Modersmålsundervisning och modersmålspersonalens betydelse för flerspråkiga barns språk och identitet i tvåspråkig klass
Alla lärarna utom en svensk klasslärare anser att modersmålsundervisning främjar barns lärande av det andra språket, nämligen svenska och den förstärker barns identitetvilket gör att barnen tillägnar sig en trygg etnisk identitet. Detta i sin tur främjar barnens erövrande av dubbel kulturtillhörighet. Alla lärarna utom en svensk klasslärare anser att barns läs- och skriv inlärning bör grundas först på sitt modersmål och sedan på svenska, eftersom modersmålet underlättar barnens inlärning av det andra språket. Att använda modersmålet i klassen främjar barnens förståelse av olika skolämnen i olika sammanhang, då barnen förklarar för varandra på sitt modersmål. Modersmålet hjälper barnen att nå ett bra resultat i skolan.
Nya fakta har framkommit i resultatet såtillvida att de flesta lärarna anser att tvåspråkig undervisning inte är lämplig för de barn som har läs- och skrivsvårigheter, störningar och dyslexi, eftersom verksamheten och läs- och skrivinlärning blir besvärligare för dem än den vanliga svenska undervisningen. Då är det bättre och enklare för dessa barn att endast engagera sig i att lära ett enda språk, nämligen svenska, eftersom skriftspråk i svenska inte skiljer sig så mycket från talspråken i jämförande med arabiska.
Alla lärarna anser att modersmålslärarna spelar en stor roll i både i språk- och i identitetsutveckling, vilket innebär att de är en betydelsefull bro mellan skola och hem och mellan barnens modersmål och svenska, samt mellan barnens kultur och den svenska kulturen. Modersmålslärarna förtydligar alltid skillnaden mellan barnens kultur och den svenska kulturen, vilket ökar barnens medvetenhet om sin kultur och Sveriges kultur. Dessutom förklarar modersmålsläraren alla svårigheter som barnen möter i sin
45
svenskundervisning. Modersmålslärarens närvaro i skolan ger en trygghetskänsla hos barnen och deras föräldrar som innefattar tillhörighet. Modersmålslärarna kan även vara en bra förebild för barnen, vilket förstärker deras framtida ambitionsnivå.
Det framgår i resultatet att man inte kan kräva av barnet att tala bra svenska om det inte har tillräckligt med svenska runt omkring sig när det gäller att bo i ett segregerat område, vilket leder till att det blir svårt för barnet att förstå ett svenskt begrepp och att behärska svenska. Barnen saknar den viktigaste delen i sin språkutveckling, nämligen kontakten med svenska utanför skolan i olika kulturella och sociala sammanhang. En svensk klasslärare motsätter sig alla de ovan framförda lärarnas syn för hon anser att först och främst måste undervisning vara på svenska, inte på modersmålet, så att barnen tillägnar sig svenska samt att denna tvåspråkiga undervisning medför en segregation i skolan. Hon anser också att barnen får lära sig att deras hemland är Sverige, inte det landet som deras föräldrar kom ifrån. Det framgick således i resultatet att det fortfarande finns människor som tror att modersmålet hindrar barnens inlärning av svenska samt att barnen inte kan lära sig svenska om de använder sig av modersmålet i klassen.
Lärarnas arbetssätt för att utveckla flerspråkiga barns språk och identitet i tvåspråkig klass
Lärarna i de undersökta klasserna använder sig av ett ungefär likadant arbetssätt för att utveckla barns språk och identitet, men de engagerar sig mer med att utveckla barns språk än deras identitet. De utvecklar barns språk och identitet genom att införa olika moment i undervisningen som exempelvis barns ursprungs skönlitteratur, svensk skönlitteratur, bilderböcker, högläsning på barnets modersmål och på svenska, grupparbete, musik och sång från båda kulturer, barnens hemländers högtider och Sveriges högtider, dator och media.
Grupparbete befäster och fördjupar barnens kunskaper samt förstärker barnens självförtroende genom att få vara den som kan. Det visade sig emellertid att skönlitteratur och sagor dominerar i skolans vardagliga verksamhet. De svenska klasslärarna och modersmålslärarna arbetar mycket parallellt med båda språken i de flesta momenten av undervisningen som exempelvis högläsning, vilket gynnar barnens
46
inlärning av både arabiska och svenska eftersom de tillägnar sig samma ordförråd på arabiska och svenska. Dessutom arbetar lärarna utifrån barnets tidigare erfarenhet och utifrån de kunskaper som barnen redan har med sig, vilket stärker deras självförtroende och självkänsla. De svenska klasslärarna och modersmålslärarna utgår ofta från samma tema i sin undervisning, vilket utvecklar båda språken hos barnen. Lärarna diskuterar mycket med barnen kring moral och existentiella frågor, vilket gör att barnen engagerar sig i teman och berättar det som de själva vill tala om. Det framgår att tematiskt arbete i skolan främjar barnens språkinlärning. Ytterligare framkommer att ett fungerande samarbete mellan personalen leder till att barnen utvecklar sina språk och kunskaper i båda språken.
