Lärarcitat

En stor del av textmassan i materialet består av två gymnasielärare som berättar hur de arbetat med sex- och samlevnadsundervisning i historia. I det första citatet berättar en lärare om hur hen arbetar med historiska epoker och de normer kring sexualitet och kön som då rådde i Sverige.

“-Eleverna har sökt svar på vilka normer som gällt kring sexualitet och relationer inom den valda epoken. De har ställt frågor om hur man har definierat äktenskap och vilka roller som mannen och kvinnan har tillskrivits inom relationen, oftast äktenskapet. Vem har bestämt vilka som ska gifta sig med varandra? Vad har hänt om någon part brutit mot de normer och lagar som funnits kring relationsskapande? Hur har man sett på, och reglerat, kvinnors respektive mäns sexualitet under epoken? De historiska perspektiven på det svenska samhällets syn på samkönade relationer visar till exempel upp en mörk sida av förföljelser och osynliggörande.” (Skolverket, 2013. s. 81)

I citatet finns ett stort fokus på heteronormativa förhållanden i ett historiskt perspektiv och människorna som läraren ämnar att undervisningen ska kretsa kring beskrivs som antingen män eller kvinnor och deras roller i en förmodat heterosexuell relation. Samkönade relationer nämns i slutet av citatet i form av att det svenska samhällets syn på samkönade relationer som visar upp en mörk sida av förföljelser och osynliggörande kan tas upp. En sådan distinktion mellan olik- och samkönade förhållande målar än en gång upp en bild av heteroförhållanden som det normala och samkönade relationer som avvikande. Samkönade relationer porträtteras således bara i negativa konnotationer så som i form av förföljelser och osynliggörande och behandlas endast ur ett offerperspektiv. Det finns ju även historiska exempel där samkönade relationer värderats högre eller åtminstone lika högt som olikkönade och där de inte varit föremål för stigmatisering, för exempel på detta som hade kunna få ta plats i materialet se exempelvis Jens Rydström och David Tjeders Kvinnor, män och alla andra -en svensk genushistoria (2009). Eva Reimers behandlar en liknande situation och menar att det är den heterosexuella normen som är själva förutsättningen för att vissa personer, här exempelvis HBTQ-personer, kan göras till avvikande och till en kategori som en kan ha åsikter om som ska ifrågasättas (Reimers, 2014. s. 89). Genom att enbart behandla samkönade relationer ur ett offerperspektiv läggs istället fokus på det som är avvikande och behandlar dem som ett

problem som ska hanteras. Detta i förhållande till den heterosexuella normaliteten som reproduceras och även innehar makten för att hantera och acceptera de problematiska andra. Att behandla exempelvis HBTQ-personer på detta sätt som ofta görs utifrån ett rättighetstänkande och som en del i ett antidiskrimineringsarbete befäster på den

diskursiva praktikens nivå både den heterosexuella normaliteten och kan förmedla en

känsla av annorlundahet hos de som inte passar in i normen. (Reimers, 2014. s. 89f) En del av citatet lyder; “eleverna har sökt svar på vilka normer som gällt kring sexualitet och relationer inom den valda epoken” dock nämner läraren inte hur eleverna ska få en förståelse för hur det ser ut mellan epokerna och en uppfattning om förändring och kontinuitet. Läraren tar inte heller upp hur normerna skapas och förändras utan ger bara en synkron bild av hur de ser ut i den valda epoken. I detta citat saknas även resonemang om nutids- och framtidsperspektivet.

Samma lärare står för det andra citatet i materialet där hen berättar hur elever arbetat i grupp.

