Lärarnas mål med sin MR-undervisning

Både John och David återkommer till att MR är ett brett begrepp. Johns förståelse för begreppet kommer framför allt från de svenska grundlagarna och mer specifikt religions-, yttrande- och informationsfrihet som påträffas där. John tillägger att därefter får en koppla på en del av FN:s mänskliga rättigheter, exempelvis förbud mot tortyr. Johns syfte med sin undervisning om MR sammanfattas i följande citat:

Det är väl framför allt, nu bor de [eleverna] i Sverige liksom. Det är ju mycket som man tar för givet, och det kanske viktigaste att det inte ser ut så i stora delar av världen. Att det faktiskt är något helt annat. Och man behöver inte komma så långt för att det här med yttrandefrihet och mänskliga rättigheter börjar avta. Titta bara Ryssland, Ungern, vi kan prata vad som händer i Polen, Turkiet och så. Vi behöver inte så långt bort egentligen. Så det är väl det jag tycker är viktigast. Att vi tar för givet att demonstrera, att vi har oberoende medier och så som ger oss.. eller att vi kan gå och rösta och få all information vi behöver. Det är ju inte så långt härifrån som det inte är så. Det är väl det jag tycker är det viktigaste att man skickar med. Och sen det här, alla de friheter vi har, de är inte absoluta utan de står också mot varandra. Att man får tänka lite på det. (John)1

1 _{Det kontrasterande mellan Sverige och andra länder som John ger uttryck för kan liknas vid det}

som Okafor & Agbakwa (2001) beskriver som en binär distinktion av himmel och helvete inom HRE. Det vill säga att västvärlden, exempelvis Sverige, framställs som perfekta gällande mänskliga rättigheter och där inga rättighetskränkningar kan förekomma medan länder bortom väst liknas vid ett helvete som genomsyras av rättighetskränkningar (2001, s.566). Även om ingen av lärarna använder så hårda ordalag, kan det ändå ses som ett återkommande narrativ i deras svar.

Hos John är en del av syftet att medvetandegöra eleverna om att de rättigheter som kan vara självklara i Sverige, inte är det i många andra länder och att inskränkningar av mänskliga rättigheter förekommer i länder som geografiskt ligger relativt nära. Det handlar också om att kunna inta ett annat perspektiv än sitt eget. De rättigheter som nämns i ovanstående citat går i linje med Johns förståelse för ämnet, nämligen betoning på rättigheter som brukar nämnas politiska och medborgerliga rättigheter, såsom religions- och yttrandefrihet. En annan del av hans syfte är också att visualisera hur konfliktytor kan uppstå mellan friheter. Enligt Stefan är mänskliga rättigheter rätten att få vara sig själv och få göra det en vill utan att det blir ett brott eller kränker någon annan. Både John och Stefan nämner MR som karaktäriserande drag hos en demokrati. Stefans syfte med undervisningen om MR är:

Syftet är att man måste vara medveten om vad det är för någonting så att det inte blir så att man inte märker när de försvinner långsamt men säkert. Det är ju ändå det som är grejen. Vi lever i en stat som är förhållandevis bra på det här sättet, men som sagt, det är ju viktigt att vi är medvetna om vad vi lever i för stat. Att det är bra. Att det finns problem men att vad är det som är bra och så vidare. Och att det kan försvinna och att det är någonting man hela tiden måste slåss för eller jobba med, fräscha upp och liksom sprida. Annars sjunker det ihop. Det är hela tiden mitt mål där måste jag säga, i samhällskunskap, hur bygger vi ett samhälle som är bra att leva i och då ingår det med mänskliga rättigheter där. Det är hela mitt syfte alltid på något vis. Hur interagerar vi med varandra på ett sätt som är rakt och ärligt men inte liksom förtryckande och så vidare. Det gäller att nå dit. (Stefan)

Även här finns ett syfte att medvetandegöra eleverna om rättigheterna i ens stat för att också lägga märke till när det görs inskränkningar i dem. I citatet ovan återfinns också ett syfte att skapa förståelse för att mänskliga rättigheter kräver aktiv handling om de ska upprätthållas. Undervisningen om mänskliga rättigheter tangerar Stefans mål med samhällskunskapsämnet i stort, nämligen diskussioner om hur vi bygger ett samhälle som är bra att leva i och att det i sin tur kräver aktiv handling. En möjlig tolkning är således att Stefan med sin undervisning vill skapa förutsättningar för att uppnå samhällskunskaps- ämnets syfte om att undervisningen ”ska bidra till att skapa förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet” (Skolverket, 2017, s.1).

