När man anger vilket som är en individs modersmål utgår man ofta från Skutnabb-Kangas (1981) ursprungskriterium där modersmålet är det språk man lär sig i sin första nära relation till en förälder eller annan närstående. I en sådan definition vore det möjligt att anta att modersmålet är det språk informanterna anser sig behärska bäst i tal och av mina informanter uppger samtliga utom Soror och Robel att modersmålet är det språk de behärskar bäst i tal. Soror är den av informanterna som bott längst tid i Sverige vilket kan vara en förklaring till varför hon inte uppger sitt modersmål arabiska utan istället svenska som det språk hon behärskar bäst i tal. Robel har i sitt hemland Eritrea fått delar av sin skolundervisning på engelska, han går IBprogrammet på gymnasiet där engelska är undervisningsspråk och det språk han använder i sin fritidssysselsättning är engelska, vilket kan förklara att han anser sig behärska engelska bäst i tal.
Flera av informanterna uppger att de behärskar ett annat språk än sitt modersmål bättre i skrift. Johannes och Inga uppger engelska medan Seda, Mariam, Sara och Soror uppger svenska som det språk de behärskar bäst i skrift. Robel behärskar engelska bäst i skrift även om han även nämner sitt modersmål tigrinja som svar på frågan vilket språk han behärskar bäst i skrift. Isabelle, Hala och Simona uppger att de behärskar sina respektive modersmål tyska, arabiska och litauiska bäst i skrift. Seda, Mariam, Sara och Soror har alla bott i Sverige förhållandevis länge, sedan 2000 eller 2002, och därmed även gått i svensk skola en längre tid vilket kan förklara varför de anser sig behärska svenska och inte på sitt modersmål bäst i skrift. Att Johannes och Robel behärskar engelska bäst kan förklaras av att de i sitt hemland fått en stor del av sin undervisning på just engelska samt att Robel som elev på IBprogrammet använder engelska i skrift i samtliga skolämnen utom svenska. Att Isabelle, Hala och Simona uppger sitt modersmål beror med all säkerhet på att de varit i Sverige kortast tid, sedan slutet på 2006 eller 2007. Hala uppger enbart sitt modersmål som det språk hon behärskar bäst i skrift, trots att hon går IB och, i likhet med Robel, därmed skriver på engelska i samtliga ämnen utom svenska. Att Inga anser att engelska är det språk hon behärskar bäst i skrift finns ingen yttre förklaring till.
Vad gäller läsning uppger Hala, Johannes, Simona, Isabelle och Inga att de gör det bäst på sina modersmål. Hala, Simona, Isabelle och Inga är de som bott kortast tid i Sverige och de har längst sammanhållen skolgång i sina hemländer och på sina modersmål. Hala går IB men uppger inte engelska som ett språk hon behärskar bättre än sitt modersmål att läsa. Samtliga
utbytesstudenter uppger sig läsa bäst på sitt modersmål och inte på svenska eller engelska vilka varit de språk de använt mest sedan de kom till Sverige hösten 2007. Johannes uppger sig ha allt svårare för att läsa på sitt modersmål, men eftersom han säger sig gärna vilja ha skriftliga instruktioner på tigrinja får man anta att han ändå läser relativt obehindrat på språket. Seda, Sara och Soror läser bäst på svenska, det språk de läser i skolan varje dag. De tre har även en längre skolgång i svensk skola bakom sig, något som kan förklara deras svar. Mariam läser bäst på ryska, vilket kan bero på att hon i sitt hemland hade i stort sett all undervisning på ryska och hon läser även ryska på gymnasiet i Sverige. Robel anser sig läsa lika bra på sina tre språk tigrinja, engelska och svenska. Att han läser bra på sitt modersmål och engelska är inte förvånande då han fått skolundervisning på engelska i sitt hemland och han går IB i Sverige, däremot att han uppger att han anser sig läsa lika bra på svenska, ett språk han kommer i kontakt med främst på svensklektionerna i skolan. Robel och Hala går båda IB men deras svar på frågan om vilket språk de behärskar bäst i tal, skrift och att läsa skiljer sig åt.
5.4 Språkval
Boyd (1985), Kostoulas-Makrakis (1995), Otterup (1995) och Namei (Håkansson 2003) har i sina studier av ungdomars språkval kommit fram till att modersmålet är det språk som
dominerar i hemmiljön. Ungdomarna i deras studier uppger att de talar sitt modersmål med framförallt sina föräldrar men även med syskon även om de ibland även talar svenska med syskonen. Min studie visar resultat som är desamma som tidigare forskning på området. Samtliga mina informanter talar sitt modersmål med föräldrar och syskon och några av dem talar även svenska med sina syskon. Den av mina informanter som inte talar sitt modersmål i hemmiljön är Isabelle, men anledningen till att hon talar svenska även hemma är att hon bor i en svensktalande familj som inte är hennes biologiska. Med sina biologiska föräldrar och syskon i Tyskland talar Isabelle enbart tyska. Liksom Isabelle är Simona och Inga
utbytesstudenter, men till skillnad från Isabelle bor de inte längre i svenska familjer utan delar lägenhet. Det medför att de talar sitt modersmål även i sin svenska hemmiljö, något de har gemensamt övriga informanter. Mariam bryter till viss del mot resultaten i tidigare forskning då hon talar såväl modersmålet tjetjenska som andraspråket ryska med sina föräldrar och engelska, svenska och tjetjenska med sina syskon. Att Mariam ibland talar ryska med sina
föräldrar beror på att hennes föräldrar är rysktalande som en följd av språksituationen i
hemlandet Tjetjenien. Att hon talar engelska med en av sina bröder beror på att de började tala engelska med varandra på skoj, ett språkbeteende som sedan blivit till en vana.