47
6 Slutdiskussion
Min första frågeställning var:
Hur ser modersmålslärare och svenska klasslärare på modersmålsundervisning och modersmålspersonals betydelse för flerspråkiga barns språk och identitet i tvåspråkig klass?
Jag har kommit fram till att alla pedagogerna har positiva inställningar till modersmålsundervisning och modersmålspersonal i tvåspråkig klass med undantag för en svensk klasslärare som har en motsatt inställning till modersmålsundervisning i tvåspråkig klass. Pedagogerna anser att modersmålsundervisning har stor betydelse i tvåspråkig klass och att den här modellen av undervisning gynnar barnen mycket i deras inlärning och utveckling av det andra språket nämligen svenska. Pedagogerna anser att modersmålslärarnas närvaro i klassen är mycket betydelsefull för att förstärka både modersmålet och svenskan samt identiteten hos flerspråkiga barn.Pedagogerna är i stort sett ense med Ladbergs forskning, styrdokument, Skolverkets rapporter och annan litteratur som har betonat modersmålets betydelse för barns språk och identitetsutveckling. De flesta av informanterna är eniga om att kunna läsa och skriva först på sitt modersmål underlättade och påskyndade barnens läs- och skrivinlärning av svenska, förutom de barnen som har andra läs- och skrivsvårigheter, vilket stämmer väl med Ladbergs, Gibbons och Svenssons perspektiv. I stort sett överensstämmer min undersöknings resultat med tidigare forskning som hävdar att ha ett starkt och väl grundat modersmål främjar barnets lärande av svenska samt att det för med sig en stark identitet, självkänsla och självförtroende hos barnet. Alla pedagogerna anser att barnen får använda sitt modersmål i klassrummet förutom en svensk klass lärare som motsäger deras synpunkt. Pedagogerna anser att barnen hjälpar varandra på sitt modersmål när det gäller förklaring av ämnens svårigheter, vilket enligt Gibbons och Ladberg främjar
48
barns lärandeprocess, skapar en trygg arbetsmiljö och bekräftar barnens självkänsla och identitet.
Den svenska lärare som har en motsatt uppfattning anser att tvåspråkig undervisning inte tillräckligt utvecklar barnets svenska och det leder till en segregation i skolan. Dessutom anser hon att läs- och skrivinlärning först måste ske på svenska och inte på modersmålet samt att barnen måste använda sig av svenska i klassen, inte av sitt modersmål. Pedagogens synpunkter står i strid med Svensson (1998) som hävdar att den successiva flerspråkighetsutvecklingen uppstår när barnet först får en grund i sitt modersmål och därefter får barnet lära sig det andra språket, vilket Ladberg (2003), Gibbons (2006) och Arnberg (1988) betonat liksom att läsinlärning på det första språket underlättar läsinlärning på det andra språket samt främjar barnens förståelse av nya ord och begrepp på andraspråket. Då fungerar modersmålet som tankeredskap eftersom modersmålet har utvecklats längre före det andra språket enligt (Ladberg, 2003). Hyltenstam hävdar även att ”det som eleven lär sig förstå på sitt språk kan hon sedan överföra till undervisningsspråket” (efter Ladberg, 2003). Jag håller inte med den svenska klasslärarens synpunkt som motsäger Gibbons, Skolverkets rapporter och Ladbergs synpunkter som visar hur modersmålet främjar barnens inlärning av svenska och de andra språken som kommer senare i deras liv samt hur flerspråkiga barns självkänsla, självförtroende och identitet bekräftas genom modersmålet. Dock håller jag med henne om att barnen bör integreras med andra barn som kommer från olika kulturer så att de får kännedom om andra kulturella erfarenheter än deras egna vilket leder till individutveckling och formar en utåtriktat individ.
