Medias steg i ”villkorstrappan”
- nyhetsrapporteringen
The media's step on the ”conditions staircase” - the news reports
En kvantitativ innehållsanalys av medias rapportering av
”villkorstrappan”.
Av: Adam Sjölin och Olle Printz
Handledare: Carl-Gustav Lindén
Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper Kandidatuppsats 15 hp
Journalistik | Vårterminen 2020
Programmet för journalistik och multimedia
2 Abstract
Denna studie syftar till att ta reda på vilken form av gestaltning som är vanligast i de fyra största svenska tidningarna, Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, när det handlar om fenomenet villkorstrappan. Studien grundar sig i en kvantitativ
innehållsanalys av ett avgränsat dataurval. Den tidsperiod som undersökts är mellan 2019-04- 18 och ett år framåt till 2020-04-18. Sammanlagt 112 artiklar. Studien utgår teoretiskt från gestaltningsteorin, där inspiration hittats hos bland annat Holli A. Semetko & Patti M.
Valkenburg, men även hos Jesper Strömbäck. Uppsatsen undersöker mediernas rapportering om supportrarnas respektive polisens roll i debatten om villkorstrappan, och även vilken typ av gestaltning artiklarna är uppbyggda av. Dessa gestaltningstyper är konfliktgestaltning, human interest-gestaltning, ekonomisk konsekvensgestaltning, moralgestaltning och ansvarsgestaltning. Därutöver syftar denna studie till att ta reda på om det finns några mönster i tidningarnas rapportering kring de två parterna i debatten om villkorstrappan, exempelvis om en viss tidning är mer supportervänligt inställd eller tvärtom.
Studien visar att tidningarna framställer polisen på ett distinkt mer negativt sätt än de framställer supportrarna överlag, allra tydligast i det fallet var Expressen. Den vanligaste gestaltningstypen var konfliktgestaltning. Den vanligast förekommande huvudaktören i texterna var klubbrepresentanten.
Nyckelord: Villkorstrappan, supportrar, polis, journalist, gestaltning
3
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 5
1.1 Syfte och frågeställning... 6
1.2 Begreppsförklaringar ... 6
1.2.1 Villkorstrappan ... 6
1.2.2 Ordningsstörningar ... 7
1.2.2.1 Alkohol och narkotika ... 7
1.2.2.2 Pyroteknik ... 7
1.2.2.3 Inkastning av föremål på fotbollsplanen ... 8
1.2.2.4 Planinvasion/planstormning ... 8
1.2.2.5 Bråk på och/eller utanför arenan ... 8
1.2.2.6 Organiserade bråk mellan s.k. fotbollsfirmor ... 8
1.3 Förförståelse ... 8
1.4 Disposition... 9
2 Bakgrund och tidigare forskning ... 10
2.1 Supporterskap och media ... 10
2.2 Polis och supporteranhängare – historisk bakgrund i Skandinavien ... 11
2.2.1 Sverige ... 11
2.2.2 Danmark ... 12
2.2.3 Norge... 12
2.2.4 Sammanfattning ... 13
3 Teori ... 14
3.1 Gestaltningsteorin ... 14
3.1.1 Gestaltningstyper ... 16
4 Metod ... 18
4.1 Metodval... 18
4.2 Forskning med gestaltningsteori som verktyg ... 19
4.3 Metodkritik ... 20
4.4 Urval... 20
4.5 Operationalisering ... 22
4.5.1 Kodschema ... 23
4.6 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 24
4
4.7 Forskningsetik ... 26
5 Resultat ... 27
5.1 Materialet för den kvantitativa innehållsanalysen ... 27
5.2 Mediernas aktörval och vinklar ... 29
5.3 Mediernas gestaltningar ... 32
5.4 Jämförande mellan de fyra undersökta medierna ... 35
5.5 Observationer under datainsamling ... 41
6 Analys och diskussion ... 42
6.1 Svenska Dagbladets frekvens ... 42
6.2 Huvudaktör ... 42
6.3 Problemfokus ... 43
6.4 Gestaltning av polisen och supportrarna ... 44
6.5 Gestaltningstypernas förekomst... 45
6.6 Observationer... 46
6.6.1 ”Den så kallade” ... 47
6.7 Likheter och skillnader mellan de fyra medierna ... 48
7 Slutsats ... 52
7.1 Skillnad i gestaltning av villkorstrappan mellan de fyra medierna ... 52
7.2 Framställning av supportrarna ... 52
7.3 Framställning av polisen ... 52
7.4 Vanligaste gestaltningsformen ... 53
8 Förslag till fortsatt forskning ... 53
Referenser ... 54
Tryckta källor ... 54
Elektroniska källor ... 56
Övriga källor ... 58
Bilagor ... 59
Bilaga 1 – kodschema ... 59
Bilaga 2 – kodinstruktioner ... 62
Bilaga 3 – Observationer under datainsamling ... 67
5 1 Inledning
Den 18:e april 2019 drogs en stor konflikt igång inom svensk elitfotboll. Startskottet för konflikten blev polisens nya förbud mot overhead-flaggor inne på fotbollsarenan inför GIF Sundsvalls match mot Kalmar FF på hemmaplan (Sundkvist & Bachner 2019). Vi kommer framöver beteckna overhead-flaggor som OH-flaggor. OH-flaggor är ett verktyg som ofta används av fotbollssupportrar för att förenkla maskering inför bruk av pyrotekniska pjäser på arenan, även kallade bengaler (Brenning 2019). I 2 kap. 20 § av Ordningslagen (SFS
1993:1617) står att elda pyrotekniska varor på offentliga sammankomster i Sverige är olagligt utan tillstånd.
När polisen sätter in nya restriktioner mot fotbollssupportrar blir det ofta debatt, och det blev det även när polisen förbjöd stora flaggor på fotbollsläktarna. Grunden för själva
restriktionerna lades redan ett år innan flaggförbudet trädde i kraft. Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson och rikspolischefen Anders Thornberg kom överens om en handlingsplan som innebar att en tillämpning av något polisen kallar villkorstrappan skulle utföras (Sundkvist & Bachner 2019).
Polisens egentliga plan med villkorstrappan är att i princip utrota användandet av pyroteknik på svenska läktare, och det ska de göra genom att identifiera anledningen till problemet med pyroteknik (Ibid 2019). Andra åtgärder utöver förbudet mot OH-flaggor som ingår i polisens så kallade villkorstrappa om ordningsläget inte förbättras, är bland annat hårdare visitationer av besökare, publikreduceringar på mellan 10 och 25% och något som kallas ”utvidgad idrottsanläggning” vilket innebär att klubbarna själva måste ta ansvar för större geografiska områden kring arenan (Bachner 2020).
Under hela 2019 var villkorstrappan ett samtalsämne inom den svenska fotbollen. Polisens åtstramningar och supportrarnas aktioner hamnade ofta i stort fokus i media. Det är just medierapporteringen som fångat vårt intresse, och i synnerhet på vilket sätt villkorstrappan beskrivs i svenska tidningar.
I konflikten finns det två tydliga parter som inte håller med varandra, supportrar och polisen.
Därför är det av stort intresse att reda ut hur de två parterna framställs av de fyra största tidningarna i Sverige.
6 1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med undersökningen är att analysera hur medierna rapporterar om fenomenet villkorstrappan. Vad kännetecknar en artikel om villkorstrappan 2019, formmässigt och språkligt? Syftet är därtill att finna mönster i rapporteringen av och mellan de olika medierna som undersöks. Vi vill försöka förstå varför fenomenet gestaltas som det gör och vad det kan få för effekter för polisens anseende, men också för supportrarna.
Frågeställningar:
1. Vilken form av gestaltning är mest förekommande i rapporteringen av villkorstrappan i Sveriges fyra mest lästa tidningar, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet under ett år 2019–2020?
2. Vilka likheter och skillnader mellan de fyra medierna återfinns i deras gestaltning av villkorstrappan?
3. Hur framställs fotbollssupporterns roll i villkorstrappan av medierna?
4. Hur framställs polisens roll i villkorstrappan av medierna?
1.2 Begreppsförklaringar
Nedan följer fördjupade förklaringar på de begrepp som kommer att tas upp under studiens gång. Relevanta definitioner på ämnen i och kring supporterskap, polisiära insatser och ordning.
