Lagen om diskrimineringsombuds- diskrimineringsombuds-mannen diskrimineringsombuds-mannen

Lagens rubrik. Det föreslås att den nuva-rande tjänsten som minoritetsombudsman omvandlas till en tjänst som diskriminerings-ombudsman. Det är inte motiverat att hålla kvar den nuvarande tjänstebeteckningen ef-tersom det föreslås att ombudsmannens an-svarsområde ska utvidgas till att omfatta alla diskrimineringsgrunder enligt den föreslagna diskrimineringslagen. Diskrimineringsom-budsmannen ska generellt främja likabehand-ling i samhället, inte bara likabehandlikabehand-ling för etniska minoriteter och utlänningar. Idén om

att successivt utvidga ombudsmannens behö-righet till att omfatta även annan än etnisk diskriminering framfördes redan i förarbete-na till lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimineringsnämnden (RP 39/2001).

Det föreslås att bestämmelser om diskrimi-neringsombudsmannen och den nämnd som behandlar likabehandlingsfrågor ska finnas i olika lagar. Till skillnad från diskrimine-ringsombudsmannen ska den föreslagna diskriminerings- och jämställdhetsnämnden också behandla ärenden som gäller jäm-ställdhet mellan könen.

I lagen om diskrimineringsombudsmannen föreslås det bestämmelser om diskrimine-ringsombudsmannens verksamhet till den del bestämmelser om ombudsmannens uppgifter och befogenheter inte finns i diskrimine-ringslagen.

1 §. Diskrimineringsombudsmannen. I det föreslagna 1 mom. sägs att för främjande av likabehandling och förebyggande av diskri-minering finns det en diskridiskri-mineringsom- diskrimineringsom-budsman i anslutning till inrikesministeriet.

Diskrimineringsombudsmannens ansvars-område ska omfatta generellt inriktat främ-jande av likabehandling och förebyggande av diskriminering som avses i diskriminerings-lagen enligt vad som föreskrivs i den diskriminerings-lagen.

Arbetarskyddsmyndigheterna ska dock över-vaka efterlevnaden av diskrimineringslagen i arbetslivet. Jämställdhetsombudsmannen ska alltjämt i enlighet med jämställdhetslagen övervaka efterlevnaden av förbudet mot diskriminering på grund av kön och främjan-det av jämställdhet.

Enligt 2 mom. ska ombudsmannen vara självständig och oberoende i sin verksamhet.

När det gäller avgörandena och verksamhe-ten i övrigt är ombudsmannen således obero-ende av inflytandet från andra aktörer, såsom myndigheter och olika intressegrupper samt parterna i det ärende som ska avgöras. Det viktiga är att ombudsmannen i egenskap av myndighet som övervakar efterlevnaden av lagen agerar självständigt och opartiskt.

Diskrimineringsombudsmannen beslutar självständigt om hur resurserna för ombuds-mannens byrå ska fördelas. Det är av bety-delse för ombudsmannens självständiga verksamhet att det i lagen föreslås en

be-stämmelse om ombudsmannens rätt att själv anställa och utnämna personalen vid sin byrå.

2 §. Utnämning och behörighetsvillkor. En-ligt 1 mom. ska statsrådet utnämna diskrimi-neringsombudsmannen för högst fem år i sänder. Bestämmelsen motsvarar gällande lydelse i 2 § 1 mom. i statsrådets förordning om minoritetsombudsmannen (687/2001).

I momentet föreskrivs det dessutom att den som utnämns är fri från skötseln av annan statlig eller kommunal tjänst under den tid han eller hon fullgör uppdraget som om-budsman. Förslaget motsvarar bestämmel-serna om riksdagens justitieombudsman, di-rektören för Människorättscentret och data-ombudsmannen.

I 2 mom. föreslås det en bestämmelse om behörighetsvillkor för diskrimineringsom-budsmannen. Diskrimineringsombudsman-nen ska ha avlagt en högre högskoleexamen.

