att publicera.20 I andra länder kan publiceringsinstinkten ta sig starkare uttryck. I England har man ”Publish and be damned!” som motto, i USA talar man om ”the public’s right to know".21
Yttrandefriheten måste ständigt återerövras och skyldigheten att informera allmänheten ska alltid sättas först. Om pressetiken utvecklar en publicistisk återhållsamhet blir den farlig.22 ”Till syvende och sist handlar etik om den egna samtidens värderingar och samlade erfarenheter, som var och en måste söka och undersöka själv”, menar Hans-Gunnar Axberger, professor i medierätt, före detta pressombudsman och nuvarande justitieombudsman.23 Viktigt är att journalisten ställer sig frågan om det den skapar är sant och påminner sig om att arbetet handlar om människor. Sanningen är inte heller alltid en tillräcklig motivering för publicering, det handlar om att visa hänsyn.24
2.3.2 Pressetiken i praktiken
Den svenska pressetiken är en självsanering som grundar sig i att mediebranschen och
journalisterna vill driva en korrekt journalistik och undvika att utnyttja enskilda personer, men utan att avstå från att granska och avslöja. Genom att journalisterna på egen hand reglerar sitt arbete undviker de också åtstramningar i yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen.25 Agneta Lindblom Hulthén anser att journalistiken idag kläms som aldrig tidigare ”mellan
kommersiella intressen och hungriga lagstiftare”.26
Hon är övertygad om att de svenska journalisterna står bakom de etiska reglerna men inte lika säker på att medieägarna gör det.27
De pressetiska reglerna är samlade i Spelregler för press tv radio som ges ut av Pressens Samarbetsnämnd. De ska ge journalisten stöd för en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften med publicitetsregler, yrkesregler och riktlinjer mot textreklam. För min kvalitativa textanalys är endast publicitetsreglerna av intresse. Yrkesreglerna handlar om journalistens integritet och anskaffningen av material och riktlinjerna mot textreklam om hur journalisten ska undvika att blanda ihop redaktionellt material med reklambudskap; två regelbatterier som faller utanför min undersökning. Genom att rätta sig efter publicitetsreglerna håller sig
journalisten till ”god publicistisk sed”.28
2.3.3 PO och PON
De etiska spelreglerna för press, tv och radio står för vad som betecknas som ”god publicistisk sed”. Allmänhetens Pressombudsman (PO) och Pressens Opinionsnämnd (PON) ska se till att de efterföljs. PO och PON är dock inte bundna till reglerna i sina bedömningar. Tanken är att god etik inte ska avgöras efter fasta bestämmelser utan att varje fall ska vara unikt. I ett föränderligt samhälle förändras också vad man förknippar med god moral. Ändå kan man tala om att reglerna till stor del uttolkas som lagar och att det uppkommer en form av rättspraxis.29 20 Axberger, s. 7-10. 21 Petersson, s. 191. 22 Axberger, s.7-10. 23 Axberger, s. 13. 24 Axberger, s. 18-19. 25 Petersson, s. 124. 26 Petersson, s. 133. 27 Petersson, s. 124.
28 Spelregler för press tv radio (Stockholm: Pressens Samarbetsnämnd, 2007), s. 4-9. Publicitetsreglerna
presenteras i bilaga 1.
PO:s uppgift är att gå in som medlare och rådgivare och försöka lösa tvister mellan enskilda och tidningar. Ofta löses tvisten genom att tidningen övertalas att ta in ett beriktigande eller genmäle från den som drabbats av publiceringen. När tidning och anmälare inte kommer överens uppmanas tidningen att svara på anmälarens klagomål och i sin tur får anmälaren svara på tidningens svar. Denna skriftväxling kan ta flera turer. När den är avslutad bedömer PO antingen att tidningen avvikit från god publicistisk sed och tillfört anmälaren
publicitetsskada och skickar ärendet vidare till PON för avgörande. PO kan också bedöma att tidningen inte bör klandras och avskriva ärendet. Anmälaren kan då överklaga och ändå få sitt ärende prövat i PON. Om en tidning bedöms ha frångått god publicistisk sed är den skyldig att publicera PON:s kritik samt att betala en avgift; 10 000 för små tidningar, upplaga under 10 000 exemplar, och 25 000 för stora tidningar, upplaga över 10 000.30 Pressens
Opinionsnämnds beslut publiceras i den klandrade tidningen samt refererad i webbtidningen Medievärlden, som ges ut av TU och Journalisten, Journalistförbundets tidning. I
årsberättelser från PO kommenteras de, ur principiell synpunkt, viktigaste ärendena. PO och PON bedömer endast i ärenden gällande tidningar. Övertramp gällande radio eller tv avgör istället Granskningsnämnden.31
2.4 Pressetiska övertramp i Aftonbladet
Här följer två utvalda publiceringar av kändisartiklar som lett till att Aftonbladet blivit klandrad av PON för att ha frångått god publicistisk sed.
2.4.1 Felaktig verklighetsbeskrivning
Den 10 augusti 2005 var nyheten på Aftonbladets löpsedel att en sångerska brutit ihop efter sitt uppträdande i Allsång på Skansen. ”Här sjunger stjärnan svårt sjuk – Bröt ihop efter tv:s allsång”, var rubriken på förstasidan som liksom löpet visade en bild på den namngivna sångerskan. Inne i tidningen, över den två sidor långa artikeln, löpte rubriken: ”X:s kollaps Sångerskan svårt sjuk – bröt ihop efter sändning”. Enligt artikeln uttalade projektledaren att sångerskan inte ville gå ut och sjunga bland publiken på grund av sin sjukdom MS. Artikeln uppgav att sångerskan hade svårigheter att röra sig på scen, att hon höll krampaktigt i mikrofonen och att hon efter sändningen brutit ihop i tårar bakom scenen. Sångerskan själv sade att det var av trygghetsskäl som hon inte gick ut bland publiken och hade ingen kommentar att ge gällande sättet hon höll i mikrofonen.
Sångerskan anmäler publiceringen till PO. Hon menar att uppgifterna är felaktiga och att hennes familj och anhöriga har kränkts och vållats besvär. Aftonbladet ber sångerskan om ursäkt. Många hade ringt till tidningen under sändningen och sagt att de inte känt igen sångerskans scenspråk och undrat varför hon inte gått ut bland publiken. Tidningen ville ge svar på frågorna. Sångerskan ville inte svara men projektledarens förklaring var att det berodde på sjukdomen. Tidningen ansåg att det som kunde ifrågasättas var deras tolkning. Formuleringarna ”bröt ihop” och ”kollapsade” var hårda och det fanns förståelse för att sångerskan reagerat på att de använts på löpsedeln.