Grosjean (1982) hävdar att samtalspartnerns språkkunskaper och förståelse är en faktor bakom val av språk, något mina informanter bekräftar. Det vanligaste skälet informanterna uppger som anledning till att växla mellan språken eller välja ett av de språk de talar är just förståelsen. De väljer det språk som samtalspartnern förstår och behärskar för att på så sätt underlätta kommunikationen. Johannes och Isabelle berättar att de använder sitt modersmål respektive svenska i vissa situationer för att på så sätt kunna tala privat utan att någon annan förstår, liksom Kostoulas-Makrakis (1995) anger att modersmålet kan fungera som ett hemligt språk. För Isabelles del gäller detta främst då hon befinner sig i sitt hemland Tyskland och talar svenska där. Johannes åsikt att han inte kan tala om kärlek på sitt modersmål tigrinja eftersom det är ett hårt språk stämmer överens med det Grosjean (1982) menar med att språkvalen ofta är kopplade till ämnet för interaktionen.
Grosjean (1982) definierar majoritetsspråk som det språk som talas av den grupp i ett land som har makten i samhället, den kulturella och ekonomiska sfären. I Sverige är svenska majoritetsspråket och även om vi har fem officiella minoritetsspråk och en stor del av befolkningen har ett annat språk än svenska som modersmål är svenska majoritetsspråket i landet och den som talar svenska har därmed tillgång till makt, kultur och ekonomi på ett helt annat sätt än den som inte gör det. Isabelle och Inga nämner tillhörigheten till ett land genom språkkunskaper. Genom att de behärskar majoritetsspråken kan de som Isabelle säger känna tillhörighet samtidigt som hon blir självständig eller som Inga berättar, att hon kan ta del av kulturen i landet och genom att hon behärskar majoritetsspråket blir hon accepterad och får därmed se och uppleva sådant hon inte sett eller upplevt om hon inte talat majoritetsspråket svenska. De reflektioner Isabelle och Inga gör angående självständighet och tillhörighet kan bero på att de är utbytesstudenter och därmed har gjort ett aktivt val att komma till Sverige och de bor eller har bott i svenska familjer och på det viset fått en naturlig tillhörighet men kanske även en ökad vilja till självständighet. Simona, den tredje utbytesstudenten i undersökningen uppger dock inte samma svar.
Forskare anlägger olika perspektiv på ämnet kodväxling. Grosjean (1982) menar att kodväxling fungerar kompensatoriskt, en talare kodväxlar då han eller hon saknar ett ord på det aktuella språket och då fyller kodväxlingen ett lingvistiskt behov. Andra forskare såsom Håkansson (2003) menar istället att kodväxling ökar i takt med att den språkliga förmågan ökar. Flera av mina informanter uppger att de kodväxlar just för att kompensera för ett ord de
saknar på grund av att de inte kan ordet på det aktuella språket eller för att de just då inte kommer ihåg ordet på det språket. Det vanligaste är att informanterna använder engelska ord då de inte kan eller minns det svenska ordet. Det omvända, att använda svenska ord då de talar sitt modersmål, förekommer hos Isabelle, Simona, Sara och Soror. Simona använder det svenska ordet ”fika” även när hon talar litauiska eftersom det inte finns något ord för fika på litauiska, Sara använder ord som ”okej” och ”ja” då hon talar arabiska och Isabelle har upptäckt det som Grosjean (1982) kallar ”triggering” dvs. att man fortsätter tala på det senast använda språket även om man befinner sig i ett annat språkligt sammanhang. Park (2004) menar att kodväxling enbart förekommer i samtal med andra tvåspråkiga personer. I min studie finns exempel som inte överensstämmer med Parks påstående, Simona använder t.ex. det svenska ordet ”fika” även i hemlandet Litauen och med icke svensktalande personer där. Att informanterna oftast använder engelska som det språk de växlar till om de inte kommer på det svenska ordet kan dock tala för Parks påstående eftersom en majoritet av de människor mina informanter kommer i kontakt med förmodligen förstår och talar engelska. Grosjean (1982) menar att skillnaden mellan kodväxling och lån är att ord vid kodväxling behåller sin ursprungliga form och inte som lånord anpassas efter det andra språkets grammatiska och fonetiska regler. Informanten Inga berättar dock att hon ibland använder litauiska ändelser på svenska ord då hon talar svenska.
Utbytesstudenterna Simona, Inga och Isabelle berättar att de talar engelska med kompisar och det torde vara en följd av att de när de kom till Sverige huvudsakligen talade engelska med sina svenska kompisar. Även Johannes, Mariam och Soror berättar att de talar engelska med en eller flera kompisar och i deras fall beror det på att kompisarna har ett annat
modersmål än de själva har. Hala och Robel som går IB nämner inget om vilket språk de talar med sina kompisar utanför skolan, men engelska är det språk de använder i kommunikationen med sina klasskamrater. Hala är den enda av informanterna som använder engelska i
situationer då hon inte blir förstådd på svenska.