Ledstråk, naturliga eller konstgjorda

Ledstråk består av flera sammanhängande element, olika ytor eller orienteringspunkter. Dessa är sammankopplade till ett nät. Flera ytor eller orienteringspunkter bildar ett sammanhängande ledstråk. Dessa ytor eller orienteringspunkter ger information om ledning, varning eller val.

Ledstråk behöver vara utformade på ett logiskt och konsekvent sätt så att de stödjer hur personer med synnedsättning lär sig att orientera sig. Det underlättar t.ex. om inte ledstråket ändrar typ, t.ex. växlar mellan naturliga och konstgjorda och tillbaka igen på korta sträckor.

Ledytor behöver vara utformade så att de kan följas taktilt med teknikkäpp. Det innebär t.ex. att strukturen är framträdande och att konstgjorda ledstråks förändringar inte görs småskaligt.

Platser där det uppstår glapp i ledningen med naturliga ledytor kan exempelvis vara vid indragna fasader, korsande gångvägar eller vid andra öppna ytor.

Naturliga ledytor består av de element som miljön skapas av samt element som kan infogas i den på ett naturligt sätt. Exempel på naturliga ledytor, element i miljön, är fasad, upphöjd eller nedsänkt kant, plantering, mur, samt olika ytbeläggningar som gräs mot asfalt, grus mot plattor med mera. Naturliga ledytors taktila skillnader skapas framför allt genom ytstrukturer eller nivåskillnader.

Kontrast mot omgivningen kan exempelvis åstadkommas genom att material med avvikande struktur och ljushet fälls in i markbeläggningen, t.ex. tydligt kännbara plattor i asfaltsytor. Smågatsten mot asfalt ger inte tillräcklig taktil kontrast för att vara godtagbar naturlig ledyta.

För att uppfylla kravet om beständighet vid val av beläggningsmaterial är det viktigt att tänka på hur ljushetsvärdet påverkas av väta och slitage.

En naturlig avgränsning är utformad på ett sådant sätt att den är upptäckbar med käpp. Exempelvis kan det vara en längsgående tvärslå högst 300 mm över marken på ett räcke. Det kan också vara en upptäckbar sittbänk placerad under en trappa som hindrar gående att slå huvudet i trappan. Ytterligare ett exempel på lösning är att gående leds förbi hindret med ett kantstöd, se Figur 8.30. gående att slå huvudet i trappan.

Figur 8.30 Exempel på ett hinder där gående leds förbi med ett kantstöd.

8.6.5.1 Konstgjorda ledytor

8.6.5.2 Konstgjorda varningsytor

Förutsättning

Råd i detta avsnitt är kopplade till krav under Gemensamma krav 6.4 Trafiksäkerhet.

Varningsytor kan användas där en varning är lämplig även vid andra platser än där gångstråk avbryts av en köryta.

Större nivåskillnader, t.ex. på torgytor, som är orimliga att bygga bort kan märkas ut med varningsmarkering.

Skurna kupoler gör att teknikkäppen hakar tag i ytan och ger en distinkt känsla i handen och därmed blir lättar att upptäcka.

Skurna kupoler gör att den taktila informationen som varningsytan ger via käppen skiljer sig från de signaler som en sinusyta ger till handen via käppen.

8.6.5.3 Konstgjorda valytor

8.6.5.4 Omgivande ytor

Eftersom möjligheten att upptäcka ledytan med käpp beror av taktil kontrastverkan mellan ytor så behöver de omgivande ytorna till konstgjorda ledytor alltid vara släta. Upptäckbarheten kan även påverkas av exempelvis om det finns brunnslock i och direkt bredvid ledstråket.

Eftersom varningsytor främst används i korsningspunkter behöver den släta ytan anpassas till korsningens utformning. Därför kan det vara svårt att alltid åstadkomma en slät yta på 0,60 m bredvid varningsytan.

8.6.6 Möblering

8.6.6.1 Möblerinszon

Möblering av gaturummet bör ske i möbleringszon tydligt avskild från gångbana och cykelbana med exempelvis avvikande beläggning.