1.2.1 Villkorstrappan
Polisen ingick 2018 en överenskommelse med Riksidrottsförbundet. Överenskommelsen innebar en fastställning av att de gemensamma målen att idrottsarrangemang ska vara säkra, trygga och stämningsfulla för alla (Polisen 2019). Enligt polisen utgjorde elimineringen av pyrotekniska pjäser en viktig del i det arbetet. Ovan nämnda överenskommelse och riktlinjer för villkorsgivning av idrottsevenemang är två av hörnstenarna för Polismyndigheten när det kommer till att säkerställa ett tryggt evenemang (Ibid 2019). Villkorsgivningen startade redan 2018 men fick sitt crescendo under 2019 med striktare krav på arrangörerna. Det är alltså arrangören som återfår ansvaret över ordning och säkerhet på arenorna i Sverige. Innan dessa åtgärder trädde i kraft låg det mer ansvar på Polismyndigheten när det kom till
idrottsevenemang. Bakgrunden till villkorstrappan var att Statskontoret kritiserat polisen för
7
hanteringen och resursgivningen vid idrottsevenemang (Ibid 2019). Detta påvisades av Statskontoret i Stockholm men villkorstrappan är rikstäckande. Villkorstrappan är ett uppföljningsverktyg som innebär att polisen enligt egen utsago ska effektivisera arbetet för arrangören så att densamme kan uppfylla ordningslagen. Det kan handla om
arenautformning, publikneddragningar och andra förbud liksom tidigare nämnda OH-flaggor.
OH-flaggor ses exempelvis av polisen som ett brottsverktyg som används för maskering i samband med användning av pyrotekniska pjäser (Pearson 2019). Tanken är att polisen meddelar ett villkor i ett första skede efter en ordningsstörning. Kan arrangören inte åtgärda problemet tillkommer ytterligare ett villkor, och fler att följa om inte arrangören åtgärdar varje villkor som blir tillgivet. Därav begreppet villkorstrappa. När polisens första åtgärd inte fungerar, tas nästa steg i trappan. Mer restriktivt för varje villkor som ges. Ibland benämns villkorstrappan som åtgärdstrappan, vilket i själva verket innebär samma sak. Den yttersta åtgärden som polisen kan använda sig av är att ställa in evenemanget eller alternativt låta den arrangeras inför tomma läktare (Billengren & Pearson 2019).
1.2.2 Ordningsstörningar
Nedan kommer exempel på ordningsstörningar i samband med fotbollsmatcher att tas upp för att ge en översyn på helhetsgreppet ordningsstörningar.
1.2.2.1 Alkohol och narkotika
Under fotbollsmatcher kan alkoholstinna och högljudda, oftast män, i grupp uppfattas som skrämmande. Alkohol och idrott kan tillsammans bilda ordningsstörningar.
Alkohol är något som konsumeras flitigt av supportrar, dels också för att lagen är sponsrade av olika dryckesleverantörer (Brå 2008). Narkotikan kan användas som ett verktyg för att ta udden ur rädslan vid eventuella slagsmål som kan uppstå mellan grupperingar (Ibid 2008).
1.2.2.2 Pyroteknik
När man pratar om pyroteknik inom fotbollen omfattas det oftast av smällare s.k.
bangers, raketer och andra fyrverkeriartiklar som bengaliska eldar s.k. bengaler.
Bengaler i synnerhet uppfattas inte sällan som positiva för helhetsintrycket av
matchstämningen, men kan orsaka bränder på en ofta folkfylld och trång läktarsektion (Ibid 2008).
8
1.2.2.3 Inkastning av föremål på fotbollsplanen
Inkastning av föremål på planen kan vara ett möjligt inslag för frustrerade och/eller ett utlopp av upplevd förfördelning bland vissa fotbollsanhängare. Historiskt har dessa inslag bestått av föremål som finns till hands för inkastaren i fråga såsom mynt, tändare eller dryckesbehållare av olika slag (Ibid 2008).
1.2.2.4 Planinvasion/planstormning
När det kommer till planinvasion inom fotbollen brukar den delas in i två olika kategorier, positiv och negativ planinvasion/planstormning. Det kan uppfattas som synnerligen uppenbart att en planstormning bör anses som negativ, men det finns vissa givna omständigheter som gör att en planstormning kan anses vara positiv.
Exempelvis vid en titeltriumf då supportrar springer in på planen för att fira sina hjältar. Även om dessa ibland bidrar till arenaåverkan. Den negativa planstormingen kan handla om personer som beträder spelplanen för att attackera spelare eller domare (Ibid 2008).
1.2.2.5 Bråk på och/eller utanför arenan
Slagsmål mellan supportergrupperingar eller enskilda individer emellan, på läktarplats eller i anknytning till arenan (Ibid 2008). Det område som också vidgats i och med direktiven från polismyndigheten. Numera har arrangören och den arrangörsansvarige ansvar över ett större upptagningsområde än själva arenan i sig (Bachner 2020).
1.2.2.6 Organiserade bråk mellan s.k. fotbollsfirmor
Organiserade slagsmål mellan vissa rivaliserande grupperingar även kallade
fotbollsfirmor. Dessa kallas ofta av myndigheter för risksupportrar och har oftast inte fotbollsläktaren som främsta arena utan gatan (Brå 2008).
1.3 Förförståelse
När den här studien genomförs måste man ta i beaktning att författarna kan vara påverkade av förutfattade konstruktioner i samhället kring supporterkultur och polisens arbete. Det i sin tur skulle kunna påverka resultatet, då tanken med analysen är att se hur det pratas om
villkorstrappan i svenska medier. Eftersom författarna till den här studien är både stora fotbollskonsumenter och fotbollsmediekonsumenter går det att anta att påverkan redan har skett av den bild media framställt av villkorstrappan. Därutöver studerar författarna
9
journalistik och multimedia och delar en förståelse om hur media fungerar och hur
journalister tänker. Det är också något som kan påverka resultatet då tolkningarna redan görs delvis ur ett journalistiskt perspektiv. Att författarna har besökt fotbollsevenemang och vid flertalet tillfällen upplevt just de situationer villkorstrappan är tänkt att förebygga kan också ha inflytande på analysen. Med detta i åtanke har författarna givetvis värnat om objektiviteten i undersökningen och hålla personliga betraktelsesätt borta. Termerna som undersökts har i största möjliga mån försökt hållas neutrala även om det vid flera tillfällen har skett att några personliga åsikter gjort avtryck på de första tankarna som dykt upp. Detta har i sin tur medfört att artiklarna som undersökts har fått läsas flera gånger för att i största möjliga mån undvika personliga åsikters påverkan på analysen och göra undersökningen så objektiv som möjligt.
1.4 Disposition
Uppsatsen inleds med att ge en bild över bakgrundsförhållandena mellan media, supportrar, polis och huliganer. Den stärks upp med punkt 2.3 där studiens den tidigare forskning som gjorts kring det aktuella ämnet behandlas. I teoridelen avtäcks de litterära teorierna som ligger till grund för studien på ett mer genomgripande vis, där gestaltningsteorin är grundpelaren.
Följer gör sedan en metod- och materialdel där studiens avgränsningar, datainsamlingsmetod samt urval tillkännages. Metodens avslutande avsnitt tar upp de analysmetoder som valts för att kunna genomföra studien. Sedan följer resultat, och slutligen den analys och
diskussionsdel där resultatet diskuteras i förhållande till tre olika parametrar: teori, tidigare forskning och metod. Avslutningsvis framförs förslag till framtida forskning inom ämnet media och supporterskap samt polisiära relationer.
10 2 Bakgrund och tidigare forskning
I bakgrunden behandlas supporterskap, huliganism, polis och media. Även en jämförande bakgrundsbeskrivning mellan de skandinaviska länderna.
2.1 Supporterskap och media
1969 var året då engelsk ligafotboll började visas på svensk, norsk och dansk tv. Det är från England de skandinaviska länderna fått sin inspiration när det kommer till supporterskap men också huliganism (Green 2009). För att förtydliga begreppet ”huliganism” definieras det som att hänsynslöst sätta sig över normer, i fotbollssammanhang ordningsnormer, vilket vanligtvis yttrar sig i vandalisering och bråk i samband med fotbollsarrangemang
(Nationalencyklopedin u.å.).
Det är vanskligt att utforska huliganismen och dess roll utan att ta hänsyn till media.
Forskningsintresset kring förhållandet mellan medier och huliganism har varit stort. Radmann (2013) menar att effekten av medias rapportering är agendasättande, det är alltså media som bestämmer vilka frågor som ska diskuteras i det offentliga rummet. Studier har därtill visats vara homogen, det är genom det mediala som merparten av beslutsfattarna, de för
troendevalda men också allmänheten skapar sig en ställning om idrottsrelaterade ordningsproblem. Huliganismen sätts in i sitt sammanhang och formas genom medias berättelser skildring av ämnet (Radmann 2013, s.61). Det är därför av relevans att försöka förstå medierepresentationen.
