8. Resultat
8.4 Lärares beskrivning av hur de skapar goda förutsättningar för en god lärare- elevrelation i
förutsättningar för en god lärare- elevrelation i
träningsskolan
Lärarna här refereras till som L1, L2 och L3. Presentation av lärarna återfinns på sidan 20. I intervjuerna är beskrivningar om vikten av Lagarbete ofta förekommande. Lärarna poängterade alla vikten av detta. Alla tre lärare beskrev på något sätt att det här jobbet var ingenting de gjorde själva. Samarbetet med assistenterna var det som framhölls mest, men andra kollegor, vårdnadshavare och även eleverna sågs som en del av arbetslaget. Elevassistenterna var dock de som tillskrevs störst betydelse. Eleverna i träningsskolan beskrevs som komplexa och ibland svåra att bygga relationer till och elevassistenten kunde ofta vara den som först etablerade relationer till eleverna. Lärarna beskrev hur de sedan jobbade utifrån den. Läraren använde elevassistenten för att förstå och på så sätt etablera en egen relation med eleven.
…det är ju fantastiskt om nå’n lyckas nå fram till den här eleven. Och då får man ju liksom spinna på det. Då får man liksom ”Jaha, hmmm, nu har Nisse här fått en bra relation med Lisa” (L 2)
De beskrev detta som en konkret metod och assistenterna blev som ett verktyg. Elevassistenter beskrevs lära känna mer subtila saker om eleverna som läraren inte alltid hann se. När läraren byggde sin egen relation till eleven kunde assistenterna vara behjälpliga med att komma med information och att tolka elevens signaler. De betonade alla vi-känslan och att alla var lika viktiga. Arbetssättet skildrades dock som läraren i någon form av ledande ställning. En beskrev det som att inte bestämma, men att vara den som stod vid ratten. Funktionen var att ha överblick och använda sig av allas resurser på bästa sätt. Vikten av att skapa ett bra samarbete mellan de vuxna som jobbar i klassrummet betonades för att skapa förutsättningar för goda relationer till eleverna. Ytterligare en sak som lärarna beskrev som förutsättningen för detta var att alla visste vad som skulle ske under lektionerna och vem som skulle jobba med vem. En bra kommunikation i arbetslaget var något man jobbade mycket med. Detta arbete beskrevs av alla
33
ske på arbetslagsmöten. På dessa möten var gemensamma förhållningssätt något som diskuterades. Alla lärarna ansåg att detta var viktigt för att skapa en trygg stämning i klassrummet. Trygghet såg de som en förutsättning för goda relationer. En lärare framhöll även att en tydlighet för vad som förväntades av alla i arbetslaget var viktigt för att skapa trygghet.
Läraren: …jag tror att dom som jag arbetar med också blir trygga med det här för att det är tydligt. Jag förväntar mig vissa saker inne i den här klassen. (L 2)
Jag: Hur vet dom det?
Läraren: Nejmen, jag är ju supertydlig. Liksom även mot dom som jag är mot eleverna och då bli det ju, då vet du vad som förväntas av dig (L 2)
Samarbetet med övrig personal på skolan ansågs ha betydelse för att bolla idéer, delge viktig information om eleverna till varandra och för kollegialt lärande. Kunskapen det gav läraren beskrevs som att gynna relationsbyggandet till eleverna.
Alla lärarna ansåg även att en bra relation till vårdnadshavarna var viktig för relationen till eleverna. En menade att om vårdnadshavarna kände sig trygga förmedlade de det till sina barn (L2). En annan beskrev det som avgörande att ha vårdnadshavarnas förtroende för att själv känna sig trygg (L1). Den tredje utryckte att elevens familj var viktig för att man kunde hjälpas åt att hitta sätt att bygga relationer (L3).
Ja men dom har oftast en annan bild hemifrån, eller inte en annan bild, men dom ser ju andra saker som inte vi ser. Och då blir det ju jätteviktigt, det blir som att man nystar lite tillsammans för att skapa en bra relation. (L 3)
En lärare beskrev även eleverna som en del av arbetslaget.
…vi är exakt lika viktiga allihop. Både eleverna och, eleverna är jätteviktiga, utan dom blir det ju ingenting, att det är ett bra arbetslag som fungerar och förstår varandra och kan kommunicera med varandra. Att vi alla fungerar tillsammans. (L 1)
Ett fungerande arbetslag ansåg lärarna som en av grunderna för att skapa trygghet, som de också beskrev som nödvändigt för att skapa goda relationer till eleverna.
