• No results found

Lagförslag om skydd för arbetstagare i tidsbegränsade anställningar

5. Begränsningar för tidsbegränsade anställningar

6.4 Lagförslag om skydd för arbetstagare i tidsbegränsade anställningar

Regeringen har avfärdat kommissionens kritik och hävdar att den svenska lagstiftningen sammantaget utgör ett fullgott skydd mot missbruk av följande på varandra visstidsanställningar. EU-kommissionen stod hela tiden fast vid sina ståndpunkter och den svenska regeringen gav slutligen vika och har nu presenterat ett lagförslag i Ds 2011:22.192

6.4.1 Behov av lagändring

I utredningen menar regeringen att visstidsanställningar fyller en synnerligen viktig funktion på arbetsmarknaden och ska ses som komplement till tillsvidareanställning. De menar att det idag inte finns några faktiska antydningar på att missbruk av flera på varandra följande tidsbegränsande anställningar förekommer.193

Regeringen skriver med hänvisning till EU-domstolens praxis (se 2.2, målet C-212/04 Adeneler m.fl.) att nationella bestämmelser måste tolkas direktivkonformt. Detta innebär att nationella domstolar har vid tillämpningen av nationell rätt en skyldighet att i den omfattning det är möjligt tolka lagen mot bakgrunden i direktivets ordalydelse och syfte. Detta för att det resultat som avses med direktivet ska uppnås. Det innefattar tolkning av bestämmelser som trätt i kraft både före eller efter direktivet. Regeringen fastställer att ”Kravet på en direktivkonform tolkning av nationell rätt följer av fördragets systematik, eftersom det medger att de nationella domstolarna inom ramen för sin behörighet säkerställer att EU-rätten ges full verkan när de avgör tvister som anhängiggjorts vid dem”.194 Vidare menar regeringen att direktivet har inneburit en förändring av rättsläget i Sverige, varav tidigare praxis blivit mindre väsentlig och med den bakgrunden kan det vara väsentligt att genomföra ett förtydligande så att missbruk av på varandra följande visstidsanställningar inte får ske.195

                                                                                                                         

190  Ibid,  s.10.  

191  Svenska  regeringens  svar  på  EU-­‐kommissionens  formella  underrättelse,  s.11.    

192  http://tco.se  

193  Ds  2011:22,  s.77.    

194  Ibid.,  s.77-­‐78.  

195  Ibid.,  s.77-­‐78.    

6.4.2 Lagförslagets syfte och lydelse

Syftet med lagförslaget är att förtydliga det som redan gäller och inte att förändra rättsläget.

Förtydligandet ska innebära en tvingande regel och ska innefattas i 4§ LAS: 196

Anställningsavtal gäller tills vidare. Avtal om tidsbegränsad anställning får dock träffas i de fall som anges i 5 och 6 §§. Träffas i annat fall ett sådant avtal, eller kombineras anställningar enligt 5 och 6§§

på ett sätt som utgör ett missbruk, kan arbetstagaren på det sätt som anges i 36§ få domstols förklaring att avtalet ska gälla tills vidare […]197

Enligt regeringen bör det framgå direkt av lagtexten att om visstidsanställningar används av arbetsgivaren på ett sätt som kan betyda missbruk, kan arbetstagaren gå till domstol och få fallet prövat och förklaring att anställningen ska gälla tills vidare.198 Ändringen innefattar inte den första tidsbegränsade anställningen som träffas, utan avser missbruk av flera på varandra följande visstidsanställningar (allmän visstidsanställning, vikariat, säsongsanställning och när arbetstagaren fyllt 67 år samt provanställning). Avgörande för om det är missbruk som förekommer är enligt regeringen: ”[…]om arbetsgivaren i själva verket har ett konstant och varaktigt behov av arbetskraft, men ändå använder sig av upprepade tidsbegränsade anställningar.”199

Domstolen får pröva från fall till fall om det är tal om kringgående av huvudregeln om tillsvidareanställning. Arbetstagaren ska göra sannolikt att det är en ogiltig tidsbegränsad anställning. Arbetstagaren kan begära ett interimistiskt beslut på att anställningen ska gälla tills tvisten avslutats och behåller då lön och andra förmåner tills dom faller.200

Enligt regeringen bör lagändringen träda i kraft snarast, eftersom det finns ett pågående överträdelseärende mot Sverige. Bedömning har gjorts att ändringen ska kunna träda i kraft den 15 juni 2012.201

                                                                                                                         

196  Ds  2011:22,  s.91-­‐92.    

197  Ibid.,  s.13.  

198  Ibid.,  s.78.  

199  Ibid.,  s.101.    

200  Ibid.,  s.102.    

201  Ibid.,  s.84.  

6.4.3 Remissyttranden om lagförslaget

Förslaget på förtydligande avseende missbruk av visstidsanställningar har varit ute på remiss där en rad olika instanser lämnat svar.202