“-Varje grupp har gjort en analys utifrån olika perspektiv: sociala, ekonomiska, kulturella, etniska, alltså hur man har sett på människor som inte tillhört den etniska grupp som varit i majoritet. Ett genusperspektiv är förstås också mycket viktigt.” Den andre läraren tar framför allt upp samarbetet med lärare inom andra ämnen. ”-Ett sådant här område blir lätt relativt etnocentriskt men kan givetvis breddas till en mer omfattande internationell överblick, men då krävs mycket tid – här kan samarbete med andra samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen ge både mer tid och djupare förståelse.” (Skolverket, 2013. s. 82)

Värt att notera i detta citat är att huvudsyftet med undervisningen framställs som om den i första hand handlar om andra maktförhållande ur majoritets- och minoritetsperspektiv, det vill säga etnicitet. Genusperspektivet hamnar här i en bisats vilket är anmärkningsvärt eftersom att detta perspektiv är det som tydligast kan kopplas till begreppen som i ämnesplanerna, kopplas till sex- och samlevnad, sexualitet, kön, relationer och

jämställdhet. Citatet ovan kan även tolkas som ett försök till ett intersektionellt

angreppsätt eftersom det implicit även berör klass och etnicitet och ett längre resonemang om ett sådant förhållningssätt hade varit önskvärt eftersom det inte följs upp senare i texten. Att ett arbetsområde i sex- och samlevnadsundervisning i historia kan bli eurocentriskt är något som den andra läraren lyfter upp i textens tredje citat. Hen framställer det som ett problem som dock kan lösas med att ge en större internationell

överblick, något som dock kräver mycket tid och föreslår därmed samarbete med andra ämnen som kan bidra till en djupare förståelse. Det är anmärkningsvärt att samarbete med andra ämnen är ständigt återkommande i lärarnas resonemang och får ta stor plats i ett material som handlar om historieämnet. En konsekvens av ett så stort fokus på arbete över ämnesgränserna kan i en social praktik medföra att enskilda lärare får uppfattningen av att sex- och samlevnadsundervisning är något som bäst görs ämnesövergripande och som lärare därmed lättare kan avsäga sig ett enskilt ansvar för.

En av lärarna tar i citat fyra och fem upp att arbete med historiska personer som brutit mot rådande normer kan vara intressanta att studera. I lärarens resonemang tar hen upp flera olika frågeställningar att använda sig av. När läraren ger exempel på personer att arbeta med räknar hen upp Sapho, Shakespeare, Jeanne D’Arc, Virginia Woolf, Oscar Wilde, Simone de Beauvoir, hippierörelsen och Judith Butler. Den gemensamma nämnaren för dessa personer är att de är vita européer vilket bekräftar vad läraren tidigare uttryckt om att arbetet i sex och samlevnad lätt blir “relativt eurocentriskt”. De normer som dessa personer bryter mot är traditionella normer gällande kön och sexualitet, någon transperson eller icke-vit nämns inte och därmed reproduceras en diskursiv praktik om hetero- och vithetsnormer. Personer som bryter mot vithets-, hetero- och cisnormer som kunnat tas upp i materialet är exempelvis Sylvia Rivera, dragqueen, och HBTQ-aktivist som deltog i Stonewallupproret, Audre Lorde, lesbisk feminist och aktivist samt Wilhelm Edstedt, transperson på 1700-talet.

I materialets sista citat berättar en lärare hur elever har fått arbeta med abortfrågan utifrån olika perspektiv.

“– Vi har under flera år låtit eleverna arbeta med abortfrågan utifrån olika perspektiv. Till exempel valde några elever denna termin att skriva en omfattande debattartikel, vilket de gjorde i samarbete med svenska, filosofi, religionskunskap och naturkunskap. Artikeln speglade på så sätt flera olika perspektiv på frågan om rätten till abort.” (Skolverket, 2013. s. 84)

Vilka olika perspektiv det handlar om nämns inte. Eftersom det inte närmare beskrivs vad syftet med uppgiften är öppnar det för en rad olika tolkningar varav en kan innebära att en läsare lämnas med uppfattningen om att det är själva rätten till abort som ska debatteras vilket är problematiskt och kan jämföras med Reimers och Bromseths resonemang om att

diskutera vissa människors lagstadgade rättigheter, så som homosexuellas “rätt” till att gifta sig. (jfr. Reimers, 2014. s. 89; Bromseth, 2010. s. 35)