Nina menar att de fördelar hon ser av att arbeta på detta sätt är att eleverna lär sig de kemiska begreppen bättre när de använder dem aktivt genom att prata och skriva: ”Jag tycker de har fått en större förståelse för ämnet och i kemi handlar det ju väldigt mycket, som man säger, om att få poletten att trilla ner.” Hon tycker att fler elever är aktiva på lektionerna och att fler förstår innehållet. Det är en större andel nu som blivit godkända direkt på proven. Hon märker också att det blivit bättre stämning i klassen: ”Fler pratar med varandra och de lär känna varandra.” Hon ser också att eleverna nu, genom att vara aktiva i diskussioner och samtal delar med sig till varandra av sin kunskap.
Att bedriva elevaktiv undervisning gör att hon tidigare får syn på elever som inte följer med i undervisningen och tidigare kan sätta in adekvat stöttning: ”Har man bara föreläsning vet jag ju inte vad de kan förrän efter första provet”. Arbetssättet har resulterat i att eleverna har vant sig vid att stödja varandra och det beror mycket på, tror läraren, att de känner varandra bättre nu eftersom de samarbetar mer på lektionerna. En del elever träffas utanför lektioner och stödjer varandra:
Nina: Där är ju ett jättebra exempel på en som hade lite utbildning sedan innan hon heter NN och kommer från [ett sydeuropeiskt land] och har ganska dålig svenska men hon har ämneskunskaper med sig, så hon är ju duktig på det. Sen så sitter hon där [i studieverkstaden] och jobbar tillsammans med NN som också är duktig och är bra på svenska och sen har då någon av de lite svagare eleverna hängt på och sitter med dem.
Nina ser också en fördel mellan språkinriktad undervisning och läxläsning då hon märkt att eleverna läser på läxor bättre nu när de tvingas använda sina kunskaper på lektionerna.
Med den större variationen i bedömning av eleverna har läraren sett att ”de eleverna som precis är godkända, det är många som riktigt glänser när de får lov att jobba med någonting och sitta och ta reda på saker”.
Nackdelarna hon ser är att tiden ofta begränsar, men hon föreslår att om fler lärare ska utveckla sin undervisning behöver de inse att små förändringar kan göra stor skillnad. Som exempel nämner hon att alla kan ge eleverna två minuter innan de svarar på frågan. Då hinner de prata med varandra och formulera svaret i skrift: ”Det tar ju inte så jättemycket tid utan man måste hitta det som funkar”. Något som också framkom ovan var att det kräver mer tid
35
för eleverna att arbeta självständigt, men läraren menar att eleverna under denna tid lär sig mer: ”Det är ju det de gör som de lär sig”.
För att utvecklas vidare i sitt arbete med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt önskar Nina att fler kollegor började använda sig av arbetssättet och att hon därigenom fick fler att utbyta tankar och idéer med. På frågan varför inte alla kollegor arbetar språk- och kunskapsutvecklande nämns tiden som en anledning: ”Fler timmar i klassrummet hade så klart gjort att man hade haft mer tid att göra olika saker” men hon nämner också att ”det är lätt att göra som man brukar”. Hon efterlyser fortbildningsinsatser men av rätt slag och med det menar hon fortbildning som riktar sig till henne och är anpassat efter det ämne hon undervisar i: ”jag vill inte se riktigt att det här med språkutvecklande arbetssätt handlar om att vi ska bli språklärare”.
Sara nämner att en fördel med språk- och kunskapsutvecklande undervisning är att eleverna blir mer medvetna om hur viktigt språket är för att de ska förstå ett ämne bättre. Arbetssättet är ”språkutvecklande men också ämnesutvecklande, kunskapsutvecklande”. Hon nämner att det egentligen är t.ex. matte-, fysik-, och kemilärare som ska arbeta så här för att eleverna ska förstå deras ämnen bättre. Sättet att arbeta har gjort eleverna språkligt engagerade, enligt Sara.
Modellen Thinking Together har enligt Sara gjort att ”eleverna tar samtalet till en helt annan nivå”. Kandidaten inflikar att eleverna rättar varandra även när de inte har Thinking
Together: ”honom heter det – inte han”. Sara har även märkt att arbetet med cirkelmodellens
fyra steg gjort att fler elever numer fullföljer och lämnar in skrivuppgifter. Däremot menar hon att det är svårt att skriva en längre text gemensamt (fas 3 i cirkelmodellen) och att hon löst det genom att skriva delar av texter tillsammans med eleverna och sen förberett dem genom att de planerat den fortsatta texten tillsammans. Hon tycker sig märka att cirkelmodellen gjort att eleverna numer vet hur de ska arbeta när ett nytt moment inleds.
För egen del upplever Sara att hon blivit tydligare och att hon oftare lyfter fram ord och begrepp som kan utgöra problem för eleverna.
På frågan om begränsningar nämner hon att tiden inte räcker till, både timmarna i klassrummet och tiden för att själv utvecklas. Tiden skulle hon bland annat använda till att sprida metoderna till kollegor. Hon uttrycker också en önskan om att alla lärare skulle arbeta språk- och kunskapsutvecklande eftersom det skulle gynna elevernas språkutveckling.
Läraren nämner att eleverna ibland tycker det är lite påfrestande att de ofta måste motivera sina svar och får följdfrågor, men att de också uttryckt att de lär sig mycket av det.
36