Resultat

Här presenteras vad jag kommit fram till vid mina analyser. Jag utgår från uppsatsens

frågeställningar för att besvara dem på bästa möjliga sätt. Vissa av frågorna går in i varandra och besvaras därför tillsammans. Därefter följer en diskussion gällande vad som dykt upp som rört sig utanför frågeställningarna samt förslag på fortsatt forskning.

 Vad är utmärkande hos artiklarna?

Artiklarna baserades vanligen på begränsat arbete och minimal fakta. Några pratminus, oftast per telefon, fick vara basen för en hel artikel. Däremellan fyllde reportern ut med erlebte rede och dramaturgiska element. Bilder samspelade också ofta med dramatiken och berättade sin egen historia, till exempel det allvarliga fotomontaget gällande artikeln om hiv-smittan. Det kunde finnas en dramatisk laddning mellan text och bild, till exempel i artikeln om ensamma mamman som funnit kärleken där bilden illustrerade en problemfri vardag medan texten fokuserade på hatbrev och anmälning. Rubrik och ingress dramatiserades också på ett sätt som brödtexten vanligen inte helt hade täckning för. Att höra båda sidor var ofta inte aktuellt. Eftersom artiklarna handlade om kändisar räckte det för det mesta med enstaka citat från dem; genom egen intervju eller inhämtade från annan källa samt en bild som kunde illustrera

nyheten. Gällande en privatperson skulle detta innehåll inte betraktas som tillräckligt.

Eftersom faktabasen vanligen var citat från kändisarna själva var det svårt att avgöra vad som var sant eller ej och om vinklingen var till kändisens fördel eller nackdel.

Upplevelsen var att det gällande kändisnyheter inte var lika viktigt att artiklarnas innehåll och utformning följde de journalistiska idealen; saklighet, allsidighet och neutralitet. Artikeln om den ensamma mamman Helena och hennes kärlek var fattig på faktauppgifter och illustrerade en ensidig bild av paret, nämligen dem om hatbreven som brödtexten sedan inte gav mycket information om. Reportern gav en överdramatiserad bild av detta problem som sedan inte reddes ut i texten. Artikeln blev därför innehållslös och överdramatiserad. Ullareds-Morgan blev belyst genom sin obotliga sjukdom. Artikeln vinklades på att framställa honom som en sorglig figur genom överdramatiserade element och genom att enbart berätta om saker i hans liv som var av negativ karaktär. Hans obotliga sjukdom, bristen på kärlek och mamman som gått bort. Artikeln dramatiserades i inledningsskedet så att läsaren skulle tro att sjukdomen var något mycket allvarligare än gikt. Artikeln om Dolph Lundgren var den artikel som fått den mest oförtjänade vinkeln och i vilken ett intressant ämne gjordes till något löjligt och innehållslöst. Istället för att berätta om det som var intressant så valde reportern att fokusera på intetsägande, obekräftad och oväsentlig information; att Dolph har Hollywoodkompisar som han uttryckt att han kanske ska ta med till Melodifestivalen. Läsaren lämnas i en ovisshet och har efter att ha läst texten egentligen inte informerats om mycket med bekräftad

sanningshalt. Bonde-Roger fick liksom Ullareds-Morgan en oförtjänad presentation. Texten fick nära en löjlig ton där bonden framställs som tafatt och ovärldsvan. Att dricka vin på nätterna framställs som något stort eftersom det annars inte hör till normaliteten i bondens värld medan det annars inte är något att höja på ögonbrynen för. Reportern vinklade på bondens ovana med kvinnor och framställde honom som den stereotypa fåordiga bonden. Resultatet blev en emellanåt begränsad, ironisk och icke smakfull framställning.