Möbleringszonens uppgift är att ge plats för gatuutrustning som inte är lämplig att placera i andra ytor där den skulle utgöra ett hinder.

Lokalisering av gatuutrustning till en möbleringszon är särskilt viktig för synskadade som behöver en zon fri från hindrande föremål för att inte tappa orienteringen. Möbleringszon kan ha olika bredd beroende på gatans karaktär och vad som behöver placeras där, exempel se Figur 8.31.

*Måttet 1,2 m avser smal stolpe (diameter 60 mm). Vid kraftigare stolpe ökas måttet i motsvarande grad.

Figur 8.31 Möbleringszon, exempel.

Vid stor tillgänglig bredd kan möbleringszon med exempelvis trädrad läggas mellan gångbana och cykelbana vilket ger god åtskillnad mellan gående och cykeltrafik.

8.6.6.2 Belysning

8.6.6.3 Placering av träd, belysning, stolpar för vägmärken m.m.

Träd bör inte stå för nära vare sig fasader eller kantstöd. Ett vanligt träd bör om möjligt inte placeras närmare fasad än 7,0 m (5,5 m om man räknar med återkommande beskärning). I smala gaturum används smalkroniga träd. Smalkroniga träd bör inte stå närmare fasad än 4,0 m då fasaden har fönster till bostäder eller arbetslokaler. Man bör då också räkna med återkommande beskärning för att säkra rimligt ljusinfall genom fönstren.

Träd bör placeras på ett sådant avstånd från kantstöd att snöupplag får plats.

På gata som saltas bör träd inte stå närmare kantstöd än 2,0 m. Övrig möblering som t.ex. belysningsstolpe inordnas i samma zon som träd.

Vid trädrad bör det inbördes avståndet mellan belysningsstolpar anpassas till det inbördes avståndet mellan träden och belysningsstolpar placeras mitt emellan träden, se exempel Figur 8.32.

Figur 8.32 Exempel på samordnad placering i längsled av belysningsstolpar och träd

Träd och belysningsstolpar på samma sida av gata/GCM-väg bör helst vara placerade i samma linje. Armaturer bör då sitta på arm för att nå utanför trädkronors skuggverkan. Belysningsarmatur kan också monteras på linspänn för att helt undvika trädkronors skuggverkan.

Vägmärke bör i första hand placeras på befintlig stolpe, exempelvis belysningsstolpe. Belysningsstolpe måste i så fall vara testad som bärare av vägmärke.

Vid behov av att placera stolpe så nära fasad som möjligt bör prövas som alternativ att fästa vägmärke, armatur eller dylikt direkt på fasaden.

Vid övergångsställe intill cykelbana, där vägmärke ”Övergångsställe” bör vara placerat nära körbanekant, kan utrymme för stolpe skapas genom utbyggnad av klack eller med annan förändring av linjeföringen, se exempel Figur 8.33.

Figur 8.33 Exempel på anpassning av utformning så att stolpe för vägmärke Övergångsställe inte behöver ställas i cykelbana.

Vid placering av träd intill spårväg behövs ett stort avstånd till bana och

kontaktledning på grund av risk för rotinväxt i spårområde, lövhalka, bladlusdagg, beläggning som lägger sig på isolatorerna (elfara) m.m.

8.6.6.4 Uteserveringar

Vid uteservering behövs en fast avgränsning för att en person med synnedsättning som använder käpp ska ges möjlighet att upptäcka hindret. En kant eller tvärslå parallellt längs med marken gör så att en person kan upptäcka hindret med käppen i tid. Om tvärslån försetts med horisonella ribbor som sträcker sig längre ner än tvärslån fastnar teknikkäppen i dessa och försvårar gåendet.

8.6.6.5 Varningsmarkering av möbler, nivåskillnader och hinder

För exempel på avgränsning som varningsmarkering, se avsnitt 8.6.56 Ledstråk, naturliga eller konstgjorda.

8.6.7 Trappa, ramp och hiss

När ramp anordnas som alternativ väg bör lutning på ramp samt antal vilplan anpassas så att inte onödigt långa omvägar skapas mellan målpunkter.

