Hala är glad att hon kan mer än ett språk, innan hon kom till Sverige kunde hon sitt modersmål arabiska, nu kan hon tre, arabiska, engelska och svenska.
Johannes anser att han är ”mer på jorden” än enspråkiga. Tvåspråkigheten gör honom mer öppen och gör att han vågar mer, han vågar prata med människor på ett annat sätt.
Simona känner sig säker på att få jobb eftersom hon kan flera språk.
Som tvåspråkig blir man självständigare, stolt och kan tänka i bredare banor säger Isabelle. Hon menar att man förstår andra människor bättre och man blir mer tolerant.
Seda säger att man måste kunna språken, och förklarar att hon har lärt sig språken på olika sätt; tjetjenska hemma av föräldrarna, svenska och engelska i skolan i Sverige, ryska i skolan i Tjetjenien och i Sverige.
Mariam ser inte att tvåspråkigheten har någon direkt påverkan, men hon anser att det enbart är positivt att kunna flera språk.
För Saras del påverkar tvåspråkigheten henne till att vilja lära sig fler språk. Den gör dessutom att hon känner sig stolt över sig själv.
Inga påverkas av sin tvåspråkighet genom att hon blandar två språk och två kulturer, vilket gör att hon blir något mittemellan svensk och litauisk. Hon anser att det är bra att kunna flera språk, hon mår bra av känslan och vetskapen om att hon klarar sig i de flesta situationer tack vare sin tvåspråkighet. För henne är det en självklarhet att hon kan svenska men hon upplever att andra blir imponerade av hennes språkkunskaper.
För Soror har tvåspråkigheten lett till att hon har fler kompisar än vad hon hade haft som enspråkig och tvåspråkigheten har gjort att hon ”lärt sig allt möjligt”.
Robel uppger inte att tvåspråkigheten påverkar honom på något sätt.
4.8.1 Sammanfattning
Tvåspråkigheten påverkar mina informanter i positiv riktning. Hala är glad över sin
tvåspråkighet, Johannes tvåspråkighet gör honom mer öppen och modig. Simona känner sig säkrare på att få jobb i framtiden. Isabelle påverkas av sin tvåspråkighet så att hon upplever att hon är mer tolerant, självständig, stolt och hon har fått ett bredare perspektiv på livet. Inga påverkas av att ha tillgång till två kulturer och genom sin tvåspråkighet känner hon sig säker på att klara sig i olika situationer i livet. Soror ser att hennes tvåspråkighet gett henne vänner hon inte haft som enspråkig.
4.9 Framtiden
Hala vill bevara de språk hon använder nu, arabiska, engelska och svenska. Hon vill att hennes eventuella barn blir tvåspråkiga och hon kommer att försöka bevara svenskan om hon flyttar tillbaka till Irak, t.ex. genom att arbeta som översättare.
Johannes vill bevara alla tre språken, tigrinja, svenska och engelska, med motiveringen att familjen alltid kommer att finnas, han bor i Sverige och engelska är ett språk man alltid behöver. Om han får barn vill Johannes att de ska lära sig tigrinja först och sedan engelska och svenska. Johannes kommer att fortsätta lära sig fler språk, han ska börja läsa italienska hösten 2009.
Simona kommer att fortsätta använda engelska och svenska om hon stannar i Sverige. Hon vill även lära sig italienska och flytta till Italien. Att bevara ryskan tror hon blir svårare eftersom hon inte anser att det språket är speciellt användbart. Hon tror att hennes framtida jobb kommer att avgöra vilka språk som bevaras och hon vill att hennes eventuella barn blir tvåspråkiga.
Isabelle vill bli bättre på franska och engelska, och även om hon inte planerar att stanna i Sverige vill hon bevara svenskan. Om hon får några barn vill Isabelle att de ska bli
tvåspråkiga.
Seda vill bevara alla språk och hon planerar att börja läsa franska hösten 2009. Om hon får några barn ska de lära sig tjetjenska hemma, de andra språken får de lära sig i skolan och de ska själva välja vilka språk de vill lära sig. Seda vill inte tvinga dem att lära sig ett visst språk, men tjetjenska ska vara deras modersmål.
