6. Analys Läroboksgranskning
6.2 Läroböcker från 1990-talet
Vi har granskat fyra böcker i ämnet historia som varit i bruk under 1990-talet på grundskolans senare år/högstadiet. Även för dessa fyra läromedel från 1990-talet har vi använt oss av den hermeneutiska metoden och vi tolkar därför texten mot bakgrund av hur vi uppfattar dess förmedling av historia med fokus på hur permittenttrafiken tas upp inom det större begreppet neutralitetspolitiken.
• Lärobok nummer ett, av böckerna som vi granskat från 1990-talet, är tryckt 1992.83
Boken lägger en stor tyngdpunkt på just tiden före, under samt efter andra världskriget. Tilläggas bör dock att läroboken - som är en del av flera delar som alla används under skoltiden på högstadiet, tar sin början i slutet av 1800-talet och sträcker sig fram till kriget i Persiska viken i början av 1990-talet.84 Läroboken är således koncentrerad och fokuserad på nutidshistorien. Läroboken inleds med avsnittet kring andra världskriget och målar upp två sidor, som delar upp landområden av Europa mellan sig. Den ena sidan ett Tyskland som beskrivs som brutal och hänsynslöst mot
83 Birgitta Almgren, Hans Almgren & Stefan Wikén , SO BOKEN Historia 9, Gleerups: Arlöv 1992. 84 Almgren & Almgren m.fl. 1992, s. 343.
Polen och den andra sidan Ryssland, som är lika hänsynslöst brutal mot de baltiska staterna och Finland. Hitlers väg mot makten, nazismens mobiliserande och förtryck riktade mot judarna beskrivs utförligt. Sveriges roll under andra världskriget tas upp under en särskild rubrik tillsammans med de övriga nordiska länderna, Det moderna
Norden växer fram. Boken framhåller att Sverige lyckades hålla sig utanför kriget. Om
landets militära beredskap står det i boken, ”Regeringen ville gärna framställa Sverige som en fredlig igelkott med vassa taggar utåt som hotade varje angripare. Men igelkotten visade inte taggarna lika aggressivt mot alla och de var inte heller särskilt vassa”85. Ambivalensen kring Sveriges neutralitets politik belyses i texten relativt klart genom att den beskriver hur Sverige lät efterlysta norska personer komma över gränsen då landet var ockuperat av Tyskland. Judar från Danmark tilläts komma över gränsen genom att de smugglades via båtar under hösten 1943.86 Även mot vårt
grannland - Finland - fanns enligt läroboken en viss vacklande hållning för neutraliteten: ”Under parollen ’Finlands sak är vår sak’ beslutade samlingsregeringen att hjälpa Finland så långt som möjligt utan risk för att Sverige skulle bli indraget i kriget”87. Texten skriver att regeringen sände ett ekonomiskt belopp - som var dubbelt
så stort som hela den inhemska årsbudgeten för försvaret i Sverige - för att hjälpa Finland. Vad boken tycks vilja förmedla är att regeringens handlande här måste ses som ett tydligt avståndstagande från den neutralitets politik, som Sverige officiellt höll utåt. Dessutom tar läroboken kortfattat upp, att det sändes vapen, stridsvagnar och frivilliga soldater till Finland. Bokens sätt att poängtera detta på, anser vi beror på en vilja att visa två sidor av neutralitetspolitiken. Den ifrågasätter om Sverige handlade helt neutralt eller inte, men utan att ta ställning. Texten poängterar att svenska regeringen ville markera sin neutralitet genom att inte gå med på att sända reguljära trupper till Finland. Läroboken visa att Sverige stod hårdnackat fast vid sin neutralitet då regeringen avstod från att skicka trupper till Finland och valde att inte hjälpa Norge, då landet kämpade för sin frihet efter den 9 april 1940. Bokens text målar upp en komplex bild av neutralitet genom att först mena att Sverige stod benhårt fast vid sitt beslut men å andra sidan: ”Däremot hjälpte Sverige from juni 1940 tyskarna genom att tillåta att deras soldater i Norge transporterades på svenska järnvägar till och från permission i Tyskland […] Fram till 1943 gick ungefär ett tåg om dagen med
85 Almgren & Almgren m.fl. 1992, s. 278f. 86 Almgren & Almgren m.fl. 1992, s. 277f. 87 Almgren & Almgren m.fl. 1992, s. 279.
