Legitimation

Legitimation för yrke i hälso- och sjukvården har under lång tid ansetts utgöra det viktigaste beviset på en yrkesutövares kompetens och lämplighet. Legitimationen är i dag även en förutsättning för annan behörighet såsom ensamrätt till yrke och rätt att använda skyddad yrkestitel. Det har anförts att den främsta betydelsen av legitima-tionen ligger i samhällets möjlighet att på ett tydligt sätt reagera när en legitimerad yrkesutövare allvarligt missköter sig – genom möjlig-heten att återkalla legitimationen enligt reglerna i patientsäkerhets-lagen (2010:659), förkortad PSL.⁸

Nu gällande kriterier för legitimation

I förarbetena till lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, förkortad LYHS, som 2011 ersattes av PSL, angav regeringen vilka förutsättningar som borde vara uppfyllda för att en yrkesgrupp skulle komma i fråga för legitimation.⁹ Regeringen menade att kretsen av legitimerade yrkesutövare inte borde göras alltför vid och att de höga krav som ställts upp därmed skulle med-föra att antalet yrkesgrupper som uppfyller kraven skulle förbli rela-tivt begränsat.

De kriterier som enligt regeringen skulle gälla – och som alltjämt gäller – kan indelas i fyra kategorier. Yrkesgruppens betydelse och ansvar för patientsäkerhet, yrkesrollens innehåll, utbildningsnivå och internationella förhållanden, varav patientsäkerheten ska vara över-ordnad övriga kriterier när det gäller bedömningen av om ett yrke ska omfattas av bestämmelserna om legitimation.

Vid bedömning av yrkesrollens innehåll bör enligt förarbetena en viss bredd krävas och likaså ett visst mått av självständighet. Det kan

8 Jfr. prop. 1997/98:109 Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, s. 81.

9 A. prop. s. 83.

t.ex. handla om att ställa diagnos och sörja för olika typer av be-handlingar. Yrkesrollen bör vidare innefatta ett direkt patientansvar med ansvar för diagnostiska och terapeutiska förfaranden. Även om yrkesutövaren inte har någon direkt patientkontakt kan hans eller hennes bedömning i vissa fall ändå ha stor betydelse för patientens säkerhet. Hur riskfyllt yrkesutövandet kan vara för den enskilde patienten bör också beaktas, liksom om yrkesrollen innefattar egen förskrivnings-, remiss- eller intygsrätt.

Även utbildningsaspekten måste räknas in i bedömningen. Utbild-ningens nivå, längd och innehåll samt den vetenskapliga förankringen har betydelse för frågan om en utbildning ska vara legitimations-grundande. Utbildningen bör vidare vara väl definierad och leda till ett särskilt yrke. Det bör enligt förarbetena vara frågan om förhållande-vis kvalificerad utbildning. Ett rimligt krav var enligt regeringen att utbildningen skulle vara av högskolekaraktär med viss omfattning.

En omständighet av betydelse är också om utbildningen avslutas med en särskild reglerad/godkänd yrkesexamen. Mot bakgrund av att hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i överensstäm-melse med vetenskap och beprövad erfarenhet måste legitimations-yrken även ha en väsentlig förankring i en vetenskaplig grund för yrkesutövningen i fråga.

Ytterligare en aspekt som enligt förarbetena bör vägas in i bedöm-ningen handlar om internationella förhållanden. Sverige har, sett i ett europeiskt perspektiv, förhållandevis få reglerade yrken. För att Sverige ska kunna uppställa krav på kompetens etc. på andra EU-medborgare krävs att yrket är reglerat här i landet. Det är i det sammanhanget inte tillräckligt att utbildningen är reglerad, det krävs att även yrket omfattas av en reglering.

Några krav på att samtliga kriterier ska vara uppfyllda kan inte ställas. Hur mycket som ska krävas för att en yrkesgrupp ska komma i fråga för legitimation måste avgöras genom en sammanvägning av samtliga omständigheter. Kriterierna bör också kunna vara utgångs-punkt vid en bedömning av om en yrkesgrupp som inte bör erhålla legitimation i stället ska omfattas av någon annan behörighets-reglering.

