Ledamoten Orring har i en reservation an-fört övergripande anmärkningar mot be-tänkandet. Jag kan i stort sett instämma i de grundläggande invändningarna (avsnitt 1) i hans reservation och vill från mina spe-ciella utgångspunkter anföra följande.
Jag ansluter mig till betänkandets förslag att TRU:s nuvarande produktionsenhet och SR:s utbildningsprogramenhet slås samman till en produktionsenhet, men avviker från majoriteten i TRU-kommittén, såtillvida som jag föreslår att en sådan sammanslagen enhet förläggs inom ramen för SR:s organi-sation. Ett fristående rundradioföretag för utbildningsprogram bör enligt min uppfatt-ning inte komma ifråga förrän det finns sär-skilda kanaler för sådana program. Att låta två självständiga produktionsföretag - SR och det nya TRU - permanent dela på ut-rymmet inom samma kanaler är nämligen att skapa en situation som lätt kan leda till onödiga konflikter, vilket också bekräftas av erfarenheter från länder med liknande organisationslösningar.
Det nya TRU kan lätt råka i den situa-tionen att SR, som enligt radiolag och avtal med staten har ansvaret för vad som går ut i etern, anser sig tvungen att vägra utsänd-ning av en serie eller enstaka program i en serie, som det i värsta fall kan ha investerats betydande belopp i. Sådana situationer skulle givetvis kunna undvikas genom att SR hade full insyn i TRU:s produktioner hela pro-duktionskedjan igenom, men detta vore en
personalkrävande granskning och en irrita-tionsanledning, som enklast undviks genom att produktionsuppgifterna kvarligger hos, resp övertas av SR.
Det beskrivna läget skulle också kunna undvikas genom att SR fråntogs sin ensam-rätt att avgöra vilka program som skall fö-rekomma i rundradiosändning från sändare i riket (enligt 5 § radiolagen). TRU-kom-mittén har emellertid - enligt min uppfatt-ning med rätta - ansett att den inte bör gå in på den frågan i sitt betänkande, då ju en annan statlig utredning (RUT 69), som har att ta ställning till behovet av sändningsut-rymme för inte bara utbildningsprogram utan också program för allmän samhällsin-formation, med nödvändighet kommer in på sändningsrättsfrågan och frågor av orga-nisatorisk natur. Det förhållandet att dessa problem ännu inte har utretts förefaller mig vara skäl nog mot att nu bestämma sig för att sammanslå SR:s skolprogramorgan och TRU till ett särskilt produktionsföretag vid sidan av SR men beroende av SR:s rättig-heter och skyldigrättig-heter enligt radiolagen m fl föreskrifter och med krav på sändningsut-rymme i SR:s programkanaler i långt större utsträckning än hittills.
När det gäller programutformningen är det ofta ingen klar gränslinje mellan allmän-na program och vuxenundervisningspro-gram. Detta gäller framför allt om man med en vuxenkurs inte bara avser att ge underlag för studier utan också vill väcka intresse och söka uppnå studievärvande
effekter. Skillnaden består i sådant fall inte i programmens utformning utan i det för-hållandet att undervisningsprogrammen in-går i ett sammanhang utöver programserien:
studier av kurslitteratur, gruppdiskussioner, korrespondens mm.
Ju närmare utbildningsprogrammen ligger den allmänna programverksamheten i äm-nesval och utformning, desto angelägnare förefaller det mig vara att de samplaneras med det allmänna utbudet inom ett och samma företag.
Så som arbetsuppgifterna skisseras i be-tänkandet för den föreslagna sammanlagda enheten har produktion av eterdistribuerade program fått en helt dominerande plats och produktion av banddistribuerade program beskrivits som beställningsuppdrag åt myn-digheter i av allt att döma begränsad om-fattning. Det förefaller mig då naturligast att förlägga denna produktion till det före-tag som framställer eterdistribuerade pro-gram här i landet, SR, så mycket mera som detta företag - även om det skulle upprättas ett nytt rundradioföretag enligt betänkandets förslag - har ambitionen att fortsätta sända både vuxenutbildningsprogram och förskole-program inom ramen för den avgiftsfinansi-erade verksamheten.
