Uppdraget som styrelseledamot innebär ett stort förtroende och ansvar. Ett aktiebolags ändamål är att verka för aktieägares intresse. Frågan kan då tänkas vara hur viktigt det är att tillsätta en styrelse som innehar tillräcklig kunskap och erfarenhet gällande de uppgifter som följer med styrelseuppdraget. Det åläggs ett stort ansvar på styrelsen i ett aktiebolag, då de enligt 8:4 ABL huvudsakligen ska ansvara för bolagets organisation och förvaltning av bolagets angelägenheter. Risken att personer åtar sig uppdraget som styrelseledamot utan att vara medvetna om vilka lagstadgade skyldigheter och vilket ansvar som medföljer uppdraget verkar vara vanligt förekommande, vilket vi sett i bland annat NJA 2017 s. 110, Svea hovrätt, DOM 2012-09-27, mål nr T 1587-12 samt Svea hovrätt DOM 2017-03-14, mål nr T 134-16.
En revisor ska enligt 9:11 ABL besitta kunskap angående ett aktiebolags ekonomiska angelägenheter och dess redovisning. Kunskapen ska vara så omfattande att revisorn ska kunna genomföra sitt uppdrag, med beaktande av ett aktiebolags storlek och beskaffenhet. En revisor som endast utfört revision och haft uppdrag i exempelvis mindre privata aktiebolag bestående av närståendekretsen kan inte åta sig uppdraget som revisor i större börsnoterade aktiebolag.
Anledningen till det är att revisorn då inte besitter tillräcklig kunskap att utföra revision av ett sådant aktiebolag. Något sådant kvalifikationskrav ställs inte i ABL på styrelseledamöter. Som vi redogjort för ovan kan det vara enklare att utföra ett uppdrag i ett mindre privat aktiebolag än ett stort börsnoterat aktiebolag då ett större aktiebolag av mer komplicerad och omfattande karaktär.
För att få titulera sig som kvalificerad revisor framställs i lag flera olika kvalifikationer som måste vara uppfyllda, bland annat att auktoriserade revisorer måste inneha en revisorsexamen avlagd hos revisorsinspektionen. Det gick fram till och med år 2002 att erhålla en titel som godkänd revisor utan avlagd revisorsexamen. Det går att utläsa i förarbete att avskaffandet av denna möjlighet bland annat var att kompetensnivån bland revisorer skulle öka. I ABL stadgas däremot inga krav gällande kvalifikationer på styrelseledamöter. Kan det tänkas vara nödvändigt att diskutera om ett liknande krav som ställs på revisorn också bör ställas på styrelsen i form av ett kvalifikationskrav?
42 En godkänd revisor som inte avlagt revisorsexamen vid revisorsinspektionen är inte berättigad att självständigt åta sig uppdraget för exempelvis större börsnoterade aktiebolag. Den typen av revisor får endast utföra revision av större börsnoterade aktiebolag vid sidan av auktoriserade revisorer. Anledningen till det kan därmed tänkas vara att godkända revisorer utan avlagd revisorsexamen inte uppfyller den höga kompetens som är nödvändigt för att åta sig ett sådant komplicerat och omfattande uppdrag. Det kan därför konstateras att det är nödvändigt med formell kompetens vid utförandet av uppdraget som revisor i ett aktiebolag. Utbildningskravet som åligger auktoriserade revisorer säkerställer för aktieägare att revisorerna besitter nödvändig praktisk och teoretisk kunskap. Revisorns ändamål är att verka för aktieägarnas intresse och det är då av betydelse att de har förtroende för denne, vilket ett kompetenskrav kan bidra till. En styrelseledamot i ett aktiebolag ska även de verka för aktieägarnas intresse samt säkerhetsställa att bolagets organisation utformas så att organisationen är ändamålsenlig, det vill säga aktiebolaget ska generera vinst till aktieägarna. Både uppdraget som styrelseledamot och revisor innebär ett stort förtroende och ansvar, det som bolagsorganen bland annat har gemensamt är att de ska verka för aktieägarnas intresse. Det kan då betraktas som märkligt att det i ABL endast framställs krav på specifik kompetens för revisorn och inte styrelseledamöterna.
Det finns inte för aktiebolag några begränsningar för vilken typ av verksamhet som får bedrivas. Det kan därför tänkas vara problematiskt att införa ett verksamhetsinriktat kvalifikationskrav på styrelseledamöter, eftersom diverse aktiebolag är i behov av olika sorters kunskap och specifika kvalifikationer. Kvalifikationskravet kan därför tänkas vara generellt och därmed inte verksamhetsinriktat. Kravet skulle kunna omfatta de kvalifikationer som
”behövs” för att ha tillräcklig kunskap , gällande organets lagstadgade förpliktelser, så att styrelseledamöterna är medvetna om deras lagstadgade förpliktelser enligt bland annat ABL.