En annan tankegång som kan skapa en tydligare bild av huliganism och media tillförde den franska forskaren Alain Ehrenberg under 90-talet. Han påstod att fotbollens huliganer kunde betraktas som en grupp unga sårbara män som hade hamnat mellan plankorna. På ena plankan står konsumtionssamhället och på den andra står fotbollens kommersialisering. Den demokratiska bild av fotbollen som förr var idealet, att medlemmarna fick vara en del av beslutsfattandet och gavs inblick, förekommer sällan längre i samma utsträckning, vilket skapat en vrede och frustration för supportrarna. Något som kan leda till våldsyttringar från delar av supporterleden och för att skapa sig en identitet i brist på den ursprungliga som en del av klubben görs den istället genom att hamna i medias blickfång och på det viset få bekräftelse och skapa en ny identitet (Ehrenberg 1991 ur Tsoukala 2009, 44–45). Ehrenbergs teorier om unga fotbollssupporters vilja att synas, på läktaren och i media, i det kommersiella
11
fotbollslandskapet har levt kvar i många akademiska studier som en viktig förklaring till huliganismen (Radmann 2013, s.54–55).
Diskursen i gammelmedia, ofta papperstidningen – pressen, är inte sällan att svensk idrott har enorma problem med det meningslösa våldet och den ökande huliganismen (Ibid 2013, s.66).
Risksupportrar som polisen brukar kallar de stökigaste anhängarna målas ofta upp som det största hotet mot idrotten i allmänhet och mot den svenska i synnerhet. I nymedia, som webb, bloggar och sociala medier, återfinns även den bilden, men den behandlar också berättelsen åt andra hållet. Huliganer och supportrar får berätta sina historier, sina erfarenheter av
supporterskapet där de ofta tar upp andra sidor än de som ventileras i gammelmedia. De som inte känner att de bottnar i gammelmedias bild får också föra talan. Deras intåg, som
konsumenter av den svenska fotbollskulturen men också producenter av medialt material, ser ut att ha blivit en mer central del av det svenska sportmedielandskapet (Ibid 2013, s.66–67).
Det nya medielandskapet i samhället har också varit en del i att många fler röster får höras, i synnerhet när det kommer till rapporteringen av fotbollskultur. Förr satt gammelmedia på tronen med tolkningsföreträdet i ämnet. Numera går man mot en mer varierad och
mångfaldig idrottsrapportering (Ibid 2013, s.67).
2.2 Polis och supporteranhängare – historisk bakgrund i Skandinavien 2.2.1 Sverige
I Sverige började den så kallade huliganismen ta form under 80-talet. Läktarvåldet som följde låg till grund för de åtgärder som polismyndigheter satte in för att stoppa våldet och stöket på läktarna. Åtgärder som stålinbursinhängnade ståplatssektioner och poliser spejade i så kallade
”utkikstribuner” (Green 2009). Under slutdelen av 90-talet inleddes arbetet med så kallad självsanering inom supporterföreningarna, vilket bland annat innebar att de långtrogna supportrarna, eldsjälarna, städade upp i egna led. Regler och stadgar sattes upp för
föreningens medlemmar i samband med att supporterklubbarna omstrukturerades och nya supporterföreningar inom klubbarna skapades. Skulle du följa med på bortaresor ställdes nu krav på ordning, något som inte varit uppe på tapeten på samma sätt förut. Bilderna av 80- talet lever dock utåt kvar i mångt och mycket, vissa supporterfalanger ses som stökiga och våldsbenägna vilket har lett till resoluta polisinsatser genom åren.
12
Under de senaste 15 åren har dock de allra största bråkstakarna, enligt polis och
säkerhetsansvariga, bytt arenan mot ”arenor” utan koppling till fotbollen. Något som uppges gjort att de stökiga läktar- och arenabråken minskat då de allra stökigaste anhängarna sköter sina uppgörelser på annan plats än i och kring arrangemangen (Ibid 2009).
2.2.2 Danmark
1991 professionaliserades den danska högstaligan i fotboll. Det var då den fick sitt nuvarande namn Superligaen, och det var också starten av det organiserade supporterskapet i landet.
Danmark utvecklade sin polistaktik för upprätthållandet av ordning vid stora demonstrationer och publika sammankomster, mycket till följd av de omfattande störningarna i stadsdelen Nørrebro i Köpenhamn under samma tid, tidigt 90-tal (Green 2009). Kravallerna uppkom i och med EU-röstningen 1993 och skapade kraftiga upplopp vilket gjorde att polisen agerade på ett sätt de inte gjort sedan världskrigens tider, de sköt skarpt in i folkmassorna (Brink 2005). Efter händelserna valde polisen att skapa en ny, mer blid, taktik än förr vid ordningsstörningar (Ibid 2005).
Både säkerhetsansvariga och supporterpoliser i Danmark har pratat om att landets huliganer sällan ställer till problem på ”sin” egen hemmaplan, däremot är de desto mer stökiga när det kommer till bortamatcherna då de inte sällan tror att de inte kommer att kännas igen av polisen. Bedömningen lyder att detta beror på att huliganerna är rädda för att bli avstängda på sin hemmaarena men inte är lika tillbakahållna när det kommer till bortaplansavstängningar (Green 2009).
2.2.3 Norge
Fotbollsrelaterade störningsproblem har generellt varit limiterade inom den norska fotbollen (Radmann 2013, s.40). Förklaringen till detta går att finna i den låga urbaniseringsgraden i landet. I Norge finns det endast sex kommuner med ett invånarantal över 100 000. Det krävs nämligen oftast en anonymiserad miljö för att just de grövre dåden, huliganismen, ska kunna formas (Green 2009) Den norska huliganismen har varit av mindre omfattning och inte lika framskriden som den svenska och den danska motsvarigheten. Attacker på spelare, ledare eller klubbar har inte kommit till kännedom i landet (Aurstad 2005).
13
När fotbollsrelaterad problematik diskuteras i landet handlar oftast mer om spår av
högerextremism och rasism mellan spelare och aktörer på läktarna snarare än om organiserat våld (Green 2009).
Norsk polis har uppgivit att de har goda relationer med supporterföreningarna i landet.
Supporterföreningarna uppges verka i samarbete med sina fotbollsklubbar, och inte i strid med dessa, något som förekommer i då och till inom den svenska fotbollen (Ibid 2009).
2.2.4 Sammanfattning
Svensk fotbollshuliganism bedöms vara den som är mest omfattande i Norden, mycket på grund av att den varit med under längst tid. Den svenska huliganismen i allmänhet och supporterkulturen i synnerhet har fått sin inspiration från England, så även den norska motsvarigheten. Den danska å andra sidan är till större del en avbild av Italien.
Överlag kan man säga att länders supportrar och huliganer inspireras av andra länder för att forma sin egen kultur. Mycket handlar också om vilka sportsliga preferenser som är
utgångspunkt. Sverige och Norge fastnade för den engelska fotbollen för flera decennier sedan vilket sedan lever kvar fortsatt. Att Norge däremot inte haft lika omfattande problem med ordningsstörningar och huliganism tros bero till stor del på de småskaliga städerna där huliganism har svårare att bildas då anhängare inte blir lika anonymiserade på dessa platser.
Skillnaden mellan Norge och Sverige är också att norsk polis verkar mena att de har goda samarbeten med landets supporterföreningar, något som inte hittats från Sverige i samma utsträckning inom den svenska relationen polis-supporterförening.
Danmark har mer problem med skillnaden mellan hemma- och bortamatcher för supportergrupperna. När grupperingarna åker på bortamatcher tenderar de att vara mer stökiga än på hemmaplanen, då de är rädda för avstängningar från sin egen hemmaborg.
14 3 Teori
3.1 Gestaltningsteorin
En studie av McCombs och Shaw i början av 1970-talet ligger till grund för det som inom journalistikforskningen idag kallas dagordningsteorin, eller på engelska ”agenda setting”.
Deras syfte med undersökningen var att få en klarare bild av interaktionen mellan ämnena som dominerar mediernas dagordningar och allmänhetens uppfattning om desamma.
Resultatet visade att sakfrågorna som tagit störst del av mediernas nyhetsbevakning även var de samhällsproblem som ansågs viktigast av medborgarna (Shehata 2019, s.338). Huruvida det var medierapporteringen som påverkade opinionen eller tvärtom var däremot ingenting deras studie kunde bevisa, men McCombs och Shaws slutsats var att det var journalistiken som hade inflytande över opinionen genom sin dagordning. Dagordningsteorins huvudtes är därmed att journalistiken påverkar vilka samhällsfrågor som folket tycker är viktiga (Ibid 2019).