tyska soldater på de svenska järnvägarna”88. Det faktum att Sverige, men inte Norge och Danmark, klarade sig från att ockuperas av Tyskland tas upp. Läroboken menar att ”tyskarna fick ändå vad de önskade av Sverige, t.ex. den viktiga järnmalmen”89. Detta är ett tydligt bevis på att texten tycks vilja ge en vink om att svenska regeringen var lam och gav efter för tyskarnas krav. Ingen annan sida tas upp för en eventuell diskussion kring hur situationen kunde ha tett sig om regeringen valt ett annat alternativ/beslut. På lärobokens baksida står det: ”boken vill inte bara besvara frågor utan också väcka nya: Varför ser världen ut som den gör idag? Hur vill vi att
framtiden ska bli? [vår kursivering]”. Vi anser att det tyder på att det samlade målet
med läromedlet är att ge eleverna möjlighet att utveckla ett historiemedvetande sett utifrån vår begreppsdefinition dvs. då – nu – framtid. Detta knyter an till rådande läroplan som för fram vikten av att eleven tillgodogör sig historiemedvetande. Dock är frågor och uppgifter som läroboken har i anslutning till sina kapitel i mångt och mycket, enligt oss, enbart kontrollfrågor till texten där eleven ska svara genom att återge fakta som han/hon finner i boken. Men några frågor ger intryck av att uppmuntra förståelse- samt förtrogenhetskunskaper i riktning mot ett ökat historiemedvetande. Det syns t.ex. i: ”Gjorde den svenska regeringen rätt när den gav efter för de tyska kraven? Ge argument för och emot” samt ”Motståndsmännen som vågade livet i t.ex. Norge och Danmark under kriget är beundransvärda. Men hur ska de som rättade sig efter nazismens order bedömas? Diskutera var gränsen går mellan dem som bör anklagas och dem som går fria”.90 Att boken jobbar med stegrande frågor, från fakta till mer förståelse och förtrogenhetskunskaps frågor, är viktigt. Detta för att eleven måste ha faktakunskaper för att kunna utveckla sina kunskaper vidare till ett rikare historiemedvetande. En tydlig sammankoppling ihop med kursplanens tankar även om läroboken trycktes innan rådande kursplan togs i användning.
• Lärobok nummer två i ordningen är tryckt 1996.91 På bokens baksida står det att boken
gör det möjligt att arbeta efter den rådande läroplanen, Lpo94. Sveriges situation tas upp under ett eget avsnitt. Boken skriver klart och tydligt att:
88 Almgren, Almgren & Wikén 1992, s. 279. 89 Almgren, Almgren & Wikén 1992, s. 280. 90Almgren, Almgren & Wikén 1992 s. 228.
Sveriges militära beredskap var inte god. De värnpliktiga var dåligt utbildade. I armén saknades vapen och ammunition [---] Den svaga punken […] var flygvapnet. I september 1939 fanns det bara 72 bombplan och 52 jaktplan i landet. Vid anfallet mot Polen satte tyskarna in omkring 2 000 flygplan, så i jämförelse hade vi inte mycket att försvara oss med.92
På flertalet ställen i texten finner vi att textens författare förmedlar en bild med tydlig ståndpunkt, att Sverige inte var helt igenom neutralt i sitt politiska handlande precis som i lärobok nummer ett. Ett tydligt ställe där vi ser detta är i rubriken Sverige
försöker vara neutralt93. Då man valt ordet försöker tyder detta på att man vill ge en
vink om att regeringen visserligen utåt sett ville vara neutralt men inte fullt ut var det i praktiken. Dock säger texten längre ner att regeringen verkligen försökte gång efter gång att föra en politik som var neutral t.ex.: ”Under vinterkriget var det många som ville att Sverige skulle hjälpa Finland i kamp mot Sovjetunionen. Men regeringen var bestämd. Vapen och annan materiel sändes till Finland, och det bildades en kår av frivilliga svenskar. Men det kunde aldrig bli tal om att Sverige skulle gå in på Finlands sida”94. Läroboken ger, enligt vår tolkning, en uttömmande och mångbottnad bild av permittenttrafiken. Texten ger en bild av hur läget i Sverige efter hand blir allt mer bekymmersamt, då det både i söder och i väster finns tyska trupper. Detta samtidigt som det i öster finns ett annat hot, Sovjetunionen. Dessutom var Sverige avskuret från förbindelser västerut och nästintill alla importvaror var tvungna att hämtas från Tyskland. Därefter följer en utförlig redogörelse för händelseförloppet innan regeringen beslutade sig för att låta tyska soldater färdas via järnvägen. Det står att läsa:
I mitten av april 1940 begärde tyskarna att få sända materiel och soldater från Tyskland till Norge på de svenska järnvägarna. Norrmännen kämpade fortfarande mot tyskarna, och den svenska regeringen avvisade kraven. Men i början av juni kapitulerade de norska styrkorna. Samtidigt stod det klart att Tyskland hade segrat i väster. Nu vågade den svenska regeringen inte annat än att gå med på tyskarnas krav. I tre års tid reste tyska soldater på de svenska järnvägarna och i SJ:s vagnar på permission från Norge till Tyskland och sedan tillbaka igen. Många kritiserade regeringen för detta och menade att Sverige inte längre höll sig neutralt.95
Denna beskrivande bild av det svåra beslutet, som regeringen ställdes inför anser vi är mer rättvis att leverera till eleverna än de mer avskalade som vi funnit i tidigare läroböcker. Att den är mer rättvis, anser vi, beror på att den dels visar på att Sverige
92 Öhman 1996 s. 375f. 93 Öhman 1996, s. 376. 94 Öhman 1996, s. 376. 95 Öhman 1996, s. 376.
kände sig hotat av den starka makt som Tyskland utgjorde, dels kände rädsla för att dras in i kriget om tyskarnas krav inte fullföljdes. Men samtidigt visar den även att Sverige till en början försökte stå emot kraven, försökte fullfölja sin neutrala hållning men i slutändan fann regeringen ingen annan lösning än att ta det säkra före det osäkra att vara tillmötesgående. Eleven får all fakta och bilden av en komplex situation belyses, vilket sedan förhoppningsvis leder till att eleven själv resonerar kring om och hur regeringen hade kunnat handla annorlunda. Detta sätt att presentera fakta på enligt denna lärobok, menar vi leder till en större möjlighet för eleven att kunna tillgodogöra sig ett vidare historiskt medvetande.
• Den tredje läroboken från 1990-talet är tryckt 1996.96 Läroboken har delvis en
uppbyggnad av mer berättande text än ren faktatext. Detta märks när texten ska belysa hur Danmark ockuperas vilket berättas utifrån en berättelse. I texten berättas det om s.k. ”vanliga” danskar som är huvudpersoner och beskriver händelseutvecklingen från deras horisont, alltså inte uppifrånperspektivet på historien som om det kan uppfattas på när skeendena beskrivs t.ex. utifrån politiska uttalanden. Istället porträtteras och skildras historien i läroboken genom olika människor och historien beskrivs genom dem, som i fallet med Anne Frank och Raul Wallenberg. Dock bör påpekas att boken även använder sig av den mer traditionella faktaberättande texten, som är typisk för läroböcker, av de böcker som vi granskat och analyserat. Förhållningssättet att plocka in mer berättande partier knyter an till kursplan, Lpo94, som säger att människans handlande ska beskrivas, för att därigenom öka förståelsen för att människan påverkar det historiska skeendet. Detta sätt att skildra historia på genom enskilda personers liv, är inte på långt när, lika märkbart i de andra läroböckerna vi granskat under 1990-talet även om det står uttryckligt i Lpo94. Istället speglas händelseutvecklingen utifrån politiska horisonter, makthavarnas roll och det betydligt mer abstrakta perspektivet som innefattas av ideologier bakom de större politiska skeendena, som andra världskriget och dess komplicerade händelseutveckling faller under. I detta viktiga avseende skiljer sig just denna lärobok. I övrigt stämmer bokens upplägg väl överens med de andra läroböckerna som vi granskat under 1990-talet, vad det gäller att skildra Tyskland och Sovjetunionens som två mäktiga länder i Europa. Hitlers ockupationer och invasioner beskrivs på ett liknande sätt som i de andra läroböckerna vi studerat.
