Korsning utan trafiköar (A) har normalt ett körfält i varje tillfart, se Figur 10.6. I tätort kan flerfältig primärgata förekomma.
Figur 10.6 Exempel på utformning av korsningstyp A
En 4-vägs A-korsning bör av trafiksäkerhetsskäl utformas som två förskjutna 3-vägskorsningar.
Typ A ger mycket god framkomlighet, särskilt för stora ledade fordon genom att korsningen dimensioneras för (Lps)A. Om korsningsvinkeln är mindre än 90 grader behöver typfordon Lps, som svänger till vänster från primärvägen, gena över motriktat körfält. I ogynnsamma fall kan därför ett väntande fordon vid stopp/väjningslinjen hindra ett svängande typfordon Lps. Om en sådan situation inte kan accepteras måste korsningsvinkeln ändras eller korsningen utformas som typ B.
Figur 10.7 Exempel på utformning av korsningstyp B
Typ B, är vid landsbygdsförhållanden kanaliserad med trafikö i sekundärvägen och vanligen reglerad med väjningsplikt, med eller utan stoppskyldighet. Till- och frånfarter är normalt enfältiga. I tätort kan trafikö på primärväg förekomma för att underlätta passage för gående och cyklister, se avsnitt
Korsningen kan utformas som eller 4-vägskorsning, alternativt två förskjutna 3-vägskorsningar. Avståndet mellan anslutningarna bör vara minst 50,0 m för att medge s-sväng med stora ledande fordon. Utformningen medger utrymmesklass A för typfordon Lps.
3-vägskorsning typ B kan förses med högeravsvängs- eller högerpåsvängskörfält till/från primärvägen. Hänsyn till siktkrav är viktiga.
Trafiköns uppgift är att hindra genande svängar, öka korsningens synbarhet från sekundärvägen och att ge gående och cyklister möjlighet att korsa sekundärvägen och/eller primärvägen i två etapper. I det senare fallet bör trafikön utformas med refug. Kanaliseringen innebär dock en viss begränsning av stora ledande fordons
framkomlighet.
Trafiköns standardform har bestämts både med hänsyn till svängande fordons utrymmesbehov, (Lps)A, och synbarhet från sekundärvägen. Trafikkön bör alltid förses med trafikledarmärke och kan även förses med refug. Refugens form och storlek beror på syftet med refugen.
Korsning med vänstersvängskörfält på primärväg (C), se Figur 10.8, har
vänstersvängskörfält på primärvägen kanaliserat med trafikö för att minska riskerna för påkörning bakifrån och för att öka framkomligheten på primärvägen. Refug kan förekomma för att underlätta för gående att korsa, se avsnitt… Korsningstyp C har i övrigt normalt inga extra körfält.
Trafiköns uppgift är att hindra genande svängar, öka korsningens synbarhet från sekundärvägen och att ge gående och cyklister möjlighet att korsa sekundärvägen och/eller primärvägen i två etapper. I det senare fallet bör trafikön utformas med refug. Kanaliseringen innebär dock en viss begränsning av stora ledande fordons
framkomlighet.
Trafiköns standardform har bestämts både med hänsyn till svängande fordons utrymmesbehov, (Lps)A, och synbarhet från sekundärvägen. Trafikkön bör alltid förses med trafikledarmärke och kan även förses med refug. Refugens form och storlek beror på syftet med refugen.
Typ C kan förses med högeravsvängskörfält från primärvägen. Den kan också förses med högerpåsvängskörfält från sekundärvägen.
Figur 10.9 Typ C med högeravsvängs- eller högerpåsvängskörfält
Primärvägen som ligger horisontalkurva kan möjliggöra vägbanebreddningen som utformas på ett estetiskt tilltalande sätt. Kontrakurvor kan då undvikas i de
genomgående körfältens linjeföring.
Primärvägens tvärfall bestäms av horisontell linjeföring för genomgående körfält. Vid breddning på raklinje bör väljas radier, minst 500 m vid VR70 och minst 1000 m vid VR90, för att kunna ha dubbelsidigt tvärfall.
Genomgående körfält i primärvägen bör utformas med oförändrad bredd och var för sig med mjuk linjeföring. Kanalbredd bestäms av möjligheten att passera andra fordon längs kanaliserade avsnitt i korsningen. För att en buss/lastbil ska kunna passera en cyklist behövs 4,5–5,0 m och för att en personbil ska kunna passera ett långsamgående fordon behövs 4,5–5,5 m.
Breda kanaler bör undvikas. De ökar korsningens yta och gör korsningen svår att överblicka för svängande och korsande fordon. Största kanalbredd på 9,0 m väg bör vara högst 4,5 m och på 13,0 m väg 5,0 m.
Vägrenars bredd bestäms av kanalbredd, genomgående körfälts bredd,
vägmarkeringsklass och separeringsform. Även om en vägren lokalt kan göras smal i avsnitt med vänstersvängskörfält bör vägrensbredden av estetiska skäl hållas konstant genom korsningen och utjämnas mjukt till vägrensbredd enligt vägens typsektion.
Trafiköarna bör utföras som spärrområden. Minimibredd är vid normal utformning 0,1 m, 0,2 m eller 0,4 m. Utformningen styr genomgående trafik till genomgående körfält och bör ge god ledning och bekvämt körsätt för vänstersvängande trafik.
Eventuell refug bör göras kort enligt Figur 10.10. Refuger är nödvändiga om korsande GCM-trafikanter behöver väntutrymme, se avsnitt
Figur 10.10 Exempel på kanalisering
Spärrmarkeringar kan förses med trafikdelartavlor och vägbaneretroreflektorer för att öka synbarheten. Ett kraftfullt sätt att öka synbarheten av alla typer av C korsningar är att sätta upp vägvisningen i portal, se Figur 10.11.
Figur 10.11 Exempel på kanalisering med spärrområde och portalvägvisning Vid övergång från två till ett körfält bör hopvävningen ske före korsningen.
Mitträcket på mötesfri väg bör utformas enligt principerna i Figur 10.12.
I ytterkurva monteras det extra räcket längs vänstersvängskörfältet enligt nedersta bilden i Figur 10.12. Räcket bör ges tillräcklig längd enligt Krav 2020:029 VGU, Tabell 7.10 så att dess funktion säkerställs.
Figur 10.12 Räckesplacering i korsning typ C på mötesfri väg, principfigur Övergång från ett till två körfält kan göras enligt övre bilden i Figur 10.13.
Figur 10.13 Korsningstyp C på mötesfri väg (räcken ej illustrerade). Hopvävning kan utformas enligt Figur 10.13, nedre bilden.