Sedan McCombs och Shaws tidiga forskning har teorin utvecklats och många nya synsätt har dykt upp. En teori tar upp att aktörer och attribut tar upp en större del av medborgarnas medvetande ju mer de syns i medierna. Aktörer som ofta syns i den dagliga
medierapporteringen tar även mer plats i människors tankar, samtidigt som de som inte syns i media försvinner från det vardagliga medvetandet (Shehata 2019, s.339). Den tidiga teorin av McCombs och Shaw som handlar om vad journalistiken rapporterar om och vilka objekt som är framskjutna i rapporteringen brukar ses som den första nivån av dagordningsteorin, medan den andra nivån handlar om aktörer och attribut. Då blir det en djupare analys av hur objekten beskrivs och vilka utmärkande egenskaper eller attribut vissa aktörer och sakfrågor tillskrivs (Ibid 2019).
Gestaltningsteorin och dagordningsteorin är tätt sammankopplade. Det finns många likheter mellan den andra nivån av dagordningsteorin och gestaltningsteorin. Båda teorierna är till för att ta reda på hur problem eller objekt (länder, människor, organisationer etc.) beskrivs i media, och inte nödvändigtvis vilka problem eller objekt som får mer eller mindre
medieutrymme. Båda fokuserar på de mest framträdande beskrivningarna eller temana av de intressanta problemen eller objekten. Båda teorierna handlar om tankesätt snarare än tankar (Weaver 2007). Gestaltningsteorin verkar däremot inkludera fler intellektuella tankegångar
15
kring orsaksresonemang, moraliska värderingar och lösningar på problem än den andra nivån av dagordningsteorin (Ibid 2007).
Gestaltningsteorin handlar om hur människors verklighetsuppfattning påverkas av mediernas gestaltning av verkligheten. På så sätt kan medierna genom att gestalta verkligheten på olika sätt gynna olika ideologiers sätt att betrakta verkligheten, och samtidigt missgynna andra ideologier. Ur ett sociologiskt perspektiv kan gestaltningar handla om hur en tolkar sina erfarenheter, även om erfarenheterna är medierade, dvs skapade av medierna, eller upplevda.
All kommunikation blir därför en gestaltning av verkligheten (Strömbäck 2014, s.113). Det finns inget stöd i forskningen för att nyhetsmedierna alltid speglar verkligheten. Det räcker med att tänka att verkligheten är oändlig, medan nyhetsmediernas format är begränsat. Därför blir nyhetsvärderingen och nyhetsurvalet en första begränsning för mediernas gestaltning av verkligheten. Därutöver kan val av berättarperspektiv, källor och attribut vidare förändra människors bild av verkligheten (Ibid, s.114).
Vid konsumtion av medier serveras inte en beskrivning av verkligheten, utan en
rekonstruering och en gestaltning av verkligheten. När journalister gör sitt urval av aspekter gör de en särskild verklighetsgestaltning som innebär att just vissa problem, orsaker och värderingar framhävs. Just därför påverkas människors tankar och åsikter av mediers urval av olika aspekter av samhällsproblem (Strömbäck 2014, s.114–115). Det finns också en
beroendeaspekt av gestaltningsteorin, liksom av dagordningsteorin. Om människor är väldigt beroende av informationen från medierna, desto mer mottagliga blir de av påverkan från medierna (Ibid, s.115).
Shanto Iyengar var en av de första som tittade närmare på makten medierna har genom sina gestaltningar. Han delade upp mediernas gestaltningar i två kategorier, händelseorienterade och tematiska gestaltningar. Händelseorienterade gestaltningar innebär att en riktar in sig på enstaka händelser för att belysa övergripande problem (Strömbäck 2014, s.118). Exempelvis skulle en i en händelseorienterad gestaltning kunna rikta in sig på dödsfallet i Helsingborg (Larsson & Lindeborg 2014) i samband med den allsvenska premiären 2013 för att belysa problemet med supportervåld i Sverige.
16
Tematiska gestaltningar innebär att journalistiken istället fokuserar på större, mer generella kontexter och bakgrunder. För att fortsätta på samma exempel som tidigare skulle en då istället för att rikta in sig på en specifik händelse exempelvis visa hur de polisiära resurserna förändrats de senaste åren i samband med fotbollsevenemang för att visa problemen kring matcherna. Iyengar undersökte hur vanligt det var att tv-nyheterna använde sig av de två olika kategorierna av gestaltningar. Därefter undersökte han huruvida människor som konsumerade de två olika gestaltningskategorierna påverkades olika, och så var det. Vid användning av händelseorienterade gestaltningar tenderade tittarna att skuldbelägga individer istället för samhället för att problemen finns och inte åtgärdas, och tvärtom vid tematiska gestaltningar (Strömbäck 2014, s.118–119). Samma resultat visade Shahs studie av
tidningsjournalistisk gestaltning, där sjukvårdsrapporteringen antingen gestaltade sjukvården genom etiska eller materialistiska värderingar. Vissa deltagare i studien tog del av de etiska värderingarna, och vissa av de materialistiska. Resultatet visade att deltagarnas värderingar påverkades av rapporteringen (Ibid, s.119).
Sammanfattningsvis är gestaltningsteorins genomgående huvudpunkt att medias rapportering inte är en spegelbild av verkligheten utan en gestaltning av verkligheten. Mediernas
gestaltning påverkar i sin tur människors uppfattning av verkligheten.
3.1.1 Gestaltningstyper
Alla olika gestaltningstyper är beskrivningar vars syfte är att fånga läsarens intresse och uppmärksamhet. I den här studien behandlas dessa som redskap för att sätta ord på och analysera vilka gestaltningar som förekommer i nyhetsflödet samt i vilken utsträckning de påträffas. Fem olika gestaltningstyper som används för att beskriva hur gestaltningen ser ut i olika texter är konfliktgestaltning, human interest-gestaltning, ekonomisk
konsekvensgestaltning, moralgestaltning och ansvarsgestaltning (Semetko & Valkenburg 2000, s.95).
Konfliktgestaltning går att utmärka genom att det är konflikter mellan olika grupper, institutioner eller individer som används för att fånga läsarens uppmärksamhet.
Konfliktgestaltning är enligt forskning en av de vanligast förekommande gestaltningstyperna, och på grund av det har medier ibland klandrats för att skapa cynism hos läsaren med just den
17
här gestaltningstypen och hur händelser framställs med hjälp av konfliktgestaltning (Semetko
& Valkenburg 2000, s.95).
Human interest-gestaltning innebär texten är skriven utifrån en mänsklig synvinkel eller ett emotionellt perspektiv i sin gestaltning av ett visst problem eller en viss fråga. Även human interest-gestaltningen är ett vanligt gestaltningssätt och används ofta för att förkroppsliga och dramatisera för att läsaren känslomässigt ska kunna knyta an till innehållet i nyheten och därmed få ett intresse för ämnet (Semetko & Valkenburg 2000, s.95-96).
I en ekonomisk konsekvensgestaltning framställs problem, händelser eller frågor utifrån vilka konsekvenser de kan generera för grupper, institutioner, individer, länder eller regioner. Det här är en vanlig gestaltning i nyhetsrapportering (Semetko & Valkenburg 2000, s.96).
Moralgestaltning innebär att en händelse, en fråga eller ett problem kontextualiseras genom religion eller moral. Eftersom journalistiken strävar efter att nå objektivitet är de moraliska anvisningarna ofta underförstådda, genom att journalisten citerar eller återberättar uttalande från grupper eller individer som står för en viss åsikt. Ett sådant reportage eller artikel, eller nyhet i allmänhet innehåller ofta riktlinjer över hur en borde bete sig eller vilka åsikter en borde ha kring en viss fråga (Semetko & Valkenburg 2000, s.96).
Ansvarsgestaltning innebär att en fråga eller ett problem läggs fram, och samtidigt utpekas en politiker, individ eller grupp av aktörer som ansvarig för att problemen som lagts fram ska kunna redas ut (Semetko & Valkenburg 2000, s.96).
18 4 Metod
I arbeten som utförs på ett vetenskapligt vis, likt detta krävs det en öppen redovisning av forskningsprocessen, då både slutsatserna och alla steg som ledde fram till dem ska kunna återupprepas och övervägas på nytt av vem som helst (Østbye, Knapskog, Helland & Larsen 2003, s.33). Det här kapitlet kommer fokusera på att beskriva metoden som använts i studien, dels genom att diskutera och resonera varför det metodval som gjorts gjordes, och även genom att argumentera kring operationalisering, tillvägagångssätt och forskningsetik.
