ANALYS: DEN BORGERLIGA MYTEN OM KVINNAN
KVINNLIG SEXUALITET
Som vi sett ovan är sexualitet ett centralt begrepp för en psykoanalytisk tolkning av sagorna. Många har därför tolkat folksagorna som ett uttryck för normer om just sexualitet och relationer människor emellan. När det gäller representationen av kvinnan i sagan spelar sådana tolkningar en avgörande roll eftersom den sexuella norm som förmedlas handlar om heterosexuella relationer där kvinnan är underordnad mannen.
Rousseau menade att kvinnan förvisso var svagare än mannen, men trots detta hade makt över honom då det är ”lättare för kvinnan att uppväcka mannens begär än för mannen att tillfredsställa dem”.117 Genom att neka mannen tillfredsställelse vinner kvinnan således makt över honom och han kommer att sträva efter att behaga henne genom att ge henne allt hon vill. Detta skulle alltså vara kvinnans väg till lycka och välstånd i livet. Rousseau ansåg vidare att kvinnans ”blygsamhet” var hennes
114 ”Pojken som stal trenne dyrbarheter och prinsessan som äntligen skrattade” (1942), s. 191. 115 Ibid.
116 Ibid.
mäktigaste vapen och viktigaste tillgång. 118 Denna idé utgör också en av
grundstenarna i den borgerliga idealbilden av kvinnan och den norm som sagorna förmedlar gällande hur kvinnor bör bete sig i sina relationer till män.
Även om få av folksagorna explicit talar om sexuella relationer så är den stora majoriteten av dem öppna för sådana tolkningar. I ”Jungfru Swanhwita och Jungfru Räfrumpa” har vi redan sett hur Jungfru Svanvita, just så som Rousseau förespråkar, väcker kungens begär genom sin yttre skönhet – han har trots allt aldrig mött henne personligen utan beslutar sig för att ta henne till sin brud efter att ha sett hennes porträtt – och genom att snällt lyda hans uppmaning att flytta till hans rike vinner både ett äktenskap och materiellt välstånd. Jungfru Rävrumpa å andra sidan straffas, som vi sett ovan, med en plågsam död eftersom hon själv vill välja sin make och eftersom hon försöker att ta sitt öde i egna händer genom att ta Jungfru Svanvitas plats som kungens brud.
Enligt Rousseau skulle samhället störtas i fördärvet och männen drivas i en för tidig grav om kvinnor, på samma sätt som män, skulle eftersöka att tillfredsställa sina lustar.119 Han menar att naturen har skaffat det så att kvinnor kämpar för att hålla männen ifrån sig, även om de inte alltid kämpar helhjärtat: ”Vare sig nu kvinnan delar mannens begär eller inte, vare sig hon vill eller inte vill tillfredsställa dem, stöter hon honom dock alltid tillbaka och försvarar sig, ehuru inte alltid med samma styrka och följaktligen inte heller alltid med samma framgång.”120 Jungfru Rävrumpa går således
emot naturen när hon kämpar för att få en man istället för att försöka hålla männen ifrån sig, vare sig det finns några män som vill ha henne eller inte.
Djurisk sexualitet
Fass Leavys studie av ”animal brides” visar på en annan sida av den norm gällande kvinnlig sexualitet som framträder i sagorna. Sexualitet har historiskt sett ofta satts i samband med naturen och i motsats till civilisationen. En möjlig tolkning av de sagor där hjältinnan skiljs från mannen som älskar henne genom att hon förvandlas till ett djur är att de handlar om kvinnans djuriska sexualitet. Mannen måste tämja denna genom att finna ett sätt att förvandla kvinnan tillbaka till människa innan de kan leva tillsammans. När kvinnan förlorar sin djurskepnad förlorar hon därmed även sin egen
118 Rousseau, s. 149f. 119 Ibid., s. 149. 120 Ibid., s. 150.
sexuella drivkraft och återgår till att vara ställd under mannen i enighet med sociala normer.