Att både ett fungerande samarbete och trygghet var avhängigt någon form av Struktur var något som framkom i alla intervjuerna. Vad struktur innebar beskrevs på flera sätt. Saker som upprepar sig, en igenkänningsfaktor var några. Andra var veta vad som skall hända och vad som förväntas av en, att ha rätt förväntningar på en elev, att miljön i klassrummet har en viss ordning och ser likadan ut varje dag, minska distraktioner samt ordet fyrkantig. En av lärarna använde lådan som metafor för vad struktur kan innebära. En låda som man kunde gå i och ur beroende på elevens behov. En låda som blev större och som så småningom gick att lämna varefter relationen utvecklades.
34
Och i början av en termin då är det ju mer fyrkantigt, in i en liten, liten låda liksom. Här innanför, det är det som gäller nu. Men se’n ju mer terminen går, ju mer vi lär känna varandra, ju större blir liksom lådan. (L 2)
När lärarna skall förklara hur de gör för att få kontakt och bygga relationer till sina elever beskriver de att de letar efter tillfällen där de kan dela något gemensamt med eleven. Ord som de använder för att beskriva detta är beröringspunkter, ett utbyte, fånga dagen, ta alla människor på allvar, samspelssamhörighet, gemensamma upplevelser och minnen.
Ja men, jag försöker liksom, knyta an till saker som vi gjort gemensamt. Det är också ett sätt liksom att, tänker jag, att bygga relationer på. Det här har vi gjort förut, eller nu ska vi göra det här igen, så här gjorde vi förra gången. Kommer du ihåg? Alltså att man har gemensamma minnen som man utgår ifrån. (L 3)
I intervjuerna beskrivs förmågan att fånga det som händer i stunden. Lärarna understryker vikten av att vara Närvarande både fysiskt och psykiskt för att kunna ta tillvara små ögonblick. De menar att även om en tydlig struktur är nödvändig så är det även nödvändigt att ha förmågan att göra avstickare från den. I intervjuerna skildrar lärarna flera situationer där de beskriver hur de Frångår en struktur. De förändrar planeringar i stunden för att de plockar upp något som kommer från en elev. De menar att elever i träningsskolan ofta inte har något eget driv. När något väl kommer från en elev gäller det att vara Lyhörd för det. En beskriver det som att det gäller att vara multikonstnär. Om en elev frågar en fråga som sätter igång något så kan det innebära att hela dagens planering ändras i stunden.
Här är det ju verkligen mycket fånga dagen, verkligen. Är det nå’n elev som frågar en fråga på morgonen, då kan det ju va så att jag får göra om hela da’n, snabbt plocka ur sin ryggsäck för att jag har fått en fråga som är jätteintressant. Wow då tar vi ju den. För att det här ger så mycket mer, då får man kanske lägga något annat till sidan. Så man får ju va lite multikonstnär och så, och ha många bollar i luften och va lyhörd och lyssna in. (L 2)
Det förstärker ju deras sätt att vilja fortsätta vilja fråga och vilja veta mer, om man inte kväver dom här spontana saker som kommer. (L 1)
Lärarna framhåller att yrkesmässig erfarenhet är en tillgång för dem. En lärare beskriver förmågan att släppa sin prestige är viktig och att denna förmåga är något hen utvecklat med tid.
Man kommer liksom till insikt, nå’nstans ju äldre man blir. Ja tror det hänger ihop. Absolut. Jag tror också att det har med det här med prestigen att göra. När man är yngre så vill man gärna ha rätt, man vill gärna göra rätt, men nu när man är så gammal som jag är, asså vaddå, jag gjorde fel, det spelar väl ingen roll. Jag behöver inte…Ja, ja, ja men det blir kanske bättre nästa gång. (skratt) nej men så, det tror jag har med erfarenhet att göra. (L 2)
En annan av lärarna uttrycker det på följande sätt.
Att du ändrar strategier det kan du ju inte planera mer för än att det kan uppstå. Det finns ju situationer då du måste ändra strategier, och det är ju, man skaffar sig en bredare palett på nå’t vis med tiden så att man förhoppningsvis blir bättre och bättre på att hitta alternativa lösningar eller alternativa aktiviteter. Nå’nting som kanske funkar bättre här och nu. (L 1)
35
I Intervjuerna finns beskrivningar av hur lärarna vill skapa en lustfylld miljö för sina elever. Det skall finnas Glädje och man skall ha roligt tillsammans. Utifrån lärarnas sätt att beskriva ges intrycket att mycket engagemang läggs på att eleverna skall trivas och ha roligt i skolan. De menar att relationer till elever i träningsskolan uppstår när man bygger på det som fungerar och är roligt, inte tvärtom.
Det som inte är bra behöver vi inte bry oss så mycket om. men det positiva. Den här glädjen. Det är oftast då du kan bygga en relation, i glädjen. Liksom att du möts i det här att du kan ha lite skoj. Man kan busa lite. (L 2)
En lärare beskriver hur detta är ett förhållningssätt även när hen möter elever utanför lektionstid. Hur man hittar på lite bus när man stöter ihop med en elev på t.ex. fritids, att det handlar om att bjuda på sig själv och vara ”lite tokig”.