Därutöver diskuteras även de viktiga begreppen validitet, reliabilitet och generaliserbarhet.
4.1 Metodval
För att kunna besvara frågeställningarna på bästa sätt användes en kvantitativ innehållsanalys.
Den kvantitativa metod som används kommer rymma en deskriptiv innehållsanalys av de medier som ingår i undersökningen. När förekomsten av olika typer av kategorier i ett innehåll ska undersökas är den kvantitativa innehållsanalysen ett effektivt tillvägagångssätt.
Det kan handla både om hur ofta en kategori förekommer eller hur stort utrymme en kategori får (Esaiasson, Gilliam, Oscarsson, Towns & Wängnerud 2017, s.198). Ofta sammankopplas den kvantitativa innehållsanalysen med så kallat ”mekaniskt räknande” (Ibid, s.199). Det mekaniska räknandet kan dock ses som en fördel vid stora datamaterial när man ska notera frekvensen av olika innehållskategorier, då man kan analysera mycket innehåll på kort tid (Ibid). Det blir däremot ganska mycket mer än mekaniskt räknande i en kvantitativ
innehållsanalys. Enheterna som analyseras i innehållet måste först tolkas för att placeras i rätt kategori där de sedan kan räknas (Ibid).
Eftersom metoden utgår från att man kvantifierar det manifesta innehållet (observerbart innehåll som publicerats i medier) måste man vara noggrann med att insamlingen av innehåll som ska analyseras sker systematiskt och objektivt (Karlsson & Johansson 2019, s.172).
Systematisk materialinsamling betyder att allt relevant material ska ha jämnstor chans att komma med i undersökningen och sedan analyseras och granskas utifrån samma definitioner (Ibid). Objektiv i det här fallet innebär att tolkningen av innehållet ska vara likadan oavsett vilken person som samlar in materialet. Detta kan testas genom ett interkodarreliabilitetstest (Ibid). Därmed försöker man genom en kvantitativ innehållsanalys avlägsna påverkan från den enstaka forskaren (Ibid).
19 4.2 Forskning med gestaltningsteori som verktyg
Gestaltningsteorin har blivit en av de snabbast växande forskningssektorerna kring mediernas inflytelse över vår verklighetsuppfattning. Den har på kort tid fått en framskjuten position inom medieforskningen och många studier inom området utgår från gestaltningsteorin (Strömbäck 2001, s.40). Trots att många studier tar avstamp i gestaltningsteorin saknar den sammanhängande begreppsmässiga definitioner (Scheufele 1999).
Entman (1993, s.53) tydliggör begreppet gestaltning genom att beskriva det som en belysning av viss information för att lyfta denna och göra den mer framträdande. Element som lyfts i texter kan framhävas genom repetition, placering i texten eller association med välkända symboler (Ibid). Även debatten kan påverkas av gestaltningar. När ett visst ord eller en viss formulering blivit allmänt vedertagen är det svårt att avvika från den då man riskerar att skapa kommunikativa missförstånd med mottagaren. Därför kan kraften hos en gestaltning vara lika stor som hos själva språket. (Ibid, s.55). Gestaltningar beskrevs av Goffman (1974, s.10–11) som definitioner av situationer som byggts upp i enlighet med organisationsnormer som styr sociala händelser och vårt engagemang i dessa händelser.
Det viktigaste när man ska beskriva betydelsen av en text är att identifiera och beskriva gestaltningar. I en innehållsanalys, vilket är utgångspunkten i den här studien, som grundar sig i gestaltningsteorin undviker man att behöva behandla alla yttranden, både negativa och positiva, som lika inflytelserika och framhävda (Entman 1993, s.57).
Det finns två sätt att utföra innehållsanalysera gestaltningar inom nyhetsrapporteringen.
Dessa kallas för induktiva och deduktiva angreppssätt (Semetko & Valkenburg 2000, s.94).
När man analyserar på ett induktivt sätt går man in i analyseringen med ett öppet sinne för att försöka upptäcka möjliga gestaltningar i texten. Fördelen med det angreppssättet är att man kan upptäcka många olika gestaltningar av ett ämne, men det krävs mycket arbete och oftast kan man inte analysera ett särskilt stort urval, och dessutom är den metoden svår att återskapa för framtida forskare som vill utföra samma arbetsgång (Ibid, s.94).
Med ett deduktivt tillvägagångssätt förutsätts det att det redan finns förutfattade tankar och idéer hos forskaren kring gestaltningarna som skulle kunna förekomma i texten (Semetko &
Valkenburg 2000, s.94). Ett deduktivt arbetssätt är lätt att återskapa, och man kan till skillnad
20
från det induktiva angreppssättet undersöka en stor mängd material, och i och med det kan man lättare upptäcka gestaltningsskillnader inom och mellan olika nyhetskanaler och källor (Ibid, s.95). Det deduktiva arbetssättet passar den här studien bättre och kommer användas, i och med att det är ett stort urval av artiklar som kommer undersökas och att tanken är att studien ska vara möjlig att återskapa för framtida forskare.
4.3 Metodkritik
Det finns ingen fulländad metod som täcker alla luckor. Den mest centrala kritiken som förs fram av kritiker till den kvantitativa innehållsanalysen är att väsentlig information ska förskingras när metoden grundar sig i att överföra text till siffror. Detta på grund av det komplexa i att förenkla texter och ord som har större innebörd än det du läser, det komplexa med att inte se mellan raderna.
En av hörnstenarna i den kvantitativa innehållsanalysen är därtill att göra en så objektiv tolkning som möjligt av analysmaterialet, vilket i sig kan anses vara problematiskt då varje enskild individ som tar del av en text kan tyda materialet på olika sätt (Karlsson & Johansson 2019, s.172).
För att angripa den förstnämnda kritiken måste forskaren även i den kvalitativa
innehållsanalysen bestämma om något påträffas i text, forskaren arbetar inte sällan heller med olika typer av klassificeringar precis som i den kvantitativa innehållsanalysen. På ett sätt blir det därmed även en fråga om ettor och nollor. Kritik nummer två går att försvara genom att individer i mångt och mycket delar samma utgångspunkter, kunskaper och språk som därtill går att undersöka i sig (Karlsson & Johansson 2019, s.173).
4.4 Urval
För att kunna genomföra undersökningen har ett val av databas för äldre artiklar gjorts, och valet föll på Retriever Mediearkivet. Som student på Södertörns högskola har man tillgång till databasen genom sin studentinloggning. Ytterligare tillägg som kan krävas för att få åtkomst till alla databasens artiklar till fullo är att se till att forskaren i fråga har tillgång till de artiklar som kan vara låsta bakom betalväggar. Det löstes genom prenumerationer på de fyra
nyhetsmedierna.
21
De mest förekommande urvalsmetoderna för den kvantitativa innehållsanalysen, som den här studien grundas i, delas in i fyra kategorier: det slumpmässiga urvalet, det systematiskt slumpmässiga urvalet, det stratifierade/strategiska urvalet och bekvämlighetsurvalet
(Karlsson & Johansson 2019, s.177–178). Den urvalsmetod som gjorts till den här studien är ett stratifierat urval.
Valet som gjordes var att studera nyheter som publicerats på tidningarnas webbsidor.
Eftersom analysenheterna som ska undersökas är nyhetsartiklar dels från två nyhetsmedier med egna sportsidor som därtill är kvällstidningar, Aftonbladet och Expressen, och två nyhetsmedier utan uttalade specifika sportsidor, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, som är dagstidningar, är det av relevans att bruka det stratifierade urvalet då studien avser att jämföra de olika nyhetsmedietyperna (Karlsson & Johansson 2019, s.179). Det går med fördel använda sig av det stratifierade urvalet då man avser att undersöka likheter och skillnader mellan de olika publiceringsformerna som studieobjekten i den här uppsatsen.
När det kommer till vilket typ av urval som gjorts för att bestämma vilken eller vilka dagar som ska undersökas har ett klusterurval genomförts (Karlsson & Johansson 2019, s.178). Den här studien grundar sig i en kvantitativ innehållsanalys med artiklar publicerade under ett år där alla artiklar som innehåller begreppen ”villkorstrappa”, ”villkorstrappas”,
”villkorstrappan” och ”villkorstrappans” i de fyra medierna som valts ut lika stor sannolikhet att komma med i studien. Alla dagar där det publicerats en artikel i de olika medierna
undersöks. Eftersom begreppet villkorstrappan är centralt för studien valdes fyra olika böjningar av ordet för att inkludera samtliga artiklar om ämnet.