Med anledning av riksdagsbehandlingen av en motion om legiti-mation för dietister tog även socialutskottet 2002 ställning till frågan om legitimationens innebörd:

Legitimationen utgör det mest framträdande beviset på en yrkesutövares kompetens inom hälso- och sjukvården. Legitimationen är ett uttryck för att en yrkesutövare står under samhällets tillsyn och har godkänts för yrkesverksamhet inom det område legitimationen avser. Legitima-tionens huvudfunktion är att vara en garanti för att personalen har en viss kunskapsnivå samt vissa personliga egenskaper och kvalifikationer.

Rätten till legitimation skall förbehållas sådana grupper av yrkesutövare som har en självständig yrkesfunktion med kvalificerade arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar för patienternas säkerhet i vården samt dessutom i inte oväsentlig utsträckning vänder sig direkt till allmänheten, t.ex. i egenskap av fria yrkesutövare.¹⁰

Antalet legitimerade yrken har, trots ambitioner att begränsa antalet yrkesgrupper, mer än dubblerats från 1984 (9 stycken) till 2019 (22 stycken). Följande yrkesgrupper har för närvarande legitimation:

– Apotekare – Arbetsterapeut – Audionom – Barnmorska

– Biomedicinsk analytiker – Dietist

– Fysioterapeut

– Hälso- och sjukvårdskurator (fr.o.m. 1 juli 2019)¹¹ – Kiropraktor

– Logoped – Läkare – Naprapat – Optiker

– Ortopedingenjör – Psykolog

– Psykoterapeut – Receptarie

10 Socialutskottets betänkande 2001/02:SoU13 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. s. 57.

11 Prop. 2017/18:138 Legitimation för hälso- och sjukvårdskuratorer.

– Röntgensjuksköterska – Sjukhusfysiker

– Sjuksköterska – Tandhygienist – Tandläkare.

Regeringen prövar regelbundet önskemål från olika yrkesgrupper om att få omfattas av bestämmelserna om legitimation. Senast 2013 prövade regeringen framställningar från totalt tio yrkesgrupper, där-ibland cytodiagnostiker, osteopater, perfusionister, tandtekniker och kuratorer inom hälso- och sjukvården.¹² Regeringen gjorde då bedöm-ningen att vare sig legitimation eller annan behörighetsreglering skulle införas för ytterligare yrkesgrupper på hälso- och sjukvårdens område. Regeringen föreslog dock att Socialstyrelsen borde få i upp-drag att utreda behovet av legitimation för kuratorer i hälso- och sjuk-vården, se avsnitt 10.2 om hälso- och sjukvårdskuratorer.

Legitimationen är personlig och kan, som angivits ovan, under vissa förutsättningar återkallas. Skäl för återkallelse av legitimation är bl.a.

att den legitimerade har varit grovt oskicklig vid utövningen av sitt yrke, visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket eller på grund av sjukdom eller liknande omständighet inte kan utöva yrket tillfreds-ställande (8 kap. 3–5 §§ PSL). Vidare kan en prövotid om tre år i vissa fall beslutas för legitimerade yrkesutövare. Om det bedöms ha bety-delse för patientsäkerheten ska även en särskild plan fastställas som den legitimerade ska följa (8 kap. 1–2 §§ PSL).

Ensamrätt till yrke

Fem av legitimationsyrkena har ensamrätt till sina yrken (4 kap. 4 § PSL). Det betyder att endast den som har legitimation för yrket eller ett särskilt förordnande får arbeta i yrket. Det gäller yrkena apotekare, barnmorska, läkare, receptarie och tandläkare.

12 Prop. 2012/13:175 Vissa frågor om behörighet för personal i hälso- och sjukvården och social-tjänsten, s. 55 f.