Till denna del motsvarar bestämmelsen gäl-lande lydelse i 1 § i statsrådets förordning om minoritetsombudsmannen. Dessutom ska ombudsmannen vara förtrogen med de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna och tjänstens upp-giftsområde. Detta anses vara motiverat med anledning av karaktären hos ombudsmannens uppdrag. Det är meningen att uttrycket ska täcka de grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter som är tryggade genom grundlagen, de internationella kon-ventionerna om de mänskliga rättigheterna och EU-rätten.

Kravet på ledarförmåga motsvarar gällande lydelse i 1 § i statsrådets förordning om mi-noritetsombudsmannen.

3 §. Uppgifter. I paragrafen föreskrivs det om diskrimineringsombudsmannens uppgif-ter. Det föreslagna 1 mom. har karaktär av en hänvisning, och i momentet konstateras det att ombudsmannen ska övervaka efterlevna-den av diskrimineringslagen enligt vad som föreskrivs i den lagen.

Dessutom ska diskrimineringsombudsman-nen även i övrigt främja likabehandling och förebygga diskriminering. Här avses annat främjande av likabehandling och annat före-byggande av diskriminering än tillsyn över efterlevnaden av diskrimineringslagen. Om-budsmannen ska främja likabehandling också på sådana levnadsområden där

ombudsman-nen inte övervakar efterlevnaden av diskri-mineringslagen, exempelvis i arbetslivet.

Tillsynen över efterlevnaden av diskrimine-ringslagen i enskilda fall i arbetslivet ska dock vara en uppgift för arbetarskyddsmyn-digheterna.

Ombudsmannens uppgiftsfält ska omfatta alla diskrimineringsgrunder som är förbjudna enligt diskrimineringslagen. Ombudsman-nens uppgifter inbegriper till exempel att be-vaka förhållandena, villkoren och rättighe-terna för utlänningar, etniska minoriteter och andra grupper som riskerar att utsättas för diskriminering samt att främja likabehand-ling och förebygga diskriminering när det gäller dessa. Även minderårigas rätt att få diskriminering som riktas mot dem upptagen till prövning ska beaktas.

Ombudsmannen ska också vara nationell rapportör om människohandel. Tillsammans med 5 och 6 punkten i momentet motsvarar bestämmelsen gällande lydelse i 2 § 1 mom.

8 punkten i lagen om minoritetsombudsman-nen och diskrimineringsnämnden.

I det föreslagna momentet föreskrivs det om de förfaranden och åtgärder genom vilka ombudsmannen kan främja likabehandling, förebygga diskriminering och fullgöra sitt uppdrag som rapportör om människohandel.

Ombudsmannens verksamhet ska i huvudsak vara vägledande och rådgivande.

Enligt 1 punkten ska ombudsmannen sam-manställa och låta genomföra utredningar, offentliggöra rapporter och ta initiativ. Om-budsmannen ska självständigt besluta om vilka utredningar och rapporter ombudsman-nen anser vara behövlika. Utredningarna kan gälla hur likabehandling uppnås generellt, till exempel när det gäller förhållanden, villkor och rättigheter för utlänningar, personer med funktionsnedsättning och andra grupper som löper risk att utsättas för diskriminering, eller människohandel och fenomen som har sam-band med den. Vad som i artikel 13 i diskri-mineringsdirektivet bestäms om uppgifterna för organ för främjande av likabehandling har beaktats i bestämmelsen. Artikeln genomförs genom den föreslagna bestäm-melsen och genom 19 § 1 mom. i diskrimine-ringslagen (lagförslag 1).

Ombudsmannen kan också ta initiativ för att främja likabehandling och

icke-diskrimi-nering. Ombudsmannen kan till exempel uppmärksamgöra myndigheterna, arbetsgi-varna, utbildningsanordnarna och dem som tillhandahåller varor och tjänster på ett gene-rellt problem eller på strukturell diskrimine-ring som riktas mot en viss befolknings-grupp.

