Lärarna på de nationella programmen

När elever beskriver sina lärare på de nationella programmen fram­ träder en mer nyanserad bild. De lyfter fram upplevelsen av att lä­ rarna bör vara kompetenta och kunna sitt ämne. Även humor och pedagogisk skicklighet fortsätter framstå som betydelsefulla kva­ liteter. Pedagogisk skicklighet kan vara att lärare kan förklara på ett sätt så att alla förstår. Det kan handla om lärares engagemang i ämnet de undervisar i. Är lärare tillräckligt engagerade låter sig även elever engageras. Som en motbild kan sägas att mindre fram­ gångsrika lärare är lärare som försöker vara som elever, genom att använda ett språk som inte är lärarnas eget. De upplevs heller inte kunna förklara på mer än ett sätt, vilket kan innebära att elever inte förstår hur uppgifter ska lösas och därmed upplever de att de är dumma. Jenner menar: ”Att man blir bemött med respekt i en situa­ tion där man är i underläge kan ge en upplevelse av ett gott möte ...”. ( 2009, s. 31.) Att känna sig dum leder enligt elever i min studie till att självförtroendet drastiskt försämras, vilket i sig gör det svå­ rare att lyckas med studierna. Att få bekräftelse genom beröm och uppmuntran av lärare upplevs som positivt och att ge bekräftelse ses som en god kvalitet hos lärarna. Det är viktigt för elever att känna att de har gjort något bra. Då stärks självförtroendet. Under prak­ tikperioder upplever elever att de får uppmuntran och de upplever då också en känsla av att vara betydelsefulla. Handledarna liksom lärarna är betydelsefulla för att bygga tillitsfulla relationer där elever kan växa och utvecklas.

I det här sammanhanget är det viktigt att lyfta fram att elever i före­ liggande studie har gjort ett aktivt val till det nationella program de studerar vid. Denna delaktighet i studiesituationen förefaller spela en avgörande roll för motivationen. När elever ser tillbaka på tiden på det individuella programmet ger de uttryck för att det varit värt ett extra skolår, eftersom det leder dem vidare mot en yrkesutbild­ ning. Som tidigare nämnts studerar samtliga elever i min studie vid ett yrkesförberedande program och de ser att de har en framtid inom det yrke som de utbildar sig till. En jämförelse elever gör mellan det individuella programmet och de nationella programmen är att elever på de nationella programmen överlag är mer målinriktade än elever på det individuella programmet. Att vara målinriktad upplevs som positivt, att ha ett mål att sträva efter i studiesituationen.

Ansvar är ett begrepp som ständigt återkommer i relation till det nationella programmet. Lärarna låter, eller till och med kräver, att elever tar ett eget ansvar för sina studier. Här kan sägas att elever upplever att det är odelat deras eget ansvar att klara sin skolgång. Så har elever upplevt sin skolgång även tidigare. Nytt under studierna på de nationella programmen är att elever nu relaterar ansvaret för sina studier och utbildning till arbetslivet, det vill säga att lärande blir nödvändigt för dem för att nå sitt arbetslivsmål, ”lär du dig ing­ et kan du inte bli det du vill”. Att elever sammankopplar eget ansvar för studier med arbetslivet kan naturligtvis ha att göra med att de elever jag samtalar med går på yrkesförberedande program. De har praktikperioder under sin gymnasietid, vilket medför att de konkret kan se på vilket sätt deras utbildning kan leda till bättre förutsätt­ ningar för att kunna utföra ett bra framtida arbete som anställda. Elevers möjligheter att aktivt delta i samhällslivet efter gymnasie­ studierna, som är ett mål i Lpf 94, ökar om de befunnit sig inom en utbildningsorganisation där deras delaktighet, ansvar och iden­ titet stärks i mötet med en flexibel skolorganisation och dess lärare. Elever i denna studie upplever att om lärsituationerna anpassas efter dem och inte tvärtom, lyckas skolan med att hantera elevers olikhe­ ter.

7 SAMMANfATTNING OCH

DISKUSSION

Kapitlet inleds med en sammanfattning av studiens resultat och en diskussion om studiens metodologiska ansats. Därefter diskuteras resultaten och det kunskapsbidrag som studien vill bidra med då det gäller elever i behov av särskilt stöd. Avslutningsvis presenteras förslag till fortsatt forskning.

