Värderingar rörande populärkulturella leksaker

En av huvudanledningarna till varför pedagogerna föredrar pedagogiska leksaker är att de förknippar populärkultur med negativa värderingar. Två återkommande teman är könsroller och våld. I samband med detta är det framförallt Barbie, Superman och Spiderman som nämns:

Leksaker vet jag har varit uppe på tapeten ganska mycket. Vissa tycker då inte om Barbie, Barbie ska inte förekomma på förskolan, mest för att de är en leksak som man köper. Det är så mycket med skönhetsideal och så vidare och så vidare med Barbie. Likadant med Stålmannen och så, att... det får inte förekomma på dagis. Tycker då vissa. /…/ En förskola som har Spiderman på väggen är väl inte riktigt ok. Alltså fortfarande.

(Intervju 2)

Pedagogen lyfter i citatet fram att Barbie är förknippad med ett skönhetsideal som inte nödvändigtvis behöver uppmuntras i förskolan. Citatet visar även att det i förskole- kulturen finns ett motstånd till populärkultur baserat på värderingar.

Detta motstånd konfronterades samma respondent med när respondenten, efter en fråga om hur det kommer sig att Superman kan flyga, föreslog ett temaarbete kring kommunikation utifrån superhjältar:

Jag hade lite planer på att när vi skulle starta kommunikationen att man skulle starta upp det kring Superman och , vad heter dom, Spiderman och så skulle jag ta med mig Pippi också och lite andra figurer, älvor och sånt här. Men det stötte lite på patrull. För att prata då, ta upp ett tema och ta upp Spindelmannen och sånt i det temat, det var inte riktigt, det var inte riktigt bra. Eller vad man ska säga. /…/ [men]jag mötte på motstånd. För de kunde inte förstå, det var väl ingenting som man… Jag hade ju tänkt ta upp det ur den här aspekten. Att, vad står de för. Liksom från deras nivå. Och hur är man när man är Superman, hur är man då? Alltså, då kanske man är hjälpsam och trevlig, och ... [skratt] Och dom kan flyga och så. Kommunikation tänkte jag. Och älvor kan också flyga. Och dom är ju nåt annat. Och komma in på det från det här viset. Men jag fick motstånd för det faktiskt, så jag fick lägga ner det projektet.

(Intervju 2) Pedagogen hade här tänkt utgå ifrån barnens erfarenhetsvärld och konkreta frågor kring superhjältar. Kollegorna såg dock inte de pedagogiska fördelarna med ett sådant arbets- sätt. Utifrån deras värderingar var det inte professionellt att blanda in populärkulturen i

förskolans planerade verksamhet. En annan respondent menar å sin sida att det är opro- fessionellt att låta sina personliga värderingar styra verksamheten:

Det beror ju jag tror det beror på vem som e pedagog det e det första vad man har för egna värderingar. Det e ju, man har så mycket egna värderingar och åsikter om barns leksaker. Man har mycket åsikter innan man får barn. Det ska va konstruktiva träleksaker men så ser man att det e ju inte det barnen tittar på....så...här tycker jag här finns det spelrum, om barnen kommer så...jag e ju inte i en konflikt i en affär med barnen, att dom vill ha nånting utan här kommer dom ju o berättar nånting. Sen så om det e vad jag har för värderingar själv...det tycker jag man ska hålla tillbaka lite här som pedagog. Så man får va precis som med allt annat.... får man va professionell.

(Intervju 1) Respondenten menar här att det är viktigt att man i samspelet med barnen har deras bästa för ögonen. Denna åsikt skiljer sig inte från citatet innan. Det som skiljer sig är hur man som pedagog i förskolan på bästa sätt hittar en balans mellan pedagogiskt arbete, personliga värderingar och barnens erfarenhetsvärld.

5.6.1 Ska Barbie förekomma i förskolan?

Populärkultur förknippas som sagt ofta med negativa värderingar. En del pedagoger hävdar att det av den anledningen inte borde förekomma populärkulturella leksaker i förskolan. Diskussionen kring Barbie och det skönhetsideal hon står för är ett typ- exempel. Barbie är även ett belysande exempel på hur allt mer handlar om yta istället för substans i ett postmodernt samhälle. Strinati (1995) poängterar att barn skapar sin verklighetsuppfattning utifrån den postmoderna populärkulturen. Vid första anblick är det förståeligt om pedagoger inte tycker att barn behöver utsättas för detta. Samtidigt möter ju barnen populärkulturen ändå. Vi anser att förskolan därför borde anstränga sig att bredda barnens meningsskapande genom att lyfta in populärkulturen och samtala med barnen kring den. Det temaarbete som föreslogs i citatet från intervju två är ett bra sätt att göra det på. Att starta ett temaarbetat utifrån ett barns fråga är ju verkligen att låta verksamheten utgå från barns intressen. Det ger barnen ett reellt barninflytande och barnen uppmuntras att iaktta och reflektera över saker. Genom att arbeta med leksaker i temaform skapas även stora möjligheter att vidga barnens lekrepertoar. Om man

exempelvis pratar med barnen om hur man är som superhjälte kan begreppet få en vidare innebörd. Superhjältar kan då bli synonymt med hjälpsamma människor och inte enbart flygkunniga sådana. Den här typen av tema liknar det arbetssätt som Hellgren förespråkade i ett arbete som visade på hur skolan kan arbeta med värdegrunden utifrån Pokémon. (se 2.3)

Det faktum att pedagogen som föreslog detta ”stötte på patrull”, som det uttrycks i citatet ovan, berodde på att kollegorna ansåg att temaarbeten inte bör kretsa kring populärkultur. Detta förhållningssätt är inte förenligt med läroplanens text. Vidare har forskningen kring leksaker visat på pedagogiska fördelar med att använda populär- kulturella leksaker i pedagogisk verksamhet. Dessa pedagoger lät tyvärr sitt personliga förhållningssätt gå före god pedagogik.