Enligt 2 punkten ska ombudsmannen kunna ge råd och utlåtanden. Genom att ge råd och utlåtanden kan ombudsmannen öka vetska-pen om god praxis för att främja likabehand-ling samt om villkoren för olika minoritets-grupper och om metoderna för att främja li-kabehandling av dem. Ombudsmannen kan till exempel genom att sammanställa bro-schyrer eller ge allmänna råd bistå vid utar-betandet och genomförandet av likabehand-lingsplaner enligt diskrimineringslagen. Om-budsmannen kan ge offer för människohan-del råd i fråga om exempelvis till buds ståen-de rättsmeståen-del. I 19 § i ståen-den nya diskrimine-ringslagen föreskrivs det om ombudsman-nens behörighet att ge rekommendationer och råd om efterlevnaden av den lagen.

Enligt 3 punkten ska ombudsmannen främ-ja informationsverksamhet, fostran och ut-bildning. Ombudsmannen kan till exempel arrangera seminarier och genomföra informa-tionskampanjer om främjande av likabehand-ling och förebyggande av diskriminering.

Enligt 4 punkten ska ombudsmannen delta i europeiskt och internationellt samarbete.

Ombudsmannen kan till exempel följa den internationella utvecklingen inom sitt an-svarsområde och, i den omfattning det be-hövs för skötseln av ombudsmannens uppgif-ter, hålla kontakt med internationella aktörer, exempelvis likabehandlingsmyndigheter i andra länder.

Enligt 5 punkten ska ombudsmannen inom sitt ansvarsområde bevaka hur Finlands upp-fyller sina internationella förpliktelser avse-ende de mänskliga rättigheterna. Dessutom ska ombudsmannen inom sitt ansvarsområde ge akt på hur verkningsfull den nationella lagstiftningen är. Ombudsmannen kan rikta initiativ enligt 1 punkten till de behöriga myndigheterna i syfte att avhjälpa brister som ombudsmannen lagt märke till vid upp-följningen.

Enligt 6 punkten ska ombudsmannen beva-ka fenomen som har samband med

männi-skohandel. Bestämmelsen motsvarar gällande lydelse i 2 § 1 mom. 8 a-punkten i lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimine-ringsnämnden.

I 2 mom. föreslås det en bestämmelse om att diskrimineringsombudsmannen utöver de uppgifter som nämns i 1 mom. också ska sköta uppgifter som ombudsmannen ska skö-ta enligt vad som föreskrivs någon annan-stans i lagstiftningen. Sådana uppgifter före-skrivs bland annat i 152 b § i den gällande ut-länningslagen (301/2004), enligt vilken om-budsmannen har till uppgift att i alla faser övervaka hur avlägsnanden ur landet verk-ställs. Dessutom föreskrivs t.ex. i 209 § i ut-länningslagen om ombudsmannens rätt att på begäran bli hörd i enskilda ärenden som gäll-er asylsökande ellgäll-er utvisning av utlänningar.

4 §. Rätt att få information. Enligt 1 mom.

ska diskrimineringsombudsmannen ha rätt att få den information som är nödvändig för att ombudsmannen ska kunna utföra sina till-synsuppgifter. Ombudsmannens rätt att få in-formation bestäms enligt ombudsmannens befogenheter.

I fråga om diskrimineringslagen ska om-budsmannen följaktligen ha rätt att få infor-mation av myndigheter och andra organ som sköter offentliga förvaltningsuppgifter, av utbildningsanordnare och läroanstalter samt av dem som tillhandahåller varor och tjäns-ter. Enligt förslaget ska ombudsmannen inte övervaka efterlevnaden av diskriminerings-lagen i arbetslivet i enskilda fall, vilket inne-bär att ombudsmannens rätt att få informa-tion inte gäller de nämnda aktörerna i deras egenskap av arbetsgivare.

För att ombudsmannen ska kunna utföra sina uppgifter enligt utlänningslagen ska om-budsmannen ha rätt att få den information som är nödvändig av myndigheter och andra organ som sköter offentliga förvaltningsupp-gifter.

Tillsynsobjekten ska lämna ombudsman-nen sådan information som är nödvändig för skötseln av de uppgifter som föreskrivs för ombudsmannen. Det föreslås att ombuds-mannen också ska ha rätt att få sekretessbe-lagda uppgifter. Ombudsmannen ska ha rätt att få information avgiftsfritt.

