Leken som inlärningsmetod

Alla respondenter är starkt positiva till att se leken som ett effektivt redskap vid inlärning av språket inom matematiken. Utifrån sina olika formuleringar uttrycker de en medvetenhet om hur nära leken och inlärningen står varandra. De anser att styrkan i leken som medel är att avdramatisera ämnet så att barnen kan uppleva en spontanitet och att det kan stärka barnen till att matematik kan vara roligt.

Flertalet delar in användandet av leken i en planerad strukturell form och en friare spontan form. Den strukturella formen syftar till den lek som sker då pedagogen använder sig av en lek med ett inlärningssyfte i samlingen. Den mer spontana användningen handlar om när pedagogen deltar i barnens egna lekar eller använder sig av andra vardagliga situationer för att på ett lekfullt sätt inplantera de matematiska begreppen i situationen. Flera av dem gav exempel på tillfällen som kan användas för att träna matematiska begrepp och nämnde påklädning och dukning.

Respondent A förde ett resonemang omkring pedagogen som aktiv deltagare i barnens fria lek för att på så sätt ta vara på möjligheterna att använda leken som inlärning. Hon hade en idé om att pedagogen skulle kunna ha en liten väska med olika saker i som kunde användas till att utveckla leken och på detta sätt skapa sammanhang där vissa begrepp konkretiseras.

För att leken medvetet ska kunna nyttjas som inlärningstillfälle poängterar flera av respondenterna att pedagogerna måste närvara aktivt i leken. Några av respondenterna påpekar vikten av att pedagogerna tar sitt ansvar att synliggöra matematiska begrepp i händelserna och att benämna dessa för barnen. Respondent I lyfter fram styrkan att i det pedagogiska arbetet

40

nyttja leken som ett medel då pedagogen kan ha ett medvetet förhållningssätt i de vardagliga händelserna:

Möjligheterna är ju oändliga i vardagen. Och man kan konstruera tillfällen, men det är inte det, det bygger på. Det är inte nödvändigt om man inte vill, eller känner sig för att göra. Jag tycker att den vuxnes medvetande om att synliggöra matematiken är den mest betydelsefulla faktorn /…/ Och viktigt att det utgår i barnen ur meningsfulla sammanhang. För då får det störst effekt. (Citat av respondent I.)

Även respondent J lyfter fram pedagogens ansvar att fånga matematiken i leksituationen samt att se det i vardagssituationen: ”Det är det som är pedagogiskt, tycker jag, att man har ögonen

och öronen på skaft hela tiden. Hitta de situationerna att där det går att tänka pedagogiskt”.

Samtliga respondenter säger att leken gör det möjligt att skapa stora variationer då matematik behandlas. De nämner ett flertal materiel, leksituationer och miljöer, både ute- som innelek.

”Tänker man matematik så får man väldigt mycket in i leken.” (Citat av respondent G.)

Då vi följer upp med att fråga om eventuella risker eller begränsningar med leken som verktyg svarar ett fåtal med ett jakande svar. Respondent G och J påpekar att materielet kring språket i matematiken bör vara på lämplig mognadsnivå för att stimulera och för att förankring ska kunna ske. Det måste även locka, menar J, samt skapa motivation så att det inte blir för ensidigt, vilket också respondent E anser. Respondent C som verkar i en mer speciell verksamhet ser vissa begränsningar i pedagogernas aktiva deltagande i leken. Hon uppfattar att detta kan orsaka störande avbrott och därmed riskera att bryta leksituationen.

6.4 Dialogen

Pedagog – barn

Respondent G påpekar vikten av en tydlig dialog med barnen för att synliggöra att de aktivt behandlar matematik för att förhoppningsvis ge en positiv känsla av ämnet. Detta anser hon också är ett viktigt ansvar för pedagogerna gentemot barnen. Respondenterna H och I poängterar också tydligt vikten av att prata matematik med barnen. De vill gärna se att pedagogerna kan använda sig av utepedagogiken som ett samtalande verktyg med barnen för att därigenom utveckla ämnet vidare. Respondent C uppfattar att dialogen är absolut viktig att ha med barnen i. Detta för att stödja språkutvecklingen inom ämnet, som hon tydliggör går

41

parallellt med den generella språkutvecklingen i den speciella situation som hon arbetar i. Dessutom anser hon det viktigt att både hon och pedagogerna har en medvetenhet om hur de formulerar sig gentemot barnen. De använder dialogen med barnen för att utmana dem att kunna formulera sig.

Liknande uppfattning har respondent D men hon har en annan utgångspunkt. Hon anser att en bra språkutveckling är grunden till allt och en förutsättning för att barnen ska kunna lyckas i ett större perspektiv. Hennes uppfattning är att ett dåligt utvecklat språk riskerar att leda till att barn blir utsatta inom många områden på grund av svårigheter att kommunicera med andra. Hon lyfter fram dialogens betydelse och anser att det är något som måste hållas vid liv för att barnen ska få ett rikt nyanserat ordförråd. I det sammanhanget ser hon matematiken som en del av språket.

Respondent E berättar om erfarenheter då hon sett pedagogerna prata med barnen via ”laboreringar” där matematiska begrepp behandlas och att dialogen används vid praktisk behandling. Hon ser även positivt på att använda ”kluringar” då barnen tränas i att formulera sig.

Respondent J ser styrkan i det pedagogiska att kunna se de matematiska sekvenserna i leken och att då synliggöra detta och väcka intresse hos barnen.