8.6.7.1 Ramp

För personer med rullator eller rullstol är vilplan viktiga för att hastigheten nerför rampen inte ska bli för stor.

För personer med nedsatt rörelseförmåga kan det vara svårt att använda fler än två ramper efter varandra. Där fler ramper efter varandra krävs bör åtgärder vidtas. Exempel på åtgärder är bänkar och längre vilplan.

Om avåkningsskydd (kantstöd) saknas bör ramp förses med ett räcke 0,1-0,3 m över mark då risk annars finns att synskadade kan gå in i räcket, eller inte känna kanten. Vilplan bör förses med bänk, som placeras så att den inte utgör ett hinder.

8.6.7.2 Trappa

Antalet steg mellan vilplan bör vara högst 8, så att trappan inte blir för lång.

För att en trappa ska vara bekväm att gå så behöver förhållandena mellan plansteg och sättsteg följa trappformeln. Förklaring till sättsteg och plansteg anges i Figur 8.34.

Figur 8.34 Lämpligt stegutförande mellan sättsteg och plansteg Gångriktningen i trappan är bra att bryta, så att varje trapplopp är tydligt. Gångriktningen bryts effektivt genom att den parallellförskjuts.

Trapporna bör vara slutna (inte genomsiktliga) så att ledarhundar inte kan se igenom trappan och oroas av rörelse och annat under denna. Därför används sättsteg.

Trappsteg med nos medför risk för att häkta tag och snava och bör därför undvikas. Trappbredden bör vara minst 1,5 m, observera att detta skiljer sig från måttkrav i stationsmiljö, En trappa som är bredare än 2,5 m bör delas med en handledare i mitten. Vilplan bör förses med bänk, som placeras så att den inte utgör ett hinder.

8.6.7.3 Varningsmarkering i trappa

Kontrastmarkering på trappor utomhus görs med fördel med prickar.

Kontrastmarkering med ett 50 mm brett streck kan utomhus förväxlas med skuggor om de inte görs i vitt.

Kontrastmarkering av trappor bör göras på ett konsekvent sätt inom ett område.

8.6.7.4 Ledstång i trappa och ramp

Ledstång utformas ergonomiskt så att den är lätt att greppa om. Det innebär att ledstångens detaljutformning gör det lätt att greppa och hålla om stången. En platt ledstång är exempel på en dåligt utformad ledstång då den inte blir lätt att greppa om. Ledstångsutformning kan göras enligt Figur 8.35.

Figur 8.35 Exempel på ledstångsutformning

8.6.7.5 Hiss

Ytterligare krav på hissar som är avsedda för transport av personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga finns i Boverkets föreskrifter och allmänna råd om hissar och vissa andra motordrivna anordningar, {BFS 2011:12} med ändringar, bilaga 5:1, avsnitten 1.2 och 1.6.1.

I {SS-EN 81-70} finns även exempel på lämpliga manöver- och signalorgan.

8.6.8 Bänk/vilplats

Sittplatser bör finnas på torg, vid hållplatser, på perronger, vid trappor och med jämna mellanrum längs gångvägar och i parker.

Bänkars utformning stödjer med fördel rörelsen upp från sittande. En fri yta under sittytan är viktig för att kunna placera benen under bänken då en person reser sig. Tillgängliga sittplatser bör därför ha en framkant som skjuter ut minst 100 mm i jämförelse med begränsningen vid marken. Möjligheten att resa sig begränsas om sittplatsen har en rak vertikal framsida.

Vilplatser kan vid knappa utrymmen ordnas med ett sittstöd i form av en sittbräda eller annat lämpligt stöd.

En ledstång har en dubbel funktion, den ger stöd då en person går i en lutning, men ger också stöd att stå och vila en stund.

Där lutningskrav är omöjliga att följa på grund av topografins förutsättningar bör bänk eller viloplats finnas.

8.7 Detaljutformning av hastighetssäkring

In document VGU RÅD (Page 102-107)