I fråga om diskrimineringslagen motsvarar förslaget 7 § 1 mom. i lagen om

minoritets-ombudsmannen och diskrimineringsnämn-den. Rätten att få information när det gäller utlänningslagen preciseras dock i förhållande till bestämmelsen i gällande lag så att det fö-reskrivs att information ska kunna fås förut-om av myndigheter också av andra organ som sköter offentliga förvaltningsuppgifter.

I det föreslagna 2 mom. föreskrivs det om ombudsmannens rätt att få information som behövs för verksamheten som nationell rap-portör om människohandel.

Ombudsmannen ska ha rätt att få informa-tion av myndigheter och andra organ som sköter offentliga förvaltningsuppgifter samt av de tjänsteleverantörer som deltar i tillhan-dahållandet av tjänster och stödåtgärder en-ligt 33 § i lagen om mottagande av personer som söker internationellt skydd (746/2011) eller som får statsbidrag för verksamheten mot människohandel. Med myndigheter av-ses här även arbetarskyddsmyndigheter.

Tillsynsobjekten ska lämna ombudsman-nen sådan information som behövs för sköt-seln av de uppgifter som föreskrivs för om-budsmannen. Det föreslås att ombudsmannen också ska ha rätt att få sekretessbelagda upp-gifter.

I 7 § 1 och 3 mom. i den gällande lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimine-ringsnämnden föreskrivs det om ombuds-mannens rätt att få information för verksam-heten som nationell rapportör om människo-handel. Det föreslås att ombudsmannens rätt att få information ändras i förhållande till den gällande bestämmelsen så att det föreskrivs att uppgifter ska kunna fås inte bara av myn-digheter utan också av andra organ som skö-ter offentliga förvaltningsuppgifskö-ter.

Enligt sista meningen i det föreslagna mo-mentet ska ombudsmannen dock ha rätt att få personuppgifter endast om det är nödvändigt för skötseln av de föreskriva uppgifterna som rapportör om människohandel. Bestämmel-sen motsvarar i sak gällande lydelse i 7 § 3 mom. i lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimineringsnämnden. Den föreslagna bestämmelsen formuleras dock så att den är förenlig med dagens sätt att föreskriva om rätt att få sekretessbelagda personuppgifter.

5 §. Rätt att få redogörelser. I paragrafen föreskrivs det om diskrimineringsombuds-mannen rätt att av myndigheter och andra

or-gan som sköter offentliga förvaltningsuppgif-ter, av utbildningsanordnare och läroanstal-ter, av arbetsgivare, av dem som tillhandahål-ler varor eltillhandahål-ler tjänster samt av deras anställda få redogörelser som behövs för skötseln av ombudsmannens uppgifter.

Redogörelser kan begäras till exempel när de behövs för skötseln av ombudsmannens uppgifter för att förtydliga den information som ombudsmannen fått med stöd av 4 § 1 mom. eller som ombudsmannen i övrigt behöver få redogörelser om för att kunna sköta sina uppgifter.

Enligt propositionen ska ombudsmannen inte övervaka efterlevnaden av diskrimine-ringslagen i enskilda fall i arbetslivet. Om-budsmannen ska dock ha rätt att också i fråga om arbetslivet göra utredningar i enlighet med det som föreslås i 3 § 1 mom. 1 punkten.

I praktiken är det fråga om ombudsmannens behov av att av arbetsgivarna få redogörelser om allmän praxis inom en bransch. Utifrån de redogörelser som ombudsmannen fått ska ombudsmannen inte kunna ingripa när det gäller huruvida arbetsgivaren har följt lagen i ett enskilt fall.

Bestämmelsen motsvarar delvis det som i 7 § 2 mom. i den gällande lagen om minori-tetsombudsmannen och diskriminerings-nämnden föreskrivs om upplysningsskyldig-het.

