men där saknas som sagt fakultetsuppgift for hela 31 personer. Uppgifter for utbildningslinje saknas för sammanlagt 10 personer varav panelomgång svarar för 7. I tablåerna nedan kan vi se hur siffrorna för detta fördelar sig.
Tablå 1 Fördelning panelomgångsvis fil fak, övriga fakulteter samt sak
nade värden.
Fil fak övriga fak/ Saknade Summa högskolor värden
Panelomgång I 471 116 1 588
Panelomgång II 445 143 0 588
Panelomgång III 383 174 31 588
Tablå 2 Fördelning panelomgångsvis utbildningslinjer, ej utbildningslinjer (dvs övriga fak/högskolor än fil fak), saknade värden för utbild
ningslinje samt saknade värden fakultet.
Utbildnings- Saknade värden linje utbildningslinje Panelomgång I 472 0
Panelomgång II 447 3 Panelomgång III 378 7
Anledningen till skillnaderna mellan siffrorna för fil fak i tablå 1 och utbildningslinje i tablå 2 beror på följande. Den person för vilken vi sak
nar fakultetsuppgift vid panelomgång ett har uppgivit utbildningslinje (sär
skild). Vid panelomgång två uppgav 5 studerande som i första hand läste vid spärrade fakulteter/högskolor att de även var registrerade vid utbildnings
linjer, och samma sak uppgav 2 studerande vid panelomgång tre. (se för övrigt bilaga 1).
Vi redovisar dessa siffror för att läsaren inte skall behöva undra över var
för det förekommer skilda bastal. Dessutom föreligger ju här ett besvärande internbortfall på dessa centrala variabler.
Tabell 1:3 Stabilitet/instabilitet med avseende på val av utbildnings
linje vid fil fak efter socialgruppstillhörighet. Relativa frekvenser.
Socialgrupp I Socialgrupp II Socialgrupp III Alla
Stabila 72 70 79 75
Instabila 28 30 21 26
Summa 100 100 100 101
(n) 47 149 174 372
Tabellerna 1:2 och 1:3 är delvis övertäckande eftersom de fakultetsbyten som sker inom fil fak också registreras som byten av utbildningslinjer.
De flesta byten inom fil fak sker dock inom samma fakultet, antingen så att man byter till annan utbildningslinje"^ inom samma fakultet eller så att man byter till särskild utbildningslinje varvid man i stor utsträckning läser ämnen som tillhör samma fakultet.
Det är alltså uppenbart att studenterna från socialgrupp III är stabilast när det gäller att fullfölja en påbörjad utbildningsväg. Hur skall detta tolkas, beror det på att de är "trögrör1igare'' och inte lika snabbt svarar på förändringar på arbetsmarknaden eller beror det på att de har en bestäm
dare yrkesinriktning som kombinerad med sämre ekonomiska resurser (stöd hemifrån m m) gör att de är ovilligare att förlänga studietiden? Detta be-handlas i den rapport som tar upp yrkesval och framtidsförväntningar. 2) De data vi har stöder dock inte uppfattningen att studenterna från social
grupp III "drabbas" av oron på arbetsmarknaden på så sätt att de genom by
ten av utbildningsvägar förlänger studietiden utan kanske snarare så att deras obenägenhet att genom byten pröva sig fram till en utbildning som
1) Det bör dock påpekas att vissa utbildningslinjer "skär över" fakultets
gränserna, så t ex linje 8. Vid eventuella oklarheter från respondentens sida (läser vid utbildningslinje 4 men har uppgett hum fak) så har rätt
ningar skett vid kodningen. Därvid har vi utgått från ämnen respektive utiildningslinjer. Uppenbart är att det råder viss oklarhet om fakultets
tillhörighet bland många studenter . 79 % av dem som bytt utbildningslinje har ej bytt fakultet.
2) Karlsson, J., Framtidsförväntningar och yrkesplaner hos en grupp stu
denter under deras första år vid universitet och högskola. (Kommande rapport).
passar på arbetsmarknaden kan vara till framtida besvär. Detta är dock bara en spekulation eftersom vi ännu inte vet vilket utbildningsbeteende som på lång sikt är bäst: att så snabbt som möjligt klara av en påbörjad utbild
ning eller att pröva sig fram till en utbildning som man dels trivs med och som dels är mest arbetsmarknadsanpassad.
Om man ser till panelen som helhet så är andelen stabila kanske något högre ä n v ä n t a t b å d e m e d a v s e e n d e p å f a k u l t e t s o m u t b i l d n i n g s l i n j e . P å e t t g a n s -ka tidigt stadium av den nya studieordningen kom oroväc-kande rapporter om 2) att studenterna var på väg att överge de fasta utbildningslinjerna, både ge
nom att byta utbildningslinjer och genom att söka sig till särskild utbild
ningslinje. Detta förhållande syns i vilket fall som helst inte gälla i sär
skilt hög grad för den studerade panelen. I fråga om fakultetsbyten är det naturligtvis i hög grad fråga om byten till spärrade fakulteter och avsik
ten att söka sig till dessa kan naturligtvis ha förelegat hos många stude
rande redan vid inträdet till högre studier. När det gäller utbildnings
linjer vid fil fak så är en siffra på 26 % för sådana som bytt inte någon alarmerande siffra.
Kön och stabilitet
Om vi återvänder till frågan om vilka bakgrundsfaktorer som samvarierar med stabilitet och följer den tråden ett slag så kan vi konstatera stora skillnader mellan könen i fråga om stabilitet/instabilitet både med av
seende på fakultet som utbildningslinje.
1) Om man utgår från den ursprungliga svarandegruppen i panelomgång I så kan man naturligtvis tänka sig att bruttobortfallet svarar för en stor andel byten. Begränsar man sig till den jämförelse som är relevant här, dvs att jämföra med panelmortaliteten, så ger en skatt
ning av antalet byten att det är fråga om högst 10-11 % som har bytt fakultet, vilket alltså innebär en fara för underskattning av panelens stabilitet.
2) Se t ex Utbildningsledarna vid Umeå universitet, Några aspekter på den nya studieordningen. Erfarenheter av rutiner och resultat vid Umel"
universitet, stencil, Umeå 1971.
efter kön. Relativa frekvenser.
Män Kvinnor Alla
Stabila 86 77 82
Instabila 14 23 18
Summa 100 100 100
(n) 308 248 556
Tabell 1:5 Stabilitet/instabilitet med avseende linje efter kön. Relativa frekvenser,
Män Kvinnor Alla
Stabila 78 68 74
Instabila 22 32 26
Summa 100 100 100
(n) 242 132 374
Kön, socialgrupp och stabilitet
Är nu detta en entydig könsskillnad eller ligger någon annan skillnad bakom? Det visar sig, som vi kan se av tabell 1:6» att den största andelen kvinnor finns i socialgrupp II och den största andelen män finns i social
grupp III. Vi har tidigare sett att socialgrupp II är minst stabil både