Sveriges situation under andra världskriget belyses i ett särskilt kapitel där även Danmarks och Finlands situationer beskrivs. Texten antyder först att Sverige var neutralt under andra världskriget, men sen poängteras:
Strax före krigsutbrottet höll han [Per Albin Hansson] ett radiotal till folket med de berömda orden Vår beredskap är god. Sanningen är att vår militära beredskap var dålig. De värnpliktiga var dåligt övade och vi hade ont om utbildat befäl, ammunitionen och stridsflygplan. [---] Vi sa att vi var neutrala, men det var vi inte. Tyskland kunde sätta hård press på den svenska regeringen. Exempel: Under första delen av kriget tillät vi att sammanlagt 2 miljoner tyska soldater transporterades på svenska järnvägar.
Vår försiktiga regering kontrollerade vad det stod i svenska böcker och tidningar. Tyskland fick nämligen inte retas, eftersom Hitler kunde få för sig att anfalla Sverige. Mot slutet av kriget var Tyskland försvagat och vi hade byggt upp ett mycket starkt försvar. Först då vågade regeringen sätta stopp för de tyska soldattransporterna, och vi fick tillbaka en fri press.97
Således delger läroboken fakta som ska visa att neutralitetspolitikens komplexitet går att diskutera. Det målas inte enbart upp att Sverige var rakt igenom neutralt utan det sägs att Sverige stod inför svåra val, eftersom nationen inte var stark i jämförelse med det starkare Tyskland.
• Lärobok nummer fyra trycktes 1999. 98 Till skillnad mot SO-boken Historia, så tas inte
Sveriges situation under andra världskriget upp tillsammans med de nordiska länderna utan vi kan följa ett ännu tydligare fokus på Sveriges roll under andra världskriget i en jämförelse med andra läroböcker. Detta, eftersom Sverige tas upp enskilt. Det framhålls i texten att Sverige stod utanför kriget. En bild av att Sverige hade ett undermåligt försvar vid denna tidpunkt och hade kunnat ockuperas precis som grannländerna förmedlas. Anledningen till att en eventuell ockupation av Sverige uteblev, var att tyskarna fick vad de ville ha och därför behövde de inte ockupera Sverige. Sverige var visserligen uttalat neutralt men böjde sig ibland för tyskarnas krav. Boken vill tydliggöra att det vara regeringens sätt att handla, eftersom de ansåg att det var ett bättre val än att dras in i ett krig. Permittenttrafiken som händelse tas upp relativt kort och avskalat, mer som ett konstaterande än att texten vill belysa förloppet. I texten står det följande: ”Tyska soldater i Norge fick åka hem på permission med tåg genom Sverige, och tyska trupper i Norge fick färdas genom
97 Körner & Lagheim 1996, s. 244.
Norrland till Finland i samband med anfallet på Sovjet”99. Det beskrivs alltså, att tyska soldater stationerade i Norge fick åka hem på permission med tåg genom Sverige, och tyska trupper i Norge fick färdas genom Norrland till Finnland i samband med anfallet på Sovjetunionen. Känslan vi får, när vi läser om permittenttrafiken och hur neutraliteten fungerade, är att boken vill visa att Sverige inte var särskilt neutralt. En viss kritisk syn på Sveriges handlande är tydlig vilket följande citat visar: ”Sverige passade också på att tjäna pengar på kriget. Statens järnvägar tog rejält betalt när tyskarna använde de svenska tågen. Tyskland fick också köpa livsviktiga varor som järnmalm och kullager”100. Åtminstone visar boken en vilja att poängtera de eftergifter åt Tyskland, som Sverige lät göra. Detta även om det sker i så korta ordalag att en vidare fördjupning på området vid sidan av läroboken behövs. Samtidigt visar läroboken att Sverige inte enbart var eftergivet utan även ville hjälpa till under andra världskriget. Det sändes ekonomiskt bidrag till Finland under finska vinterkriget och Sverige mottog flyktingar från Danmark och Norge. Även denna lärobok poängterar en viss dubbelhet i begreppet neutralitet i Sverige precis som de andra läroböckerna vi granskat under 1990-talet. Tydligast blir det då det uttalas att vi hjälpte våra grannländer på olika vis, men samtidigt så gjorde regeringen ”inte så mycket för förföljda judar från kontinenten. Först när kriget började närma sig slutet försökte Sverige mer aktivt rädda judar […] [bl.a.] insats som Raul Wallenberg organiserade i Ungern 1944”101. Neutraliteten var enligt denna lärobok å ena sidan strikt men samtidigt gav regeringen efter för tyskarna vid vissa utvalda situationer. Vad det gäller bokens förhållande till att vilja öka elevens historiemedvetande anser vi, att vi måste granska den tillhörande läroboken som hyser olika fördjupningsfrågor, för att kunna ge en mer rättvis tolkning av läroboken. Detta eftersom detta läromedel är tänkt att användas på detta dubbla vis med en textbok och en fördjupningsdel med instuderingsfrågor. På fördjupningsbokens baksida står det att boken syftar till att få ökad elevaktivitet och flexibilitet. Vidare sägs boken innehålla: källövningar som låter eleverna jobba med historikerns verktyg, faktatexter som ger de grundkunskaper eleven behöver för att kunna söka vidare på egen hand. Dessutom frågebatterier med allt från instuderingsfrågor till uppgifter som ska uppmuntra till undersökande arbete utanför bokens pärmar. Fördjupningsuppgifterna är stegrade i svårighetsgrader. Först