Enligt sista meningen i det föreslagna mo-mentet ska rätten att få redogörelser dock inte gälla uppgifter om sådana omständighe-ter som den som redogörelsen begärs av har rätt att vägra vittna om. Bestämmelsen be-hövs för att säkerställa personens skydd mot självinkriminering och motsvarar gällande lydelse i 7 § 2 mom. i lagen om minoritets-ombudsmannen och diskrimineringsnämn-den.6 §. Inspektionsrätt. I den föreslagna para-grafen föreskrivs det om ombudsmannens rätt att utföra inspektioner som behövs för tillsyn över efterlevnaden av diskriminerings-lagen. Minoritetsombudsmannen har inte nå-gon liknande inspektionsrätt som den som nu föreslås. Syftet med bestämmelsen är att om-budsmannen ska få bättre möjligheter att ef-fektivt övervaka efterlevnaden av diskrimine-ringslagen.

Enligt paragrafen ska ombudsmannen få inspektera en myndighets, utbildningsanord-nares och läroanstalts lokaler samt lokalerna hos den som tillhandahåller varor eller tjäns-ter. Ombudsmannen ska få inspektera bara om inspektionen behövs för tillsynen över ef-terlevnaden av diskrimineringslagen i ären-den som hör till ombudsmannens ansvarsom-råde. Behov av att inspektera kan uppkomma till exempel när det finns anledning att miss-tänka att någon har förfarit i strid med diskrimineringslagen eller att i den lagen fö-reskrivna förpliktelser inte har uppfyllts i öv-rigt.

Inspektioner ska inte få utföras i utrymmen som används för boende av permanent natur.

Vid inspektion ska bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen (434/2003) iakttas.

7 §. Rättshjälp. I den föreslagna paragrafen föreskrivs det att diskrimineringsombuds-mannen kan bistå eller förordna en underly-dande tjänsteman att bistå den som blivit ut-satt för diskriminering eller repressalier eller som är ett potentiellt offer för människohan-del i syfte att trygga den personens rättighe-ter eller vid behov skaffa honom eller henne rättshjälp i det syftet.

Den föreslagna bestämmelsen motsvarar i sak gällande lydelse i 4 § i lagen om minori-tetsombudsmannen och diskrimineringsom-budsmannen, dock ändrad så att den före-slagna utvidgningen av diskrimineringsom-budsmannens ansvarsområde har beaktats.

Diskrimineringsombudsmannen kan med stöd av den föreslagna bestämmelsen ge rättshjälp på alla levnadsområden som omfat-tas av diskrimineringslagens tillämpningsom-råde. För att rättshjälp ska ges ska det inte heller längre förutsättas att ombudsmannen anser att ärendet är av avsevärd betydelse för förebyggande av diskriminering eller för rät-tigheterna för ett potentiellt offer för männi-skohandel. Dessutom föreslås det vissa änd-ringar av ordalydelsen.

8 §. Berättelser. Enligt det föreslagna 1 mom. ska ombudsmannen årligen ge stats-rådet en berättelse om sin verksamhet.

Diskrimineringsombudsmannens hela an-svarsområde, människohandel och fenomen som har samband med människohandel med-räknade, ska behandlas i berättelsen.

Till skillnad från vad som för närvarande gäller enligt lagen om minoritetsombuds-mannen och diskrimineringsnämnden ska diskrimineringsombudsmannen ge in berät-telsen till hela statsrådet i stället för till inri-kesministeriet. Med tanke på berättelsens allmänna relevans för samhället är det moti-verat att den lämnas in till statsrådet. När det gäller människohandel motsvarar den före-slagna bestämmelsen gällande lydelse i 2 a § 2 mom. i lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimineringsnämnden.

Enligt 2 mom. ska ombudsmannen en gång vart fjärde år ge riksdagen en berättelse om hur principen om likabehandling har realise-rats. Uttrycket ”en gång vart fjärde år” inne-bär att berättelsen i regel ska ges en gång per valperiod vid en tidpunkt som anses vara lämplig.

I fråga om ärenden som rör likabehandling kommer berättelsen att omspänna hela an-svarsområdet för ombudsmannen. Diskrimi-nering inom olika levnadsområden ska be-handlas i berättelsen och den ska också kun-na innehålla till exempel utdrag ur utredning-ar som ombudsmannen gjort eller låtit göra.

Även förekomsten av människohandel och fenomen som har samband med människo-handel i Finland ska behandlas i berättelsen till riksdagen. Till denna del motsvarar be-stämmelsen gällande lydelse i 2 a § 2 mom. i lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimineringsnämnden.