Villkorstrappan som begrepp är specifikt för just det område som studien undersöker, ordet förekommer inte heller i någon annan mening än den om polisens villkorsgivning för fotbollsarrangemang i någon av de fyra tidningarna. Det är av den anledningen som de fyra böjningarna av begreppet valts ut, i singularis och inte böjningar som innefattar pluralis.
Sammanfattningsvis är det ett begrepp som enligt efterforskning enbart förekommer inom ett visst sammanhang. Benämns villkorstrappan som begrepp är det inom just det ovannämnda området.
22
Studiens analysenheter är Dagens Nyheter (oberoende liberal), Svenska Dagbladet (obunden moderat), Expressen (oberoende liberal) samt Aftonbladet (oberoende socialdemokratisk).
Urvalet är delvis baserat på varje enskild tidnings markanta konsumentgrupp. Det är Sveriges två största dagstidningar samt Sveriges två största kvällstidningar sett till räckvidden (Kantar Sifo 2020). Det finns också en skillnad i detta fall mellan de valda dagstidningarna och kvällstidningarna i fråga. Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har inte ett lika stort fokus på sporten i allmänhet som Aftonbladet och Expressen. I synnerhet inte Svenska Dagbladet som inte har något uttalat sportsegment på sin nyhetssida. Dagens Nyheter har visserligen en sportflik på sin hemsida numera men de har inte samma typ av sportfokus som Aftonbladet och Expressen där sporten utgör helt egna delar av tidningarna ämnade för just sport så som
”Sportbladet” och ”SportExpressen”.
Villkorstrappan som fenomen och begrepp går knappt att hitta spår av på nyhetssidorna före år 2019. Efter en grundlig granskning av villkorstrappans förekomst i media återfanns endast två artiklar som behandlat begreppet villkorstrappan före 2019 i de fyra medierna. Som nämnts i uppsatsen inledning var 2019 året då villkorstrappan gjorde sig ett namn inom svensk sportjournalistik i allmänhet och den svenska fotbollsjournalistiken i synnerhet.
Analysperioden som undersöks är med bakgrund av det ovannämnda samtliga artiklar publicerade i de fyra valda medierna. Från första artikeln publicerad 2019-04-18 och ett år framåt till 2020-04-18. Sammanlagt 112 artiklar.
• 37 artiklar från Aftonbladet
• 24 artiklar från Dagens Nyheter
• 36 artiklar från Expressen
• 15 artiklar från Svenska Dagbladet
Som nyhetsmaterial i analysen avses ej förklarande faktarutor eller lånade texter från andra tidningar.
4.5 Operationalisering
Genom databasen Retriever Mediearkivet insamlas materialet för studien. De olika
variablerna och variabelvärdena skapar gemensamt kodboken, den som ligger till grund för utförandet av den kvantitativa innehållsanalysen. Kodboken är verktyget som ger svar på de
23
frågeställningar som beskrivits i det inledande kapitlet av den här studien. Den är bryggan mellan de teoretiska utgångspunkterna i studien och det material som studeras, den
operationaliseras (Karlsson & Johansson 2019, s.180).
4.5.1 Kodschema
Karlsson och Johansson (2019) skriver i sitt kapitel i boken ”Metoder i medie- och kommunikationsvetenskap” att operationalisering betyder att man bryter ner de abstrakta teoretiska begrepp och resonemang som beskrivits och behandlats till mätbara indikatorer, så kallade variabler. Dessa undersöks sedan empiriskt, i det här fallet med hjälp av databasen Retriever Mediearkivet. Genom att förbinda och motivera variablerna utifrån studiens frågeställningar om villkorstrappan, tidigare forskning om ämnena supportrar och polis samt teorier skapas även större förutsättningar för att studien ska ha en fördelaktig validitet. Detta behandlas under punkt 4.6 i uppsatsen (Karlsson & Johansson 2019, s.181). Med bakgrund av detta följer en tydlig genomgång av vilka variabler som använts och varför. Kodboken består av sammanlagt 18 variabler. Sju ID-variabler, sex variabler om bilder och aktörer/källor och fem variabler om gestaltning:
Variabler 1–7 – ID-variabler:
Dessa variabler möjliggör en identifiering av datum, kodare, tidning, betalvägg,
nyhetssektion, artikeltyp och omfång i nämnd ordning. Dessa skapar inte bara ett ID-nummer till varje kodenhet utan möjliggör också jämförelser mellan de olika medierna.
Variabler 8–13 – Bilder och aktörer/källor:
Dessa variabler består av bildvinkel, huvudaktör, om supportrar får komma till tals, om myndigheter får komma till tals, om supporterns ståndpunkt ifrågasätts av skribenten och om polisens ståndpunkt ifrågasätts av skribenten i nämnd ordning. Variabeln bildvinkel är delvis skapad för att besvara en av studiens frågeställningar, hur supporterns roll i villkorstrappan gestaltas i medierna. Variabeln huvudaktör finns för att besvara vem/vilka som utgör den största delen av artiklarna som undersöks. De två variablerna om att komma till tals är till för att kunna se vilka som får uttala sig om villkorstrappan, det möjliggör identifikation om passiva och aktiva deltagare i problemfrågan. De två nästkommande som behandlar
journalistens möjliga inställsamhet och/eller ifrågasättande av de båda parterna i konflikten.
24 Variabler 14–18 – Gestaltning:
Dessa variabler finns till för att möjliggöra en senare analys om de olika typer av
gestaltningar som kan förekomma inom ämnet villkorstrappan. Dessa består av gestaltning av polisen, gestaltning av fotbollssupportrar, skribentens inställning till villkorstrappan,
problemfokus och gestaltningstyp i nämnd ordning. Variabeln gestaltning av polisen samt fotbollssupportrar möjliggör ett svar på frågan om hur medierna gestaltar de två parterna i debatten/ konflikten kring ämnet villkorstrappan, om gestaltningen är dominerande negativ, neutral eller dominerande positiv, av både polisen och fotbollssupportern. Variabeln
skribentens inställning till villkorstrappan är till för att kunna tyda potentiella spår av egna uttryck av positivism, neutralitet och negativism från skribenten i fråga om fenomenet villkorstrappan i texterna. Variabeln problemfokus är skapad för att genom en sammanfattad bedömning från kodaren i fråga svara på vem eller vilken part som utgör problem eller har problem i texten. Variabeln är ämnad att förklara vilken part som innehar problemfokusrollen när villkorstrappan behandlas i medierna som undersöks. Den sista variabeln gestaltningstyp finns till för att återkoppla till teoridelen av uppsatsen där gestaltningsteorin är huvudfokus.
Gestaltningsteorin är den röda tråden genom hela studien och genom att tolka vilken gestaltningstyp som finns i de olika texterna besvaras således den första frågeställningen i uppsatsen, vilken gestaltningstyp som är mest frekvent förekommande i de fyra undersökta medierna.
4.6 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
I ett vetenskapligt arbete ställs det höga krav på att slutsatserna och påståendena ska underbyggas med hjälp av relevant litteratur eller annan fakta. Tre begrepp som ofta dyker upp i samband med underbyggande av vetenskapliga arbeten är validitet, reliabilitet och generaliserbarhet. Validiteten har sin grund i vad det är som mäts, och om den insamlade datan är relevant för problemställningen (Hellevik 1984, s.137). I stort sett betyder validitet att ”man mäter det man avser att mäta” (Østbye et al. 2003, s.40).
I syfte att besvara forskningsfrågor krävs de rätta metodiska verktygen. Det är inte bara viktigt att använda rätt verktyg, utan också hur man använder verktyget som väljs. I den empiristiska synvinkeln fyller en metod endast kravet för validitet om den mäter vad den är avsedd att mäta (Boréus & Bergström 2018, s.38). Validiteten i operationaliseringen, d.v.s.
konverteringen av teoretiska termer till analysverktyg blir starkare genom ett kodschema som är skapat utifrån frågeställningar och syfte, och dessutom med hänsyn till teoretiska ramar.
25
Kodschemat som skapats ligger sedan till grund för insamlandet av data till den kvantitativa innehållsanalysen från de fyra tidningarna. I och med att kodschemat är uppbyggt med frågeställningarna i åtanke blir validiteten starkare eftersom svaren som framkommer i analysen kan kopplas på ett relevant sätt till frågeställningarna. Det tyder i sin tur på att den kvantitativa innehållsanalysen är rätt metodval för att undersöka mediala gestaltningar.
