Ingen av respondenterna tycker sig ha fått redskap för hur de ska bemöta svåra elever i sin grundutbildning. Den kompetensen har de tillägnat sig genom fortbildning, böcker, internet men framförallt genom tips och råd från kollegor.
Fortbildning och egen inlärning
Det råder stor enighet bland lärarna i studien om att lärarutbildningen inte har gett beredskap att möta utmanande elever. Det stämmer överens med studier även i andra länder (Atici, 2007; Ryan, 2009). ”Ja, man har en massa kunskap, teoretisk, men när det kommer till verkligheten blir det mycket svårare” (L2). Det framkommer i studien att de utmanande eleverna tvingar lärarna att utveckla sig på egen hand. När de ställs inför situationer de inte vet hur de ska hantera behöver de läsa på och söka information.
Så är det ju ofta, att när man får elever som man inte riktigt känner att man vet hur man ska nå fram…, kan det finnas något bakomliggande? Finns det något i miljön som gör att det blir så här? Då tvingas man ju hela tiden att fundera, analysera och läsa på, prata med kollegor. Så helt klart gör det ju att man utvecklas att man möter de här eleverna. (L3)
Erfarenhet är ju en sak såklart. Sen tror jag det är lite en fallenhet, att man är lyhörd. Att man är intresserad av att skaffa sig kunskap när man ställs inför situationerna. (L1)
Två av respondenterna har vänt sig mycket till litteratur medan den tredje söker mer information på Internet.
35
…ibland sitter jag hemma och tänker på en elev, hur jag ska göra. Man utvecklar sig också när man googlar för att hitta något sätt som kan hjälpa en elev. Det påverkar så mycket, inte bara de med diagnos, alla, men speciellt de med svårigheter. (L2)
Framförallt två av lärarna berättar att de gått ”alla” tillgängliga kurser och kunskapslyft. Men kunskapen upplevs vara svår att omsätta i praktiken. En tycker att det saknas tid för kollegiala reflektioner efteråt, diskussioner om hur man gör detta i praktiken.
På andra skolor som jag har jobbat har vi varit med i alla kunskapslyft som finns, år efter år. Och vi har ju lärt oss massor. Men det tar otroligt mycket tid. Och jag tror att man lägger mycket tid på den typen av saker. Men man lägger inte lika mycket tid på att diskutera, hur kan vi inkludera alla elever, vad är det som…hur…? (L3) Man kan se att det saknas känsla av sammanhang för lärarna, enligt Antonovsky (2005). Om de inte får möjlighet att diskutera de teoretiska kunskaperna i ett verksamhetsnära sammanhang blir utbildningen inte helt begriplig och teorierna inte hanterbara och därmed inte heller meningsfulla. Det överensstämmer med Larsson och Nilholms (2012) studie om vikten av att avsätta tid för reflekterande samtal.
Kollegialt erfarenhetsutbyte
Råd och tips från erfarna kollegor ses som den absolut viktigaste källan till ny kunskap hos två av respondenterna. ”…och kollegor som har lång erfarenhet, som har delat med sig av sina tips och trick. Det har lärt mig” (L3). Erfarenhetsutbytet handlar inte bara om tips och råd, utan även om att de är flera som jobbar med samma elever och kan stötta varandra i vilka strategier de har hittat med olika elever.
…framförallt erfarenhetsmässigt kollegor man jobbar tätt med, specialpedagoger, men även väldigt mycket lärare som har jobbat… för specialpedagog kan en sak men som lärare inne i klassrum och man har 25 elever har man ändå en viss förståelse om man har samma elever. Så erfarenhetsutbyte är jättejättebra! Nästan absolut effektivast. (L1)
…där har vi kunnat hjälpa varandra väldigt mycket i hur vi ska nå fram till olika elever och vad som funkar och vad som ska undvikas. (L3)
Den tredje respondenten har närmast motsatt erfarenhet av kollegialt samarbete, eller egentligen uteblivet samarbete, där hen har undanhållits information om elevernas svårigheter och eventuella diagnoser.
Ofta har de bara lämnat dem till mig och sagt att det kommer att passa eleven, bara lämnat, men det har inte funkat. Du har inte fått någon överlämning om vad eleven behöver för hjälp? Nej, och då blev det jättesvårt. Men sen var specialpedagogen där och de berättade att hen hade diagnos och jag undrade varför de inte hade berättat. Men jag såg också när jag var i klassrummet att hen hade svårt med alla lektioner. (L2)
Här blir det tydligt hur viktigt det är med kommunikation och samarbete, att alla som jobbar runt elever i svårigheter har en samsyn kring bemötande och anpassningar (Hejlskov Elvén et
36
al., 2012). Två av respondenterna hade önskat mer samarbete inom arbetslaget, där man inte blir en isolerad ö, där alla lärare har relation till alla elever och där man kan utnyttja sin planering till fler klasser och därmed kunna lägga mer tid på anpassningar som kan gynna fler. Kollegialt stöd är oerhört viktigt! Jag har ofta jobbat i trelärarsystem, där vi varit tre lärare som delat på en stor årskurs, men vi har då tre mentorsgrupper och sen också delat in dem i mixade undervisningsgrupper. Då har vi undervisat alla i årskursen alla tre, vilket gör att jag har hittat strategier med en elev och min kollega har nått fram till någon annan och den tredje… Så tillsammans har vi ju varit mycket starkare än man är ensam och där har vi kunnat hjälpa varandra väldigt mycket i hur vi ska nå fram till olika elever och vad som funkar och vad som ska undvikas. Så det kan jag känna är det stödet som har varit allra, allra viktigast. (L3)
En lärare efterlyser tid till diskussion i arbetslagen (se kap Fortbildning och egen inlärning) om strategier för de ska arbeta med de svåraste eleverna. Likaså att fortbildning och föreläsningar efterföljs av gemensamma diskussioner för att de ska få möjlighet att omsätta det de lärt sig. Även lärare är beroende av att få utvecklas i sin profession i ett socialt sammanhang, där de mer erfarna är viktiga men att man även kan ha ett jämbördigt erfarenhetsutbyte. Enligt Vygotsky (Säljö, 2014) kan vi tillägna oss kunskap i varje samspelssituation.
Sammanfattning
Liksom i flera andra studier (Grieve, 2009; Ryan, 2009; Goodman & Burton, 2010; Webster & Blatchford, 2014, 2018) framstår det som att lärare utlämnas mycket till sig själva att hantera konsekvenser av politiska beslut och inhämta de kunskaper som behövs. Några läser böcker, andra söker information på Internet. På en del skolor erbjuds fortbildning och kurser. Men den kunskap lärarna hämtar in tycks vara svår att omsätta i praktiken. Det saknas KASAM för lärarna, (jfr Antonovsky 2005). De behöver få möjlighet att diskutera och reflektera över de teoretiska kunskaperna tillsammans med sina kollegor i reflekterande samtal för att teorierna ska bli begripliga och möjliga att omsätta i vardagen. Just reflekterande samtal tycks ha en betydande roll enligt Larsson och Nilholm (2012).