I det föreslagna momentet föreskrivs det dessutom att diskrimineringsombudsmannen ska kunna ge berättelsen tillsammans med jämställdhetsombudsmannen. En gemensam berättelse kan behövas till exempel för att behandla diskriminering på flera grunder och korsande diskriminering.

9 §. Diskrimineringsombudsmannens byrå.

Enligt 1 mom. ska diskrimineringsombuds-mannen ha en byrå med ett behövligt antal föredragande och anställda. Föredragandena ska ha mångsidig förtrogenhet ombudsman-nens uppgiftsområde, till exempel frågor som gäller personer med funktionsnedsättning, ut-länningar och människohandel.

Enligt 2 mom. ska diskrimineringsom-budsmannen utnämna tjänstemännen vid sin byrå och anställa den övriga personalen vid byrån. Bestämmelsen är viktig med tanke på

ombudsmannens självständiga och oberoen-de ställning. Den föreslagna bestämmelsen avviker från 2 § i statsrådets gällande förord-ning om minoritetsombudsmannen, enligt vilken inrikesministeriet ska utnämna tjäns-temännen vid ombudsmannens byrå och an-ställa personal i arbetsavtalsförhållande.

I 3 mom. föreslås det en bestämmelse om ombudsmannens behörighet att godkänna en arbetsordning för byrån. I likhet med 2 mom.

utgör bestämmelsen ett led i ombudsmannens oberoende och självständiga ställning.

10 §. Delegationen för likabehandlings-ärenden. I det föreslagna 1 mom. föreskrivs det att för utbyte av information mellan aktö-rer och myndigheter som är av betydelse för det allmänna främjandet av likabehandling och för förebyggande av diskriminering samt för behandling av frågor som gäller handling finns det en delegation för likabe-handlingsärenden i anslutning till ombuds-mannens byrå.

Delegationen ska bestå förutom av företrä-dare för de myndigheter som övervakar lika-behandlingslagstiftningen också av företräda-re för de ministerier som saken gäller och för de frivilligorganisationer och övriga aktörer som är betydelsefulla när det gäller att före-bygga diskriminering. Med hänsyn till be-stämmelserna i artikel 33 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktions-nedsättning kan delegationen också behandla frågor om likabehandling i näringslivet och arbetslivet. Nämnden kan ha sektioner.

Delegationen ska utses av statsrådet för en treårsperiod.

Enligt det föreslagna 2 mom. ska närmare bestämmelser om delegationens uppgifter, sammansättning och verksamhet utfärdas ge-nom förordning av statsrådet. Bestämmelsen motsvarar det som i 5 § i den gällande lagen om minoritetsombudsmannen och diskrimi-neringsnämnden föreskrivs om sättet att ut-färda bestämmelser om delegationen.

11 §. Vite. Enligt 1 mom. ska diskrimine-ringsombudsmannen kunna förena den skyl-dighet att ge information som föreslås i 4 § och den skyldighet att lämna redogörelser som föreslås i 5 § med vite.

Den föreslagna bestämmelsen om vite mot-svarar 7 a § i den gällande lagen om minori-tetsombudsmannen och

diskriminerings-nämnden. Enligt den paragrafen kan om-budsmannen förena skyldigheten att lämna upplysningar med vite. Det kan anses att möjligheten att förelägga vite behövs för att på ett effektivt sätt tillförsäkra ombudsman-nen rätt att få information.

I sista meningen i det föreslagna momentet föreslås en bestämmelse om undantag enligt vilken vite dock inte ska få föreläggas en person som det finns anledning att misstänka för brott, om uppgifterna gäller någon omständighet som har samband med brotts-misstanken. Bestämmelsen behövs för att till-försäkra en sådan person skydd mot

I sista meningen i det föreslagna momentet föreslås en bestämmelse om undantag enligt vilken vite dock inte ska få föreläggas en person som det finns anledning att misstänka för brott, om uppgifterna gäller någon omständighet som har samband med brotts-misstanken. Bestämmelsen behövs för att till-försäkra en sådan person skydd mot