Den nationella matematiksatsningen

Majoriteten av respondenterna har inte något aktivt deltagande i satsningen av utvecklandet utav den matematik som förekommer i de kommuner där de är verksamma. Några av dem hänvisar till utsedda kontaktpersoner på förskolorna och ser sig inte direkt vara involverade. De flesta av respondenterna har dock hört talas om satsningen men av dessa anser ett flertal att de än så länge är för lite insatta i satsningens innehåll. Flera av respondenterna uppgav att de försöker att hålla sig ajour genom att läsa på nätet om satsningen. En betydande aspekt som påtalades under intervjutillfällen och som påverkade delaktigheten var hur långt kommunerna kommit i arbetet med den nationella satsningen. Majoriteten vet om att det finns matematiksamordnare/utvecklare tillsatta i kommunen men endast respondenterna H och I uppger att de har en närmare kontakt med en samordnare. Respondent H är den enda av de tillfrågade som sitter med i en referensgrupp där den nationella satsningen får utrymme och där det ges information om vad som händer på det området.

45

Vid några av intervjutillfällen ställdes frågan vad de själva anser att specialpedagoger skulle kunna tillföra arbetet. Respondent J anser att specialpedagoger skulle kunna lyfta fram och utveckla pedagogers kompetens i avseendet att kunna se vari barnets svårigheter ligger. Vidare anser hon att specialpedagogisk kompetens kan tillföra en ökad förståelse för hur barnet lär sig samt variationer i inlärningssätten. Dessutom pekar hon på specialpedagogens kompetens att förstå lärandets processer. En av de svårigheter som upplevs med den nationella satsningen enligt respondent C, är att den nationella satsningen är svår att förankra i den speciella verksamhet som hon arbetar i och därmed är hon inte direkt insatt i ämnet.

6.8 Sammanfattning

Efter tio mycket intressanta intervjuer har vi nu en bättre inblick i hur specialpedagogens kompetenser kan stödja förskolans verksamhet. Trots varierande anställningsformer och uppdragens olika karaktärer har intresset från respondenterna att möta ämnet i våra intervjufrågor varit positivt. Vi har mött specialpedagoger som arbetat i resursteam och i förskolans verksamhet. Detta har gett oss en djupare förståelse för specialpedagogens olika uppgifter.

För att nu knyta an till studiens syfte kommer vi att koppla det material vi har från intervjuerna till litteratur, föreläsning och teorianknytning. På så sätt kan vi förhoppningsvis knyta samman våra reflektioner.

46

7 Analys

I nedanstående analys förs ett resonemang mellan vad vi tidigare lyft fram i teorikapitlet och studiens resultat. Vi väljer att fokusera på det i resultatet som vi finner stämmer överens med våra tolkningar av Vygotskijs teorier (1995, 1999) och som har betydelse för vår syn på matematiken.

Betydelsen av den sociala samvaron mellan vuxen och barn finner vi är ett genomgående tema hos Vygotskij (1999) vilket även framkommer i många av intervjusvaren. Han pekar på betydelsen av en samtalande motpart för att forma barnets inre språk. Detta kräver en medvetenhet hos pedagogerna som många av intervjupersonerna lyfter fram. Enligt vårt sätt att se innebär denna form av medvetenhet att kunna ta till vara barns resonemang. Därefter bör pedagogen, på ett betryggande sätt skapa förutsättningar för att kunna bilda det som förklaras av Johnsen Høines (2000), - ”ord av första och andra ordningen”.

Bland respondenterna nämns nätverksträffar som ett pedagogiskt verktyg att lära av varandra. Sådana forum skulle enligt vår tolkning av Vygotskij (1999) kunna ses som en form av proximal utvecklingszon för pedagoger. Detta resonemang anser vi vara möjligt att använda som tankemodell i alla former av samspel mellan människor, inte bara i barnens värld. Resultaten visar på att specialpedagogernas uppdrag ofta i handledningssituationer har en rådgivande funktion. Med detta resonemang menar vi att det är möjligt att se specialpedagogen som en agerande part i det mellanområde som utgör ”den proximala utvecklingszonen” för pedagoger.

Resultatet visar på vikten av att medvetet skapa tillfällen då den proximala utvecklingszonen kan erbjudas. Dessa stunder ser vi i resultatet som att de specialpedagogiska kompetenserna kommer väl till pass utifrån när specialpedagogen arbetar individuellt med barn. När barnen ges möjligheter till variationsrika och utmanande miljöer där dialogen innehåller relevant teoretisk kunskap, utmanas barnens språkutveckling. Detta resonemang för Johnsen Høines (2000), utifrån Vygotskijs teorier. Vid sådana tillfällen utvecklas det som kallas ”språket av första ordningen”.

47

Vidare finner vi i resultatet en samklang mellan respondenternas syn på lekens betydelse och det som Vygotskij anser. Den samstämmigheten hittar vi i Vygotskijs beskrivning av leken som en bearbetning av tidigare upplevelser och flera av respondenternas resonemang om vikten av att barn får många upplevelser under förskoletiden. Upplevelser är berikande inte enbart för leken utan även för det att främja skapandet av inre bilder vilka är betydande för förståelsen av matematiska begrepp. Några av respondenterna nämnde användandet av ”utematematik” 5_{. Vi menar att arbeta i denna form ger rika möjligheter till upplevelser för}

barn och pedagoger.

I resultatet betonas vikten av att ”tala matematik” med barnen och vikten av att ge tillfälle till att sätta ord på sina tankar. Både Vygotskijs och respondenternas sätt att resonera om talets betydelse för dialogen och utvecklingen av tanken, stödjer förhållningssättet om språkets och matematikens nära relation. För många av respondenterna var det samma sak.

Med ovanstående resonemang, vill vi visa på gemensamma ståndpunkter där Vygotskijs teorier ger en fördjupad förståelse för respondenternas berättelser. Vi anser att den bild av barn som Vygotskij förmedlar där de ses som sociala och kommunicerande individer, stämmer överens med den bild som vi fått vid bearbetningen av intervjuerna.

5 _{Med detta avses en pedagogik som använder sig av utemiljön i matematikundervisningen. Idag finns liknande}

48