4 Yrkesreglering och annan reglering som påverkar
4.3 Reglerade arbetsuppgifter
Reglerade arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården
De allra flesta arbetsuppgifter i hälso- och sjukvården är oreglerade, dvs. det finns inga särskilda bestämmelser som anger att arbets-uppgiften är förbehållen en specifik yrkesgrupp. Det följer av de allmänna bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), förkortad HSL, att hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att kraven på en god vård uppfylls och att det bl.a. ska finnas den personal som behövs för att god vård ska kunna ges (5 kap. 1 och 2 §§ HSL). Det är verksamhetschefen som har det övergripande ansvaret för verksamheten och som ansvarar för rutiner för dele-gering.15 Inom den kommunala hälso- och sjukvården är det den medicinskt ansvariga sjuksköterskan som ansvarar för att patienten får en säker och ändamålsenlig hälso- och sjukvård av god kvalitet och för att beslut om att delegera ansvar för vårduppgifter är för-enliga med patientsäkerheten.16
De arbetsuppgifter som trots allt är reglerade är i flertalet fall förbehållna läkare. Det kan handla om att utföra abort och sterili-sering,17 utfärda dödsbevis och dödsorsaksintyg,18 utföra en klinisk obduktion19 och att förskriva läkemedel (under vissa omständigheter
14 Prop. 2005/06:43 Legitimation och skyddad yrkestitel.
15 Se Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1997:14) om delegering av arbets-uppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård och 4 kap. 2 § HSL.
16 4 kap. 6 § hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80).
17 5 § abortlagen (1974:595) och 6 § steriliseringslagen (1975:580).
18 4 kap. 2 § begravningslagen (1990:1144).
19 11 § lagen (1995:832) om obduktion m.m.
kan flera olika yrkesgrupper har rätt att förskriva läkemedel – läkare, tandläkare, tandhygienister, sjuksköterskor och barnmorskor).20
Reglerade arbetsuppgifter inom socialtjänsten
Även inom kommunernas omsorg och socialtjänst är de flesta arbets-uppgifter oreglerade. Enligt 3 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453), förkortad SoL, ska insatser inom socialtjänsten vara av god kvalitet och det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet för utförandet av uppgifterna. Ett viktigt undantag här gäller den sociala barn- och ungdomsvården, där det sedan den 1 juli 2014 tydligt har angetts i SoL att socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och unga som innefattar
1. Bedömning av om utredning ska inledas,
2. Utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller
3. Uppföljning av beslutade insatser (3 kap. 3 a § SoL).
Annan relevant examen på grundnivå i högskolan kan innebära en examen som innehåller kurser i bl.a. socialt arbete, förvaltningsrätt och socialrätt.21
Av 3 kap. 3 a § SoL framgår även att de handläggare som själv-ständigt utför arbetsuppgifterna ska ha tillräcklig erfarenhet för upp-gifterna. Det är socialnämndens ansvar att se till detta.
I lagstiftningsärendet konstaterade regeringen att det behövs viss tid för kommunerna att planera för och säkra tillgången på behöriga handläggare och föreslog en övergångstid på fem år innan kravet på behörighet skulle börja gälla.22 En sådan ordning borde enligt reger-ingen ge både anställda och arbetsgivare en rimlig omställningstid.
20 Läkemedelsverkets föreskrifter (HSLF-FS 2016:34) om förordnande och utlämnande av läke-medel och teknisk sprit.
21 Prop. 2012/13:175 Vissa frågor om behörighet för personal i hälso- och sjukvården och social-tjänsten, s. 93.
22 A. prop., s. 85.
Socialstyrelsen har med stöd av regeringens bemyndigande ut-färdat föreskrifter om bedömning och prövning av behörighet enligt 3 kap. 3 a § SoL, i vilka myndigheten närmare beskriver vilka andra examina som kan ge behörighet att utföra uppgifterna inom den sociala barn- och ungdomsvården.23 Föreskrifterna trädde i kraft den 1 juli 2014. Regeringen gav i slutet av 2014 Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp de nya bestämmelserna i socialtjänstlagen och myndig-hetens egna föreskrifter och redovisa uppdraget till Socialdeparte-mentet senast den 31 januari 2017.
I en delredovisning från maj 2016 konstaterar Socialstyrelsen bl.a.
att samtliga kommuner som myndigheten har intervjuat lyfter fram positiva konsekvenser av behörighetsregleringen såsom ökad rätts-säkerhet för enskilda, ökad kunskap och kompetens hos handläggarna och ökad kvalitet.24 Flera kommuner beskriver dock svårigheter att leva upp till behörighetskravet, då det bl.a. skapats en ny arbets-marknad för socionomer i och med den rådande flyktingsituationen och några nämner att de kommer att bli tvungna att bryta mot föreskrifterna då det inte går att få tag i behörig personal. Enligt rapporten var cirka 7 procent av de tillsvidareanställda socialsekre-terarna obehöriga. Andelen obehöriga handläggare var ojämnt för-delade över landets kommuner. Hur situationen ser ut i respektive kommun påverkar deras förutsättningar att uppnå behörighets-kraven till den 1 juli 2019. Regeringen har i proposition föreslagit att perioden i övergångsbestämmelserna förlängs i SoL till och med den 30 juni 2022.25
I sin slutrapport redovisar Socialstyrelsen resultatet av ett dialog-möte som hölls hösten 2016 och som syftade till att få kunskap om studenters möjlighet att få en annan relevant examen enligt SOSFS 2014:7.26 Socialstyrelsen konstaterar att den genomförda uppfölj-ningen bl.a. har visat att det är svårt att komplettera utbildningar i enlighet med föreskrifterna. Myndigheten drar därmed slutsatsen att de nuvarande föreskrifterna behöver anpassas för att lagstiftarens
23 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2017:79) om behörighet att utföra vissa arbetsuppgifter i socialtjänstens barn- och ungdomsvård.
24 Socialstyrelsen (2016) Krav på behörighet inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård.
25 Prop. 2018/19:68 Ändring av övergångsbestämmelse avseende behörighetsreglering.
26 Socialstyrelsen (2017) Krav på behörighet inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård.
SOSFS 2014:7 har upphävts och ersatts med HSLF-FS 2017:79.
intentioner ska kunna uppfyllas på ett bättre sätt samt för att stu-denter ska kunna komplettera sina utbildningar utan att lärosätena ska behöva göra omfattande förändringar i sina utbildningar.