Syftet med detta avsnitt är att överskådligt försöka fånga in den kvanti- tativa omfattningen av de objekt och subjekt som framkommer i tex- ten. Eller annorlunda uttryckt: att inventera repertoaren av objekt och subjekt. Objekten jag har valt att fokusera på är klienter, professionella
med klientrelationer och organisationer. Subjekten har dock, vilket
framgår nedan, varit svårare att fånga.
Klienter
Jag summerar här de olika begreppen i policydokumentet som enligt min tolkning syftar på klienterna.123
Totalt förekommer ett 40-tal olika begrepp124
som syftar på klienter- na, och dessa förekommer vid åtminstone 127 olika tillfällen i texten. Av dessa framstår 7 som tämligen allmängiltiga, medan övriga begrepp inrymmer försök till administrativa kategoriseringar som i första hand orienterar sig mot de berörda organisationernas olika verksamheter och kulturer. Dock utgör de allmängiltiga begreppen en majoritet av antalet förekomster, närmare 60 %. Det enskilt vanligast förekomman- de begreppet utgörs av individ (50 förekomster), som tillsammans med andra allmänna begrepp såsom den enskilde (8 förekomster), och per- sonliga pronomen som han eller hon (9 förekomster), tillämpas i över hälften av fallen.125
Således begrepp som i princip samtidigt säger ”allt
123. Se tabell 1 i bilaga 1, s. 130.
124. Det exakta antalet beror på hur man väljer att definiera vad det är i ett be- grepp som särskiljer det från andra. Då en djupare kvantitativ analys i denna fråga ligger utanför syftet med framställningen ägnar jag inte något vidare utrymme för detta här utan hänvisar läsaren att studera ovan angiven bilaga.
125. Begreppen som här framställs i sin grundform inkluderar i min samman- ställning även förekommande böjningar, exempelvis pluralis och genitiv.
och ingenting” om klienterna och därmed lämnar fältet tämligen fritt för tolkning.
Antalet administrativa begrepp för klienterna, vilka inrymmer för- sök till kategoriseringar som i första hand orienterar sig mot de berör- da organisationernas olika verksamheter och kulturer, är som tidigare angivits betydligt fler även om antalet förekomster i texten är lägre. De vanligaste begreppen är psykiskt störda (6 förekomster), personer med
psykisk funktionsnedsättning och patient (4 förekomster vardera), psy-
kiskt funktionshindrad (3 förekomster), samt det tillbakasyftande denna
grupp (3 förekomster). Här föreligger således inte alls en liknande do- minans som för de allmängiltiga begreppen. I stället finns som ovan angetts en betydande mångfald av begrepp som å ena sidan försöker skapa kollektiv, exempelvis gruppen människor med psykiska funktions-
hinder, och å andra sidan begrepp som inte på ett lika utmärkande sätt
kollektiviserar klienterna, exempelvis människor med psykiska funk-
tionshinder. Därutöver framkommer i tämligen stor utsträckning be-
greppsglidningar, alltså ett byte av begrepp, i meningar inom eller mel- lan olika närliggande textstycken.
Gemensamt för nästan hälften av de administrativa begreppen är att de kan relateras till klienternas avvikelse från ”normal” funktion eller förmåga (25 förekomster). Annorlunda uttryckt åsyftas klienterna där- igenom med tillskrivningar som kan framstå som begränsande eller rent av passiviserande.
En del klientbegrepp är särskilt framträdande i vissa delar av doku- mentet. Exempelvis individ, som utgör ett av de mest framträdande begreppen i stora delar av kapitlen Människosyn126
, Samordning och
samarbete på individnivå, samt Ansvar. Eller psykiskt störda och patient
som endast används där landstinget förekommer i texten. Samtidigt som begreppen kan skifta inom en mening, mellan närliggande me- ningar eller stycken.
Sammantaget kan man utifrån en kvantitativ inventering tala om att policydokumentet för den interorganisatoriska samverkan på klientni- vå har ”individen i fokus”. Vilket skulle kunna implicera en klient som
126. I min summering av antalet begrepp för klienter har jag uteslutit de citat i avsnittet Människosyn som jag tolkar endast tillämpas i abstrakt analytisk eller filo- sofisk mening för att beskriva olika människosyner, inte specifikt för rehabiliter- ingsverksamheter.
just anses vara individ, det vill säga hos vilken inte eventuella psykiat- riska diagnoser eller generella hinder är det som arbetet i klientrelatio- nen kretsar kring, utan snarare varje individs specifika och komplexa problematik, men också drivkraft, förmåga och vilja.
Den tämligen splittrade uppsättningen administrativa begrepp menar jag stöder en sådan tolkning, eftersom de pekar just i riktning mot komplexitet. Utan att här vidare analysera den påvisade begreppsliga instabiliteten, eller dess olika normativa implikationer, torde det ändå stå klart att de professionella, inom exempelvis ArbetsDax, har en mängd begrepp och omständigheter att ta ställning till i arbetet med klienterna och det kan indikera den interorganisatoriska komplexitet som kan känneteckna samordnarnas profession.
Därmed kan sägas att dokumentet avslöjar underliggande interorga- nisatoriska språkliga/kulturella konflikter, vilka står i fokus för det konsensusarbete som utförs i dokumentet.
De professionella med klientrelationer
Det andra huvudsakliga objektet som förekommer i texten är de pro- fessionella inom den interorganisatoriska samverkan, och då primärt personal med klientrelationer.127 Såväl antalet förekomster som antalet
begrepp är betydlig lägre än för klienterna: knappt 40 förekomster, alltså knappt en tredjedel av förekomsterna för klientbegreppen, och ett 20-tal olika begrepp varav 17 är av administrativt kategoriserande slag.
