Under observationerna av den fria uteleken föredrog barnen leksaker som spadar, hinkar, sandformar och gungor. Dessa leksaker hade de när de satt i sandlådan och lekte. Även cyklarna och sparkcyklarna användes av många barn, de stod och köade till förrådet för att få tag i en cykel. Förskollärare Anna menade att cyklarna var populärast då hon sa: ”eh det e nog eh cyklarna dom ska alltid va först till förrådet o ha cykeln, sen cyklar dom kanske inte så länge men ja de e nog cyklarna i så fall”.
På gården fanns ett klätterträd och ett klättertorn, och där befann sig barnen vid många tillfällen under observationerna. Där lekte de lekar som vem som kunde hoppa högst, eller att marken var vatten som de inte kunde gå på.
När det kommer till vilka saker barnen använde förutom leksaker så var det pinnar, löv och stenar. Förskollärare Anna påpekade att de inte alltid tog ut leksaker till barnen och hon tyckte de lekte lika bra utan. Dessutom hade hon märkt att barnen föredrog naturmaterial framför leksaker.
Förskollärare Anna menade även att leksakerna inte alltid användes till det som de var tänkta till. En spade är utformad för att gräva med, men barnen använde ibland spadarna till något annat. Spadarna användes gärna som olika tillhyggen som att fäktas med, då de blev ett svärd eller att de satte fast dem på en cykel och låtsades att det var kulsprutor. Barnen hade många idéer på vad spadarna kunde användas till.
De båda förskollärarna var enade om att cyklarna däremot inte så ofta fick en annan roll, utan de var för det mesta cyklar. Ibland kunde det hända att det blev en bil eller ett annat färdmedel, men det var här fantasin stannade. Det var aldrig så att cykeln kunde bli något djur eller liknande.
När det gäller vilka funktioner naturmaterialen kunde få så kunde de bli allt möjligt. Både Anna och Britt-Marie menade att pinnarna användes liksom spadarna, som olika tillhyggen, t.ex. som pistoler eller gevär. Detta var även något som observerades då Johan och Erik lekte tjuv och polis.
Observation 7, dag 1, ’Två pojkar leker tjuv och polis’ Kl. 14.10-14.15
Erik (tre år) och Johan (fyra år), cyklar runt på cyklarna och låtsas jaga någon. Johan stannar plötsligt och det gör Erik också när han ser att Johan gör det. Johan böjer sig ner på marken och tar upp en pinne: - Det här är min pistol Erik tittar runt på marken och plockar upp en pinne: Det här är mitt svärd Därefter cyklar de vidare med sina pinnar på styret.
Förskollärarna menade att naturmaterialen även kunde användas i ett helt annat syfte, som att röra med när de bakade i sandlådan. Anna menade även att det ibland hände att barnen satte löven bakom öronen och låtsades vara indianer. När de inte användes som fjäder, fick löven oftast vara dekoration till kakorna eller maten i sandlådan. Under observationerna kunde stenarna användas i sandlådan som pengar och sanden blev allt möjligt som t.ex. mat eller kakor.
5.4.2 I Ur och Skur förskolan
De vanligaste leksakerna som förekom under observationen av barnens fria utelek var hinkar, spadar, sandformar och gungor som hängde i träden. När flickorna lagade mat och gjorde kakor använde de sig av hinkar, spadar och olika sandformar. Även pojkarna använde sig av hinkar och spadar när de gjorde geggamoja. Att barnen här skulle
använda de färdiga leksakerna till något annat än de egentligen var tänkta till förekom inte i observationerna.
De naturmaterial som under observationerna användes flitigast, var pinnar och sand. Pinnarna användes med hjälp av barnens egen fantasi till många olika saker. Flera av pojkarna använde små korta pinnar till pistoler, som de gick runt och siktade samt ’sköt’ på sina kompisar med. De lite längre pinnarna användes främst till gevär av pojkarna, men de fäktades även med dem tillsammans med någon kompis. Detta uppmärksammades under observationen ’Pojkars lek med pinnar’. Där vi ser att Elias och Erik ’skjuter’ med sina pinnar mot alla som går förbi dem.
