Alla informanterna är eniga om att modersmålsundervisningen har stor betydelse för att förstärka barns identitet, självförtroende och självkänsla. De flesta av informanterna är överens om att modersmålsundervisningen ger den viktigaste signalen, nämligen att barnets modersmål är viktigt. I detta avseende tycks informanterna knyta an till åsikter som finns i Skolverkets rapport (2002), Hyltenstam & Tuomela (1996) och i Kursplan för modersmålet. Skolverket (2002) hävdar att modersmålet är en viktig aspekt för
32
identitetsutvecklingen (Ladberg, 2003: 199). När individen får bekräftelse av sin egen kulturella erfarenhet, då utvecklar individen sin identitet (Hyltenstam & Tuomela, 1996). Modersmålets kursplan hänvisar till modersmålets betydelse för barnens personliga och kulturella identitet, barnens intellektuella och emotionella utveckling samt för förstärkning av barnens självkänsla (Skolverket, 2000a).
De flesta av informanterna berättat att det finns många barn som skäms för att prata på sitt modersmål vilket ger ett mindervärdeskomplex hos barnet. En av informanterna berättar att:
Det finns barn i Sverige som skäms för att tala sitt modersmål. Ibland frågar vi ett arabiskt barn om han är arab så svarar nej. Anledningarna kan vara antingen att barnet är blygt att tala sitt modersmål eller barnets föräldrar uppmuntrar barnet att tala på svenska, vilket leder till att barnet kommer att tro att det svenska språket är bättre än deras modersmål.
En av informanterna jämför sina tvåspråkiga elever med en enspråkig klass. Hon betonar att hennes elever har starkt identitet och att de är väldigt öppna, stolta över sina namn och ursprung. De tror på sig själva och de har ett starkt självförtroende. Däremot finns det barn som inte går i tvåspråkig klass men som går i samma skola och samma årskurs som är blyga för att tala sitt modersmål framför andra och skäms för att de är araber. Den första förutsättningen för att känna sig avslappnad när man talar, är att behärska den språkliga basen (Ladberg, 2003:43). Då blir det enkelt och naturligt att tala sitt modersmål eftersom man har det språkliga självförtroendet som bygger på behärskning av språket. En annan informant berättar att:
….absolut, det är bevisat att ju bättre modersmål du har, ju lättare har du för att lära annat språk, ju lättare för att stärka identitet. Vi kan ju märka på några elever som har haft föräldrar som har bott här länge och som inte har varken starkt modersmål eller inte svenska språket. De kan själva säga att de känner sig identitetslösa. De vet inte vad de tillhör, det handlar om tillhörighet så klart och att de kunna vara stark på sitt språk.
Enligt Ladberg är mötet med det svenska och det okända mindre farligt om man vet vem man är samt står fast i sitt folk historia och traditioner (Ladberg, 2003:191). Ladberg (2000) hävdar också att om barnet inte behärskar sitt modersmål tillräckligt kan det orsaka en blygsel och en negativ syn på både sitt eget språk och sin egen identitet.
33
Enligt Hyltenstam och Tuomela stödjer modersmålsundervisning barnens utveckling av svenska språket och bildar en trygg etnisk identitet (Ladberg, 2003).
Informanterna är i stort sett ense om att när en elev upplever att han har rätt att använda sitt modersmål och om modersmålet används på andra lektioner som t ex matematik och naturvetenskap, så väcker det elevens förståelse för att hans modersmål är viktigt, vilket gör att eleven blir stolt över att använda sitt modersmål och leder till att identiteten stärks.
Gibbons (2006) betonar betydelse av införandet av modersmålet som en naturlig del i skolverksamhet, vilket förstärker barnens identitet och självkänsla och medför en trygg arbetsmiljö.
Att använda barnets modersmål innebar för många av informanterna att ”vi respekterar ditt modersmål”. Detta betonas också i Skolverket (2002) som påstår att införa barnets modersmål i den dagliga skolverksamheten och visa respekt för barnens modersmål leder till en förstärkning av barns självkänsla och identitet. Några av informanterna definierat identitet på ett liknande sätt. De anser att ”barnets språk är deras identitet”. En annan informant hävdar att ”Språket är ett ord som bär alla betydelser av identitet. språket är inte bara språk utan det bär med sig kultur, tradition, uttryckssätt, begrepp och ord ”. Informanternas identifiering av språk kan knytas till Ladberg (2003) och Skolverket (2002) som framhåller att språk och identitet och kultur inte går att skilja eftersom de är förknippade med varandra enligt Ladberg (2003) som hävdar att när man lär sig ett nytt språk innebär det att man samtidigt lär sig dess kultur eftersom språket inbegriper kulturen och de kommer tillsammans i olika sammanhang. En av informanterna berättar att:
… genom modersmålsundervisning tillägnar barnet sig sitt hemlands kultur,
tradition och modersmåls bokstäver och hur man skriver på sitt modersmål. Allt detta bidrar till att forma barnets personlighet så att barnet inte blir förvirrad kring sitt ursprung. Då vet barnet att sitt ursprung är arab men han bor i Sverige.
I Kursplan för modersmålet står att modersmålsundervisning syftar på att förtydliga uppfattningen om barnets egen livssituation. Barnet skall tillägna sig kunskaper om historia, traditioner och samhällsliv i sin ursprungskultur (Skolverket, 2000a).
34
En annan svensk informant tycker att man måste stärka både barns ursprungliga
identitet och svenska identitet för att undvika att barnet bara ska tänka på sin egen värld. Hon berättar att:
Modersmålsundervisning påverkar positivt på identitet men man inte ska glömma att identitet kan vara också svensk. Man får inte glömma den andra biten att du också är svensk och att du också ska vara stolt för det som är här.[…] Ibland är det så en del har bara modersmåls identitet och jag är rädd för att det är de barnen som senare i livet har själva stött ut sig på något sätt
I kursplanen för modersmål står det att barnet skall stärka sin självkänsla och identitet och tillägna sig dubbel kulturtillhörighet. I kursplanen för svenska står att barnen är mer eller mindre delaktiga i både sin ursprungliga kultur och svensk kultur (Skolverket, 2000b). Informanten tycker att man måste lära alla barn vare sig andra generationsbarn eller de som är födda i Sverige att deras hemland är Sverige. Hon tillägger att:
Många gånger säger de, mitt hemland är kanske Turkiet, och då måste man prata om att ditt hemland är Sverige, men du åker till din mor föräldrar eller fars föräldrar hemland Turkiet. Att man måste forma förstå att du är svensk för annars får det är här med att man kanske en del hatar svenskar om de har en sådan tanke.
Informantens synpunkt står i strid med Ladberg som hävdar att barnen tidigt påverkas av människors reaktioner på deras språk eller ursprung, så att de försöker anpassa sig till andras åsikter eller bara tar för givet, vilket påverkar deras identitet och det bli en del av deras identitet. Det står även i skolans värdegrund och uppdrag att ”skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet” (Utbildningsdepartementet, 2011:4). Skolans uppgift är också att ingen individ i skolan ska utsättas för diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, annan trosuppfattning eller för annan kränkande behandling. Det står vidare att skolan ska bemöta främlingsfientlighet och intolerans med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser (ibid.). I barnkonvention står det att barnets eget språk, tankefrihet och barns egen kulturella identitet skall respekteras (Skolverket, 1995).
35