PO:s bedömning: ”Enskilda människors sjukdom är ett integritetskänsligt ämne och god publicistisk sed kräver att en tidning behandlar det varsamt. Anmälaren har flera gånger
30
Olsson 2009, 208-210.
uttalat sig offentligt om sin MS. Ingen pressetisk kritik kan riktas mot Aftonbladet för att tidningen berört saken i samband med anmälarens framträdande i Allsång på Skansen. Påståendena om att hon kollapsat och brutit ihop är emellertid osanna och kränkande. Det är bra att tidningen bett om ursäkt men den felaktiga verklighetsbeskrivningen har tillfogat anmälaren en oacceptabel publicitetsskada. Aftonbladet förtjänar därför pressetiskt klander.” PON gör samma bedömning; att Aftonbladet åsidosatt god publicistisk sed."32
2.4.2 Felaktig uppgift
Den 17 augusti 2007 skrev Aftonbladet om en namngiven före detta idrottsman som belagts med reseförbud i samband med en polisutredning i Sverige. Mannen hade under de senaste åren bott bitvis utomlands. Enligt Aftonbladet hade migrationspolisen där mannen bodde visat intresse för flera ”misstänkta resor” till ”högriskländer” gällande narkotikadistribuering. Det betonades samtidigt att denna form av utredningar var rutin för migrationspolisen när det gällde frågor om permanent uppehållstillstånd. Den 20 augusti publicerades ett inlägg från den före detta idrottsmannen som förnekade reseförbudet och förklarade resorna. I samma tidning framfördes också att Aftonbladet hade uppgifter från polisen om att mannen fått reseförbud i början av utredningen som dagen efter borttagits. Uppgifterna om resorna var dokumenterade av den utländska migrationspolisen som skulle överlämna dem till Interpol. Den före detta idrottsmannen anmäler tidningen till PO. Han menar att uppgifterna om reseförbud var osanna och kränkande, likaså sammankopplingen av hans namn med narkotikabrott som tillfört hans verksamhet ”irreparabla” skador. Mannen menade att tidningen enkelt hade kunnat kontrollera med åklagarmyndigheten om det fanns något reseförbud. Att det var runt tjugo år sedan han var aktiv som idrottsman ansåg han inte vara skäl till att betrakta honom som en offentlig person idag. Aftonbladet menade att den före detta idrottsmannen är att betrakta som en offentlig person och att reseförbudet kommit från en poliskälla. När det var klargjort att det inte längre fanns något reseförbud hade uppgiften publicerats. Talesmannen för myndigheten hade uttalat att det var osäkert om det var något konstigt med resorna. Saken ansågs ha allmänintresse.
PO:s bedömning: ”Med sin forna idrottsliga stjärnstatus får anmälaren tåla att bli utpekad med namn och bild, inte minst i ett sammanhang som gäller elitidrott och drogmissbruk. Aftonbladet skulle på ett effektivare sätt ha vårdat den egna trovärdigheten genom att snarast medge att påståendet om reseförbud var fel. Dock har anmälaren i ett utförligt genmäle fått framföra sin dementi. Kraften och tydligheten i dementin har inte försvagats av de svårtolkade – och enligt PO:s uppfattning kontraproduktiva – resonemang om ett återtaget reseförbud, som tidningen fört. Uppgifterna från utländsk polis om anmälarens resor kan möjligen uppfattas som insinuanta. De utgör dock inte något påstående om brott. Anmälaren har även på denna punkt fått ge sin syn. Sammanfattningsvis finns det inte tillräckliga skäl för
pressetiskt klander av Aftonbladet”.
Mannen överklagar ärendet hos PON. Han menade att tidningen genom att samtidigt skriva att mannen fått reseförbud som sedan tagits bort gjorde att hans dementi framstod som oriktig. PON beslutar: ”Nämnden instämmer i PO:s bedömning att det inte finns skäl för pressetiskt klander av Aftonbladet på grund av publiceringen av namn och bild samt uppgifterna rörande resorna. Uppgiften om reseförbud var emellertid felaktig. Aftonbladet borde utan dröjsmål ha
infört en tydlig rättelse av den felaktiga uppgiften. Genom att inte göra det har tidningen åsidosatt god publicistisk sed. För det skall tidningen klandras.”33
2.5 Ideal och verklighet
Massmedierna spelar en viktig roll i samhället och kallas ibland för den tredje statsmakten. Inom journalistiken talar man om den klassiska principen; uppgiften att som tredje statsmakt främja demokratin genom att informera, kommentera och granska. Detta ansvarsfulla arbete förutsätter en strävan efter idealen saklighet, allsidighet och neutralitet. Med saklighet menas att journalisten ska vara noggrann och kunnig. Motsatsen är manipulering. Allsidighet syftar på att journalisten ska sträva efter att ge en fullständig bild av verkligheten. Kravet på
neutralitet kan variera beroende på textens genre men gällande nyhetstexter så kan argumentet föras fram att en tyckande journalist missbrukar sin auktoritet och manipulerar läsaren.34 Den klassiska principen är en teoretisk idealtyp och inte alltid möjlig att applicera på verkligheten. Vi kan använda oss av den genom att se journalistiken i en skala med den klassiska principen i den ena änden och manipulering och propaganda i den andra.35
I vilken grad journalisterna strävar efter att arbeta efter den klassiska principen eller huruvida de lyckas att uppfylla idealen, råder det delade åsikter om. ”Mediernas moral anses inte vara särskilt stabil”, påstår Carl-Adam Nycop, en av Expressens upphovsmän.36
Hans erfarenhet från kvällstidningsvärlden har inneburit spänningar i arbetet mellan moral och försäljning. Han medger att han stundtals undrat om journalistiken ”blandat ihop etiska moralbegrepp med säljandets övergripande teknik”. I de värsta fallen menar han att det journalistiska arbetet kan överträda gränsen till ”omoral” och ”mental prostitution” och efterfrågar om
inte ”hederlighet” borde vara en ambition i yrket.37
Enligt Sveriges förste doktor i journalistik, Lars J Hultén, sysslar journalistiken med både verklighetsåtergivning och verklighetsskapande. Det journalistiska arbetet ska vara en spegel av verkligheten men detta ideal stämmer inte helt överens med verkligheten.38
Massmedieforskaren Håkan Hvitfelt hävdar att ”utan kopplingen till verkligheten blir begreppet journalistik meningslöst”.39
Hultén talar om att journalisten socialiseras in i en nyhetsfabrik och lär sig att skapa det som publiken efterfrågar. Journalistiken är en produkt av att journalisten lärt sig upptäcka
mönstren i sitt arbete, hantera villkoren i fabriken och blivit en medarbetare som accepteras på arbetsplatsen. Nyhetsjournalistiken är inte heller bara en fabrik utan också en storindustri som styrs av publiken och marknaden. Olof Pettersson och Ingrid Carlberg menar i Makten över tanken att nyhetsförmedlingen avgörs och begränsas av fyra faktorer; tiden som ofta är begränsad, utrymmesproblemen som kräver högre röst för att nå ut, personalbristen och slutligen den hårda konkurrensen om läsarna.40
33 Pressens opinionsnämnd, opinionsuttalande Exp nr 38/2007, 2007-05-15. 34 Thurén, s. 17-22.
35Thurén, s. 23. 36 Nycop, s. 83. 37
Nycop, s. 108-109.