Mariam hoppas att hon kan och vill bevara alla språken oavsett var hon kommer att bo i framtiden. Hon vill stanna i Sverige och då är det viktigt för henne att hennes eventuella framtida barn kan tjetjenska och har det som modersmål, men svenska och engelska är också jätteviktiga.
Sara vill behålla sitt modersmål arabiska och svenskan och hon vill gärna lära sig fler språk. Om Sara flyttar tillbaka till Irak kommer hon förmodligen inte behålla svenskan men om hon bor kvar här kommer hon att behålla arabiskan. Sara vill att hennes eventuella barn ska kunna både svenska och arabiska om de bor i Sverige.
Inga planerar att stanna i Sverige och studera på högskola eller universitet och därför kommer hon att fortsätta använda svenskan. Litauiskan kommer hon att använda när det ges tillfälle och engelskan kommer hon att fortsätta använda. Ryskan är mer tveksamt, men hon tycker det är viktigt att kunna ryska och hon funderar på att besöka en rysktalande släkting för att träna språket.
Soror är övertygad om att hon kommer att förlora persiskan, men arabiskan kommer att finnas kvar eftersom ”den har jag i blodet”. Hon vill behålla svenskan, och engelska är enligt Soror alltid bra att kunna. Om Soror flyttar tillbaka till Irak kommer hon att lära sina
eventuella framtida barn att tala svenska eftersom de kommer att komma till Sverige någon gång.
Robel vill inte förlora något av de språk han talar, och han tycker det är synd att han inte använder italienskan längre. På frågan om han vill att hans eventuella framtida barn ska bli tvåspråkiga säger han att om han får barn i Sverige vill han att de ska lära sig tigrinja och svenska.
4.9.1 Sammanfattning
Alla mina informanter ser en tvåspråkig framtid framför sig. De vill alla behålla de språk de nu talar men det finns hinder i vägen för en del av dem, ett av dem är en eventuell eller planerad flytt till hemlandet, en flytt som för en del av dem kommer att leda till att svenskan försvinner.
Informanterna vill gärna att deras eventuella framtida barn blir tvåspråkiga och då med informantens modersmål som barnets dito.
Johannes, Simona och Seda planerar att studera fler språk inom en relativt snar framtid och Sara vill gärna lära sig fler språk även om det inte finns några konkreta planer på det ännu.
5. Diskussion
Syftet med studien har varit att undersöka tvåspråkiga gymnasieelevers attityder till sin egen tvåspråkighet, vilka för- och/eller nackdelar de ser med att vara tvåspråkig, vilka språk de talar och att undersöka när, hur och varför de växlar mellan sina språk. I syftet ingår inte att bedöma informanternas språkliga förmåga.
I intervjusituationen har de ordinarie rollerna varit ombytta, informanterna fått agera lärare och jag har fått vara elev. Även om ingen av informanterna nämnt något om hur den övriga omgivningen ser på deras tvåspråkighet är jag övertygad om att de upplevt det som positivt att få vara den som vet hur det är att vara tvåspråkig och att få en möjlighet att tala relativt fritt om hur de ser på sina språk och språkkunskaper. Det var heller inte svårt att få informanterna att ställa upp på att bli intervjuade, vilket kan ha sin förklaring i att de såg ett tillfälle att få dela med sig av sin syn på hur det är att leva med flera språk.
5.1 Modersmål
Skutnabb-Kangas (1981) identifierar fyra olika kriterier som kan användas i definierandet av en individs modersmål, ursprungs-, kompetens-, funktions- och attitydskriteriet. När
Skutnabb-Kangas ursprungskriterium, de definierar sitt modersmål som det språk de talar med sina närmaste, såsom föräldrar och syskon. Man kan dock även se exempel på
attitydskriteriet, att koppla identitet till språk, då Johannes och Seda om sina respektive modersmål säger ”Det är jag” och ”Det är jag, det är min identitet”.