99 Hedin & Sandberg 1999, s. 226. 100 Hedin & Sandberg 1999, s. 226. 101 Hedin & Sandberg 1999, s. 227.
följer ett par lättare mer rena faktafrågor som vi tolkar det, och som mer syftar till att medverka för en kunskapsinhämtning av det eleven läst i sin textbok. Därefter kan vi utläsa frågor och uppgifter som mer syftar till förståelsekunskaper och viss tendens till att vilja öka historiemedvetandet t.ex.: ”Varför gjorde Sverige avsteg från neutraliteten under kriget? Ge exempel?”, ”Var det rätt av svenska regeringen att göra en del eftergifter till tyskarna? Hade Sverige kunnat dras in i kriget annars?” samt ”Var det fel av Sverige att handla med Tyskland under kriget? Borde Sverige ha fört en mer Tysklandsfientlig politik?”.102
Sammanfattningsvis beskriver lärobok nummer ett neutralitetspolitiken och samtidigt ifrågasätter den om Sverige handlade helt neutralt eller inte. Detta görs utan att författaren ta ställning. Det poängteras att svenska regeringen ville markera sin neutralitet genom att inte gå med på att sända reguljära trupper till Finland och valde att inte hjälpa Norge. Men å andra sidan gick regeringen med på att transportera tyska soldater. Boken visar två sidor av neutralitetspolitiken. På lärobokens baksida står det att den vill väcka nya frågor och diskutera världen idag samt dess framtida utseende. Det tyder på en vilja att ge eleverna möjlighet att utveckla ett historiemedvetande. Detta knyter an till rådande kursplan som för fram vikten av att eleven tillgodogör sig historiemedvetande. I lärobok nummer två syns i texten en bild av att Sverige inte var helt igenom neutralt i sitt politiska handlande precis som i lärobok nummer ett. Det syns i rubriken Sverige försöker vara neutralt103. Ordet, försöker, tyder på att man vill ge en vink om att regeringen visserligen utåt sett ville vara neutralt men inte fullt ut var det i praktiken. Dock säger texten längre ner att regeringen verkligen försökte gång på gång att föra en politik som var neutral. Boken ger en bra bakgrund till Sveriges situation och sedan ger den en beskrivande bild av det svåra beslutet, som regeringen ställdes inför angående permittenavtalet. Boken är tydlig med att leverera bakgrundsfakta samt att visa en komplex bild att händelseförloppet, vilket är viktigt för att kunna skapa historiemedvetande. Denna bok är därför mer gångbar, utifrån Lpo94 föreskrifter om uppmuntrande av ett historiemedvetande, än de mer avskalade läroböckerna. Lärobok nummer tre har delvis en uppbyggnad av mer berättande text även om en mer traditionell faktatext även blandas in. Den berättande texten syns när boken ska belysa hur Danmark ockuperas. Denna händelse beskrivs utifrån en
102 Hedin & Sandberg 1999, s. 228. 103 Öhman 1996, s. 376.
berättelse. I texten berättas det om s.k. ”vanliga” danskar och händelseutvecklingen beskrivs utifrån deras horisont. Detta sätt att förmedla historia stämmer väl överens med Lpo94, som säger att människans handlande ska beskrivas, för att därigenom öka förståelsen för att människan påverkar det historiska skeendet. Texten antyder, att Sverige var neutralt under andra världskriget, på liknande sätt som i läroböckerna nummer ett och två. Det sägs att Sverige inte var rakt igenom neutralt. Sverige stod inför svåra val, eftersom nationen inte var stark i jämförelse med det starkare