I ”Jungfru Swanhwita och Jungfru Räfrumpa” måste kungen i enighet med denna tolkning överkomma sin avsky och rädsla för den kvinnliga sexualiteten för att lyckas återerövra Svanvita från havsfrun som förvandlat henne till en and:
När nu fogeln ville fara sin väg, lopp konungen fram och grep den i foten. Då skiftade anden sin hamn, och blef till en stygg drake; men konungen höll ändock fast. Hon förvandlades åter, och vardt till ormar, ulfvar och andra farliga djur; men konungen släppte icke.121
Genom att modigt hålla fast vid Svanvita genom hennes förvandlingar bryter kungen hennes förtrollning och hon blir återigen den undersköna jungfrun, som lyder hans befallningar och inte längre utgör något hot: ”I det samma stod der en vän jungfru, långt skönare än den sköna qvinno-bilden, och hon tackade konungen att han frälst henne ur Hafs-fruns våld.”122 Han har därmed visat sig starkare än hennes farliga sexualitet. Fass Leavy menar att detta är ett vanligt motiv i folksagorna.123 Hon påpekar också att berättelser som den om Jungfru Svanvita vinner extra sexuell bäring eftersom kvinnan kämpar emot och mannens slutliga övertag därmed blir mer värdefullt.124
Kvinnlig underlägsenhet
Historierna om kvinnor som förvandlas till djur illustrerar således en manlig fantasi och önskan om hur kvinnor bör vara. Detta framgår kanske extra tydligt i sagor som ”Askepjasken”, där kvinnans enda uppgift är att göra allt mannen kräver av henne, utan att be om någonting annat än att han ska acceptera henne i utbyte mot allt hennes slit. Fass Leavy uttrycker det så här: ”Many animal bride stories depict man’s need for female ministration, and the tales address the requirement that woman devote her life to supplying it.”125
Råttan i ”Askepjasken” ger aldrig uttryck för några egna preferenser utan hänger sig utan förbehåll åt att uppfylla Askepjaskens alla önskemål. Hennes djurskepnad skulle då kunna symbolisera att hon inte är mänsklig, eller åtminstone inte behöver
121 ”Jungfru Swanhwita och Jungfru Räfrumpa” (1844), s. 128. 122 Ibid.
123 Fass Leavy, s. 196. 124 Ibid., s. 47. 125 Ibid., s. 203.
behandlas som en självständig individ med egna drömmar, preferenser och behov. Hon har helt enkelt reducerats till en funktion; någon som finns där för att tjäna mannen. Rousseau menar att kvinnan måste lära sig att älska sina plikter för att kunna utföra dem väl.126 Sagor som ”Askepjasken” kan därmed anses ha det didaktiska syftet att lära unga flickor att uppskatta sin roll som uppassare på män och barn.
Förutom att illustrera hur kvinnlig sexualitet kan utgöra ett hot för männen finns det också många exempel på hur sexualiteten är ett hot mot kvinnan själv. I ”Prinsessan som hvarje natt dansade med ett troll” befriar en ung pojke en prinsessa från den förtrollning som tvingar henne att varje natt dansa med ett troll tills sju par träskor blivit utnötta.127
Sexualiteten som ett hot mot kvinnan själv
Trollet kommer varje natt till prinsessans rum för att hämta henne till sitt slott där de äter middag och dansar. Detta är någonting fruktansvärt i kungens ögon och han utlovar därför halva kungariket och prinsessans hand till den som lyckas bryta förtrollningen.128 Prinsessan själv verkar däremot inte lida av sin förtrollning. Hon följer villigt med trollet ner i underjorden och när pojken, som smugit sig efter dem, avslöjar för kungen vad prinsessan och trollet ägnar sig åt om nätterna blir hon arg och ropar: ”Kör ut honom! Han bara ljuger!”129
Man kan tolka sagan som att prinsessan har en otillåten kärleksrelation med en man som hon själv valt istället för att snällt invänta att bli bortgift. Denne man blir då ett vidrigt troll i berättelsens symboliska språk. Att dansen, som i denna tolkning alltså skulle vara en symbolisk omskrivning av sexualakten, sker i en hemlig underjordisk värld är också signifikant om man följer den psykoanalytiska tolkningsskolan. Bettelheim menar att när en karaktär i sagan stiger ner i underjorden ger den sig av på upptäcktsfärd i sitt eget undermedvetna: ”Att stiga ner i jordens mörker är att stiga ner i vår egen undre värld.”130