Artikeln om Carola var den som tydligast visade hur kändisens privatliv görs till en nyhet utan innehåll av allmänintresse. Det finns i artikeln ingen substans utan enbart en

överdramatisering om att Carola har haft kontakt med en man som får hennes hjärta att slå fortare. En man hon inte ens träffat. Magnus Carlssons yttrande om hiv-smittan är den artikel som har allvarligast karaktär. Artikeln bygger på hans uttalande i ett tv-program. Reportern har inte talat med varken Magnus eller hans före detta partner utan istället lagt till en

dramatiserande källa, före detta överåklagaren Alhem. Resultatet blir en överdramatisering av ett fattigt innehåll i ett mycket känsligt ämne. Artikeln om Körslaget är käll- och citatmässigt bäst uppbyggd. Här syns det att reportern har arbetat även om det varit utefter en tydlig vinkel. Reportern visar tydligt var denna står i frågan men gör också flera andra röster hörda vilket gör ställningstagandet mindre problematiskt. Dock har det även i denna artikel använts dramatiska element som till exempel att Ola ”stal segern”, vilket inte bekräftas i brödtexten.

 Vad räknas som en kändis?

 Vilket pressetiskt skydd kan de omskrivna personerna förvänta sig?

En problematik som tydliggjordes var vad tidningen definierar som kändis. Kategoriseringen av privat och offentlig person var inte så enkelt avgjord som i Axbergers diagram. I det av PON klandrade ärendet gällande den före detta idrottaren gick meningarna isär; mannen ansåg sig inte vara en offentlig person medan tidningen gjorde det. I min undersökning skrev

Aftonbladet under veckan till stor del om ”vanliga” människor som gjort sig kända genom diverse tv-program. Dessa betraktades av Aftonbladet som tv-kändisar men i flera fall handlade det om personer som var ovana på mediearenan; ensamma mamman Helena, Ullareds-Morgan och Bonde-Roger. Jag upplevde här ett glapp i det pressetiska skyddet då dessa människor inte uteslutande kan betraktas som offentliga utan befinner sig i gränslandet mellan. Samtidigt har de lämnat ut sina liv i tv-programmen vilket ger Aftonbladet rätt att betrakta dem som kändisar. När man läser om dem som stjärnor och kändisar framstår tonen som ironisk. Begreppet kändis har uppenbarligen vidgats vilket innebär att det pressetiska skyddet måste anpassa sig efter detta, annars faller dessa personer emellan. Samtidigt som det är tidningens uppgift att med medialt ovana personer känna var gränsen går för vad man får skriva så finns problematiken att en tidigare okänd människa gör allt för att stanna kvar i rampljuset. Detta innefattar att bjuda in media till det privata livet; personen öppnar sig utan att veta vilka konsekvenser publiciteten kan få. Hur ska tidningen tackla en situation där den tidigare okända personen bjuder lite för mycket på sig själv? Ska reportern bortse från sensationella uttalanden och intresseväckande historier om de är pressetiskt problematiska? Här läggs ett stort ansvar på journalisten som kläms mellan ideal och marknad. Slänger reportern en historia som inte helt håller sig till den goda seden gällande en människa som inte fullt kan betraktas som känd men inte heller som okänd? Nej, det tror jag inte. Liksom i artiklarna utgår tidningen istället från att betrakta dessa personer som kända.

Men även gällande de personer som passade bättre in i kändiskategorin uppstod frågetecken gällande det privata och offentliga. Carolas uttalande om norrmannen och Magnus avslöjande om den dolda hiv-smittan är nyheter av privat karaktär. Här har dock kändisarna valt att öppna sig vilket bjuder in media att skriva om det. Annars handlar dessa artiklar om kändisarnas innersta privatliv, en zon som de annars kan förvänta sig ett skydd inom. Gällande Dolphs medverkan i Melodifestivalen samt Olas vinst i Körslaget har journalisten stor frihet. Här handlar det om det offentliga rummet, de medverkar i något som är öppet för offentligheten och av intresse för läsarna. Här får de därför tåla mycket gällande skriverier.

 Hur förhåller sig kändisartiklarna till de pressetiska reglerna?  Vilka pressetiska problem kan urskiljas?

Flera av de pressetiska reglerna var diskutabla huruvida de följdes eller ej. Gällande att ge korrekta nyheter rådde det ofta en tveksamhet eftersom artiklarna vanligen var baserade på en eller ett fåtal källor. Man kunde inte tala om korrekt och allsidig nyhetsförmedling. Rubrik och ingress var ofta uppförstorade vilket gjorde att de inte hade täckning i texten. Strävandet efter högt nyhetsvärde och dramatik gjorde att många av artiklarna inte höll måttet som korrekta nyheter. Samtliga artiklar hade dramatiken gemensamt. Intresseväckande och dramatiska rubriker och ingresser och väldigt lite innehåll i själva artikeln.