38 Lars J Hultén, Journalistikens villkor: om plikten att informera och lusten att berätta (Stockholm: Natur och
Kultur, 1993), s. 13-16.
39
Hultén, s. 20.
Vetenskapens företrädare anser ofta att journalisten är alltför bunden av kommersiella villkor för att kunna påstå sig vara säkra verklighetsskildrare. Arbetssätten inom vetenskapen och journalistiken har många likheter men den stora skillnaden är att en vetenskaplig
undersökning ska kunna upprepas, intersubjektivt testas, och ge samma resultat medan journalisten inte behöver redovisa sitt tillvägagångssätt och sina källor. Journalistens nyhetsvärdering bottnar i vad som går att sälja.41
Journalisten gör val i faktainsamlandet som medför att berättelsen blir en konstruktion. Viss information väljs medan annan väljs bort och letandet kan ha ett fokus som gör att
journalisten inte ser vissa aspekter eller missförstår resonemanget.42 Hultén talar
om ”återgivandets problematik”, att reporterns arbete precis som till exempel fotografens, författarens och tecknarens är att återge sin tolkade upplevelse. Detta blir särskilt
problematiskt för journalisten vars arbete förknippas med sanning.43 Hultén pekar på två olika former av journalistik; den samhällsorienterade som syftar på journalistiken som en tredje statsmakt och som kritisk granskare och den marknadsorienterade som fokuserar på marknadens varor och tjänster. Hit hör enligt honom underhållningssektorn med stjärnor, kändisar och idoler som inte blir vad de blir om inte medierna intresserar sig för dem.44 Håkan Hvitfelt har försökt att urskilja vad det är som gör att en händelse blir en nyhet. 1985 analyserade han de sex upplagemässigt största dagstidningarna i Sverige och kom fram till att ju fler av egenskaperna nedan som en händelse innehöll, desto större var sannolikheten att den skulle bli en stor nyhet, med andra ord; desto större nyhetsvärde.
1. politik, ekonomi samt brott och olyckor
2. och om det är kort geografiskt eller kulturellt avstånd 3. till händelser och förhållanden
4. som är sensationella eller överraskande 5. handlar om enskilda elitpersoner 6. och beskrivs tillräckligt enkelt 7. men är viktiga och relevanta,
8. utspelas under kort tid men som del av ett tema 9. har negativa inslag
10. och har elitpersoner som källor45
Det finns ingen enkel akademisk definition för vad en nyhet är men Hvitfelts punkter ger en sammanfattning av vad som på en redaktion kan räknas som högt nyhetsvärde.46 Hultén menar att ”nyhetsjournalistik bygger på de dramatiska egenskaper som omger, ingår eller kan skapas kring det som berättas”.47 Intimisering eller personjournalistik, det gränsöverskridande och att komma nära är något som utnyttjas alltmer.48 Hvitfelt menar att inriktningen på
personer är central i journalistiken och något som styr både urval och form. Nyheter om enskilda människor har större nyhetsvärde och tillhör de dessutom någon form av elit i 41 Hultén 1993, s. 13-19. 42 Hultén 1993, s. 21-24. 43 Hultén 1993, s. 62. 44 Hultén 1993, s. 192-193. 45
Håkan Hvitfelt, På första sidan: en studie i nyhetsvärdering (Stockholm: Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, 1985), s. 120.
46 Erik Fichtelius, Nyhetsjournalistik: tio gyllene regler (Stockholm: UR, 2008), s. 17. 47
Hultén 1993, s. 212.
samhället så blir nyhetsvärdet ännu högre.49 Agneta Lindblom Hulthén anar dock att de etiska spelreglerna har gjort att vi i Sverige har en mer anständig personjournalistik. I jämförelse med till exempel anglosaxiska länder har reglerna bidragit till att vi visar större varsamhet gällande enskilda individer.50 ”Infotainment” sammanfattar journalistikens två grunder; plikten att informera och lusten att berätta. Vissa medier är mer intresserade av underhållning än kunskapsförmedling.51 Anders R. Olsson menar att intresset för underhållning präglar dagens nyhetsförmedling. Journalistiken måste attrahera och tillfredställa publiken. De
känslomässiga behoven är också enklare att tillgodose än de intellektuella. Ofta förmedlas inte någon viktig kunskap och när den förmedlas är det en bieffekt. Olsson ser en problematik i den journalistiska yrkesrollen under kommersiella förhållanden då den hamnar mellan yrkets ideal och arbetssituationens realiteter.52
En amerikansk branschorganisations studie från 1980 visade att runt hälften av alla
nyhetsartiklar innehåller fel av något slag. Anders R Olsson menar att de svenska tidningarna troligtvis är lika dåliga och att ett ökat arbetstempo och avskaffat korrekturläsande under 1980- och 1990-talet till och med kan ha ökat felmarginalen.53 Han talar inom journalistiken om fem olika sorters ljugande där ljugande genom ombud är den vanligaste formen av osanning som inte beror på journalistens dåliga omdöme utan på arbetsrutinen. ”Kolla aldrig en bra nyhet, den kanske spricker.” Journalisten hittar någon som uttalar något spännande och citerar rakt av utan att ta reda på om uttalandet stämmer.54 Ovanligare är de rena sakfelen.55 De andra formerna är ljug om händelser eller personer genom faktaurval; människors
handlingar eller samhälleliga händelser görs obegripliga genom att de kläms in i en schablon och genom redovisande av endast uppgifter som stämmer överens med denna.56 Ljug genom faktaurval om sociala förhållanden och främmande kulturer; att skilja ”oss” svenskar från ”de andra”. 57
Slutligen ordval; ordet ”kan” innebär till exempel ofta att journalisten inte vet vad som är sant men skriver texten ändå. Ett vanligt drag hos kvällstidningarna; till
exempel ”Halsbränna kan ge cancer”.58
2.6 Underhållningsjournalistik
Torsten Thurén, universitetslektor vid JMK, tar upp underhållningsjournalistiken som en särskild genre i vilken han bland annat placerar sport-, kriminal- och kändisjournalistiken. Amerikanen Louis W Hodgens menar att den har ett betydelsefullt informationsvärde; den berättar om det samhälle vi lever i, har ett opinionsbildande och moraliskt värde samt en samhällsbevarande betydelse då den utvecklar vårt sociala etos. Underhållningsjournalistiken blir enligt Thurén diskutabel när människors privatliv lämnas ut av kommersiella skäl; om den på grund av manipulering ger en falsk bild av verkligheten och om den bedrivs på bekostnad av seriös information. Enligt Thurén avslöjar intervjuer med kvällstidningspersonal att det
49 Håkan Hvitfelt, Nyheterna och Verkligheten: byggstenar till en teori (Göteborg: Göteborgs universitet,
Journalisthögskolan, 1989), s. 81.
