Lägga rodret, vrida rodret

Lätta. Att lyfta något, t ex lätta ankar. Även roderkommando, ”Lätta till tio graders ror!”. Vädret lättar då det klarnar efter regn eller tjocka.

Mana är att sträcka ett tåg, vajer eller kätting så att det löper klart vid t ex halning.

Mantåg. Ett horisontellt tåg att hålla sig i, ofta i midjehöjd.

Marvatten ligger ett fartyg i när det är fullt med vatten men ändå håller sig flytande.

Naja. Att med garn eller smäckert tågvirke knopa fast ett föremål så att det enkelt kan ryckas loss.

Båtroder med benämningar 13 fots granåra, slupåra Beslag

Palma (palma hem), hala hem det lösa av ett tåg genom att hala med en hand åt gången.

Pillemasare. Förr benämning på båtsman vid örlogsvarv som inte förtog sig i arbetet.

Plimsollmärke. Ett märke som anger hur djupt ett handelsfartyg får lastas.

Rappa ur. Att dra ut en iskuren sladd ur ett block eller dylikt.

Räcka är att fatta och sträcka ut ett tåg innan det ska halas eller firas.

Sacka. Ett fartyg som blir efter ett annat sägs sacka. Att med aktern förflytta en båt akter-över längs en fartygssida är att sacka med en båt. Motsatsen är hala upp.

Sejsa är att med bänsel eller för tillfället med händerna sammanbinda, respektive klämma ihop två tåg så att de inte kan löpa.

Sekond kallas fartygschefens närmaste man på örlogsfartyg.

Sjömaning. Gemensamt namn på arbeten med tågvirke och vajer. Se nästa sida.

Skepp. Se Fartyg.

Handelsfartygens lastmärke anger hur djupt de får lastas under olika förhållanden:

TF = tropiskt färskvatten SF = sommar färskvatten T = tropiskt saltvatten S = sommar saltvatten W = vinter

WNA = vinter Nordatlanten

S och F betyder Statens Fartygsinspektion.

S F

Skräcka, skränsa, slacka, släcka betyder att släppa efter på ett styvt tåg som ligger runt en pollare, en spelnock eller dylikt.

Slör. Att segla med vinden in akter om tvärs.

Stickaär ett uttryck som förekommer i olika sammanhang, exempelvis:

● Sticka ut, ge ut på ett tåg

● Sticka ifrån sig, låta ett tåg eller en för-töjningskabel löpa ut fullständigt.

● Sticka på, göra fast ett tåg vid ett föremål, exempelvis en flagga eller rundhult.

● Sticka fyr, elda på i en ångpanna.

Stå. Order att omedelbart avbryta en verksam-het, t ex ”Stå i spelet!”, ”Stå i ginorna!”.

”Stå på” innebär att fortsätta med samma kurs och fart. Stå bra kan seglet göra, t ex

”Storseglet står bra”.

Tajt. Uppsträckt, styvhalat.

Uppgå är att sakta släppa efter på ett tåg som tidigare halats hem.

Vakthavande officer. Den officer som under fartygschefen ansvarar för fartygets fram-förande under gång, och i hamn ansvarar för ordning, rutiner m m.

Varsko. Vanligt uttryck ombord för att med-dela eller underrätta någon om något.

Vinda är att ta hem ett tåg eller en kätting som är lagd kring ett spel.

Örlogsfartyg. Fartyg och svävare som tillhör en stats marina stridskrafter, har de yttre nationella kännetecken som utmärker örlogs-fartyg, står under befäl av vederbörligen utnämnda officerare och är bemannade av besättningar underkastade fastställda disciplinregler. Se även Fartyg.

Överhalning. Häftig rullningsrörelse hos ett fartyg orsakad av grov sjö, vind eller last-förskjutning.

SJÖMANSKAP

Tågvirke

Tågvirke är en gemensam benämning på spunna linor, rep och trossar, s k tåg av olika slag. Förr användes olika sorter av naturfiber beroende på användningsområde, men numera används nästan uteslutande syntetfiber. Dessa har bättre hållfasthet och är inte heller lika känsliga för vatten som naturfiber.

Smäckrare tågvirke benämns lina och grövre tågvirke benämns tross. Klenare linor kallas fingods, som märling och sjömansgarn. De används vid taglings- och bänslingsarbeten.