Det som är ny kunskap och som min undersökning bidrog med är att tvåspråkig undervisning kan vara till nackdel för de barn som har språksvårigheter. I mitt resultat framkom att tvåspråkig undervisning inte är lämpligt för de barn som har läs- och skrivsvårigheter, dyslexi och andra språkliga störningar eftersom det försvårar deras inlärningsprocess. Ladberg (2003) visar att det är svårare för barnet att lära sig läsa om det finns stor skillnad mellan tal och skriftspråk som t.ex i arabiska språket. Därför anser Ladberg att det i vissa fall kan vara lättare för barnet att börja sin läsinlärning på svenska eftersom i svenska ligger tal och skriftspråk nära varandra. Detta håller jag absolut med eftersom om mitt modersmål är arabiska och vi verkligen inte talar standardarabiskan som fungerar som norm för de arabiska länderna utan vi bara läser och skriver på standardarabiskan, vilket innebär att barnen måste lära sig många nya
49
arabiska ord som de inte använder i talspråk utan bara i skrift. Detta gör att det blir svårt för de barnen som har språksvårigheter att lära sig det arabiska skrivspråket som är isolerat än talspråket. I min uppfattning kan det vara lättare för barnen att börja sin läsinlärning på svenska, och sedan kan de lära sig arabiska eftersom att knäcka läskoden på svenska är mycket lättare än att knäcka läskoden på arabiska. En bokstavform i arabiska förändrar när den kommer i början av ordet eller i mitten av ordet eller i slutet av ordet samt varje bokstav uttalas utifrån olika uttalsmarkering (Ortografiska tecken). När barnen börjar kunna knäcka läskoden på svenska främjar detta att knäcka läskoden på arabiska eftersom de lärt sig tekniken, alltså hur man knäcker läskoden vilket gör att de använder samma teknik när de behöver lära sig att knäcka läskoden på arabiska eller på ett annat nytt språk.
Dessutom har min undersökning, som jag nämnt ovan, visat att det finns pedagoger som inte alls tror på tvåspråkig undervisnings modell och som är övertygad om att undervisning skall vara på svenska och inte på barnens modersmål, nämligen arabiska.
Min andra frågeställning löd:
Hur arbetar dessa pedagoger för att utveckla flerspråkiga barns språk och identitet i tvåspråkig klass?
Pedagogerna använder sig mest av svensk skönlitteratur och sagor från barnens ursprungsländer för att utveckla barnens bägge språk, barns ursprungliga kultur och svensk kultur. De arbetar ofta med att förklara likheter och skillnader mellan ursprungskulturens och det svenska samhällets kultur enligt kursplan. Dock fokuserar de svenska klasslärarna och modersmålslärarna mer på att grunda en stark bas i bägge språken på modersmålet och på det svenska språket hos de flerspråkiga barn i det här lågstadiet, vilket enligt Ladberg (2003:185) är traditionell skolundervisning som grundas på att barnen ska tillägna sig en bra språklig bas. Barnen arbetar ofta i par och i grupp vilket utvecklar deras språk och självförtroende enligt Ladberg. Högläsning sker på svenska och barnens modersmål vilket gör att barnen tillägnar sig ordförrådet på båda språken. Pedagogerna är medvetna om samarbetets betydelse med modersmålslärarna för att utveckla barns språk och identitet,eftersom de delar Ladbergs synpunkt om att modersmålslärare är den personen som är barnets bro mellan ursprunget och det nya i det svenska samhället (Ladberg, 2003). Modersmålslärarna utvecklar barnens språk och identitet genom att arbeta med barnens hemländers
50
högtider, kultur, sånger och sagor samt att jämföra det med den svenska kulturen. Alla pedagogerna utnyttjar ofta barns tidigare kulturella erfarenhet i sin undervisning vilket förstärker barns självförtroende och identitet enligt Hyltenstam & Tuomela, Johansson och Gibbons arbetssätt.
Ur min undersökning har jag fått fram olika variationer av pedagogernas synsätt på modersmålets betydelse för flerspråkiga barns språk och identitet. Min undersökning visat att det fortfarande finns pedagoger som anser att språken hindrar varandra och att barn inte får använda sitt modersmål i klassen, vilket leder till negativa konsekvenser på barns språk och identitet. Denna undersökning har väckt min uppmärksamhet inför min framtida yrkesroll vilket innebär att jag som nybliven pedagog måste motarbeta fördomar hos de enspråkiga vuxna som anser att barnets inlärning och användning av sitt modersmål försvårar och hindrar deras inlärning och utveckling av svenska. Därför håller jag fullständigt med Ladbergs som i slutet av sin avhandling Barn med flera språk konstaterar att det som kanske är viktigare än att arbeta med barnen är att bearbeta fördomar hos oss vuxna. Det är ”vuxna som förmedlar negativa eller positiva attityder till ett språk eller till flerspråkighet” (Ladberg, 2003. 200). Jag anser att vi som pedagoger måste ge bästa möjliga förutsättningar för att barnen skall utveckla alla sina språk, nämligen både sitt modersmål och sin svenska. Vi måste bemöta barnen på ett pedagogiskt och kunnigt sätt för att inte negativt påverka barnets språk- och identitetsutveckling. Det är inte pedagogens uppgift att forma barnens personlighet utifrån sin uppfattning, vilket innebär att vi måste ge barnen tankefrihet att finna sin unika egenart själv enligt läroplan. Barnkonventionen tar även fasta på att barnens eget språk, tankefrihet och barns egen kulturella identitet skall respekteras (Skolverket, 1995). Slutligen vill jag säga att alla barnen behöver bli hörda och sedda som de är vilket förstärker deras identitet. ”Den djupaste drivkraften som är kopplad till identiteten är nog människans behov att bli sedd, och sedd som den hon är” (Ladberg, 2003: 107).