Hur den personliga integriteten respekterades var också diskutabelt. Flera av artiklarna gick långt in i kändisarnas sfär. Det förekom inga tydliga pressetiska övertramp men i samtliga pressetiska tänjningar. I artikeln om Helena ställde jag mig frågande till att hennes sons åsikt fick komma med utan att han själva uttalat sig. Detta kan vara något som ogillas av både honom och övriga familjen. Hur man framställde Bonde-Roger i ett löjligt ljus genom att trycka på känsliga punkter som hans ovana av kärlek, oerfarenhet av utomlandsvistelser samt boendet med föräldrarna trots sin höga ålder tycker jag pressetiskt fick en oförtjänt ironisk ton. Artikeln om hiv-smittan var den artikel som var mest pressetiskt oproblematisk. Att skriva om ett så känsligt ämne utan att, enligt reglerna, ha hört båda parter anser jag inte kan räknas som god publicistisk sed. Att dessutom väga upp det bristande materialet med det dramatiserande elementet med den före detta överåklagaren som kommentator framstår också som för magstarkt. Här har reportern gått för långt i viljan att förmedla en brännhet nyhet utan att ha tillräckligt med material. Pressetiskt problematiskt är också att Magnus före detta pojkvän döms ut som skyldig utan att han får komma till tals eller att man klargjort vad han gjort sig skyldig till. Bildmontaget förstärker denna dramatik och slutprodukten strider mot de

pressetiska reglerna. Att beskriva Carolas nya dejt som ”norrmannen” strider även det mot de reglerna. I artikeln om vinnarna i Körslaget kan man kritisera att Ola döms ut som skyldig till något som inte bekräftas att han har gjort och som man inte vet om det är något fel. Dock görs flera röster hörda vilket gör att artikeln kan försvaras. Rubriken som säger att Ola stal segern är det moment som kan kritiseras. Här finns en överdramatisering som inte är befogad.

 Vilken är den journalistiska kvaliteten?

Utifrån Axbergers figur har jag klassificerat artikeln om ensamma mamman som försiktig och mindre bra. Den om Ullareds-Morgan som mindre bra och offensiv. Artikeln om Dolph som försiktig och mindre bra. Den om Bonde-Roger var offensiv på gränsen till mindre bra. Artikeln om Carola som försiktig och mindre bra. Artikeln om Andreas Carlsson och hiv-smittan som offensiv och mindre bra. Slutligen, den om Ola och vinsten i Körslaget räknar jag som offensiv och bra journalistik. Min analys av en veckas största kändisnyheter på

Aftonbladets nöjessidor gav sammanfattningsvis ett exempel som kan betraktas som bra journalistik men som i sin offensiva utformning dock kan stöta på etiska problem. En av sju artiklar. Det förvånar mig att innehållslösa nyheter med kändisar och överdramatiserade rubriker ges sådant stort utrymme i tidningen. Har vi läsare sådant behov av att läsa om kändisarnas privatliv? Om vi har det blev vi under den analyserade veckans artiklar lurade på substans när vi istället fick godtyckliga berättelser som förutsätter en källkritisk inställning. Det finns inget allmänintresse för att känna till kändisarnas privata angelägenheter. Vilket allmänintresse ligger det i hur Carola arrangerar sina dejter? Kändisar har också ett pressetiskt skydd gällande den privata sfären. Men lämnar de en gång ut sitt privatliv så är det fri entré

för journalisterna. De pressetiska gränserna kan med tanke på vad jag analyserat tänjas varje dag med motiveringen att kändisen redan tidigare släppt in journalisterna i sin privata sfär. Gällande PON:s bedömning om avsteget från pressetisk sed vid publiceringen av sångerskans uppträdande på Skansen förmedlas dramatiserade uppgifter som inte höll sig till sanningen. Bara för att sångerskan uttalat sig om sin MS kan inte detta innebära att det är fritt fram att skriva om sjukdomen. Det finns uppenbarligen ett stort intresse för kändisarnas privatliv och min analys visade att det gärna skrivs om angelägenheter av allmänt intresse snarare än av allmänintresse.