50
Olof Petersson, Medieetik under debatt (Stockholm: SNS Förlag, 2006), s. 127.
51 Hultén 1993, s. 245.
52 Anders R Olsson, Lögn, förbannade lögn och journalistik: varför journalistik på kommersiella villkor är
demokratiskt otjänlig, (Stockholm: Natur och Kultur, 2006), s. 64-66.
finns en motsättning mellan lönsamhet och etik. Kvällstidningarna livnär sig på lösnummer och i jakten på högre upplaga kan kvalitet och etik bli lidande. ”Gemensamma nämnaren-argumentet” innebär att massmediernas publik har olika intressen men att alla är intresserade av sport och kändisars privatliv. Genom att tidningen inriktar sig på dessa områden istället för att tillgodose specialintressen når den en större publik och ökar försäljningen. Att undvika specialintressena blir billigare för tidningsägaren men det är genom att ägna sig åt dem som den lever upp till idealet som en tredje statsmakt. Underhållningsjournalistiken kan på detta sätt ses gå emot den klassiska principen. Men underhållning och kvalitet behöver inte vara varandras motsatser.59
2.7 Kändisjournalistik
Nycop menar att vissa nyheter inte är något annat än skvaller och att sanningen är den enda vägen för att försäkra sig om god journalistisk, kvalitet och moral.60 I en krönika i tidningen Arbetet, 1975, skriver han att det finns tre former av journalistik som genom skvaller, nationalism och lynchmentalitet kan göras mer säljbara; kändisjournalistiken,
idrottsjournalistiken och kriminaljournalistiken. Han menar att konkurrensen mellan medierna föder en utveckling där det tänjs på de pressetiska gränserna och att kändisjournalistiken har stått för några av de värsta övertrampen med tyngdpunkt på intrång i privatlivet.61
Nationalencyklopedin definierar ordet ”kändis” enligt följande; ”Person som är känd särskilt som artist eller dylikt men ofta även om annan person som ofta syns till exempel i
nöjessammanhang”.62 Den reglerade pressetiken gör skillnad på offentligt och privat. I vår demokrati är rollen som kritisk granskare av det offentliga erkänd som nödvändig för upplysning och åsiktsbildning. Människor som har en offentlig sysselsättning får därför acceptera en offentlig, kritisk belysning. Axberger definierar en offentlig person som någon som har ett offentligt uppdrag, till exempel politiker eller ett offentligt ämbete;
generaldirektörer, höga tjänstemän och domare. I begreppet inkluderar han även författare, samhällsdebattörer, konstnärer, skådespelare och idrottsmän; alla som träder fram på den offentliga scenen. En ”kändis” räknar han i princip också till den offentliga skaran.63
Journalisten ska visa större hänsyn för vanligt folk än för makthavare och kändisar.64 Men även kändisar är människor. När det gäller deras privatliv ska man ställa sig två frågor; är avslöjandet relevant och ska man ta hänsyn till personen som inbegrips av avslöjandet? Det är inte relevant med nyheter som enbart har skvallerintresse; det är till exempel inte tillräckligt med ett stort allmänt intresse för att en känd persons rattfylla ska offentliggöras. Endast underhållningsvärdet ska inte göra det godtagbart att skandalisera människor. För att det ska vara berättigat att rapportera om offentliga personers privatliv ska det handla om
angelägenheter som bör avslöjas enligt principen om kritisk granskning eller om sakfrågor som det är viktigt att publiken känner till. Thurén menar att offentliga personers privatliv ska behandlas som andra människors, att de också ska ha rätt till en frizon.65
Daniel Boorstin är mannen bakom en av de mest citerade aforismerna gällande
kändisskap: ”The celebrity is a person who is well-known for their well-knowness”. Han menar att kändisar inte blir kända för att de uppnått stordåd utan genom att renodla en unik personlighet på den offentliga arenan. Medan heroiska figurer definieras av deras bedrifter så definieras kändisar genom deras personlighet.66 Graeme Turner menar att begreppet ”kändis” spränger gränserna mellan den offentliga och den privata världen. Att man kan kartlägga den exakta stunden som en offentlig person blir en kändis; nämligen när media går från att intressera sig för personens offentliga roll till dess privata liv. För långlivade kändisar kan kändisskapet bli en karriär i sig själv. Kändisen är en vara, producerad, såld och marknadsförd av media och reklamindustrier. ”A star is anyone whose name and fame has been built up to the point where reference to them, via mention, mediatized representation or live appearence, can serve as promotional booster in itself”, uttrycker Andrew Wernick.67 Graeme Turner menar att den allmänna uppfattningen är att ökningen av kändisar hänger samman med spridningen av massmedia.68
66 Graeme Turner, Understanding Celebrity (London: SAGE, 2004), s. 5. 67
Turner, s. 9.
3 Teori
3.1.1 Teorival
De teoretiska utgångspunkterna fungerar som en informativ bakgrund i min uppsats. Jag har dessutom valt ut två teorier som kommer att ha en central roll vid mitt analysarbete för att i samspel med mina två analysinstrument avgöra den journalistiska kvaliteten på artiklarna och hur de förhåller sig till de pressetiska reglerna. Jag har valt att förankra min analys i Hans-Gunnar Axbergers, teorier. Jag kommer att använda mig av hans teori och figur gällande god, dålig, offensiv och försiktig journalistik samt den gällande offentlig och privat person. Detta ger mitt arbete en teoretisk ram som samspelar med mitt syfte. Med hjälp av den första teorin kan jag genom att placera artikeln i en av rutorna i figuren resonera kring vilken journalistisk kvalitet artikeln håller. Figuren gällande privat och offentligt visar vilket pressetiskt skydd den omskrivna personen kan förvänta sig och med andra ord om artikeln följer de pressetiska reglerna vilket i förlängningen också säger något om artikelns journalistiska kvalitet.