I intervjuerna märks lärarnas äkta glädje när de beskriver hur de lyckats bygga positiva relationer till elever. De är angelägna om att eleverna skall uppleva dem som positiva och roliga. En lärare beskriver på följande sätt hur det känns att träffa en före detta elev på stan som visar igenkänning.
Man känner att, mmm, men ändå när man träffar på nå’n så, aaaaa! Då blir man ju lite tårögd nästan. Eller det blir jag ju (skrattar). Dom är så fina. (L 2)
Beskrivningar av ett Fysiskt förhållningssätt återfinns på flera ställen. Att ta i barnen, klappa på axeln, stryka över håret, ge en kram. En lärare menar att förklaringen till detta är att man jobbar fysiskt väldigt nära sina elever i träningsskolan. Det är få elever och detta gör att man spenderar mycket tid med dem. Närheten och tiden leder till ett nära förhållande och medför att man ofta tycker väldigt mycket om dem. Lärarna uttrycker även att de är måna om att eleverna ska känna detta. Lärarna beskriver sitt sätt att vara fysiska med eleverna är både medvetet och omedvetet. En lärare reflekterade över sig själv när det gällde detta på följande sätt:
Jag är ingen kramig person. Men, sedan är jag nog en fysisk person. Just det här med kramar, alltså för det gör jag ju inte, eleverna säjer att du ”Maria” du kramas inte, eleverna har full koll på det, alltså vilka som kramades och vilka som inte kramades. Så det är ju kul. Men jag vet inte, jag tror inte jag gör det medvetet. Men jag är nog medveten om det ändå. Jag vet vilken elev som jag inte tar på, som jag vet inte tycker om det. (L2)
En annan av lärarna har en lång beskrivning av det som hen benämner som ett fysiskt förhållningssätt. Läraren menar att detta är ett sätt att bygga relationer på.
Jag är ganska fysisk av mig och många av mina kollegor tror jag är det också. Och, tänker jag, i sig att vara fysisk är ett bra sätt att bygga relationer på, om nu barnet tycker om det. det här är ju liksom, du vet, en klapp på axeln, eller vad det nu kan vara, stryka någon över håret. Att man tar på någon när man kommunicerar med dom. (L 3)
Läraren talar även om att det är mycket viktigt med Respekt när man skall bygga relationer till eleverna, kanske särskilt för att man är så fysiskt med dem. En lärare gör en jämförelse med
36
relationen man har till sina egna barn i den aspekten att man som lärare kommer att tycka så mycket om sina elever. Detta för med sig att man naturligt gör många saker som man gör med människor man tycker om privat, som att krama dem. Utifrån detta reflekterar samma lärare över gränsen mellan privat och professionellt och menar att det är viktigt att prata om sådana frågor i arbetslaget.
Lärarna beskriver på olika sätt det som går att tolka som respekt och att detta är betydelsefullt för att bygga relationer till eleverna. Respekt som, de beskriver det, kan ses som ett förhållningssätt. En av lärarna beskriver det på följande sätt:
I grunden handlar det ju om att ta alla människor på allvar. Vilket är en grundinställning jag har. Man måste liksom göra det. Man måste vara seriös i det. (L 1)
Samma lärare utvecklar detta senare i intervjun.
Det är precis det det handlar om, ta nå’n på allvar. Vi måste visa varandra respekt. Jag kräver ju naturligtvis att eleverna ska visa mig respekt, men jag måste också visa dom respekt. Vi måste visa varandra respekt. (L 1)
En annan av lärarna tar upp vikten av att ha ett respektfullt förhållningssätt gentemot eleverna relaterat till hur man pratar med varandra. Hen menar att det är viktigt att vuxna som arbetar i klassrummet inte pratar för mycket med varandra utan att eleverna är med. Läraren menar att eleverna har rätt att känna att de är delaktiga i samtal och för att de skall ha en chans att göra det är de beroende av att vuxna i deras närhet är medvetna om sitt förhållningssätt. Kopplat till att denna lärare beskriver att elever i träningsskolan är beroende av vuxnas medvetenhet om hur de förhåller sig anser hen även att relationer för de här eleverna kan bli en riskfaktor. Hen menar att elever i träningsskolan ofta är beroende av att lärare- elevrelationen har en hög kvalitet. Läraren beskriver det så här:
Det jag har tänkt på med den här typen av barn är hur, eftersom relationerna är så himla viktiga, så är det ju också, det blir ju också en riskfaktor. När de här barnen är så himla beroende av vuxna som tolkar, så blir det också en riskfaktor att någon inte tolkar en bra, och det kan jag nästan tycka är läskigt ibland. (L 3)
För att undvika att detta händer menar läraren att det handlar om att vara Närvarande psykiskt. Läraren uttrycker att om man inte är det, är det omöjligt att upptäcka de små subtila signalerna som kanske är det enda sätt en del elever uttrycker sig på.