Tågvirke kan vara tillverkat för särskilda ändamål och kallas då exempelvis flagglina, vevlingslina, lodlina, bänsellina, mantåg, fång-lina eller bojrep.

Ett tågs garn slås till dukter eller kardeler, varefter tre eller fyra kardeler slås samman till en tross. En s k kalv kan läggas in för att få jämnare slagning. Av tre eller fyra trossar kan en kabel slås.

En motsols slagen tross är Z-slagen, en med-sols slagen kabel är S-slagen (trosslagning respektive kabelslagning). När man arbetar med ett tåg benämns delarna parter.

Z-slaget tågvirke skjuts upp – kveilas – med-sols, S-slaget skjuts upp motsols. Vid vanlig rundskjutning av ett tåg som har ena ändan fast, t ex en båtgina, börjar man med att skjuta från den fasta parten, därefter vänder man bukterna upp och ned, från vänster till höger. De kan då löpa ut fritt.

Då ett tåg tas från en ny rulle (även kallad tross-bunke) börjar man med den innersta tampen, varvid rullen ligger vänd så att tåget rullar av

sig ”med slagningen”. Vanlig rundskjutning

Z-slagen tross

S-slagen kabel

Vid långskjutning läggs varannan bukt åt väns-ter och varannan åt höger, och varje bukt över den föregående. Bukterna bör göras långa och läggas parallellt med utlöpningsriktningen för att vålla minsta olägenhet på däck. Ett tungt tågvirke är lättare att långskjuta än att rund-skjuta och löper då lättare och snabbare ut. Tåg-virket kan även skjutas i ”åtta” eller för löpning i sicksack.

Uppskjutning i franska bukter görs endast med mjukt tågvirke som inte kinkar, t ex en raketlina.

Skivning görs i hamn för prydlighets skull.

Tåget rundskjuts då först i stora bukter, var-efter man ordnar dessa tätt intill varandra inifrån och ut. Innan ett skivat tåg används skjuts det upp som vanligt och bukterna vänds.

En variant av skivning är att enligt samma princip forma en åtta.

De tåg som används i marinen i dag är vanligt-vis av polyuretan eller polyamid. Polyuretan är det något grövre förtöjningsgodset för våra fartyg. Eftersom detta material är känsligt för starkt solljus är det färgat svart. Tidigare fanns även blått och grönt gods, men det blå var käns-ligt för solljus och blev ganska fort ”stickigt”, medan det gröna syns mycket tydligt på foton från flygspaning. Polyamid är mer likt den äldre sortens bomullstampar och ersätter därför dessa. De vanligaste områdena för den här sorten är som sejnfall, kastlinor, förtöjningslinor i småbåtar, vid landgångar m m.

Syntetiskt tågvirke har mindre friktion än fiber-tågvirke. Lägg därför extra avhåll när en ända ska lättas på. Stoppare av syntetiskt material ska användas till syntetiskt tågvirke under belast-ning (vajer och naturfiber kan göra skada).

Syntetiskt tågvirke blir nästan en halv gång så långt före brott. Diametern minskar då märkbart och ändan slår tillbaka med fruktansvärd kraft.

Kinkar minskar livslängden på fibertågvirke.

Smuts och sand i kardelarna nöter fibrerna och sätter ned livslängden. Tågvirke bör därför inte

få släpa i marken. Uppskjutning i franska bukter

Långskjutning

Uppskjutning i sicksack Uppskjutning i åtta

SJÖMANSKAP

Vajer består vanligen av sex parter ståltråd runt en sjunde, s k kalv, ofta av fiberämne. Vajer kan vara hård för stående rigg eller böjlig för att löpa genom block eller runt en vinschnock.

Ju fler stållinor, desto större hållfasthet men mindre böjlighet.

Vajer anges efter diametern, i flottan i cm eller mm. En vajer far inte väl av att böjas alltför kraftigt, en enda kink kan förstöra vajern. En vajer måste därför rullas av och inte tas ut i bukter. Vajer bör förvaras på rulle eller spelnock.

Skivning formad i åtta Hur man tar vajer från en rulle för att undvika kinkar

Rundskjutning för löpning. Vid 3 har kveilen vänts.

Att kransa upp ett tåg för upphängning

Att skiva tross

Upphängning av kveil på koffernagel 1 2

1 2

1 2 3

Spansk tagling eller krontagling

Sydd tagling eller krysstagling Rundtagling