Specialpedagog - pedagog

Respondent C anser att de inom arbetslaget som hon deltar i har en mycket bra dialog

angående hur man arbetar med barnen rörande matematik. Även hon anser att reflektionen tillsammans med pedagogerna är viktig för att synliggöra varje barns utveckling. Hon och pedagogerna tillsammans blir varandras ”bollplank” eftersom hon menar att de gemensamt värdesätter de pedagogiska diskussionerna. För ett par år sedan deltog hon och ett par kollegor i en forskningscirkel rörande en avhandling av Elsa Foisack. Detta uppfattade hon och kollegorna som en enorm skjuts framåt vilken håller i sig än idag som ett mycket bra stöd både vad gäller val av materiel i arbetet med barnen och även i de reflekterande samtalen med kollegorna. Respondenterna H och I har ett mycket stort stöd av sitt team där de konsulterar sina kollegor. Där finns varierande specialkompetenser att tillgå. I säger att: ”Man kan inte

42

6.5 Medvetenheten

Alla specialpedagogerna lyfter fram betydelsen av att pedagogerna har ett medvetet tankesätt i samspelet med barnen och där lek kan användas. Detta uttrycktes av alla men på olika sätt. En av de tillfrågade, B, uttryckte att hon tror att den pedagog som har kunskap samt en egen vilja att konkretisera och synliggöra matematiken för barnen förmår använda sig av de tillfällen som leken ger till att konkretisera matematiska begrepp eller se till att skapa sådana situationer. Följande citat är en av nyckelmeningarna i hennes resonemang om vikten av att ha ett medvetet arbetssätt: ”Ju mer medveten man är, hur och varför, ju mer kan man använda

sig av leken”.

Synen på pedagogernas kompetenser

Majoriteten av respondenterna uppfattar att en förbättrad medvetenhet och ett förbättrat förhållningssätt i arbetet med språket inom matematiken har skett under de senare åren inom förskolans verksamhet. I de svar som gett en mer negativ bild har flera fört fram orsaker som de menar bidrar till detta. Några av specialpedagogerna har uppfattat att personliga upplevelser av ämnet påverkar deras agerande och engagemang i hur de formulerar aktiviteter för att kunna utmana barnen. Personliga upplevelser från den egna skoltiden, menar flera av de tillfrågade, kan påverka pedagogens inställning till arbetet med matematiken i förskolan. Respondenterna H och I anser att detta kan bli påtagligt och ser att verksamheterna har kommit olika långt i sitt medvetna arbete när de behandlar språket inom matematiken.

Två av de tillfrågade respondenterna har uppfattningen att det finns pedagoger som tänker på matematik enbart som något som tillhör skolans värld. En annan tanke är att matematiken begränsas till att enbart handla om siffror och antalsräkning och att ansvaret därmed hänskjuts till skolan.

Att medvetenheten ofta inte finns anser två av respondenterna påverkar det pedagogiska innehållet i verksamheten. En av dem anger, att flera av de som idag arbetar i områdets förskolor inte har förskollärarutbildning. Hon konstaterar vidare att den förskollärarutbildning som hon själv gick i början av 80-talet, knappt innehöll någon matematik alls och vi konstaterar tillsammans att specialpedagogutbildningen som vi båda gått inte ger matematiken något större utrymme. Samma respondent tillägger vidare, att matematiken inte hade någon större plats inom vidareutbildningen tal och språk som hon själv gått och riktar en viss kritik

43

mot lärarutbildningarnas innehåll: ”Om man inte där, är medveten om matematiken och lyfter

fram den, hur ska man då kunna kräva att pedagogerna är medvetna om den. Omöjligt”.

Liknade tankar delger respondent F:

Detta är lite nytt tänk. Många har den uppfattningen att matematik är skola som man börjar med i årskurs 1, men om man pratar om det så här, skulle alla pedagogerna säga att det är matte. Många tror att matte är skola /…/ I förskollärarutbildningen fanns inte det tänket med.

En annan av orsakerna till bristen på medvetenhet om lekens möjligheter och hur den kan användas i matematikens tjänst handlar om upplevd tidsbrist, menar några av respondenterna. De upplever att många pedagoger känner sig tyngda av andra arbetsuppgifter och att de stora barngrupperna har bidragit till denna utveckling. En av dessa respondenter uttrycker att det ges för få möjligheter att som pedagog stanna upp och ”fånga barnet” för att prata om det som händer i leken.

En av de tillfrågade, D, tycker sig idag se en förändrad syn på arbetet inom förskolorna. Hon berättar att hon möter pedagoger som upplever sitt arbete som tungt och jobbigt med få bevis på uppskattning. Barngrupperna är inte längre så stabila och homogena som de var förut och personalbyten är alltför vanliga. Detta har lett till att ledningen på området nu försöker hitta sätt att kunna vända trenden.

Respondent C berättar om hur delar av arbetslagen varje år roterar mellan avdelningarna och på så sätt kan utmana de mindre angelägna pedagogerna att få ta del av nya idéer av aktiviteter. Annars har hon en positiv syn på att pedagogerna själva söker ny kunskap.

Flertalet av respondenterna poängterar fortbildning såsom viktigt för pedagogerna för att hålla kvaliteten uppe och samtidigt kunna förbättra den: ”Att hålla vid liv, kunskap, det måste

underhållas”. (Citat av respondent J.)