3.1.2 Journalistisk kvalitet
Axberger illustrerar sambandet mellan kvalitativ och dålig journalistik samt etisk och oetisk med ett diagram där han pekar på fyra olika typer av journalistik. Den försiktiga och bra, den offensiva och bra, den försiktiga och dåliga samt den offensiva och dåliga. Se figur 1.69
Värderingen av en artikels kvalitet är en känslig sak. Dålig är ett stark ord och därför kommer jag utöver denna teorigenomgång fortsättningsvis, när jag talar om vad som i Axbergers diagram betecknas som dålig, att använda mig av beteckningen mindre bra.
Fig. 1: Journalistisk kvalitet70
69
Axberger, s. 107-108.
1. Den försiktiga och bra journalistiken är etiskt oproblematisk och noga med att hålla sig inom de pressetiska ramarna. Den tillgodoser grundläggande informationsbehov och genomför vissa kritiska granskningar. Den är kompetent och försiktig och lyhörd för kritik. Den kan i praktiken ses som den dominerande svenska journalistmodellen.71
2. Den offensiva och bra kan ses som en mer aggressiv variant men samtidigt kvalitativ och kompetent. Den styrs av ideal och motton som ”published and be damned”. Den strävar efter att vara oberoende av samhället, att publicera och kritisera. Denna romantiserade form av journalistik stöter ständigt på etiska problem; detta är dess motivation och arbetsvillkor och den driver konstant publiceringskravet till det yttersta. Den fullgör helt informationsbehovet och gör stor nytta med sin oberoende samhällsgranskning. När den misslyckas kan den dock tillföra stor skada, framför allt för enskilda människor som kommer i vägen.72
3. Den försiktiga och dåliga journalistiken är slarvig, okunnig, inlevelselös och journalistiskt inkompetent. Eftersom den är försiktig är den ändå pressetiskt oproblematisk, i enstaka fall kan okunnigheten leda till skador för den enskilde. Informationsbehovet fullgörs endast slumpmässigt och kritisk granskning vågar den inte ge sig in på. Det handlar mer om skräpnyheter vars nytta varken gör till eller från.73
4. Den offensiva och dåliga är den sämsta tänkbara journalistiken. Den möter ständigt etiska problem utan att ens överväga dem. Den är dålig, opålitlig, saknar empati och djup och gör därmed inte ens slumpmässigt någon samhällelig nytta. Denna form kan man härleda till pressens barndom före införandet av den reglerade pressetiken.74
”Värme utan passion och försiktighet utan fruktan” var Aftonbladets grundare, Lars Johan Hiertas motto. Citatet är talande; den svenska pressen hittas framför allt inom
kategorin ”försiktig och bra”, nära gränsen mot den offensivare journalistiken. Vår presskultur är högtstående, journalisterna välutbildade och den reglerade pressetiken väl integrerad.75
3.1.3 Privat och offentlig person
I det journalistiska arbetet görs skillnad mellan privat och offentligt. Men även en offentlig person har ett visst pressetiskt skydd samtidigt som en privatperson kan lida brist på pressetiskt skydd. Axberger illustrerar hur skyddet ser ut med ett diagram. Se figur 2. Starkast pressetiskt skydd har privatpersonens privata liv. Publicitet förutsätter ett samtycke och det finns sällan skäl till publicitet som skadar inom denna zon. Här är den reglerade pressetiken mest koncentrerad. Man brukar uttala att det pressetiska systemet finns till för den vanliga människans privata liv.76
den offentliga personens privatliv och en offentlig gärning vara legitimt att publicera även privata förhållanden. Om personen tidigare lämnat ut sitt privatliv kan den få finna sig i att privatlivet även kommer fram i negativa sammanhang.77
Fig. 2: Offentligt/privat78
Den offentliga personens offentliga liv har enligt diagrammet sämst pressetiskt skydd, men rutan utgör inte en frizon som är frikopplad från pressetiken. Det räcker inte med att en person är offentlig för att man ska frångå de pressetiska reglerna och utgå från att personen i fråga ska tåla detta. En person kan också vara mer eller mindre offentlig. Grundregeln är att det som publiceras ska vara relevant i förhållande till personens ställning i offentligheten. En offentlig person har också rätt till en fredad zon, respekt för integritet och ett skyddat privatliv.79 En balans mellan sanning och hänsyn är pressetikens strävan. Hänsyn dominerar över sanning och ett offentliggörande som lett till skada måste kunna rättfärdigas av ett allmänintresse. Ju mindre risken är för skada desto mindre är kravet på allmänintresse. Allmänintresse ska inte förväxlas med allmänt intresse, det vill säga nyfikenhet. Allmänintresse innebär istället ett samhällsintresse; något som gör nytta för samhället och vars publicering många kan stödja. I praktiken kan man säga att den reglerade pressetiken väger allmänintresse och nyhetsvärde mot den hänsyn pressetiken kräver att man visar.80
3.1.4 Kritik mot teori
Axbergers indelning gällande förhållandena mellan bra, dålig, försiktig och offensiv
kommer att bestå även om samhället förändras. I ett hårdare ekonomiskt klimat tvingas tidningarna dock i praktiken att anpassa sin produkt efter publiken och när de ger publiken vad den vill ha kan idealen ställas åt sidan. Enligt egen erfarenhet är grävande journalistik en bristvara i majoriteten av dagstidningarna. Sådan journalistik är tids- och resurskrävande. Webbtidningar växer och utmanar pappersvarianterna att vara lika snabba och enkla och då anser jag att det är lätt att byta journalistisk kvalitet; att växla ruta i diagrammet. Jag anser att kvaliteten genom detta kan ses som en produkt av samhället och på detta sätt blir det som enskild journalist svårt att sträva efter de journalistiska idealen. Samtidigt påverkas
journalisten och är i många fall bakbunden av sin arbetsplats. Hultén menar att journalisten anpassas till en nyhetsfabrik och Nycop att journalistiken drivs hårt av säljandets krafter snarare än moraliska reflektioner. Detta är i slutändan avgörande för de journalistiska produkterna.