Bortsett från kapitlet Människosyn, där allmänna begrepp som jag och hon används i ett citat av Kierkegaard, dominerar de administrativa begreppen stort och bruket av dessa bestäms i en fotnot tidigt i doku- mentet: ”Anställda eller andra representanter för samhällsorganen be- nämns fortsättningsvis samhällsrepresentanter”128
(min kursivering). Detta är också det dominerande administrativa begreppet i dokumen- tet (8 förekomster). Emellanåt förekommer dock alternativa begrepp som exempelvis rehabiliteringspersonal, kommunal personal eller perso-
nal inom den psykiatriska verksamheten.
127. Se tabell 2 i bilaga 1, s. 132.
128. Rehabilitering för personer med psykisk funktionsnedsättning, s. 5. Se bilaga 2, s. 139.
Sammantaget kan sägas att de professionella med klientrelationer fö- rekommer tämligen sparsamt som objekt i dokumentet, åtminstone i förhållande till förekomsten av klientobjekt, men när de förekommer är det främst i form av administrativt kategoriska begrepp såsom sam-
hällsrepresentanter.
En tolkning kan vara att de professionella framställs dels som ingå- ende i samhället och dels som samhällets företrädare. Därmed skapas en retorisk kontrast till klienterna och implicit skapas därmed också klienternas utanförskap. Samtidigt kan begreppsanvändningen peka på en strävan efter konsensus genom att framställa de olika organisatio- nernas professionella som ”lika värda” inom ramen för den interorga- nisatoriska samverkan. Men det kan också tolkas som en strävan efter diskret normativ kontroll av de professionella, vilket kan förstärkas av att de till skillnad från klienterna aldrig framställs som individer.
Organisationerna
Det tredje huvudsakliga objektet som texten orienterar sig mot utgörs av de organisationer som ingår i den interorganisatoriska samverkan.129
Antalet begreppsförekomster (drygt 80) är ungefär det dubbla i för- hållande till begreppen för de professionella, men antalet olika begrepp (11) är närmare hälften. Liksom för de professionella ovan framkom- mer i en fotnot tidigt i dokumentet ett gemensamt administrativt be- grepp för organisationerna: ”Här nämnda myndigheter och organisa- tioner benämns fortsättningsvis med begreppet samhällsorgan” 130
(min kursivering). Detta begrepp används vid ungefär en fjärdedel av före- komsterna. I de delar av texten där inte begreppet framstår som till- lämpbart är kommunen särskilt framträdande (19 förekomster) jämte försäkringskassan (13 förekomster), landstinget (8 förekomster) och or- ganisationer som på olika nivåer ingår i arbetsmarknadspolitiska verk- samheter – Arbetsförmedlingen/AMI, Länsarbetsnämnden, Arbets- marknadsnämnden (totalt 9 förekomster, där Arbetsförmedlingen/ AMI utgör 5).
Sammantaget kan sägas att organisationerna förekommer betydligt of- tare än de operativt professionella i dokumentet, men med betydligt
129. Se tabell 3 i bilaga 1, s. 133.
130. Rehabilitering för personer med psykisk funktionsnedsättning, s. 5. Se bilaga 2, s. 139.
färre begrepp. I huvudsak används begreppet samhällsorgan, vilket kan implicera en strävan att framställa en interorganisatorisk konsensus samtidigt som det kan peka på organisationernas ”viktighet” för att samhällskroppen ska fungera. Men samtidigt framkommer en asymme- tri mellan de olika organisationerna: där andra begrepp används domi- nerar kommunen medan arbetsförmedlingen förekommer mest sällan, vilket kan utgöra en indikation på vilken av organisationerna som bär det största respektive minsta ansvaret för samverkan.
Det frånvarande subjektet = Organisationernas röst?
Var är då subjektet? Ja, ett explicit subjekt i grammatisk mening saknas i dokumentet. Någon eller några talar till oss i texten, men vem denna någon eller vilka dessa några är får vi inte reda på. Förvisso finns, som tidigare angivits, en uppräkning av personer som ingått i arbetsgruppen som tagit fram dokumentet. Men deras egna explicita röster saknas, vilket innebär att man som textkonsument inte vet vem det är som sä- ger vad.
Men det finns åtminstone ett undantag, och det gäller citatet av Kierkegaard under kapitlet Människosyn. Den delen är ”fullmatad” med i första hand första person singularis, det vill säga jag. Min tolkning av detta jag är att det i huvudsak syftar på den professionelle som arbetar i klientrelationer då texten kan sägas utgöra en övergripande, normativ och metodologisk instruktion för hur klientarbetet bör bedrivas.
Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon för- står. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre i stället för att hjälpa henne. All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att härska, utan att vilja tjä-
na. Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa någon.131
Sammantaget kan sägas att ett explicit subjekt saknas i dokumentet. Detta subjektslösa skrivande tolkar jag som ett försök att låta de ab-
131. Ibid., s. 8. Se bilaga 2, s. 142.
strakta och kollektivt organiserade organisationerna få tala, utan att man i strävan efter konsensus explicit pekar ut vilken organisation som säger vad. Det kan därmed framstå som ett försök att skapa en sam- mansatt huvudman. Dock menar jag att det finns ett ”falskt” explicit subjekt närvarande som döljer ett objekt i texten, nämligen vid de jag- instanser som utifrån min tolkning pekar på de professionella med kli- entrelationer. Detta menar jag kan utgöra ett försök till diskret norma- tiv kontroll över de professionella, samtidigt som det tvärtom kan ge en inblick i vad som krävs i det praktiska klientarbetet.