7.1 Sammanfattning

Syftet med licentiatuppsatsen är att bidra med kunskap om elevers upplevelser av vilka specialpedagogiska verksamheter som fram­ träder under skoltiden på högstadiet, på det individuellt program och på nationellt program i gymnasieskolan. Jag är alltså intresserad av elevers upplevelser sin skolsituation:

• På högstadiet

• På individuellt program • På nationellt program

I avsikt att uppnå syftet har jag samtalat med tio elever. Av de tio elevernas skolberättelser har jag konstruerat i tre narrativa konfigu­ rationer (Polkinghorne, 1995) i kronologisk ordningsföljd:

• Narrativ konfiguration om högstadiet

• Narrativ konfiguration om individuellt program • Narrativ konfiguration om nationellt program

Inom respektive konfiguration presenteras teman som jag tolkat som centrala i skolberättelserna. Utifrån dessa teman har två över­ gripande kategorier utkristalliserats, nämligen skolors organisation och lärares betydelse.

I den narrativa konfigurationen om högstadiet framkommer elevers bild av varför de inte blev antagna till ett nationellt program. En av anledningarna som elever uppger är att de inte är närvarande vid alla lektioner. Elever upplever att det är tråkigt under lektioner­ na eftersom de känner sig omotiverade. De upplever att inte heller lärarna tror att de ska lyckas, vilket leder till att de förlorar hoppet om att nå framgång i skolan och de väljer att i stället skolka från lektioner. Ytterligare en upplevelse elever ger uttryck för är att vissa lärare på högstadiet inte lägger vikt vid om de får det stöd de har rätt till.

De åtgärder, som sätts in under högstadietiden för att elever ska ha möjlighet att få tillgång sin fulla potential, bestäms vid de som arrangeras kring elever. Det är elevvårdskonferenser (Lpf 94) eller informella möten mellan elev, vårdnadshavare och lärare. De åtgär­ der som elever berättar om är att de uppmanas att komma till sko­ lan. Elever uttrycker det som att det är upp till dem själva att skärpa sig. Det som diskuteras under mötena förefaller inte intressera elever och de är inte alltid medvetna om huruvida deras betyg är tillräck­ liga för att antas till ett nationellt program eller inte.

Däremot framträder relationer mellan lärare och elever som betydelse fulla i skolberättelserna om högstadiet, det individuella programmet och de nationella programmen. Elever upplever att en viktig förutsättning för att lyckas med studierna är att läraren har en god relation med dem. En god relation gynnas exempelvis av att lä­ raren har humor. Relationen gynnas även av att läraren kan förklara på mer än ett sätt.

Elever lyfter i sina berättelser fram att lärarna vid det individuella programmet har möjlighet att ge varje elev mer tid än de givits under sin högstadietid. Lärarna kan då ge varje elev de instruktioner som är nödvändiga för att ge eleven möjlighet att lösa sina uppgifter.

Tiden möjliggör även förutsättningar att skapa meningsfulla re­ lationer mellan elever och lärare. På det individuella programmet upp lever elever att studietakten är lägre, till skillnad från tiden på högstadiet samt på ett nationellt program. Det upplevs som positivt. Elever upplever även att lärarna på det individuella programmet en­ gagerar sig i och följer upp elevers lektionsnärvaro.

På de nationella programmen menar elever att det är viktigt att lärare har relevant kompetens. Det gäller både kärnämnes­ och karaktärsämneslärare. I elevers berättelser om de nationella pro­ grammen framkommer att ett allt större ansvar krävs av dem både i skolan och på de arbetsplatser där de gör sin arbetsförlagda utbild­ ning.

Elever ger uttryck för att relationen mellan kamrater är betydelse­ fulla, framför allt under elevers högstadietid. Negativt är att elever dras till kamrater som har, som de själva uttrycker det, dåligt in­ flytande över dem. Sådana relationer kan leda till att elever skolkar från lektioner. Positivt inflytande förefaller vara att elever går till vissa lektioner för att deras kamrater också gör det. Elever uppger exempelvis att de är närvarande på lektioner i engelska i mindre grupp tillsammans med specialpedagog, eftersom kamraterna befin­ ner sig där.

Varken i berättelserna om det individuella programmet eller i berät­ telserna om de nationella programmen uttrycker elever att kamra­ terna har betydelse för deras upplevelse av skolan.

Trots att tiden efter gymnasietiden ligger utanför studiens syfte menar jag att berättelserna säger något om elevers utveckling och framtidstro under gymnasietiden. I en epilog lyfter jag därför fram det elever berättar om hur de ser på sin framtid. Det framkommer uttryck för att elever upplever att de har utvecklats. Under sin hög­ stadietid har de svårt att se på sin framtid. Inför det individuella programmet är elever fortfarande villrådiga. Däremot inför natio­ nellt program ser elever fram emot att ta studenten efter tre år och därefter delta i arbetslivet och tjäna sitt uppehälle.