Gällande Axbergers diagram för förhållandet mellan offentlig, privat person och offentligt och privat liv,82 är en kritik på sin plats. Indelningen kan upplevas strikt och som en förenkling av dagens samhälle där gränserna egentligen är flytande. Vad räknas som en kändis? Och var drar vi gränsen för privat och offentligt liv? Har vi rätt att veta allt om ett pars förhållande bara för att de träffats i en dokusåpa? Ska vi se dem som offentliga personer? Definitionerna ställer till svårigheter och det är också detta som jag tror kan ställa till problem för hur journalisten ska förhålla sig till pressetiken. Dock spelar diagrammet en viktig
pedagogisk funktion gällande hur de idealtypiska journalistiska avvägningarna bör se ut. Viktigt är att man inte stelbent applicerar diagrammet på journalistiska produkter utan att inkludera dagens medielandskap som parametern, ett landskap där det journalistiska idealet är just ett ideal och ofta kanske inte en verklighet.
4 Material och metod
4.1.1 Material och avgränsning
Jag har valt att analysera kändisnyheter i Aftonbladet och baserar mitt arbete på en
slumpmässigt utvald vecka, 9 november till 15 november, 2009. Från varje dag har jag valt ut den utrymmesmässigt största kändisnyheten från Aftonbladets nöjessidor, Nöjesbladet. 83 Anledningen till att jag valt Aftonbladet är att det är den kvällstidning som har störst upplaga. Detta behöver inte betyda att det är den tidning som tänjer mest på de pressetiska gränserna. Vad som kan konstateras och motivera tidningsvalet är att flertalet kvällstidningsläsare vänder sig till Aftonbladet för information och att tidningen är med och slåss om läsarna på
lösnummersarenan vilket kan påverka journalistiken. Nöjesbladet blev en naturlig
avgränsning eftersom det är där man finner de flesta av Aftonbladets artiklar om kändisar. Med dagens största kändisnyhet menar jag den artikel som tilldelats störst utrymme på
nöjessidorna. Jag anser detta vara det bästa urvalet då jag i urvalet annars kunde ha blivit styrd av exempelvis mitt eget intresse för innehållet i texterna. Jag har även avgränsat min
undersökning till artiklar om svenska kändisar då det är dem som är av intresse då man talar om eventuella anmälningar om övertramp gällande god publicistisk sed. Gällande
internationella kändisar använder sig tidningar också ofta av inköpt material. Jag avgränsar mig till Aftonbladets egenproducerade material eftersom det säger mer om vilken publicistisk policy som gäller på tidningen. Jag har fokuserat på artiklar av nyhetskaraktär och valt bort regelrätta intervjuer då de ofta har en genomgående fråga/svar-komposition och mindre nyhetsinriktning vilket lämpar sig sämre för min analysmodell.
4.1.2 Aftonbladet
Aftonbladet är Sveriges största kvällstidning. Den ges ut sju dagar i veckan med en upplaga på 359 700, september 2009. Chefredaktör och ansvarig utgivare är Jan Helin och tidningen ägs av norska mediekoncernen Schibsted.84
4.2 Metodval och metodkritik
Jag kommer att genomföra en kvalitativ textanalys och har skräddarsytt metoden efter det jag vill undersöka. Jag har i mitt analysarbete kombinerat den massmedieretoriska metoden med bildanalys och utgått från de pressetiska spelreglerna. Kritik som kan framföras är hur jag motiverar metodutformningen. Jag har i mitt arbete i ett första skede gjort testanalyser på artiklarna för att se vilka frågor som lämpar sig att ställa och vilka ytterligare analyselement som kan vara befogade. På detta sätt har jag kommit fram till mina analysverktyg. Den massmedieretoriska modellens frågor ger mig en ingående beskrivning av hur artikeln ser ut medan den pressetiska analysmodellen ser artikeln genom de pressetiska reglernas ögon. På detta sätt får jag en heltäckande bild av artiklarnas utseende och innehåll. Axbergers teorier gällande den journalistiska kvaliteten och privat och offentlig person ger slutligen verktyg för
83
Artiklarna är tagna ur Aftonbladets papperstidning men finns även på Aftonbladet.se. Länkar till samtliga artiklar finns i källförteckningen. Dock är Internet-artiklarnas utseende och innehåll inte identiskt med papperstidningarnas varianter. Bilder och material kan ha tagits bort eller lagts till och rubrikerna är ofta annorlunda. Det finns heller ingen garanti för hur länge de finns tillgängliga att läsa på nätet.
att avgöra den journalistiska kvaliteten och hur de pressetiska reglerna gällande privat och offentligt följs. På detta vis skapas en pedagogisk röd tråd i arbetet i vilken alla moment tjänar samma syfte, nämligen att få en tydlig bild av artiklarnas utseende och innehåll, att se dem utifrån ett pressetiskt perspektiv samt att avgöra vilken journalistisk kvalitet de har. De två analysmodellerna kan ses som ett första kartläggande av artiklarna som gör det möjligt att med hjälp av teorierna sedan avgöra vilken journalistisk kvalitet de håller samt om det rör sig om offentliga eller privata personer och hur journalisten förhållit sig till detta. De två
analysmodellerna och de två teorierna kan på detta sätt ses i växelverkan med varandra. Essentiellt vid textanalys av tidningsartiklar är att vara flexibel i sin analysmodell. Alla artiklar ser olika ut och det är därför viktigt att analysmodellen anpassar sig efter den enskilda texten.85 Detta innebär att några av frågorna ställs samtidigt och att man simultant arbetar med olika dimensioner av texten eftersom flera frågor går in i och förstärker varandra.86 Man bör också fråga sig vad som inte sägs och hur en mer komplex skildring skulle ha kunnat se ut.87 Ett metodproblem som är värt att nämna är att analyserna blir subjektivt präglade och
påverkade av författarens egna erfarenheter. Jag har dock sett min journalistiska
arbetslivserfarenhet som en tillgång och aktivt arbetat mot subjektiviteten genom att utförligt underbygga ställningstaganden och slutsatser.