De icke eterdistribuerade programmen kan då produceras antingen av SR eller av något läromedelsproducerande företag som är berett investera i elektronisk utrustning, väl i första hand Utbildningsförlaget. För att inte hittillsvarande service till avnämarna skall försämras - de får ju den s k mjukva-ran i eterutbudet gratis och betalar endast för band och kopiering på AV-centraler, i skolor etc - bör enligt min uppfattning en-dast material- (band-) och kopieringskostna-der tas ut av avnämarna, om denna form av distribution blir aktuell. Innehållet i kasset-terna, banden etc skall alltså fortfarande till-handahållas kommuner, institutioner etc utan direkt kostnad för dem.
I betänkandet nämns det föreslagna nya företagets behov av tillgång till vissa av SR:s resurser. Detta behov är enligt min uppfatt-ning större än vad som antyds i texten. I själva verket tenderar utvecklingen att gå
mot ett så kraftigt sambruk av resurser att det också talar för samorganisation. Jag be-gränsar mig här till ett par förhållanden som inte beaktats i betänkandet. SR har som bekant en väl utvecklad distriktsorganisa-tion, och den personella och tekniska resurs som detta innebär måste komma också ut-bildningsprogrammen till godo. Detta gäller inte bara för regionala utbildningsprogram (som lärarprogrammet Skolrutan) och regio-nala komplement till läromedelspaket enligt principen »regionalradion är vårt fjärde me-dium» (1) riksskolradio 2) skol-tv 3) trycksa-ker mm 4) regional skolradio), utan det gäl-ler också all riksprogramproduktion soni av olika skäl (huvudsakligen de medverkandes hemvist) måste göras i andra studior än Norrköpings. Inte minst blir det nödvändigt att för den här verksamheten utnyttja Stock-holm som distriktskontor. Ett aktivt engage-mang i verksamheten av pedagoger och and-ra medverkande som företräder olika lands-ändar och olika institutioner är för övrigt från många synpunkter önskvärt.
Vi kan alltså konstatera att den samman-slagna utbildningsprogramenheten måst*?
repliera på SR:s distriktsorganisation liksom på en rad av SR:s centrala resurser, fram-för allt filmarkiv, inspelningsarkiv och gram-mofonarkiv, men också personella resurser som utlandskorrespondenter, SR:s interna-tionella byrå mm. Det vore verkligen inte rationellt att bygga upp motsvarande resur-ser också utanför SR.
Också förslaget om utlokalisering av TRLN enheten och SR:s utbildningsprogramenhet till Norrköping talar för att den samman-slagna enheten placeras inom SR:s organisa-tion. I Norrköping har SR börjat förbereda uppförandet av en av sina resurscentraler för det allmänna programutbudets regionala produktioner. Det synes då lämpligt att bilda ett gemensamt produktionscentrum för re-gionalprogram och utbildningsprogram i stället för att bygga upp en regional resurs-central inom SR:s organisation och ett pro-duktionscentrum för utbildningsprogram som ett fristående företag.
Den naturliga slutsatsen av här kort be-rörda förhållanden är enligt min
uppfatt-ning att den sammanslagna enheten TRU-UTB placeras inom ramen för SR:s organi-sation, i varje fall till dess att det upprättas
särskilda kanaler för utbildningsprogram, vilket i längden torde vara det rimligaste, om man verkligen vill satsa stort på eter-burna utbildningsprogram.
