Huruvida Francks orgelverk skall spelas med perfekt legato, eller mer luftigt, finns det olika åsikter om, varav några tas upp här.
Idén att spela med perfekt legato kan sägas ha introducerats i Frankrike 1862 genom publikationen av Lemmens orgelskola Ecole d'orgue sur le plain-chant romain, även om Lorets artiklar publicerats några år tidigare. Vad som utmärker denna orgelteknik är bl a bundet pedalspel, med användande även av klackarna, samt ett strikt legatospel i manualerna,
194 Kivy, Peter. Authenticities. s 20.
195 Angerdal/Hellsten/Fagius. Organistpraxis. s 182; Busch, Hermann Josef. Zur Interpretation der französischen Orgelmusik. s 100. 196 Il ne me souvient pas d'avoir entendu Franck nous faire une observation sur la manière de jouer une pièce de Bach, de Mendelssohn ;
aucun conseil sur les tempi, sur le style, la technique, la registration. Il semblait nous croire parfaitement capables de sentir par où notre jeu pouvait pècher, et il trouvait vain de nous le dire. Fauquet, Joël-Marie. César Franck. s 477.
med fingersubstitution, fingerglissando och notes communes.197 Notes communes innebär att, när två olika stämmor efter varandra spelar samma ton, upprepas den inte, utan hålls kvar. År 1857 medverkade Franck i utgivandet av ackompanjemang till gregorianska melodier. I förordet till en av volymerna skriver Franck att när en ton är gemensam för flera, på varandra följande ackord, skall den hållas så länge som tonen finns kvar i harmonin.198 Detta visar att
Franck kände till och använde sig av denna legatoteknik. Möjligen skulle det kunna tänkas indikera att det är fel att anta att Franck spelade med ett approximativt legato, men frågan är om det visar att Francks tolv stora orgelverk alltid skall spelas med perfekt legato?
Fortfarande runt 1880 var det en nyhet att spela legato med notes communes, enligt Helga Schauerte-Maubouet. Exempelvis Léon Boëllmanns199 sätt att notera, visar att han inte alls förutsatte ett systematiskt användande av denna teknik, till skillnad från vad Marcel Dupré200 senare skulle komma att göra; detta trots att Boëllmann studerat för Lemmens-eleven Clément Loret.201 År 1857 gav Sigismund Neukomm ut en orgelskola202, där han förklarar notes
communes. Emellertid dröjde det ända till slutet av seklet innan denna teknik spreds till ett mer allmänt användande.203
Murray berättar att Saint-Saëns, som ju också studerade orgel för Benoist, spelade brutna ackord (arpeggion) och skalor på piano, med något separerade toner, även i snabba tempi, och antar därför att han spelade med ett sådant artikulerat legato också på orgel.204 Denna
uppfattning om Saint-Saëns beskrivs också av Ton van Eck, som också citerar Saint-Saëns, vilken säger "det eviga legatot är så falskt och monotont"205.
I Emmanuels bok står det att Franck skrev orkestral orgelmusik och brydde sig föga om det perfekta legato som Lemmens, och hans lärjungar, skapade.206 Även Hermann J. Busch instämmer i detta och skriver att Francks spelteknik inte var legatobaserad.207
197 Schauerte-Maubouet, Helga. Boëllmann L'Œuvre d'Orgue II. s XIII.
198 Quand une note est commune à plusieurs accords consécutifs, il faut la tenir aussi longtemps qu'elle se maintient dans l'harmonie. Jaquet-
Langlais, Marie-Louise, i L'Orgue, No 44. s 21.
199 Léon Boëllmann (1862-97). Tonsättare, organist i Saint-Vincent-de-Paul.
200 Marcel Dupré (1886-1971). Tonsättare, professor vid Pariskonservatoriet, organist i Saint-Sulpice. 201 Schauerte-Maubouet, Helga. Boëllmann L'Œuvre d'Orgue II. s XIII.
202 Sigismund Neukomm (1778-1858): Elementary Method for Learning to Play the Organ. Novello & Co, London. 203 van Eck, Ton. Gratia Discipulorum. s 115.
204 The reports of persons who heard him lead one to conclude that his piano arpeggios and scales, especially in rapid tempo, comprised
with astonishing finesse the tiniest separation of note from note, remaining scintillating and graceful and even. Lacking evidence to the contrary, we may presume a like touch at the organ. Murray,Michael. French Masters of the Organ. s 56.
205 Le legato perpetuel si faux et si monotone. van Eck, Ton. Gratia Discipulorum. s 129.
206 Franck, peu préoccupé du legato absolu que créèrent Lemmens et ses disciples, écrit de la musique d'orgue orchestrale. Emmanuel,
Maurice. César Franck. s 102.