I sitt remissyttrande påpekar TCO att de anser att regeringens förslag inte är tillräckligt för att uppfylla de krav som ställs i EU:s visstidsdirektiv. TCO har uppfattningen att Sverige i enligt EU-rätten ska införa ett individuellt, tydligt och förutsägbart lagskydd för visstidsanställda arbetstagare. De menar att lagstiftningen kan bli verkningslös eftersom det inte definierats vad begreppet missbruk innebär. TCO hävdar att det är svårt som arbetstagare att skaffa tillräcklig bevisning när mål om kringgående av LAS enligt lagstiftningen ska prövas i domstol. Det är nästintill omöjligt för den enskilda arbetstagaren att uppnå det beviskrav som ställs.203 Fortsättningsvis pekar de även på att arbetstagare inte vill angripa ett missbruk hos en arbetsgivare då det skulle kunna leda till att denne inte får fortsatt tidsbegränsad anställning eller till och med tillsvidareanställning.204 De anser att en yttersta sammanlagd tidsgräns för vikariat och allmän visstidsanställning ska sättas till två år.205 De påpekar också att intermittent anställda fortfarande står utanför anställningsskyddet trots den föreslagna nya bestämmelsen.206

SULF skriver i sitt remissyttrande att förslaget på förtydligande inte är tillräckligt för att förhindra missbruk inom universitets- och högskolesektorn. De vill se en högsta tidsgräns (tidsmässig spärr) för användandet av alla tidsbegränsade anställningar för att hindra möjligheten att använda olika tidsbegränsade anställningar efter varandra för samma arbetsuppgifter.207

SACO menar att lagförslaget inte är tillräckligt för att leva upp till visstidsdirektivets krav för att förhindra missbruk och att det blir svårt för arbetstagare att bevisa missbruk enligt den föreslagna nya regeln. Dels för att beviskravet är högt ställt, dels för att det är svårt för arbetstagare att visa på missbruk som har sin grund i arbetsgivarens arbetskraftsbehov. SACO föreslår i stället en maximal tidsgräns på 36 månader för fri visstidsanställning, vikariat och

                                                                                                                         

202  För  att  se  komplett  lista  med  remissinstanser:  

http://www.icistockholm.se/content/1/c6/16/41/62/eb28145e.pdf  

203  TCO,  Remissyttrande  Ds  2011:22,  s.7.    

204  Ibid.,  s.5.    

205  Ibid.,  s.9.  

206  Ibid.,  s.8.    

207  SULF,  Remissyttrande  Ds  2011:22,  s.2.      

provanställning. För arbetstagare som fyllt 67 år ställer de sig tveksamma om de ska räknas in i den totala tiden. Att ålder får ses som en objektiv grund för särbehandling är förenligt med visstidsdirektivet.208

Arbetsgivarverket menar i sitt remissvar att den svenska regleringen uppfyller kraven enligt EU och har implementerat visstidsdirektivet på ett korrekt sätt. Något förtydligande av lagstiftningen är därmed inte nödvändigt och anser därför att nya lagstiftningen inte bör träda i kraft. Anledningen är att de tycker lagförslaget är otydligt, det kommer medföra ett ökat antal tvister och att det finns risk för att arbetsgivare kommer att avstå från att anställa.209

Svenskt Näringsliv ställer sig också negativa till förtydligandet av lagstiftningen. I lagstiftningen finns inga kriterier för vad som avses med missbruk av tidsbegränsade anställningar. Förslaget ska innebära ett förtydligande, vilket enligt Svenskt Näringslivs åsikt, inte kan sägas ha fullbordas eftersom missbruksbegreppet inte förklaras. De menar att det otydliga införandet av missbruksbegreppet kan få negativa effekter för arbetstagares möjligheter att få en tillsvidareanställning och något förtydligande behövs således inte.210

LO menar att missbruk av på varandra följande visstidsanställningar är ett utbrett problem och pekar på den beroendeställning den visstidsanställda befinner sig i. Visstidsanställda vill inte hamna i otal med arbetsgivaren, eftersom det kan minska möjligheterna till fortsatt anställning. LO menar att förslaget inte uppfyller kraven som ställs i klausul 5.1 i visstidsdirektivet och anser, precis som TCO, att det borde införas en övre tidsgräns eller begränsning på antal visstidsanställningar.211

                                                                                                                         

208  SACO,  Remissyttrande  Ds  2011:22,  s.2.    

209  Arbetsgivarverket,  Remissyttrande  Ds  2011:22,  s.1-­‐2.  

210  Svenskt  Näringsliv,  Remissyttrande  Ds  2011:22,  s.4.    

211  LO,  Remissyttrande  Ds  2011:22,  s.2.    

Related documents