Utbildningsmyndigheternas inflytande över planeringen av de eterdistribuerade produkterna kan säkerställas genom avtal av det slag som sedan decennier existerar mellan SR och SÖ i fråga om skolprogram-verksamheten (enligt vilket SR åtar sig att producera skolprogram efter planer som grundar sig på »gemensamt företagna un-dersökningar och bedömningar av skolvä-sendets aktuella behov»). Beställningspro-duktioner av program för distribution på annat sätt har SR hittills inte utfört för skolväsendet. Företaget förklarade sig emel-lertid redan i samband med arbetet på Ra-dioutredningens skoldelegations betänkande (1963) berett att åta sig sådana uppdrag.
När det gäller vuxenutbildningsprogram har både SR och TRU rådgivande kommit-téer för diskussion av programplaner. Den fortsatta förekomsten av en sådan kommit-té med den vida förankring i »Organisa-tionssverige» som SR:s kommitté har ger avnämarna möjlighet till inflytande över ut-budets inriktning.
De ekonomiska vinster som på osäkra och svårbedömda grunder räknas med i betänkandet torde i själva verket bli små -om några alls - när SR:s interndebiterings-system är fullt utvecklat och utbildningspro-grammen i tv huvudsakligen produceras i för ändamålet speciellt byggda studior i de nya lokalerna i Norrköping. (Framställnings-kostnaderna för utbildningsprogram i ljud-radio är enligt betänkandet lägre på SR än på TRU.)
Jag föreslår alltså att den sammanslagna enheten TRU-UTB förs till SR, och avråder från att det, innan resultaten av RUT 69 föreligger, fattas beslut om att skapa ett nytt rundradioföretag.
Vad gäller beställningsförfarandet delar jag uppfattningen att det kommer an på ve-derbörande myndighet att definiera
insats-behov och i samband med det utveckla de-taljerade målbeskrivningar, men jag finner betänkandets beskrivning av produktions-processen oklar. I princip rör det sig om ett trepartsförhållande mellan beställaren av läromedlet (myndigheten), dess producent (enligt min uppfattning SR), och dess utvär-derare - en arbetsform som bör gälla obe-roende av distributionssätt, dvs vare sig programmen sänds via etern eller sprids på annat sätt. (Det förtjänar här nämnas att SR noga följer utvecklingen av nya distribu-tionsformer, bl a i de nordiska rundradio-företagens pågående utredning om den nya kommunikationsteknologiens återverkan på etermedierna).
Produktionsföretagets uppgift är att fram-ställa programmen enligt givna målbeskriv-ningar. Detta uttrycks ofta som en teknisk insats. Riktigare är att tala om ett under-visningsteknologiskt betraktelsesätt. Den fö-reslagna samlade enheten TRU-UTB skall utveckla ett mediekunnande som måste lig-ga i botten för undervisningsteknologin. Ett producerande företag måste ha klart mandat att i produktionsledet självständigt fatta de beslut som det finner riktiga: att välja me-dier, att välja medverkande (författare, pe-dagogisk expertis) etc. I sista hand är det en fråga om förtroende gentemot lärarkåren, både i dess egenskap av producenter och medverkande - fast anställda eller på fri-lansbasis knutna till verksamheten - och i dess egenskap av programmens konsumen-ter. Lärare planerar lektionerna i skolan på grundval av gällande läroplan. Planering av tv- och radioserier bör principiellt ske under samma förutsättning, nämligen samspel mel-lan produktionsenhet och mottagare. Ut-prövning och revidering av produkterna är den tredje länken i produktionsprocessen och fullgörs inom produktionsenheten. Den slutgiltiga utvärderingen däremot, som ger produkten ett slags VDN-märkning, en ga-ranti att man med den kan nå de uppsatta målen, bör handhas av en instans i samhäl-let som är självständig gentemot både be-ställare och producent. Bebe-ställare, producent och utvärderare är självständiga var och en inom sitt kompetensområde, och de svarar
alltså i ett triangulärt samspel inom ett öp-pet system för en produktutveckling i tre led. Denna problematik anser jag inte har uppmärksammats på ett tillfredsställande sätt i betänkandet.