Likheter och skillnader i samtalen

Det fanns både likheter och skillnader avseende hur de inkluderande, ämnesinitierande och samtalsutvecklande frågorna användes i samtalen med CIRCUS och med icke-teknologiskt reminiscensmaterial. Innehållet i samtliga typer av frågor som ställdes under samtalssessionerna berodde till stor del på vilket material som användes. Eftersom CIRCUS innehöll personliga bilder erbjöds deltagarna möjligheten att ställa mer personligt relaterade frågor i samband med att CIRCUS användes i jämförelse med när det icke-teknologiska reminiscensmaterialet användes. I både samtalen med CIRCUS och med icke-teknologiskt reminiscensmaterial ställde deltagarna ofta en fråga i kombination med icke-verbala signaler för att inkludera någon eller några deltagare. Under samtalen med CIRCUS förekom även att surfplattan användes som en del i det inkluderande förloppet. Det visar att CIRCUS kan utgöra ett stöd för personer med demens i att engagera varandra i samtalen, vilket överensstämmer med tidigare studier som visar att högteknologiska samtalsstöd underlättar kommunikativa situationer för personer med demens (Alm m. fl., 2004; Astell m. fl., 2010; Pinto-Bruno m. fl., 2017).

40

Under samtalen med CIRCUS föreföll deltagarna vara mer engagerade och delaktiga i konversationerna när samtalen kretsade kring deras egna fotografier. Det tyder på att samtalen med CIRCUS var mer symmetriska i relation till samtalen med icke-teknologiskt reminiscensmaterial, vilket överensstämmer med tidigare studier (Samuelsson & Ekström, 2019). Således tyder resultatet från föreliggande studie på att det underlättar för personer med demens att ta del av innehållet i andra personers berättelser när CIRCUS används samt att användningen av CIRCUS i gruppsessioner kan leda till ökad delaktighet för personer med demens. Att minnas tidigare händelser kan underlätta samtal och framhäva kognitiva samt kommunikativa styrkor hos personer med demens (Mahendra & Hopper, 2017: 470). Genom att använda sig av personligt utformat samtalsstöd under gruppsamtal kan logopeder, som är specialister på kommunikationsbehandling (Swan m. fl., 2018), därmed få en inblick i kognitiva och kommunikativa styrkor och svagheter hos personer med demens, vilket kan vara behjälplig information vid utformning av meningsfull intervention.

Samtalsämnena i både konversationerna med CIRCUS och med icke-teknologiskt reminiscensmaterial var ofta kopplade till det aktuella materialet eller uppstod till följd av materialet, men samtalsämnena kunde även introduceras utan tydlig koppling till materialet. I samtalen med CIRCUS var samtalen ofta knutna till de personliga fotografierna. Föreliggande studie visar således att CIRCUS underlättar för personer med demens att i större utsträckning föra samtal med personligt innehåll, vilket överensstämmer med tidigare studier (Samuelsson & Ekström, 2019). Det var vanligt att en berättelse från en deltagare om deras liv stimulerade en annan deltagare att berätta något ifrån dennes liv, vilket överensstämmer med tidigare studier (Bayles och Tomoeda 2014: 216). Således föreföll användningen av CIRCUS underlätta för deltagarna att hålla samtalen vid liv samt bidra med kognitiv stimulans, vilket har setts kunna leda till förbättrad kommunikation för personer med demens (Woods, Aguirre, Spector & Orrell, 2012). 6.1.3 Deltagarnas upplevelser av samtalssessionerna

Under gruppintervjuerna och de individuella intervjuerna uttryckte deltagarna återkommande att de uppskattade samtalssessionerna. De tyckte om att prata med varandra och lära känna varandra mer, vilket bekräftar syftet med att genomföra reminiscensterapisamtal (Mahendra & Hopper 2017: 470). Under samtalssessionerna framkom även att deltagarna uppskattade och tyckte det var roligt att prata om de personliga fotografierna, vilket bekräftar vad som framkommit i tidigare studier (Alm m. fl., 2004). Det framkom även att de uppskattade samtalen kring fotografierna från

