annan kategori har jag benämnt som det eviga trampandet vilket berör informanternas upplevelse av att inte komma ut på arbetsmarknaden. Ska vara – måste göra beskriver hur informanterna tolkar vad samhället ser som normalt och normgivande. Min önskan är att dessa tre kategorier ska belysa mina informanters berättelser på bästa sätt och föra analysen till en djupare nivå.
Litenhet – att inte höra till
Vad som tydligt framkom under samtliga intervjuer var att informanterna upplevde känslor kring utanförskap och orolighet i och med sin situation som arbetslös. Något som var återkommande var att informanterna kände sig otillräckliga som samhällsmedborgare och ensamhet var en upprepad känsla. Vidare beskriver denna kategori informanternas negativa känslor kring att stå utanför arbetsmarknaden och hur detta påverkar individernas hälsa och välmående. Informant tre berättar:
Jag blev väldigt deprimerad av att vara arbetslös. Jag tänkte att, att första tiden jag var arbetslös var ett bra tillfälle för att samla krafter och hitta någonting som man ville göra. Jag skulle få tid för att tänka efter vad jag ville med livet och så, men ju längre tiden gick och jag inte hittade något arbete så blev det mer, gick det över i att man blev deprimerad och att jag blev trött på att, på att inte ha någonting att göra, trött på att inte vara del i, del i något större. Jag kände mig utanför helt enkelt.
Informant tre beskriver tydligt hur kontexten av att stå utanför arbetsmarknaden kan bidra till en känsla av att inte höra till, en känsla av att inte få delta i samhället och dess utveckling. Dettakan i sin tur bidra till ohälsa och i detta fall depression. Jag tolkar det som att leva som arbetslös till en början inte ses som ett problem men att efter en längre period så bidrar detta till att individen inte
131 Bolinder, s. 26. 132 Andersson, s. 87. 133 Andersson, s. 88. 134 Bolinder, s. 13.
längre känner sig delaktig i sin omgivning och att känslan av maktlöshet gällande sin framtid blir påtaglig. Trost & Levin beskriver vikten av att individen som är en gruppvarelse behöver interagera med andra för att skapa självet och att inte få ge uttryck i tal och skrift då kan bidra till ohälsa.135 Denna del av symbolisk interaktionism kan kopplas till vad informant tre berättar, att vara
arbetslös en längre period resulterar i sin tur till en avidentifiering. Individen kan inte längre identifiera sig med sin omgivning och på så sätt blir det svårare för denne att känna sig delaktig. I och med att individen är en social varelse och att vi enligt symbolisk interaktionism behöver samspela med andra människor för att kunna skapa oss en bild av oss själva136 kan det vara så att
en längre period som arbetslös kan bidra till att individen har svårt att se sig själv som annat än arbetslös? Vidare kan det tolkas som att när individen ses som arbetslös av andra blir det då relativt självklart att denna ser sig själv som endast arbetslös. Det kan då skapas ett medvetet undvikande kring att berätta om sin livssituation. Informant två berättar:
Om jag träffar nya människor, i och för sig så skäms jag inte för min situation men jag kan tycka att det blir, att det känns dumt att säga att nemen jag är arbetslös och det känns som att folk då kanske ser ner på en på grund av det eller de undrar varför är du arbetslös och varför kan inte du jobba som alla andra. Det känns som om man hellre undviker att berätta för att slippa känna sig annorlunda.
Detta citat beskriver hur informant två känner kring sin situation och att berätta om den för andra. Hon beskriver en rädsla för att bli märkt som arbetslös och enligt henne de negativa uppfattningarna som kommer med detta. Informant två berättar att hon inte skäms för att vara arbetslös men att alla har olika uppfattningar om vad detta innebär och därför vill hon undvika frågor kring varför hon är arbetslös. Flera informanter berättar om liknande fall där de undvikit frågor om sin livssituation eller skämtsamt pratat om ämnet. Detta då de känner en oro kring att andra i samhället ska se ner på dem eller fråga sig varför just de inte kan hitta arbete. Erving Goffman skriver om stigma och hur vi har en vilja att dela in individer i olika kategorier för att sedan ge dessa kategorier egenskaper. När individer på något sätt avviker från dessa bestämmelser döms denne individ ut som annorlunda och inte lika mycket värd i betraktarens ögon.137 En
intressant koppling kan ses mellan informanternas rädsla för att bli märkta som arbetslösa och den negativa klang som de upplever att det innebär med Goffmans stigmateori där individer som tidigare nämnt döms ut som annorlunda när de avviker från samhällets normer och värderingar. Informanterna upplever att vara annorlunda i detta fall inte ses som positivt av samhället och dess medborgare. Vidare kan detta synsätt spegla hur informanterna upplever att känslan kring att stå utanför arbetsmarknaden yttrar sig. Informant fem berättar:
Jag känner mig dålig på något sätt, jag känner mig inte behövd och det känns lite som om att eh, ne men att man är en belastning på något sätt. Jag är inte till någon nytta och det känns
135 Trost & Levin, s. 97 ff. 136 Trost & Levin, s. 71 ff.
som om inte bara jag tycker det. Jag vill inte vara utanför men ibland känns det som att andra ser på en som om man valt att inte jobba.
Informant fem beskriver i detta citat en känsla av att vara sämre än andra för att hon står utanför arbetsmarknaden. Hon upplever sig själv som en belastning för samhället och anser även att andra ser henne som det. Detta var ett återkommande uttalande bland informanterna, en känsla av att inte räcka till och utsatthet utryckte sig vid intervjutillfällena. Även detta kan kopplas till Goffmans teori om stigma, en rädsla för att inte passa in och att vara en börda för samhället och dess invånare. Informanterna uttrycker oro kring vad andra ska tycka om dem för att de står utanför arbetsmarknaden, även här finns en oro för att ses som något annorlunda och något negativt.
I kategorin ovan framkom det att informanterna upplever sin livssituations som något annorlunda och avvikande. En känsla av utanförskap och att vara mindre värd var återkommande. Att vara arbetslös var inget önskvärt bland informanterna och de flesta var reserverade med hur öppna de var kring sin livssituation i vissa sociala sammanhang, detta för att skydda sig mot eventuella fördomar och frågor kring arbetslösheten. Det var inte enbart omgivningens uppfattning som påverkade informanterna utan även deras egna tankar och åsikter. Den inverkan att stå utanför arbetsmarknaden kan ha på framtidsperspektivet var något som diskuterades och kommer att beröras i nedanstående kategori.