Observation 8, Dag 2, ’Pojkars lek med pinnar’. Kl 09.50-10.00
Två pojkar Elias och Erik, (båda fyra år gamla), går omkring på gården och letar efter pinnar. När de valt ut varsin pinne som passar bra till deras kommande lek går de bort mot en klätterbuske. Där klättrar de upp med sina pinnar i handen och börjar skjuta sina kompisar och de vuxna som går förbi. Erik: - Pang!
Elias: - Pang! Pang! (Och så skrattar de båda.)
Några av de observerade flickorna använde de korta pinnarna till att röra om i maten med, de långa pinnarna användes till att rita och skriva i jorden, då de skrev främst sitt eget namn. Med sanden gjorde de observerade pojkarna geggamoja med vatten som de hittade på gården och samlade i hinkar. Flickorna som observerades använde däremot sanden mest till att göra sandkakor och laga mat.
5.4.3 Analys
När barnen på de båda förskolorna hade tillgång till leksaker föredrog de i stort sett likadana saker. På både den traditionella förskolan och I Ur och Skur förskolan använde de flitigt spadar, hinkar, sandformar och gungor. På I Ur och Skur förskolan var det i stort sett det som leksaksutbudet bestod av. Andra leksaker som var populära på den traditionella förskolan var cyklar. Barnen på I Ur och Skur förskolan använde inte så ofta några leksaker. Under observationerna verkade det som de föredrog naturmaterial. När barnen på de båda förskolorna använde spadarna, hinkarna och sandformarna så höll de sig oftast på ett och samma ställe som i sandlådan. Vad det kan bero kommer att
diskuteras mer under avsnittet om lekens innehåll skiljer sig om barnen har tillgång till leksaker eller ej.
På den traditionella förskolan kunde leksakerna ibland få en annan funktion eller roll mot vad de egentligen hade. Spadarna t.ex. användes gärna som olika tillhyggen och det var inget som observerades på I Ur och Skur förskolan. Där användes leksakerna till det de var tänka till. Vad det kan bero på är då frågan. Kan det kanske vara så att eftersom barnen på en I Ur och Skur förskola inte är vana vid att ha tillgång till leksaker, så har de svårt för att omvandla leksaker till något annat när de väl leker med dem? Då skulle det omvänt vara likadant, att barnen på en traditionell förskola skulle ha svårare för att omvandla naturmaterial till något annat än vad det egentligen är. Men detta stämmer inte eftersom det har framkommit i observationerna, att barnen på den traditionella förskolan inte hade några problem med att omvandla naturmaterial till något annat. Hangård Rasmussen (2002) menar att barn som inte har tillgång till några leksaker, lär sig snabbt att hitta andra föremål som förvandlas så att de passar in i leken. På båda förskolorna föredrog barnen att använda sig av naturmaterial i sina lekar. Barnen på I Ur och Skur förskolan var dock inte vana vid något annat. Förmodligen känner barnen att det inte finns några begränsningar till vad naturmaterialet kan användas till, leksaker är mycket mer begränsade och dessutom finns det inte hur många leksaker av samma sort. Enligt Mårtensson (2004) finns det obegränsat med redskap för barnen att använda i sin lek när de leker utomhus. Barnen kan t.ex. förvandla blad till pengar.
Det fanns ingen skillnad på hur barnen på respektive förskola använde sig av naturmaterialet. Förmodligen hade barnen på den traditionella förskolan använt naturmaterial ännu mer om de inte hade haft tillgång till så många leksaker. Då hade de blivit tvungna att förvandla ett naturmaterial till något annat, så att det passade in i deras lek. Evenshaug och Hallen (2001) menar att när barn leker så kan olika saker/föremål få olika funktioner som är anpassade till situationenför det specifika tillfället.
Enligt Bäck (1980) har det alltid varit vanligt att barn leker affär. Förr använde sig barnen precis som idag av sand, blad och lerkakor som varor. Det kan bero på att naturmaterial alltid har funnits tillgängligt för barn. Det är inget som föräldrarna behöver gå och köpa och det är naturmaterial som inte ändras med tiden. Barn har i alla tider följt med sina föräldrar och handlat, vilket förmodligen har gett inspiration till lek.