41

det gemensamma boendet då de kände igen miljöerna och delade upplevelser utifrån de aktiviteter som fanns med i albumen. Det visar att deltagarna uppskattar att ha möjlighet att prata om ämnen som är kopplad till gemensamma nämnare och deras nuvarande liv, vilket innebär att det möjligen hade varit fördelaktigt att utforma samtalsstöd som utgörs både av personligt reminiscensmaterial från tidigt i deltagarnas liv, men även material från deras nuvarande liv. I gruppsamtalen utan CIRCUS upplevde deltagarna ibland att det var svårt att komma på saker att prata om, vilket inte framkom i intervjuerna med CIRCUS. Möjligen skulle det kunna innebära att personer med demens tycker att det är lättare att komma på saker att prata om och föra samtal vid användning av personligt utformat samtalsstöd.

I en studie av Ekström, Ferm och Samuelsson (2017) framkom att det finns både möjligheter och hinder vid användning när ett digitalt kommunikationshjälpmedel introduceras, vilket även framkom i föreliggande studie. De flesta deltagarna i föreliggande studie upplevde att surfplattan utgjorde ett stöd i samtalen, men deras uppfattning beträffande hur lätt eller svårt det var att hantera surfplattan varierade. En del av deltagarna tyckte att det var enklare att hantera böckerna. Anledningen till att det var svårare att hantera CIRCUS berodde enligt vissa av deltagarna på en ovana att hantera surfplattan i sig. Samtalsledarna noterade att deltagarna med tiden lärde sig hur de skulle hantera CIRCUS, men även att det hade underlättat för dem rent praktiskt om det fanns en funktion som gjorde det möjligt att låsa skärmen under tiden som appen användes. Det framkom även att det kunde vara svårt för deltagarna att se bilderna i CIRCUS, vilket indikerar att det förutom minnessvårigheter är viktigt att ta hänsyn till bland annat syn vid utformning av högteknologiskt reminiscensmaterial för personer med demens. Hur deltagarna svarade gällande vad de tyckte var roligast att prata om varierade. Vissa deltagare uttryckte att det var roligt att berätta om sig själva medan andra föredrog att prata om minnen. Det framkom också att deltagarna tyckte det var generellt trevligt att prata med varandra, vilket stämmer överens med uttalandet att samtal är en aktivitet som har ett värde i sig (Samuelsson, Rasmusen & Landmark, 2018). Det framkom ingen skillnad i hur personerna med demens upplevde att de gjorde sig förstådda i samtalen beroende på om CIRCUS eller icke-teknologiskt material användes. Likaså upplevde de ingen skillnad i hur de själva klarade av att göra sig förstådda beroende på om CIRCUS eller annat material användes. Deltagarnas positiva inställning till användningen av CIRCUS samt att appen utgjorde ett stöd i samtalssituationer överensstämmer med tidigare forskning (Samuelsson & Ekström, 2019). Personer med demens har i stor utsträckning exkluderats från aktivt deltagande i studier (Digby, Lee & Williams, 2015). Gruppintervjuerna och de individuella intervjuerna i föreliggande studie visar vikten av att låta personer med demens få möjlighet att uttrycka sin åsikt

42

i relation till nya interventionsformer. Deras åsikter och synpunkter är en viktig del i att utveckla så optimala interventionsformer som möjligt.

6.2 Metoddiskussion

Rekryteringen av deltagarna genomfördes enligt studiens inklusions- och exklusionskriterier med hjälp av enhetschefen och personalen på demensboendet. Deltagarnas kommunikationssvårigheter varierade, vilket antas bero delvis på att deras grad av demens var olika, delvis då det finns en individuell variation i hur de kommunikativa svårigheterna yttrar sig för personer med demens (Papathanasiou & Coppens, 2016: 461). Under samtalssessionerna anpassade därför samtalsledarna sin kommunikation utifrån deltagarnas individuella behov. Även deltagarnas ålder varierade något. Skillnaderna i deltagarnas ålder och grad av demenssjukdom skulle eventuellt kunnat ha påverkat deras interaktion med varandra under samtalssessionerna. Dock föreföll inte skillnaderna i ålder och graden av demens ha skapat någon problematik under samtalen, men enligt tidigare studier har kognitiv stimulans bättre effekt om den implementeras i ett tidigt skede sjukdomsförloppet (McCollough, 2014: 189).

