Lek med populärkulturella leksaker

Respondenterna anser att barn leker på andra sätt med populärkulturella leksaker än vad de gör med traditionella. De flesta respondenterna anser att de blir ett högre tempo och mer högljudda och livliga lekar med populärkulturella leksaker. Det är framförallt pojk- leksaker, såsom Spiderman, som nämns i detta sammanhang. En av pedagogerna menar däremot att det är lugnare lekar de dagar de har visedagar:

Jag har också märkt att det skapar ett lugn. De dagarna då man faktiskt har visedag. För då liksom bara leker de, det är så spännande. Det är så nytt och spännande, och det finns inte här varenda dag. Så då bara är man ju så upptagen av den leken. Så det är inte bara av ondo.

(Intervju 2) Barnen får under dessa dagar leka med leksaker som de normalt inte leker med på dagis, vilket ökar intresset. På en av de avdelningar där visedagar inte förekommer skapar de ett intresse för förskolans leksaker genom att rotera utbudet:

barn behöver inte femtio leksaker framme, de behöver inte se alla så vi har plockat bort jättemycket leksaker, vi halverade legot å hade bara framme de gula å de gröna så hade vi det i ett halvår så märkte vi att nu leker inte barnen med dom längre så tog vi bort dom å satte in dom blå å dom röda istället. Å rätt vad det var var barnen där igen ”å kolla nya grejer!”.

(Intervju 4) Genom ett begränsat utbud som regelbundet byts ut skapar man variation för barnen. Gemensamt för de två ovanstående citaten är att pedagogerna säger att barnens lekar är beroende av leksaksutbudet.

En respondent poängterar att de rollekar flickorna leker med Barbie skiljer sig markant från de lekar de leker med andra dockor. En vanlig docka är bara en baby, medan Barbie uppmuntrar till vidareutvecklad rollek. Denna rollek ser respondenten som positiv. Däremot anser densamma att pojkar inte leker samma typ av rollekar med

Spiderman-dockor:

Spiderman inbjuder ju inte till samma rollek som Barbiedockan. Men de hade ju lekt… De hade ju lekt rollekar. Men det hade ju handlat om sånt som Spiderman handlar om då. Det hade ju varit bovar och.. slagsmål och sånt i så fall, med dockorna. Sen hade det kanske varit bättre, de hade ju fått utlopp för helt annat med dockorna så hade de kanske…

(Intervju 6) Citatet visar med andra ord på att lekarna ter sig olika beroende på vilken docka det är barnen leker med. Respondenten ovan, samt en annan respondent, är inne på att detta delvis beror på att populärkulturella leksaker är bundna till sitt sammanhang:

Superman kan inte va Batman så på nåt vis tror jag inte barnen vill skifta den leksaken heller utan Superman ska flyga, han ska rädda, du kan inte riktigt använda fantasin den e redan instyrd, tillverkaren har redan sagt till barnet att nu e det Superman eller nu e det Batman

(Intervju 4) Respondenten anser att barnens fantasi och lek hämmas i och med att populärkulturella leksaker ofta ingår i ett större koncept i vilka figurer roller, livsvärldar, relationer och förmågor redan är förutbestämda utav producenterna. Ett annat intervjusvar visar emellertid en helt motsatt uppfattning:

I byggleken kan man ju få in jättemycket. Man kan ju ta konstgjorda växter, små växter, tyg, kottar, pinnar. Allt möjligt. Och där tycker jag människor ska finnas. Och, köpa de här väldigt väldigt superpedagogiska dockor. Det är inget roligt. Alltså, dom är inget roliga. Men tar jag hit ett troll eller en …smurf eller liten Barbiedocka som har som jag har gjort så här va, då blir det roligt. Då blir de fula gubben där, och det blir han farbror blå där. Och så är de med i byggleken. Så kan man bygga upp något annat runt det här.

(Intervju 2) Denna förskollärare menar att fantasin stimuleras och att leken tvärtom kan utvecklas genom att komplettera med populärkulturella leksaker.

5.4.1 Superman kan inte vara Batman

Det empiriska materialet visar att barns lekar i mångt och mycket är beroende av det leksaksutbud som finns. Detta gäller både hur intresserade barnen är av att leka med dem och hur lekens innehåll kommer att se ut. En viktig faktor bakom barns inställning

till leksaker är hur nya de är. Dagens barn är uppväxta i ett postmodernt samhälle och har allt sedan födseln blivit vana vid snabba förändringar (se 2.1). Barnen vill därför leka med nya leksaker hellre än gamla. En ny leksak behöver dock inte vara nyinköpt, men ny för stunden eller ny för leken. Som citatet från intervju två visar kan en för leken ny leksak ytterligare stimulera till att utveckla densamma. I ett nytt sammanhang kan smurfen få en ny roll då meningsskapandet styrs utifrån situation och sammanhang (se 2.4).

Leken med populärkulturella leksaker styrs dock inte enbart av situation och sammanhang, utan även av det koncept tillverkarna har förutbestämt. Leksaksindustrin och producenterna av populärkultur påverkar vad barnen leker med och hur (Frønes, se 2.2). Åsikterna bland pedagogerna gick emellertid isär huruvida leken med populärkulturella leksaker kan gå utanför det koncept tillverkarna satt upp. Vi menar att barnens kännedom om leksakens koncept påverkar hur leken kommer att utformas, men att barn även får intryck ifrån andra håll vilket också kommer att synas i leken. Leken är med andra ord inte begränsad till ett förutbestämt koncept men är sannolikt färgad av det. Därmed borde det finnas stora möjligheter att som pedagog bredda barnens lekrepertoar (Nelson & Svensson, se 2.4). Superman kan kanske inte bli Batman men han skulle antagligen kunna bli en bra pappa i leken.

Det empiriska materialet tyder på att leken med populärkulturella leksaker skiljer sig åt mellan pojkar och flickor. Barbie inbjuder exempelvis till en rollek där barnen antar rollen som flicka eller kvinna, men inte nödvändigtvis Barbie. Spiderman, däremot, inbjuder till att gå in i rollen som Spiderman. Materialet indikerar även att pedagoger är mer positiva till flickornas rollek med Barbie än till pojkarnas lekar med Spiderman. En anledning till detta kan vara att så kallade pedagogiska leksaker ofta relaterar till den verkliga världens verksamhet (Nelson & Svensson, se 2.2). Barbie är en föreställande leksak med funktioner som till största delen är relevanta i barnens värld, men betydelserna i leken kan relateras till vuxenvärlden och dess verksamheter. Leken med Barbie betraktas därför som relevant för barnens utveckling. Pedagogerna kan därmed se förbi de populärkulturella och fokusera på de pedagogiska inslagen i leken. Spiderman är likt Barbie en föreställande leksak med liknande funktioner, men betydelserna i leken relaterar till barnens fiktiva värld (Nelson & Svensson, se 2.4). I dessa fall är det de populärkulturella inslagen i leken som hamnar i fokus. Leken med

Spiderman kan därför te sig mindre nyttig i den vuxnes ögon. Detta resonemang visar på att det egentligen inte är populärkulturella leksaker i sig som är källan till pedagoger- nas förhållningssätt, utan den typ av lek barnen leker med olika leksaker.