4.3 Massmedieretorik
Ämnet fick officiell status 1984 med grundsynen att texter är handlingar i en social kontext. Den massmedieretoriska analysmodellen hör vetenskapligt hemma i journalistikforskning och erbjuder en kvalitativ metod att tolka en text, en undersökning där tolkaren själv får stort utrymme. Förförståelsen, kunskaperna och tidssammanhanget spelar stor roll i
tolkningsprocessen. För att undersökningen inte ska bli alltför subjektiv är det därför viktigt med systematiserade frågor samt noggrannhet och utförlighet bakom tolkningarna. Den massmedieretorikiska analysen ifrågasätter vad som skapat en text; vad som påverkat valet av språk, fakta och innehåll. Den utgår från att det journalistiska språket skapas i en kontext, den redaktionella processen som påverkas av; institutionella faktorer, ekonomiska villkor,
personliga erfarenheter och kunskaper samt tidens normer och föreställningar. Bakgrunden till massmedieretoriken hittas i den klassiska retoriken i vilken utformningen av text och tal hänger på avsändare, avsikter och publik men även i språkvetenskapens pragmatiska textsyn och litteraturvetenskapens analysverktyg som vill lyfta fram texters betydelse och mening.88 Kärnan i massmedieretoriken är sambandet samhälle-medium-journalist-läsare. Den
massmedieretoriska textanalysen har likheter med den kritiska diskursanalysen. När Norman Faircloughs talar om att kritisk läsning av media måste inkludera medvetande om sambandet mellan ekonomiska faktorer och produktionsprocesser kan man tala om en samsyn.89
Anledningen till att jag inte valt den kritiska diskursanalysen är att den massmedieretoriska modellen är utformad för just journalistiska texter och ger verktyg för en djupare textanalys.
Den massmedieretoriska metoden erbjuder en kritisk läsning med fokus på språk,
berättarstruktur och faktaurval.90 Med denna analys framträder journalistens röst; vad denna säger om tidningen den är publicerad i, om journalisten, föreställningen om läsaren och om tiden och samhället.91 Man kan använda metoden för att genomföra närläsning av små material på djupet, vilket blir mitt fall, eller textläsning på strukturnivå med stora material med syfte att hitta övergripande strukturer.
4.4 Bildanalys
Bilden har stor betydelse för en nyhetsartikel och därför har jag i min undersökning valt att inkludera en bildanalys där jag fokuserar på bildens denotation och konnotation. Med
denotation menas bildens grundbetydelse, den manifesta nivån, det vi genast ser och kan peka ut. Konnotationen är bildens bibetydelse, dess latenta nivå, och innebär det vi associerar till den, en associativ och symbolisk tolkning som kan delas av många. Man kan även kalla denna tolkningsnivå för en kulturell association.92
Bilden utgör en stor del av en artikel och är oftast den som drar till sig läsarens
uppmärksamhet. I publicitetsreglerna inkluderas bilderna och när PON avgör huruvida en artikel har åsidosatt den goda publicistiska seden är bilden en parameter. Att välja bort bilden ur analysen vore att inte analysera hela artikeln och att inte ta hänsyn till hela det pressetiska spektrat. Jag har därför valt att inkludera en fråga gällande vad bilden denoterar/konnoterar i min massmedieretoriska analysmodell samt tre frågor; att de är korrekta och inte utnyttjande på ett missvisande sätt, att det visas varsamhet med dem samt att bildmontage inte upplevs som vilseledande, i min pressetiska analysmodell.
4.5 Empirisk utgångspunkt
Jag kommer att göra ett nedslag i Aftonbladets kändisjournalistik, en form av fallstudie där jag till de utvalda artiklarna kommer att ställa frågor utvecklade ur de massmedieretoriska
analysmodeller som presenteras i böckerna Journalistikanalys samt Nyheter – att läsa nyhetstext och ur publicitetsreglerna i Spelregler för press tv radio. För att tydliggöra analysens process har jag delat in frågorna i två teman där det ena batteriet kan ses som den djupgående massmedieretoriska ”avklädningen” av texten. Inom detta tema inkluderar jag även en bildanalys där jag fokuserar på bildens denotation och konnotation, det vill säga dess grundbetydelse och bibetydelse.93 Det andra batteriet består av specifika pressetiska frågor för att kartlägga textens förhållning till ”god publicistisk sed”. Varje analys presenteras som en sammanlöpande text och inte som fråga/svar. Detta ger en mer lättillgänglig läsning och vissa frågor går också in i varandra eller är kanske inte aktuella för den specifika texten.94 Den massmedieretoriska och pressetiska analysen av varje artikel följs direkt av en analys där Axbergers teorier appliceras på artiklarna. Detta för att få en tydlig struktur i arbetet och ett mer lättillgängligt material.
90 Kristina Lundgren m.fl., Nyheter: att läsa tidningstext (Stockholm: Ordfront, 1999), s. 53. 91
Britt Hultén, Journalistikanalys: en introduktion, (Lund: Studentlitteratur, 2000), s. 6.
92 Hasse Hansson m.fl., Bildspråkets grunder: om konst, film/TV, reklam, nyheter, barn/ungdomskultur
(Stockholm: Liber, 1999), s. 16-17.
93
Hansson, s. 16.
5 Empiri och analys
5.1 ”Helena fick hatbrev” Måndag 9 november, 2009
Aftonbladet, Nöjesbladet, s. 36-37
Nyheten handlar om att Helena från tv-programmet Ensam mamma söker, har fått hatbrev efter att hon i programmet funnit kärleken i den yngre mannen Oscar.
5.1.1 Massmedieretorisk analys
På Aftonbladets etta finns en liten puff uppe i högra hörnet: ”Så gick det sedan för ensamma mammor och deras nya män. Sambos. Förälskade. Dumpade.” Själva artikeln har en fetstilt slagrad: ”Helena fick hatbrev” som löper över uppslaget. Själva texten är ganska kort och tar upp ungefär en sjättedel av uppslaget som har en temarubrik i versaler: ”Ensam mamma söker”. Artikeln har nedryckaren ”Det var så vidrigt att jag polisanmälde”. Under brödtexten finns faktarutor för det aktuella paret från tv-programmet; Helena Puhakka och Oscar Qvant. Rakt över uppslaget finns en höjdarbild som denoterar Helena, hållandes en kaffekopp, leendes, tittande upp mot en smilande Oscar som håller om henne bakifrån, med handen på en laptop. ”Helena Puhakka och Oscar Qvant hittade lyckan efter att kamerorna stängdes av. Oscar har i princip flyttat in hos Helena redan, och letar nu efter jobb i Karlskoga”, är bildtexten. Artikeln är inramad av två andra, mindre, artiklar om de två andra mammorna i programmet. Uppslaget har en överingress som avslöjar att Nöjesbladet ska berätta vad som hände med mammornas kärlek efter programmets slut.