Under de första två samtalssessionerna medverkade inte alla deltagarna, vilket innebär att det var en annan gruppdynamik under de första sessionerna i jämförelse med samtalen under resterande sessioner då samtliga deltagare var närvarande. Det varierande antalet deltagare under sessionerna skulle kunna ha påverkat samtalen och därmed studiens resultat. Resultatet från studien visade dock på en god dynamik och interaktion mellan deltagarna under samtliga samtalssessioner. Samtalsledarna och deltagarna kände inte varandra sedan tidigare, men redan från första sessionen var det en god och lättsam stämning under samtalen, vilket kan ha inverkat positivt på interaktionen. Vidare kan, som nämnts ovan, resultatet ha påverkats av deltagarnas varierande kommunikationssvårigheter men även av nedsättningar i deras minne, uppmärksamhet och/eller sociala kognition, vilka kan förekomma vid demenssjukdom (American Psychiatric Association, 2013). De kommunikativa och kognitiva nedsättningarna skulle kunna leda till negativa upplevelser av medverkan i gruppinteraktionerna, men samtliga deltagare berättade under intervjuerna att de upplevde samtalssessionerna som positiva och de uppvisade under samtalen inte tecken på obehag eller oro.

Då samtalsledarna är logopedstudenter och under utbildningen har fått träning i exempelvis samtalsstrategier för kommunikation med personer med kommunikativa svårigheter, kan det ha

43

underlättat för deltagarna under samtalssessionerna. Eftersom personer med demenssjukdom bland annat har nedsatt minne var det av relevans att vara tydlig med informationen som förmedlades till deltagarna. Samtalsledarna gav därför deltagarna information med hjälp av inlärda samtalsstrategier samt bildstöd och utvärderade och förbättrade kontinuerligt informationsdelgivningen med hänsyn till deltagarnas behov under studiens gång. Förmedlingen av information skulle kunna ha förbättrats ytterligare, genom exempelvis att bildstödet, som användes under intervjuerna och under uppstarten av sessionernas bestått av större bilder. Deltagarna verkade dock införstådda med det samtalsledarna förmedlade till dem och ingen tydligare informationsdelgivning verkade behövas under sessionerna. Under den individuella intervjun användes konkreta föremål (surfplattan och böcker) som stöd för deltagarna, vilket kan ha underlättat för deltagarnas förståelse under intervjuerna. Frågorna som ställdes under intervjuerna handlade främst om vad deltagarna tyckte om samtalen med CIRCUS och icke- teknologiskt reminiscensmaterial. Intervjun hade kunnat fördjupas ytterligare genom att ställa fler frågor om deltagarnas upplevelser av att använda personliga fotografier i appen, vilket skulle kunna ha lett till en djupare inblick i deltagarnas tankar om CIRCUS. Dock så framgick deltagarnas åsikt om jämförelsen av samtalen med CIRCUS och icke-teknologiskt reminiscensmaterial tydligt under intervjuerna.

Appen CIRCUS och dess innehåll presenterades i början av varje samtalssession. Deltagarna fick stöttning i att hantera surfplattan när de efterfrågade hjälp och när samtalsledaren såg att ett behov av hjälp förelåg. Under intervjuerna framgick att deltagarnas uppfattning om hanteringen av CIRCUS varierade. Det är möjligt att mer träning innan samtalssessionerna i hanteringen av surfplattan och CIRCUS hade underlättat för deltagarna att använda sig av appen mer självständigt när samtalssessionerna genomfördes. Samtalsledarna noterade dock att deltagarna med tiden blev bättre på att hantera appen. Deltagarna hade var sitt album i CIRCUS med ungefär samma antal bilder i, samt ett gemensamt album med bilder från det gemensamma boendet. Under samtalssessionerna kommenterade deltagarna vid enstaka tillfälle att de tittade på samma bild som de hade tittat på under föregående samtalssession. Kommentarerna från deltagarna kan indikera att ett större antal bilder från varje deltagare möjligen skulle kunna påverka samtalen genom att ge ett större samtalsmaterial under sessionerna. Dock föreföll deltagarna oftast inte minnas vilka bilder som var i deras egna album mellan sessionerna, varför det något låga antalet bilder i deras personliga album inte föreföll vara ett direkt problem för interaktionen under samtalen.

44