Det skulle vara en intressant diskutera om ett kvalifikationskrav skulle kunna motverka att liknande problematik som uppstått i NJA 2017 s. 1101 fortsättningsvis inträffar. Av uppsatsens tre framförda rättsfall kan konstateras att det inte är en självklarhet för styrelseledamöter gällande medvetenhet om styrelsens lagstadgade förpliktelser i ABL. Det är även viktigt att framföra argument till varför ett kvalifikationskrav på styrelseledamöter skulle medföra negativa konsekvenser för aktiebolag. Kravet skulle kunna resultera i det blir svårare och mer tidskrävande att tillsätta en styrelse men även att färre antal individer åtar sig uppdraget som styrelseledamot då dem inte uppnår de kvalifikationer som kravet då skulle ställa. Kanske skulle antalet aktiebolag minska då det blir mycket svårare att finna styrelseledamöter som uppfyller alla kvalifikationer.
43
8. Slutsats
Uppsatsen sista kapitel behandlar våra slutgiltiga reflektioner och åsikter.
Det kan enligt vår mening konstateras att ansvarsfördelningen mellan styrelsen och revisorn i ett aktiebolag tydligt framgår av lag. Vi anser att det därför inte borde vara några oklarheter angående bolagsorganens diverse lagstadgade förpliktelser och vilka som ansvarar för vilka områden i ett aktiebolag. I NJA 2017 s. 1101 förtydligar högsta domstolen ansvarsfördelningen mellan styrelsen och revisorn. Styrelsens huvuduppgifter framkommer i 8:4 ABL, där det bland annat framgår att styrelsen ska se till så att aktiebolagets organisation är utformat så att medelsförvaltningen, bokföringen och aktiebolagets ekonomiska förhållanden generellt kontrolleras på ett betryggande sätt. Likväl som regeringen anser vi att det tydlig framgår i lagrummet vem som har det yttersta ansvaret för ett aktiebolag. Revisorns främsta uppgift stadgas i 9:3 ABL och innebär att denne ska granska aktiebolagets räkenskaper samt bolagsledningens förvaltning. Det kan tydligt utläsas i lagrummet att revisorn är aktiebolagets kontrollorgan. Det kan med anledning av den ansvarsfördelning och de lagstadgade förpliktelser styrelsen och revisorn i ett aktiebolag besitter konstateras att styrelsen inte fullt ut kan förlita sig på revisorns granskning av aktiebolagets räkenskaper. Anledningen till att styrelsen inte kan förlita sig på revisorns granskning av räkenskaperna fullt ut är för att styrelsen besitter det yttersta ansvaret för aktiebolagets räkenskaper.
Det finns ett flertal indikationer som tyder på att ett lagstadgat kvalifikationskrav för styrelseledamöter skulle vara nödvändigt. Genom NJA 2017 s. 1101 kan konstateras att styrelseledamöterna inte haft kännedom om deras skyldigheter som bolagsorgan. Det resonemanget förstärks genom att styrelseledamöterna själva yttrat sig gällande att om revisorn hade informerat dem om att en kontrollbalansräkning skulle upprättats hade de gjort det. I Svea hovrätt, DOM 2012-09-27, mål nr T 1587-12 samt Svea hovrätt DOM 2017-03-14, mål nr T 134-16 kan det utläsas ytterligare indikationer som påvisar att det saknas kunskap hos styrelseledamöter i aktiebolag när det gäller utföra uppdraget lagenligt. Även i dessa fall upprättades aldrig någon kontrollbalansräkning, även fast det förelåg kapitalbrist i bolaget. Vi anser att styrelseledamöterna i fallet NJA 2017 s. 1101 med stor sannolikhet upptäckt att det egna kapitalet understeg mer än hälften av det registrerade aktiekapitalet om varit medvetna om de lagstadgade förpliktelser som följer med uppdraget. Enligt vår mening, bör styrelsen varit medveten om den kritiska situation som pågick i Q-bolaget. Här kan vi se ett tydligt resultat på att omedvetenhet gällande styrelsens lagstadgade huvuduppgifter resulterar i negativa påföljder. En ledamot som åtar sig ett styrelseuppdrag bör ha den inblick som krävs för att kunna fullgöra ett uppdrag där lagen ska efterföljas.
Vi anser att det bör lyftas om åtgärder i form av införande av ett lagstadgat kvalifikationskrav på styrelseledamöter skulle kunna vidtas. Precis som för en revisor, bör det även ställas krav på en ledamot. Förslag om innehållet i kravet anser vi ska vara ett generellt utformat krav för en styrelseledamots kvalifikationer. Det kan inte endast förutsättas att styrelseledamöterna vill undgå personligt betalningsansvar, utan även att aktieägarna kan förlita sig på att deras styrelse är tillräckligt medvetna och handlar i enlighet med ABL. Vi anser därmed genom ovanstående resonemang att ett införande av kvalifikationskrav på styrelseledamöter i aktiebolag skulle anses vara nödvändigt, det skulle inte bara vara gynnsamt för styrelseledamöterna utan även för aktieägare.
44