Reliabiliteten i en undersökning bestäms av hur mätningarna genomförts, och syftar till största del till pålitligheten och precisionen i mätproceduren (Hellevik 1984, s.137). Ett tecken på hög reliabilitet är när oberoende granskningar av samma företeelse alstrar i det närmaste identiska resultat, det kallas också för hög intersubjektivitet (Boréus & Bergström 2018, s.40). För att åstadkomma hög reliabilitet måste mätningen vara till allra största del fri från slumpmässiga fel, exempelvis feltryckningar, missförstånd eller stavfel (Hellevik 1984, s.137). Däremot är det väldigt svårt att undvika att fel uppstår, eftersom mätningen består av många delmoment, som när data transporteras från en form till en annan. Därmed bör man alltid försöka undvika småfel för att uppnå en hög reliabilitet, eftersom hög reliabilitet ger den insamlade datan en hög pålitlighet som gör den anpassad till att belysa vetenskapliga problemställningar (Ibid, s.137). Tillfredsställande reliabilitet är ett måste för att data ska kunna tillämpas på de frågeställningar som formulerats, men det är inte en tillräcklig förutsättning för just det syftet. Datan måste alltid ha både godtagbar reliabilitet och godtagbar validitet (Ibid, s.138).
Kodschemat i den här undersökningen har kompletterats med utförliga kodinstruktioner och båda finns i bilaga 1 och 2. Detta främst för att garantera reliabiliteten i undersökningen.
Målet är att kodinstruktionerna också ska bygga på idén om det neutrala observationsspråket och i och med det ha hög intersubjektivitet (Boréus & Bergström 2018, s.41).
Hundraprocentig intersubjektivitet ses ofta som ett ouppnåeligt ideal, men en strävan efter det bidrar till ett transparent och välmotiverat resultat (Ibid, s.41), vilket den här studien har som målsättning att göra. Vilken observationsmetod man än använder uppstår diskrepanser mellan verkligheten och det man kan observera, analysera och mäta som forskare. Dessa avvikelser brukar benämnas som mätfel (Østbye et al. 2003, s.39). Mätfel är främst kopplat till
kvantitativa metoder. Mätfel som skulle kunna förekomma i den här studien skulle kunna handla om analysering, kodning eller operationalisering.
26
Generalisering är ett annat ord för att använda något man vet för att dra slutsatser om något man inte vet (King, Koehane & Verba 1994, s.46). Enligt Ekström & Johansson (2019, s.15) har ”all vetenskap ett generaliserande anspråk”. Resultaten från en studie bör därför alltid ge kunskap om inte bara exakt de fall som undersökts, utan också mer generellt vetande (Ibid, s.15). Därför kan generaliserbarhet beskrivas som ett bevis på att vetenskapen bara är relevant om undersökningen som genomförts även ger kunskap om mer övergripande och generella förhållanden. På samma sätt kräver en vetenskaplig attityd att forskaren är varsam i sina generaliseringar, och det kan vara en svårighet i och med att de flesta i det vardagliga samtalet använder sig av generaliserande termer och de termerna kan vara uttryck för redan inpräntade myter och förutfattade meningar. Som forskare bör man alltid fråga sig själv om man har grund för att påstå det man påstår, eller om det är ett generaliserande tankesätt grundat på en onyanserad bedömning av verkligheten (Ibid, s.16).
4.7 Forskningsetik
Arbetet en forskare uträttar regleras av mer eller mindre ofrånkomliga föreskrifter och regelverk. Däremot är det alltid forskarens eget etiska ansvar som utgör basen för all
forskningsetik, eftersom forskaren själv har det yttersta ansvaret att se till att forskningen som genomförts är av god kvalitet och etiskt godtagbar (Codex: regler och riktlinjer för forskning 2020). Att reflektera över forskningsetiken i uppsatsen som skrivs måste vara en självklar del av forskarens rutiner (Ibid 2020). Forskningsetik kan alltså sammanfattas som en
grundläggande del av vetenskaplig tradition, och omfattar fundamentala moraliska normer för samma vetenskapliga praxis (Østbye et al. 2003, s.126). Eftersom avgränsningarna som gjorts i studien är tydligt manifesterade och de andra val som gjorts och forskningsmetoder som använts finns tydligt beskrivna blir inga forskningsetiska problem aktuella. Dessutom utgörs materialet i den här uppsatsen av artiklar från tidningar och personen som skrivit själva artikeln som undersökts tas inte i beaktning. Därmed kommer inte någons personliga integritet inskränkas under det här vetenskapliga arbetet.
27 5 Resultat
I resultatet presenteras de empiriska utfallet av den kvantitativa innehållsanalysen, som ligger till grund för att besvara syftet och frågeställningarna samt senare analys. För att visualisera utfallet av undersökningen kommer tabeller och diagram brukas för att sedan förklaras och analyseras i kapitel 6. Diagrammen kommer till stor del att bestå av cirkeldiagram för procentpresentation och stapeldiagram för antalspresentation. Resultatet presenteras genom tabeller i det inledande segmentet där delar av id-variablerna behandlas. Resultatet kommer att presenteras dels i sin helhet, med det menas samtliga kodade artiklar, 112 enheter i de fyra undersökta medierna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen, men också genom resultatrelationen mellan de olika medierna då en jämförelse mellan dessa är en del av studiens frågeställningar. Alla uträkningar kommer avrundas till heltal, med undantag för resultaten i de inledande tabellerna där en decimal anges.
5.1 Materialet för den kvantitativa innehållsanalysen
Artiklarna som ligger till grund för den kvantitativa innehållsanalysen är publicerade mellan datumen 2019-04-19 och 2020-04-19, alltså artiklar under ett år. Inga undantag har gjorts utan samtliga artiklar som innehåller begreppet ”villkorstrappan” och dess böjningar
”villkorstrappans”, ”villkorstrappa” och ”villkorstrappas” har analyserats.
Tabell 1.1 – Antal artiklar per medium
Tidning Antal Procent
Dagens Nyheter 24 21,4 Svenska Dagbladet 15 13,4
Aftonbladet 37 33 Expressen 36 32,1
Totalt 112 100
Tabellen ovan visar vilken kvantitet per medium som publicerats och undersökts från
analysperioden. Aftonbladet och Expressen publicerade flest artiklar 33 respektive 32,1 % av den totala kvantiteten under året som undersöktes. Svenska Dagbladet publicerade färst artiklar, färre än hälften av Aftonbladet och Expressens totala antal.
28 Tabell 1.2 – Artikeltyper
Artikeltyp Antal Procent
Nyhetsartikel/reportage 94 83,9 Opinion 15 13,4 Insändare 1 0,9
Övrigt 2 1,8 Totalt 112 100
Tabellen ovan visar i vilken kvantitet de olika artikeltyperna förekommit i analysperioden.
Nyhetsartikel/reportage var de textformer som användes mest frekvent och utgjorde cirka 84
% av den totala summan texter som undersöktes. Opinionstexter var den näst mest frekventa textformen med drygt 13 % av totalen. Insändare och övriga textformer förekom vid under 2
% av artiklarna som undersöktes.
Tabell 1.3 – Texternas omfång
Omfång Antal Procent
Upp till 2499 tecken 31 27,7 Mellan 2500–4999 tecken 50 44,6 Från 5000 tecken och uppåt 31 27,7 Totalt 112 100
Tabellen ovan visar att det mest frekventa omfånget på texterna som undersökts är mellan 2500–4999 tecken. För att sätta in det i ett sammanhang är 2500 tecken ungefär en A4-sida.
Det nämnda omfånget utgjorde nära hälften av det totala antalet. De kortare texterna på ungefär en A4-sida och neråt och de längre texterna på över två A4-sidor utgjorde var för sig en identisk stor andel av det totala antalet närmare bestämt 27,7 procent vardera.
29 5.2 Mediernas aktörval och vinklar
Nedan behandlas resultatet av de undersökta mediernas olika vinklingar i texterna exempelvis val av bild, vem eller vilka som är de primära aktörerna i texterna samt om skribenten
ifrågasätter aktörerna och dess ståndpunkter, i det här fallet supportrarna eller myndigheterna.
Figur 1.1 – Bildvinkel
Diagrammet ovan visar vilka vinklar medierna använde på sina supporterrelaterade bilder i artiklarna. Resultatet påvisar att tidningarna i störst utsträckning använde supporterpositiva bilder, i 44 % av artiklarna, och näst oftast neutrala bilder i 32 % av artiklarna som
undersöktes. Därefter följde supporternegativa bilder, som förekom i 16 % av artiklarna och det som dök upp minst var artiklar utan bild, som stod för 8 % av urvalet.
