I Lilla Egos meny används tre olika typsnitt. Ett används till huvudrubriken och utgörs av en avlång men rundad form med små mellanrum mellan bokstäverna. Detta typsnitt upplevs som handskrivet med krita. Det andra typsnittet är tunt och kantigt samt har ett mindre mellanrum mellan bokstäverna och orden. Detta typsnitt används enbart till två ord i menyn, det vill säga ”boka bord” och “presentkort”, och förekommer endast i versaler. Det tredje typsnittet är ett skrivmaskinstypsnitt och är det mest använda i menyn. Skrivmaskinstypsnittet har en kantig och smal stil med ett relativt stort mellanrum mellan bokstäverna samt mellan orden. Varken maträttsnamn, underrubriker för matkategorier, eller kursiv stil finns i menyn och huvudrubriken är det enda fetstilta element som påfunnits. Fyra teckenstorlekar brukas i menyn, varpå huvudrubriken är menyns största element (ca 60 punkter), kontaktinformationen är menyns minsta element (ca 12 punkter) och maträttsbeskrivningarna är ca 16 punkter. I denna meny är det svårt att avgöra antalet färger som förekommer i menyn på grund av fotografiet, men ungefär sex olika färger kan urskiljas. De sex färger som påfunnits är: svart, vit, en stark och klar röd färg, en beige ton med gula inslag, en klar mörkgrön färg samt ett par brun/röd/orangea toner. I menyn används ett fotografi som bakgrund och nästan all text är svart, med undantag för priser, öppettider, bordbokning samt köp av presentkort som förekommer i färgen röd. Maträttsbeskrivningarna är överstrukna med en beige ton och rutan med kontaktinformation samt ramen runt fotografiet är vitt. En ikon i form av ett fotografi som används som bakgrundsbild återfinns i menyn (se Figur 11). Fotografiet föreställer en äldre sliten tegelvägg samt en grön industrilampa hängandes i en kedja. Det syns damm på lampan och ljuset från den uppfattas på tegelväggen. Fotografiets kvalitet är inte särskilt högt och vissa suddiga och oskarpa partier finns. Fotografiet är taget inifrån restaurangen och skildrar den industriella miljö som finns där.
I Lilla Egos meny är nästan all text vänsterjusterad med undantag för huvudrubriken, “boka bord” och “presentkort” som är centrerade. Radavståndet vid den överstrukna texten i menyn är 2,5 rader och radavståndet i kontaktinformationsrutan är 1,15 rader. Olika element separeras främst från varandra genom tomma utrymmen i menyn, men också genom överstrykningsfärg. De första fem maträtterna är i separerade från resterande maträtter med ett tomt utrymme. Detta verkar vara för att skilja på förrätt och varmrätt, dock finns inga rubriker som förklarar denna separation. Den beigea överstrykningsfärgen skiljer de olika maträtterna från varandra. Dock hör de två sista raderna med information inte samman med maträtterna, vilket inte gjorts någon skillnad på, varken genom tomt utrymme eller liknande. Kontaktinformationen som är samlad
i en vit ruta, upplevs som sammanlänkad. Olika element i dokumentet överlappas dessutom. Dels överlappar all text i menyn bakgrundsbilden och dessutom överlappar fotografiet i menyn ett vitt pappersark som syns som en ram runt fotografiet.