207 César Francks Spieltechnik basierte keineswegs auf dem Legato, wie vielfach angenommen wird. Busch, Hermann Josef. Zur
I Archbold/Petersons bok framför Marie-Louise Jaquet-Langlais först att det var Widor som införde "legato-skolan", enligt Lemmens principer, i Frankrike.208 Senare i samma artikel skriver hon att Franck bör spelas legato, och hänvisar då till fingersättningar för några verk av J S Bach, vilka Franck gjorde åt eleverna på den kända skolan för blinda, Institut National des
Jeunes Aveugles.209 Ännu senare i samma bok skriver Daniel Roth att Lemmens metod kom
in i officiell fransk orgelpedagogik 1891 då Widor efterträdde Franck som professor, (men att en annan Lemmens-elev, Clément Loret, hade lärt ut denna teknik på den privata musikskolan Ecole Niedermeyer, innan dess).210 Jacques van Oortmerssen tillbakavisar Jaquet-Langlais Bach-forskning som bevis för legato hos Franck, eftersom de fingersättningar som Franck angett är samma som man funnit i tyska källor från samma tid.211
Rollin Smith skriver på övertygat sätt "I all César Francks musik är normen perfekt legato."212 Senare i samma bok mildrar han dock sitt tidigare uttalande, då han, med Prière och Choral I som exempel, påpekar att vissa partier är omöjliga att spela legato, även om man har lika stora händer som Franck, och att Franck, genom att skriva så, måste ha avsett att man inte skall spela legato där.213
Murray anser att det finns två olika traditioner att spela Franck. Den ena härstammar från bl a Tournemire, via Langlais, och har ett fritt synsätt på rytm, frasering och legato, men håller sig till Francks registreringar. Den andra härstammar från bl a Guilmant, via Dupré, och förhåller sig striktare till rytm, frasering och legato, men modifierar registreringarna.214 (Även boken
Organistpraxis tar upp dessa skolor, men inte beträffande legatospel.)
Enligt Ton van Eck spelade Franck inte notes communes i polyfona passager, utom för att behålla melodilinjen då en ton i sopranstämman följdes av samma ton i altstämman. I exempelvis Prière bör man spela så tätt som möjligt, men utan notes communes. Franck strävade efter ett legatospel utan överdrifter och utan notes communes.215
208 Jaquet-Langlais, Marie-Louise, i Archbold/Peterson. French Organ Music from the Revolution to Franck and Widor. s 153. 209 Jaquet-Langlais, Marie-Louise, i Archbold/Peterson. French Organ Music from the Revolution to Franck and Widor. s 183. 210 Roth, Daniel, i Archbold/Peterson. French Organ Music from the Revolution to Franck and Widor. s 193.
211 van Oortmerssen, Jacques. GOArt Research Reports, Volume 2. s 138.
212 In all of the music of César Franck absolute legato is the norm. Smith, Rollin. Playing the Organ Works of César Franck. s 59. 213 Smith, Rollin. Playing the Organ Works of César Franck. s 136.
214 Murray,Michael. French Masters of the Organ. s 83.
Francks orgellärare, Benoist, rekommenderade legato för relativt långsamma stycken
(Andante och Adagio), men i relativt snabba stycken skulle legato och détaché216 alterneras. Samma skrev Adolphe Miné i sin orgelskola.217
Joris Verdin säger också, beträffande legato då man spelar Franck, att man bör spela legato i långsamma verk, eller partier, men luftigare när man spelar raskt, och motiverar det med att perfekt legato leder till långsamma tempi, precis som ett snabbare tempo leder till mindre legato. De raska tempi som diskuteras nedan, gör ett perfekt legato mycket svårt att uppnå. När en melodislinga kräver legato bör man förstås spela så, enligt Verdin. Det approximativa legato som Dupré kritiserar hos Franck, var troligen medvetet, eftersom ett approximativt legato medger ett friare spelsätt än perfekt legato.218 Se nedan även Verdins tankar om tempo hos Franck.
Beträffande pedalspelets legato gör högerfotens placering på svällartrampan det omöjligt att spela legato, vilket diskuteras i avsnittet om pedalspel. Att enbart spela med vänsterfoten är dock, enligt Verdin, inte en strikt regel, utan högerfoten kan hjälpa till då den inte behöver sköta svällaren.219
Jean Langlais220 ansåg att ju mindre efterklang i rummet, desto mer legato skulle användas.221 Roth påpekar också att man bör spela med mer legato i torr akustik än då rummet har lång efterklang. Före dessa båda auktoriteter sade även Guilmant samma sak.222 Detta är dock något som inte kan anses som specifikt för musik av Franck.