Med hjälp av den första delen av resultatet där bildvinkeln analyseras (figur 1.7) kan det konstateras att Aftonbladet och Svenska Dagbladet är mest neutrala när det kommer till bildvinklar. De har nästan lika stor andel negativa som positiva vinklar på sina bilder. Detta kan vara intressant då de båda tidningarna tillhör samma mediekoncern, Schibsted (Schibsted u.å.). Skillnaden är att Aftonbladet i 24 % av deras artiklar inte hade någon bild, däremot fanns inbäddade videor i en del av deras artiklar. Svenska Dagbladet hade heller inga neutrala bilder alls, till skillnad från Aftonbladet som hade 14 % neutrala bilder.
Expressen i sin tur hade en övervägande del supporterpositiva bildvinklar, hela 36 procentenheter fler supporterpositiva än supporternegativa bildvinklar. Det kan tyckas
anmärkningsvärt, och kan kopplas samman med Dagens Nyheter som tillhör samma koncern, nämligen Bonnier (Bonnier u.å.), där Dagens Nyheter hade 41 procentenheter fler
supporterpositiva än supporternegativa bildvinklar.
Huvudaktör
Gällande huvudaktör (figur 1.8) var det relativt synkat mellan de olika tidningarna, och överlag var det inte mycket som stack ut. Den procentuella fördelningen mellan de olika aktörerna i Aftonbladet var väldigt jämn, och tyder på eftertänksamhet i val av artikelvinklar och aktörer. Det ska däremot sägas att alla tidningar har spridit ut sina val av huvudaktörer på ett jämnt sätt. Svenska Dagbladets procentuella fördelning kan vara svårhanterlig eftersom det är många olika aktörer på ett relativt litet artikelurval, och därmed blir procentsatserna stora även om frekvensen är liten. När villkorstrappan diskuteras i medierna går tidningarna till samma kategorier av aktörer i ungefär lika stor utsträckning.
49
Det enda som egentligen sticker ut i den delen av resultatet är Expressens stora andel klubbrepresentanter i texterna. Det här går att återkoppla till den analys som skrivits under punkten problemfokus. Att många supportrar läser tidningarnas sportsidor. Ju fler artiklar det skrivs om den egna klubben och de egna klubbrepresentanterna desto större chans är det att de läses. Något som Expressen verkar ha anammat. Det ger i sin tur intäkter till
mediekoncernerna i form av annonsintäkter per klick. Något som har blivit en stor del av intäkterna då onlineannonseringen är den enskilt största reklamformen i Sverige, hälften av alla reklaminvesteringar som görs hamnar i onlinebaserade medier (Weibull, Wadbring & Ohlsson s.102). Det finns därför mycket att vinna för Expressen i detta fall att ge
klubbrepresentanterna mer utrymme i tidningen.
Problemfokus
I figur 1.9 behandlas det jämförande problemfokuset. De två vanligaste problemfokusen i tidningarna var polis och oenighet. Det går att se mönster i de båda kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen, som har en likvärdig fördelning problemfokus. Det som istället sticker ut är de båda dagstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, åt varsitt håll. Dagens Nyheters skribenter har i två av fem fall haft polisen som grunden till problematiken i texterna. Mer än någon annan tidning av de som undersöktes. Däremot ligger fokuset på oenighet klart lägst i Dagens Nyheter med endast 13 % av totalen.
I Svenska Dagbladet är fördelningen åt andra hållet, där är polisen problemfokus i en av fem fall, däremot är oenigheten i fokus i nästan hälften av alla artiklar som undersöktes. Det går att tolka på olika sätt, att Dagens Nyheter tar den något mer vågade vägen och vinklar polisen som ansvarig för problematiken och att Svenska Dagbladet från sin sida tar den mer enkla vägen att fokusera på oenigheten och då således inte ta någon ställning. Något undertecknade sett spår av efter utläsning av fler figurer. Det går också att mena att Dagens Nyheter
granskar makten på ett tydligare sätt, men samtidigt är villkorstrappan i sig en fråga i mångt och mycket grundad i oenighet mellan parterna och att Svenska Dagbladet fokuserar på just detta kan också vara riktigt.
Gestaltning av polisen/supportrarna
I figur 1.10-1.11 behandlas gestaltningen av polisen/supportrarna. Som tidigare nämnts fanns inga artiklar med positiv polisgestaltning i någon av de undersökta medierna. Att Svenska
50
Dagbladet är väldigt neutrala finner vi återigen spår av när det kommer till gestaltningen av polisen. 93 % av artiklarna var neutrala mot polisen. Det här kan vara ett spår av något som identifierades under arbetet, att Svenska Dagbladets artiklar till synes var så kallade rewrites, alltså en artikel som först publicerats i ett medium för att sedan skrivas om, i det här fallet i Svenska Dagbladet. Artiklar från exempelvis TT var vanligt förekommande. Eftersom TT är en telegrambyrå saknas ofta vinklar och Svenska Dagbladet rapporterar om ämnet men tolkar den sällan eller skapar nya vinklar. Det kan vara anledningen till att de skrivit såpass neutralt om polisen i förhållande till de andra medierna.
I övrigt ligger siffrorna mellan 36 % och 46 % när det kommer till den negativa
polisgestaltningen i de tre övriga medierna som undersöktes. Siffror som kan vara en del av det som nämnts tidigare med mediernas demokratiska uppdrag att granska makten, men det kan samtidigt vara ett spår av att skribenterna på dessa medier har en negativ inställning till villkorstrappan i stort.
När det kommer till gestaltningen av supportrarna sticker Expressen ut. Nästan en tredjedel av texterna gestaltade supportrarna i gott ordalag. Det återfinns som en röd tråd i resultatet där Expressen står mest på supportrarnas sida i debatten kring villkorstrappan.
Aftonbladet får anses vara mest neutrala i sin porträttering av supportrarna, med lika stor andel positiv som negativ gestaltning. Återigen har Svenska Dagbladet störst andel neutralitet i sin gestaltning där de är neutrala till supportrarna i fyra av fem fall. Det råder samklang mellan de två medierna i samma koncern även i den här delen av resultatet.
Gestaltningstyper
Tolkningen som kan göras med hjälp av figur 1.12 är att framför allt Aftonbladet använder sig av konfliktgestaltning i större grad än de andra tidningarna. Det kan hänga ihop med deras problemfokus som finns illustrerat i figur 1.9, då deras två överlägset största frekvenser av problemfokus var gällande polisen och oenighet. Oenighet säger sig självt, när två eller fler parter är oeniga finns det en tydlig koppling till konflikter, och i sin tur konfliktgestaltning. Polisen i sin tur är en stor del av konflikten som ligger till grund för arbetet, och därmed blir de ofta en part i den debatt eller den meningsskiljaktighet som artikeln baseras på, i det här fallet villkorstrappan i olika tappningar. Därmed är det rimligt att konfliktgestaltning är den
51
mest använda gestaltningsformen i Aftonbladet. Även Svenska Dagbladet hade i princip samma frekvens av konfliktgestaltning, och som tidigare nämnts ingår Aftonbladet och Svenska Dagbladet i samma mediekoncern och kan därmed kopplas samman på det sättet.
Gällande de återstående två tidningarna var fördelningen av gestaltningstyper desto jämnare. Frekvensen är i stort sett densamma i Expressen och Dagens Nyheter, givetvis inte exakt likadan men i stora drag går det att utläsa samma mönster. Även dessa två tidningar tillhör samma mediekoncern.
52