Lärarens undervisning i sex och samlevnad

Filmen återgår till intervjun med Jarhall och frågan ställs om vad sex- och samlevnad i historia kan ge undervisningen. Jarhall svarar:

“ -En viktig bild av vår tid, nutidsförståelse för att förstå hur samhället ser ut idag måste en se bakåt, vad har hänt tidigare i historien, vilka har haft makten, vilka har skrivit historien? Hur ser det ut idag i vårt samhälle?” (Skolverket, 2014)

Här nämner hon nutidsförståelse och historiemedvetande implicit, och lyfter även upp vikten av att behandla berättelser om vilka som haft makten i samhället och vilka som skrivit historien. Detta kan vara ett sätt att förklara hur hon problematiserar de maktstrukturer som exempelvis kan utgöras av förtryckande normer.

I början av filmen visas elever som arbetar med att diskutera synen på sexualitet och jämställdhet utifrån historiskt källmaterial. Några elever diskuterar material kring ett homosexuellt par som straffats för otukt, andra elever diskuterar kvinnlig rösträtt utifrån material om en manlig aktivist som var mot rösträtten. Den manliga aktivisten är den enda personen i filmen som tas upp som en aktör i ordets rätta bemärkelse. Läraren beskriver syftet med detta som att eleverna ska förstå att de är en del av historien. Hur detta ska uppnås är inget som uttrycks konkret. Eftersom filmen är så kort får betraktaren ingen förståelse för varför hon valt just dessa aktörer eller teman som exempel, inte heller hur de sätts i ett sammanhang. Om en betraktare bara utgår från de exempel som tas upp i filmen blir de enda exemplen på aktörer en motståndare till kvinnorättsrörelsen och ett samkönat par som återigen skildras ur ett offerperspektiv. I detta avsnitt av filmen diskuteras inte samhälls- och tidskontexten rörande de personer som läraren och eleverna diskuterar. Hur samhällskontexten där dessa människor finns och hur det har förändrats till idag är heller inget som nämns. Frågan blir då hur eleverna ska få en uppfattning om förändring och kontinuitet och kunna utveckla sitt historiemedvetande? Historikern Alix R. Green menar att för att utveckla en temporal förståelse och historiemedvetandet behövs en kontextuell förståelse av ett sammanhang (Green, 2013. s. 179). Utgår betraktaren från elevernas reaktion på materialet om den manliga aktivisten så verkar de ha en uppfattning om att en sådan uppfattning om kvinnor som finns i materialet och diskussioner om deras fri- och rättigheter är något som enbart hör till historien. Resultatet av en sådan undervisning genererar varken historisk empati eller ett utvecklat historiemedvetande.

Läraren får även frågan: “Berätta hur du arbetar med ett normkritiskt förhållningssätt?”

“-Ja, det är ganska svårt för eleverna att förstå ett normkritiskt förhållningssätt eftersom både dom o jag är fast i de normer som man har i ett samhälle. Så det gäller först att synliggöra vilka strukturer är det vi har i vårt samhälle och sen då försöka låta eleverna leva sig in i olika perspektiv. Hur hade det sett ut om någon annan än en ung flicka hade skrivit den här historien eller om två homosexuella män på 1800-talet, om deras berättelser hade kommit fram, hur hade deras syn på samhället sett ut vid den här tiden? Vi väljer ju ut olika saker i historien som vi läser om, det har ju hänt massor med saker som vi inte har en aning om och det finns massor med människor vars röster vi inte hör.” (Skolverket, 2014)

Här tar hon upp att ett normkritiskt förhållningssätt är svårt för eleverna och att det förutsätter att de först blir uppmärksamma på de strukturer som finns i samhället. Detta vill hon göra genom att låta eleverna leva sig in i olika perspektiv på historia, genom att problematisera hur historien sett ut om någon annan hade skrivit den eller om andra berättelser synliggjorts. Samtidigt benämner Jarhall normerna som “samhällets” vilket på en diskursiv nivå medför en konstruktion av skolan i sig och dess inbördes aktörer, som lärare och elever, som befriat från själva skapandet av normer eftersom hon uttrycker att både hon och eleverna är “fast” i dem. Detta är en tendens som visats även i andra sammanhang där det är vanligt att lägga problemet utanför det egna sammanhanget (se ex. Reimers, 2014. s. 101; Martinsson & Reimers, 2014. s. 10-32).

Den sista frågan som ställs till läraren är: “Vad hoppas du att dina elever får med sig av dina lektioner?”

“ -Jag hoppas ett kritiskt förhållningssätt, ett kritiskt granskande förhållningssätt, så jag vill att de ska bli kritiska granskare men som också upplever sig själva som aktörer i historien, att de inte bara tittar bakåt utan faktiskt ser att jag själv är en del i historien och att jag kan påverka min framtid.” (Skolverket, 2014)

Läraren vill att eleverna ska se sig själva i historien som hon tidigare nämnt och att de ska uppleva sig själva som aktörer som kan påverka sin framtid. I relation till vad som tas upp i resten av filmen blir detta anmärkningsvärt, eftersom eleverna i filmen inte pratar om varken den historiska eller den nutida kontexten när de behandlar källmaterial. Av vad vi får se i filmen saknar deras reflektioner ett diakront perspektiv utan fokuserar snarare på den dåtida människan och fokus för elevernas uppfattning om historiska personer ligger därmed snarare på historisk empati än historiemedvetande. Detta kan innebära en anakronistisk förståelse av historia. Att eleverna ska bli aktörer är enligt läraren centralt men att vara en historisk aktör innebär som tidigare nämnts ett handlande som en målinriktad följd av en intention, så kallat rationalitetspostulat. De historiska personer, med undantag för den manliga aktivisten som tas upp i filmen kan snarare ses som offer för strukturerna än som aktiva aktörer.

I slutet av filmen får några av eleverna svara på vad de fått ut av undervisningen. Eleverna svarar:

“-Det blir mer nyanserat, får en större bild av hur det var, det är ofta bara en persons perspektiv i tillexempel historieböckerna.”

“-Det ger mig en inblick i hur det var för dom som levde då och hur dom hade det, det är viktigt att inte bara göra samma val som förr utan förbättra sig.”

“-Nu tycker vi att vad gjorde dom på 1800-talet och man kan bli mer kritiskt till vad man gör nu på 2000-talet.”

Elevernas svar tyder på att undervisningen gett dem andra perspektiv, att de har fått en inblick i levnadsförhållanden historiskt och att de tycker att de kan använda kunskapen för att lära sig något av historien, vilket är positivt. Däremot tar inte eleverna upp några konkreta exempel och elevsvaren tyder även på ett större fokus på historisk empati än på historiemedvetande. Det kan även tänkas att deras svar präglas av det syfte som läraren uttryckt att undervisningen ska ha, eller att de vill svara “rätt” på frågan. Att tolka elevsvaren är svårt eftersom de precis som mycket annat i filmen är taget ur sitt sammanhang, och eftersom kontexten saknas kan deras svar, speciellt de som uttrycker att “vi ska lära oss något av historien” visa på en ytlig förståelse för såväl sex- och samlevnad som historia i sig.