126 Rousseau, s. 191.
127 ”Prinsessan som hvarje natt dansade med ett troll”, eller ”De sönderdansade skorna”, Sveriges samtliga folksagor i ord och bild I, red. Waldemar Liungman, andra upplagan, (Förlagsaktiebolaget
Vald Litteratur/Djursholm, 1951), s. 54ff. Sagan är upptecknad av Fru Emelie Jonson i Norrköping år 1925 efter sin mor, Anna Charlotta Nilson, som i sin tur hörde sagan i sitt barndomshem i Kimstads socken under 1800-talet. Den återfinns under nr 463 och aarne nr 306 i Nordiska museets arkiv.
128 ”Prinsessan som hvarje natt dansade med ett troll” (1951), s. 54. 129 Ibid., s. 57.
Tar man fasta på detta påstående i tolkningen av sagans symbolspråk kan man hävda att trollet endast är prinsessans sexuella fantasi och att denna fantasi i sin tur förhindrar henne från att förlika sig med tanken på att bli en okänd mans hustru. Förtrollningen som pojken måste befria prinsessan från för att kunna gifta sig med henne är således förtrollningen som hennes egen sexualitet har över henne. Först när hon befrias från denna passar hon in i rollen som hustru.
Den senare tolkningen får stöd av det faktum att sagan anses vara besläktad med en armenisk-persisk berättelse, som återfinns i flera versioner över hela världen.131 I den armenisk-persiska versionen förstår läsaren bättre varför förtrollningen bryts genom att protagonisten avslöjar prinsessans hemlighet. Hon vägrar nämligen gifta sig med någon, som inte lyckas lösa gåtan ”Vad har Zenobia gjort Gül, och Gül Zenobia?”132 Det visar sig att den vackra drottningen Zenobia varit trollets, eller i denna version trollkarlens, första älskarinna och att hennes man kung Gül efter upptäckten av detta håller henne inlåst i en bur. Liksom prinsessans skor blev också Zenobias skor utnötta efter en natt av dans och vänslande med trollkarlen och genom att avslöja detta samband löser pojken inte bara prinsessans gåta, utan bevisar också att hon har en kärleksrelation med trollkarlen: ”Det var för denna hennes böjelses skull hon inte ville gifta sig utan i stället lät friare gissa omöjliga gåtor.”133 I denna version av sagan låter kungen döda prinsessan och de två barn hon fött åt trollkarlen när sanningen uppdagas.
Jag har valt att ta upp den armenisk-persiska berättelsen här, även om den på många punkter skiljer sig från den östgötska sagan, eftersom den hjälper till att fylla i några av de berättartekniska luckor som finns i ”Prinsessan som hvajre natt dansade med ett troll”. Den visar också att psykoanalytiska tolkningar, som att dansen skulle vara en symbol för sexualakten, inte är så långsökta som man kanske skulle kunna tro.
Fass Leavy visar att ett vanligt motiv i sagorna är just det som beskrivs i ”Prinsessan som hvajre natt dansade med ett troll”; en kvinna tvingas välja mellan en övernaturlig första älskare och en mänsklig andra älskare. Valet blir på många sätt problematiskt ur en feministisk synvinkel:
131 Waldemar Liungman, Varifrån kommer våra sagor? (Förlagsaktiebolaget Vald
Litteratur/Djursholm, 1952), s. 74.
132 Ibid., s. 75. 133 Ibid.
The choice of reality over fantasy suggests strength and emotional health, but the ”reality” a wife elects is so affected by social and cultural determinants that it may be difficult to view her decision to live in her husband’s world as other than capitulation.134
Den borgerliga kvinnonormen talar alltså för en kvinna som väljer hemmet och den sociala position det innebär att vara hustru, över sin egen sexualitet. För att göra detta val bör mannen hjälpa henne att frigöra sig från den på många sätt farliga sexualiteten som, om den inte tämjs, hotar hemmets ordning och därmed även hela samhällsordningen. För att fullt förstå vilken roll den kvinnliga sexualiteten spelar i sagorna måste vi därför se närmare på lösningen på det problem sexualiteten utgör, nämligen hemmet.