Sammanfattningsvis utmärker sig Lilla Egos meny på många vis. Dels genom att ett fotografi används som bakgrundsbild samt genom att ett större antalet färger förekommer i menyn. Många färger är något som ger läsaren ett lekfullt och livligt intryck (Ledin & Machin 2018, s. 81). Det skrivmaskinstypsnitt som används i menyn kan associeras med en industriell och hemmagjord stil. Flera medvetna men avvikande designval har tagits genom att exempelvis använda röd färg på priserna, vilket gör att priserna upplevs som rabatterade (Ledin & Machin 2018, s. 102). Ett annat avvikande designval är att de sista två raderna i menyn, som utgörs av egen information, inte åtskiljs från maträtterna. Detta kan skapa förvirring för läsaren eftersom informationen antas vara av samma sort. De fem första maträtterna i menyn separeras dessutom från resterande maträtter med ett tomt utrymme utan några angivna skäl till varför detta mellanrum finns. Läsaren lämnas utan guidning till att genom prissättning och struktur, anta att det är förrätter och varmrätter som skiljs åt. Dessa udda designval ger Lilla Egos meny ett rustikt och tufft men samtidigt kreativt och lekfullt intryck.
8.1.4 BRYGGERIKROGEN
I Bryggerikrogens meny används två olika typsnitt. Det typsnitt som främst förekommer i menyn är samma skrivmaskinstypsnitt som förekommer i Lilla Egos meny. Det andra typsnittet, som används för huvudrubriken, är fetstilt i versaler. Detta upplevs brett och kvadratiskt med täta bokstäver. Bryggerikrogens meny innehåller inga maträttsnamn men däremot finns rubriker för de olika matkategorierna. Dock skiljs inte dessa åt från resterande text i varken storlek eller stil. Ingen kursiv stil förekommer alls i menyn. Endast två teckenstorlekar brukas i menyn varpå huvudrubriken är ca 24 punkter och resterande text är ca 12 punkter. Tre färger har påfunnits i menyn, nämligen vit, svart och en mycket ljus dov grå ton. Bakgrundsfärgen är vit, medan texten är svart med undantag för den engelska översättningen av maträttsbeskrivningarna som förekommer i den ljusgråa tonen.
Figur 13: Bryggerikrogens logga [Skärmdump].
Bryggerikrogens meny innehåller en ikon som tillhör loggan (se Figur 13). Ikonen föreställer ett hjärta som är delat i två delar, där nedre spetsen är separerad från de övre delarna. Endast hjärtats konturer är tecknade. Loggan är svart och tecknad i en grafisk stil utan utmärkande struktur som följer stilen på huvudrubrikens typsnitt. Radavståndet i menyn är mestadels enkelt, huvudrubriken är centrerad och maträttsbeskrivningarna med priser är marginaljusterade, medan underrubrikerna och annan övrig text i menyn är vänsterjusterad. I Bryggerikrogens meny är det nästan endast tomma utrymmen som skiljer element åt, med undantag för de tre punkter som existerar till höger om varje underrubrik som skiljer rubrik från övrig text. Matkategorierna sammanlänkas också i menyn med hjälp av marginaljusteringen. Sammanfattningsvis ger Bryggerikrogens meny ett industriellt, rått och rustikt intryck genom de två typsnittsstilar som används. Dessutom används få färger vilket ger ett reserverat intryck som förstärks av den marginaljusterade texten (Ledin & Machin 2018, s. 81, 79).
8.1.5 MUTANTUR
I Mutanturs meny används endast ett typsnitt och det är samma skrivmaskinstypsnitt som används i Lilla Ego och Bryggerikrogens menyer. Dock förekommer typsnittet enbart i versaler i denna meny. Varken maträttsnamn, underrubriker för matkategorier, fetstilt- eller kursiv text förekommer i menyn. Två teckenstorlekar brukas i menyn där huvudrubriken är menyns största element (ca 18 punkter) och varpå resterande text är ca 14 punkter stor. Två färger har påfunnits i menyn, nämligen en ljusbeige färg som liknar den beiga färgen som förekommer i HumleLirets meny och en mycket mörk grå varm färg, varpå bakgrundsfärgen i menyn består av den beigea kulören och texten i den gråa tonen. Inga ikoner påfinns i Mutanturs meny och radavståndet är ca 1,5 rader. Huvudrubrik och introduktionstext är centrerade, medan maträttsbeskrivningar tillsammans med priserna utgör en marginaljusterad text (med undantag för “kaviaren” som är vänsterjusterad). Den marginaljusterade texten gör att maträtterna upplevs sammanlänkade. Annars skiljs element främst åt genom tomma utrymmen i menyn, vilket sker både mellan maträtterna men även mellan maträtter och introduktionstext. Huvudrubriken skiljs också åt från resterande text genom den understrukna linjen.