David uttrycker att det är svårt att definiera vad mänskliga rättigheter är. Som tidigare påpekat anser David dock att mänskliga rättigheter har två perspektiv på så vis att det handlar om både ett juridiskt och ett filosofiskt perspektiv. Det juridiska blir därmed en

uppsättning regler som konkretiserar vad mänskliga rättigheter är medan det filosofiska betonar vad vi normativt anser att mänskliga rättigheter bör vara.

Något som återkommer under intervjun med David gällande mänskliga rättigheter är att han inte vill säga till eleverna vad de ska tycka utan att de själva får resonera sig fram till det på något vis. Exempelvis i ett demokrati- och diktaturavsnitt där David först går igenom demokrati och dess karaktäristiska drag och därefter om diktatur och att eleverna då får syn på att det råder en avsaknad på mänskliga rättigheter i en diktatur. David fortsätter:

Då tänker jag att de själva gör kopplingen att: okej, genom att se när det inte finns och inte följs mänskliga rättigheter, så på något sätt, förstår de att det är någonting bra. Så jag har försökt få dem till att bli medvetna om det och se det som något positivt. Men jag vill inte trycka upp det i ansiktet på dem utan att de får resonera sig fram till det själva på något sätt. (David)

Det här skulle man kunna tolka som att det hänger ihop med hur David resonerar kring sitt syfte med undervisningen om mänskliga rättigheter. Han uttrycker:

För mig är syftet, jag känner inte att det är jätteviktigt att de har koll på precis vad de mänskliga rättigheterna de facto är, vad det finns för olika, du ska ha rätt till det här och det här och det här. Utan för mig handlar det nog mer om att de som helhet väver in de mänskliga rättigheterna i sin egen moraliska kompass. Det känner jag är det viktiga. Så att, jag vill att de ska känna till att det finns en folkrätt och det finns individuella mänskliga rättigheter och då de här kollektiva [rättigheterna] på något sätt […] Men jag vill att de ska få in det att: okej vi har de här lagarna i demokratin, till exempel yttrandefrihet, för att det är kopplat till grundläggande rättighet för en människa. (David)

Således uttrycker David en strävan efter att eleverna ska internalisera de mänskliga rättigheterna i sina etiska uppfattningar. Detta genom att skapa förståelse för kopplingen mellan demokratiska lagar såsom yttrandefrihet och grundläggande mänskliga rättigheter.

Att eleverna ska få med sig mänskliga rättigheter i sin moraliska kompass motiverar David med att styrdokumenten betonar att det är en del av lärarnas uppdrag att fostra demokratiska medborgare. Eftersom lärare är tjänstemän är det ens skyldighet att sträva efter det. Dessutom ser David vinster med det även som privatperson, att om en ska få ”schyssta individer i samhället” (David) är det relevant att utbilda människor om det. Men, som tidigare påpekat, är det enligt David inget som ska tryckas på dem.

Sammanfattningsvis syftar deras undervisning om MR i stor utsträckning till att medvetandegöra eleverna om mänskliga rättigheter för att de också ska vara medvetna om

när inskränkningar görs. Det handlar också om att inta ett annat perspektiv än sitt eget (Sandahl, 2011). I Johns fall är det också att visualisera konfliktytor i samhällslivet när olika rättigheter krockar med varandra. Hos David synliggörs att undervisningen syftar till att eleverna ska reflektera över syftet med mänskliga rättigheter samt att eleverna ska väva in det i sin moraliska kompass. Samtliga av de olika målen som lärarna uttrycker går att koppla tillbaka till samhällskunskapens dubbla mål som berör kunskap och fostran (Sandahl, 2011), där Stefan exempelvis nämner att det också krävs aktiv handling för att upprätthålla mänskliga rättigheter i ett samhälle.