44%
16%
32%
8%
Bildvinkel
Supporterpositiv : 49 artiklar Supporternegativ : 18 artiklar Neutral : 36 artiklar
Ingen bild : 9 artiklar
30 Figur 1.2 – Huvudaktör
Stapeldiagrammet ovan visar i vilken utsträckning olika huvudaktörer förekom i artiklarna som undersöktes. Den vanligaste huvudaktören var klubbrepresentanten, som anträffades i 33 artiklar. De två nästföljande var idrottsförbund/union och supporter som förekom 18
respektive 16 gånger. Skribenten var huvudaktör 14 gånger, polisen tolv gånger och säkerhetsansvarig tio gånger. De tre ovanligaste huvudaktörerna var förtroendevalda, sex gånger, expert, två gånger och övrig, en gång.
12
16
18
33
10
14
2
6
1 0
5 10 15 20 25 30 35
Huvudaktör
Antal
31 Figur 1.3 – Problemfokus
När det gäller problemfokuset i texterna som undersöktes, syns det i tabellen ovan att två problemfokus stod ut mängdmässigt. Polis och oenighet var de två oftast förekommande problemfokusen i texterna som undersöktes. Både polis och oenighet dök upp över 30 gånger vardera, och inget annat problemfokus fanns med över 15 gånger.
34
6
11
3
10
33
15
0 5 10 15 20 25 30 35 40
P O L I S S U P P O R T R A R L A G A R K L U B B P Y R O T E K N I K O E N I G H E T Ö V R I G T
PROBLEMFOKUS
Antal
32 5.3 Mediernas gestaltningar
Figur 1.4 – Gestaltning av polisen
Mediernas polisgestaltningar delades in i tre kategorier, dominerande negativ,
balanserad/neutral och dominerande positiv. Fördelningen av frekvensen illustreras av diagrammet ovan. Det vanligaste var en balanserad/neutral gestaltning av polisen. Det var också vanligt med dominerande negativ polisgestaltning. Någon positiv polisgestaltning förekom inte.
36%
64%
0%
Gestaltning av polisen
Dominerande negativ: 40 artiklar Balanserad/neutral: 72 artiklar Dominerande positiv: 0 artiklar
33 Figur 1.5 – Gestaltning av fotbollssupportrar
Precis som i Figur 1.4 undersöktes här olika gestaltningar, men i det här fallet handlar det om mediernas gestaltning av fotbollssupportrar. Vanligast var en balanserad/neutral gestaltning.
Därefter följde den dominerande positiva gestaltningen, och ovanligast var den dominerande negativa gestaltningen.
11%
68%
21%
Gestaltning av fotbollssupportrar
Dominerande negativ: 12 artiklar Balanserad/neutral: 76 artiklar Dominerande positiv: 24 artiklar
34 Figur 1.6 – Gestaltningstyp
Frekvensen av de fem gestaltningstyperna som beskrivs i punkt 3.1.1 illustreras här. Den vanligaste gestaltningstypen var konfliktgestaltning, som fanns i 38 % av artiklarna. Även human interest-gestaltning var vanlig, och förekom i 24 % av de undersökta artiklarna.
Ovanligast var ekonomisk konsekvensgestaltning, som bara dök upp i 4 % av artikelurvalet.
38%
24%
4%
18%
16%
GE STALT NINGST YP
Konfliktgestaltning: 43 artiklar
Human interest-gestaltning: 27 artiklar
Ekonomisk konsekvensgestaltning: 4 artiklar
Moralgestaltning: 20 artiklar
Ansvarsgestaltning: 18 artiklar
35
5.4 Jämförande mellan de fyra undersökta medierna
Figur 1.7 – Jämförelse bildvinkel
DN:
54 % supporterpositiva bilder 13 % supporternegativa bilder 33 % neutrala bilder
0 % ingen bild
SvD:
47 % supporterpositiva bilder 53 % supporternegativa bilder 0 % neutrala bilder
0 % ingen bild
Aftonbladet:
32 % supporterpositiva bilder 30 % supporternegativa bilder 14 % neutrala bilder
24 % ingen bild
Expressen:
47 % supporterpositiva bilder 11 % supporternegativa bilder 42 % neutrala bilder
0 % ingen bild
I det här diagrammet illustreras de olika tidningarnas frekvens av bildvinklar. Tidningen som bildvinkelmässigt målade upp den mest positiva bilden av supportrarna var DN, där 54 % av bilderna var supporterpositiva. Tidningen med minst supporterpositiva bildvinklar var Aftonbladet, där 32 % av artiklarna hade supporterpositiva bilder. Vad gäller
13
3
8
0
7 8
0 0
12 11
5
9 17
4
15
0 0
2 4 6 8 10 12 14 16 18
Supporterpositiv Supporternegativ Neutral Ingen bild
Bildvinkel
Dagens Nyheter Svenska Dagbladet Aftonbladet Expressen
36
supporternegativa bildvinklar låg SvD i framkant, med 53 % i den kategorin. Minst supporternegativa bildvinklar fanns i Expressen, med 11 %. Expressen hade dock flest neutrala bilder, i 42 % av fallen, och i andra änden av den kategorin fanns SvD där 0 % av bilderna var neutrala. Endast Aftonbladet hade artiklar utan bilder.
Figur 1.8 – Jämförelse huvudaktör
DN:
Polis: 13 % Supporter: 17 %
Idrottsförbund/union: 8 % Klubbrepresentant: 29 % Säkerhetsansvarig: 13 % Skribent: 13 %
Expert: 4 %
Förtroendevald: 4 % Övrigt: 0 %
SvD:
Polis: 7 % Supporter: 13 %
Idrottsförbund/union: 20 % Klubbrepresentant: 40 % Säkerhetsansvarig: 0 % Skribent: 20 %
Expert: 0 %
Förtroendevald: 0 % Övrigt: 0 %
3
4
2
7
3 3
1 1
0 1
2
3
6
0
3
0 0 0
5 5
7
8
4
5
1
2
0 3
5
6
12
3 3
0
3
1
0 2 4 6 8 10 12 14
Dagens Nyheter Svenska Dagbladet Aftonbladet Expressen
37 Aftonbladet:
Polis: 14 % Supporter: 14 %
Idrottsförbund/union: 19 % Klubbrepresentant: 22 % Säkerhetsansvarig: 11 % Skribent: 14 %
Expert: 3 %
Förtroendevald: 5 % Övrigt: 0 %
Expressen:
Polis: 8 % Supporter: 14 %
Idrottsförbund/union: 17 % Klubbrepresentant: 33 % Säkerhetsansvarig: 8 % Skribent: 8 %
Expert: 0 %
Förtroendevald: 8 % Övrigt: 3 %
Det här diagrammet beskriver vilka huvudaktörer som var vanligast respektive ovanligast förekommande i de olika tidningarna. Klubbrepresentant är den vanligaste huvudaktören i alla tidningar, men det sticker ut särskilt i Expressen där en tredjedel av ett stort urval artiklar har klubbrepresentant som huvudaktör. Andelen artiklar med supporter som huvudaktör är relativt jämnt över tidningarna. DN har färre artiklar med idrottsförbund/union som
huvudaktör än de andra tidningarna. SvD hade ingen artikel med en säkerhetsansvarig som huvudaktör, medan de andra tidningarna hade flertalet. Aftonbladet hade jämnast fördelning över punkterna, och även DN hade jämn huvudaktörsfördelning.
38 Figur 1.9 – Jämförelse problemfokus
DN:
Polis: 38 % Supportrar: 4 % Lagar: 13 % Klubb: 4 % Pyroteknik: 17 % Oenighet: 13 % Övrigt: 13 %
SvD:
Polis: 20 % Supportrar: 0 % Lagar: 0 % Klubb: 7 % Pyroteknik: 7 % Oenighet: 47 % Övrigt: 20 %
Aftonbladet:
Polis: 30 % Supportrar: 8 % Lagar: 14 % Klubb: 3 % Pyroteknik: 5 % Oenighet: 32 % Övrigt: 8 %
Expressen:
Polis: 31 % Supportrar: 6 % Lagar: 8 % Klubb: 0 % Pyroteknik: 8 % Oenighet: 31 % Övrigt: 17 %
9
1
3
1
4
3 3
3
0 0
1 1
7
3 11
3
5
1
2
12
3 11
2
3
0
3
11
6
0 2 4 6 8 10 12 14
Polis Supportrar Lagar Klubb Pyroteknik Oenighet Övrigt Dagens Nyheter Svenska Dagbladet Aftonbladet Expressen