Till sist är Självinsikt något som tas upp av lärarna i intervjuerna. Det handlar om vikten av att reflektera över hur man pratar, hur man rör sig. En annan typ av självinsikt som tas upp är medvetenhet om vad man sänder ut för signaler. Ett exempel är om man har en ”dålig dag”, kanske känner sig stressad eller mår dåligt av privata skäl, så skall man vara medveten om hur det eventuellt påverkar eleven. Kanske behöver man till och med lämna rummet en stund. En
37
lärare beskrev det som lärarens ansvar att även vara medveten om och ta ansvar för hur andra vuxna som arbetar rummet förhåller sig.
Det är hur man beter sig… det här att man, att personal är stressade, eller att om det är nån som mår dåligt. Många av våra elever känner ju av stämningar mer än vad de förstår ord. Att dom är inkännande för stämningar och att det betyder hur man beter sig i klassrummet och att vi ibland får be någon vuxen lämna klassrummet för att det inte är bra för eleverna. Alltså inte för man gör något som i sig är jättedumt, men man kanske är stressad för att det är kort om personal eller, då får man liksom gå ut en stund och andas lite. För att det syns, även om dom inte säjer det. det kan va att någon pratar väldigt fort eller rör sig väldigt hetsigt såna saker som kan skapa stress. (L 3)
Ytterligare ett sätt där Självinsikt kommer fram i intervjuerna är att lärarna beskriver att de reflekterar över hur de själva skulle reagera och tycka om de var i elevens situation. Ett exempel är när en lärare återger hur viktigt det är att inte utsätta eleverna för negativ stress.
Jag ser alltid till att vi är ute i god tid. Vad vi än skall göra. För jag vet att när jag hamnar i stress, då tappar ju jag. Då är ju inte jag 100… så varför ska jag utsätta mina elever för stress… det tror jag är viktigt när man jobbar med alla barn i och för sig, men ännu mer med den här elevgruppen. Ja, men liksom att vara medveten om hur man själv förhåller sig i de här
situationerna. För jag vet ju att jag inte är den bästa ”Maria” i stress. Men, jag har en skyldighet att vara den bästa ”Maria” i mötet med mina elever. (L 2)
Läraren säger att man naturligtvis gör saker som är mindre bra i sitt arbete, men att självkännedom är jätteviktigt för att inse vad det är man gör. Då är det heller inte så farligt att göra fel ibland menar hen.
Ett annat avseende på vilket lärarna ser på självkännedom är att se vilka förmågor och resurser de har att tillgå. En menar att det är viktigt att själv känna sig trygg när man arbetar med en elev och att hen kan göra detta genom att använda sig av saker man vet att man är bra på. Läraren beskriver att det ofta har varit en tillgång för att bygga relationer till elever att hen kan spela gitarr.
Personligen så är det ju så att jag använder mig av det som jag känner mig trygg med… det här med att jag kan spela gitarr t.ex. har ju varit en jättestor nytta för mig i alla sammanhang i livet. Både yrkesmässigt och på annat sätt. som umgänge med andra och så där, och det får man ju ta vara på. (L 1)
När det handlar om att ha fysisk kontakt med eleverna beskriver lärarna också vikten av en form av självinsikt. De beskriver att det naturligt blir så att man är mer fysiskt nära elever som går i träningsskolan. Eleverna är få och de spenderar mycket tid med varje enskild elev. Detta menar de ofta leder till att det skapar väldigt djupa relationer. Relationer som liknar privata. Till exempel som till ens egna barn beskriver en lärare det.
Samtidigt så pratar vi mycket om det här att det kan ju också bli väldigt, alltså var drar man gränsen för att det blir oprofessionellt. För att det blir också, med dom här barnen skapar man ju ofta väldigt djupa relationer för att man är så nära dom, jag tänker att det är en skillnad från, tänker jag faktiskt från, vanliga skolan där man har många fler elever och man spenderar inte
38
lika mycket tid med dem. Vi spenderar ju väldigt mycket tid med dem och är väldigt nära dom. Vilket gör att man tycker ju oftast också väldigt mycket om dom. Vilket gör, då gör man ju ofta såna saker väldigt naturligt som gör både med sina egna barn och, alltså även om det
naturligtvis finns en skillnad, men man ju gör ju många saker naturligt med människor man tycker om. kramar dom och såna saker. (L 3)
Läraren uttrycker att det är viktigt att reflektera över var gränsen går mellan privat och professionell och att detta är något de pratar mycket om i arbetslaget.