Fokus ligger på vilka reaktioner fyrabarnsmamman Helena mött på grund av att hon är 37 och Oscar 25. Hon berättar att hon fått brev och inlägg på sin blogg där människor kommenterat åldersskillnaden och att första brevet ”var så vidrigt att jag gjorde en polisanmälan”. Bilden konnoterar ett lyckligt och nykärt par i vardagen. Den intygar att de har hittat ett liv
tillsammans utanför programmet där de gör vardagliga saker med ett leende på läpparna. I ingressen står det att paret är ”störtförälskade” men att kärleken skuggats av reaktionerna på åldersskillnaden. ”De skriver att de inte kan förstå att en ung kille vill ha en äcklig hagga som jag”, säger Helena i direkt anföring. I följande brödtext bekräftas återigen att paret funnit kärleken och Helena uttalar sig i direkt anföring att hon gjort polisanmälan på det första brevet. Reportern berättar att Helena är bestämd gällande att hon inte tänker låta det ”stjäla fokus från mannen hon kallar sin själsfrände”. Reportern berättar att äldsta sonen Joacim, 17 år, var tveksam i början till en 25-årig kille men att de idag är som en lycklig familj. Helena poängterar i direkt anföring att det fungerar jättebra; att det kan vara en hundvalp och
sig om att det fungerar bra med den nya familjekonstellationen. Texten är väldigt kortfattad och har ett snävt perspektiv. Läsaren får egentligen inte mycket information och den
dramatiserade vinklingen baseras uppenbarligen på telefonintervjuer med Helena och Oscar. Det finns ingen miljöbeskrivning som tyder på att reportern träffat paret.
Dramaturgin är tydlig. Paret finner kärleken, blir utsatta för kritik men kärleken är starkare och de lever idag som en lycklig familj. Reportern lyckas med citat att genom schabloner och stereotyper förmedla att paret funnit den stora kärleken. Reportern: ”Idag lever de som en lycklig familj”. De som genom brev och blogginlägg smutskastat relationen framstår som ”bovar” som förstör lyckan. Som läsare serveras man en övertygande text som inte öppnar upp för reflektion till varför åldersskillnaden kan vara ett problem eller vilka svårigheter det kan innebära att 25-årige Oscar kommit in i fyrabarnsfamiljen.
Ordvalen ”störtförälskade” och ”hatbrev” är exempel på hur reportern dramatiserar. ”Äcklig hagga” är visserligen Helenas egna ord men också något som tillför dramatik. Tonen i texten är dramatiserande. Texten berättar med övertygande bild och citat om en äkta kärlek där åldersskillnaden inte spelar någon roll. Oscars uttalande gällande en ”förlegad attityd till kvinnors kärleksliv” övertygar läsaren.
Reportern är osynlig i texten men driver ändå en synlig tes förande parets talan och med vinkeln att kärleken övervinner allt. Citat talar för vinkeln samt erlebte rede; ”vad andra
tycker om deras förhållande rör honom inte i ryggen”. Läsaren ges en färdig tolkning; sympati. Som läsare får man enbart reda på att några utomstående reagerat på parets relation och deras hanterande får sedan spegla styrkan i förhållandet. Vi får inte veta någonting om hur paret löser situationen med fyra barn, att Oscar inte har något arbete i Karlskoga eller hur medverkandet i tv-programmet har påverkat deras relation. Det framstår inte som att de hatiska kommentarerna har stor relevans för hur deras relation har utvecklats. Enligt förstasidans puff var syftet med artikeln att informera om hur det gått för de ensamma mammorna. Hur det har gått för parets relation får man inte mycket information om och om vinkeln ”hatbrev” ska upplevas som saklig skulle man även velat ha fått ta del av eventuella positiva reaktioner paret stött på. Artikeln är på detta sätt ensidig.
5.1.2 Pressetisk analys
Artikeln är av allmänintresse då den beskriver hur det gick för paret efter tv-programmet. Likaså är ”hatbreven”. Dock är texten helt vinklad på dessa och det finns inget utrymme för eventuella positiva kommentarer från utomstående. Artikeln lyckas trots vinklingen ändå att spegla styrkan i parets kärlek men särskilt korrekt och allsidig blir inte bilden. Vad får vi veta om parets situation som överingressen utlovar? Breven och kommentarerna utgör endast en liten del av parets relation. Reportern visar inget kritiskt förhållningssätt till sina källor. Möjligtvis kan det ha funnits en kritisk fråga som underlag när Helena berättar om hur det går med barnen och Oscar. Texten avser att beskriva ett tv-förhållande som lyckats. Skulle
varit av intresse så att läsaren kan få en bild av hur stort problemet är. Med rubriken ”Helena fick hatbrev” blir tolkningen att problemet är stort. Överingressen blir också något
missvisande när den uttrycker att läsaren ska få reda på hur det gick efter säsongsavslutningen av programmet. Det man förväntar sig är att få inblick i deras relation och liv och inte enbart information om omgivningens negativa reaktioner på åldersskillnaden. Hur har de övriga barnen reagerat? Hur fungerar vardagen? Vad sysselsätter sig Oscar med? Vad tycker barnens pappa? Nedryckaren ”Det var så vidrigt att jag polisanmälde” gör problemet ännu större och även ingressen där det berättas att ”kärleken har skuggats av kränkande kommentarer”. Dramatiken som ges i rubrik, nedryckare och ingress har inte fullständig täckning i texten. När man läser brödtexten upplevs inte problemet så stort och paret deklarerar också att de valt att inte bry sig om kommentarerna.
Eftersom paret ställt upp i ett tv- program är det svårt att avgöra var gränsen för det privata går. Reportern går inte för långt i sina frågor och visar hänsyn gällande kränkningarna; går inte in på detaljer utan nöjer sig med att Helena berättar att hon blivit kallad ”äcklig hagga”. Känsligt kan vara situationen med pappan till Helenas barn. Hur upplever han den här mediecirkusen och vad tycker han om att barnens namn figurerar i media?
Bilden visar enbart Helena och Oscar. Barnen skulle också ha kunnat vara med men att lämna dem utanför kan ses som ett medvetet pressetiskt beslut. Det kan också vara så att det inte fanns tid att ta en ”familjebild” eller att barnen inte anses intressanta i kontexten. Bilden som speglar parets lyckliga vardag synkroniserar inte med rubriken och ingressen. Det skapas en dramatik mellan dem i och med att man i texten valt att fokusera på de negativa hatbreven. Texten bygger på Helenas yttrande om att okända parter har smutskastat parets förhållande. Paret försvarar sitt förhållande och åldersskillnaden genom att intyga hur lyckig relationen är. Sonen Joachim är den källa vars röst görs hörd men som inte får tillfälle att uttala sig.
Eventuellt skulle detta kunna vara något som sonen ogillar. En kontakt med honom skulle ha varit bättre eller att kanske rentav tagit bort kommentaren.
5.1.3 Kvalitet samt privat/offentligt