Sammanfattningsvis ger Mutanturs meny ett minimalistiskt intryck och utmärker sig genom vissa designval. Den minimalistiska stilen förstärks dels genom att underrubriker uteslutits helt, dels genom att ett och samma typsnitt i enbart versaler används genom hela menyn, men även genom att teckenstorleken nästintill är densamma på hela menyn (bortsett från huvudrubriken som är någon storlek större). Enbart två färger används i menyn varpå båda är dova och kan associeras till reserverade färger (Ledin & Machin 2018, s. 81). Detta förstärker det minimaliska och reserverade intrycket.
8.1.6 POSTGATAN
Figur 15: Postgatans meny [Skärmdump].
I Postgatans meny används tre olika typsnitt. Det första (tillhörande loggan) har en kantig stil med seriffer, varpå utrymmet mellan bokstäverna är relativt stort. Det andra typsnittet används
på underrubriker och har en nästintill fyrkantig stil, där mellanrummet mellan bokstäverna och mellan orden är stort. Det tredje typsnittet är ett serifftypsnitt och liknar det klassiska Times
New Roman. Menyn innehåller inga maträttsnamn, men däremot rubriker för matkategorierna,
varpå alla rubriker i menyn förekommer i versaler och fetstil. Endast ett ord är kursiverat i menyn (“styckpris”) och förekommer två gånger. Fem teckenstorlekar används i menyn varav huvudrubriken är det största elementet (ca 14 punkter), kontaktinformationen det minsta (ca 8 punkter) och maträttsbeskrivningarna näst minst (ca 10 punkter). Tre färger har påfunnits i menyn, nämligen vit, svart och en inte helt täckande ljusgrön färg. Bakgrundsfärgen är vit, texten svart och den gröna färgen används i menyn som en överstrykningspenna.
Figur 16: Postgatans logga [Skärmdump]. Figur 17:Ikon föreställande ett posthorn [Skärmdump].
En ikon förekommer i menyn, men i olika utföranden. Dels i bokstaven “o” i Postgatans logga (se Figur 16) och dels enskilt (se Figur 17). Ikonen föreställer ett svart posthorn med en grafisk stil som efterliknar stilen på loggans typsnitt. I menyn är huvudrubriken, introduktionstexten samt kontaktuppgifterna centrerade, medan maträttsbeskrivningarna tillsammans med priserna utgör en marginaljusterad text – indelad i två spalter. Underrubrikerna och texten tillhörande rubriken “Ett brev på posten” är däremot vänsterjusterade. På vänster sida om varje ny kategori av maträtter finns en linje som visar vart kategorin börjar och slutar, vilket skiljer de olika matkategorierna från varandra samtidigt som all text till höger om strecket sammanlänkas. De tomma utrymmena mellan de olika matkategorierna samt att texten är marginaljusterad är också faktorer som hjälper till att skilja dem från varandra. Kategorin “Ett brev på posten” separeras från de andra kategorierna ytterligare genom den gröna överstrykningspennans målade ram där allt inom ramen sammanlänkas. Det finns även ett par överstrukna ord i menyn som separerar dem från andra ord. Överstrykningspennan har dessutom slarvigt och ojämnt strukits över introduktionstexten vilket gör att elementen upplevs överlappa varandra.
Sammanfattningsvis är Postgatans meny till grunden stilren och simpel med den vita bakgrunden och svarta texten. Det som utmärker sig i Postgatans meny är den gröna överstrykningsfärgen som används på ett slarvigt och aningen osammanhängande vis, vilket tillför ett lekfullt intryck till den annars stilrena menyn.